Guinness och General Custer tar en tupplur i soffan....

har egentligen inte alls tid att sitta här och blogga just nu. Måste gå ut och fixa stallet och harva paddocken och försöka göra mig lite fin för gästerna som kommer sen.

Anders och hela gänget är och plockar det sista på Backen, gulle dom att jag slipper !!! *TACK*

Jag ville bara dela med mig av denna artikel. Hundern Hero är mycket lik min vän som inte finns hos mig längre. Det finns inte många av den sorten, men Hero är nog en av dom. Det kan man se i ögonen. Ni som kände Tequila, ni ser likheten. Det är samma ögon... Ögonen på en trygg och älskad vän!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article630096.ab

Jag skulle ju inte gråta idag! Men dom ögonen... fan vad jag saknar dom!

Man slutar aldrig att förundras över en dels vilja att läsa mellan raderna eller tolka in saker som inte finns.

Hästvärlden är en liten värld, och åsikter kommer alltid att finnas. En del håller inne med sina, en del delar med sig. En del åsikter är grundade på självupplevda saker, och en del på ryktesspridning och okunskap. Så är det här i världen.

Jag kommer alltid att hålla på min rätt till min fria åsikt. Jag kan erkänna när jag har fel, det har jag fått göra många gånger. Ibland kan jag inte uttrycka vad jag tänker/känner/vet av olika orsaker, ofta av en önskan att skydda någon annan, hur dumt det än kan vara. Då brukar jag heller inte göra det.

En del människor borde verkligen tänka efter en till två gånger på vad dom säger och gör. Och vad dom håller på med för den delen!

Det har absolut hänt att jag har sagt vad jag tycker i vissa sammanhang, även till personer som jag vet inte kan ta det. Lite för ofta kanske. Jag vet att jag får skit bakvägen då. Sorry, that's me... Kan tyvärr inte se att det är en dålig egenskap, även om jag allt som oftast får lida för den.

Möjligtvis är det en dålig egenskap i "affärssammanhang", det kan jag erkänna. Men jag gör hellre "affärer" med folk som vet till 100% vart jag står.

Jag är lite konstig jag, på det sättet. *smirk*

Något pokerfejs kommer ni aldrig kunna se i detta ansikte. Tro mig, jag har försökt att lära mig ty ett tag trodde jag att det var det enda sättet att bli accepterad. Men jag har ombestämt mig som dom säger i Norge, jag fortsätter att vara mig själv! Jag behöver inte vara accepterad av alla!

Mina vänner behöver iallafall aldrig tvivla på om jag tycker om dom eller ej, jag skulle aldrig kunna spela spelet!

Jag kommer aldrig att bli en kall människa. Men jag börjar bli lite hård i huden här och var.

Nu mina vänner, ska jag ut i solen och jobba med mina duktiga hästar.

***Frid***

Här kommer rapporten från årets Grännafestival!

Vi anlände på fredagen, truckandes in på campingen till (tydligen) allas stora förtjusning! Aldrig trodde vi väl att vi skulle bli campingens stora sevärdhet, men så blev det! Tydligen är det väldigt exotiskt att campa i en hästlastbil, men det var en av våra bättre idéer denna helg! (en av de sämre var pizzorna vi åt på vägen in, *urk* Rekomenderas EJ!) I vilket fall så gjorde vårat hästlastbilarrangeman succé och vi fick pratat med många trevliga och nyfikna människor tack vare den! :-D

Lämmen fälldes ner och vi dukade fram våra bord och stolar i hästdelen med milsvid utsikt över alla andra på campingen, perfekt! Lite hästdoft står man gärna ut med, det är countrymässigt och vi var ju på en Bluegrass festival!

Ur Kjells IPOD-musikmaskin (?) strömmade Alan Jackson och Steve Earl. Som tur var hade vi väldigt trevliga grannar som hellre satte sig och lyssnade med en bira än gnällde på volymen!

 SKÅL!

Givetvis var vi tvugna att så fort som möjligt traska upp till vårat favvo-ställe, Amalias Bar! Mycket trevligt plejs, kanonpersonal och supergoda hamburgare!

 Gemytlig stämning i baren

Efter en trevlig stund där var det så dags att släpa sig hela vägen upp på berget, där själva festivalen äger rum. Det ska sägas att Bluegrassfestival i Gränna (eller någonting i Gränna överhuvudtaget!) är ingenting för folk som inte orkar gå! Stan är byggd i lutning och man måste gå uppför och nerför hela tiden vart man än ska....*puh*

Väl uppe plockade vi upp förfriskningarna och satte oss till att njuta av musiken och prata med trevliga likasinnade!

Ett av banden som spelade...

Skål igen!

På vägen ner hittade vi statyn av självaste Amalia, som har gett namn åt typ allting i stan och tydligen är polkagrisens moder! Vi trodde vi upplevde en deja vû tills Kjell kom ihåg att vi upptäckt precis samma sak på vägen ner förra året..... Hmmmm

Kjell och Anders kelar med polkagrisens moder....

På tillbakavägen gick vi givetvis tillbaka till vår fasta punkt i Gränna!

Här gör den namnlöse bartendern i ordnig våra Tequila Sunrise! Dom fick nämligen bassning då vi första kvällen upptäckte att baren var tom på både Grenadine och apelsinjuice! Så kan vi ju inte ha det! Som tur var insåg dom allvaret och tillgodosåg våra behov som de serviceinriktade proffs de är! :-D Men nästa år vill vi se lite fler drinkalternativ på menyn!

Voila! Det perfekta resultatet!

Vår gamle kompis Jesper i baren!

Han försökte sig också på att göra en Tequila Sunrise till mig....

...som kanske inte var riktigt lika lyckad....

Kvällen fortsatte nere i hamnen där vi skulle leta upp vart banden spelade, men hamnade på en restaurang med den absolut mest utsökta pizza som någonsin gjorts! ***applåder*** Kjell, som tyckte att pizza var för mycket efter en dunderhamburgertallrik och ett par ägg o bacon baguetter (samt några öl) valde istället det självklara, en glassbåt och en bärs!

Trevlig allsång där vi (läs: Anders) tog över och fick onda ögat av den stackars trubaduren... Som tur var blev han resten av gängets stora idol, men jag har då aldrig sett en mer lättad trubadur när vi gick!!! *asg*

Kvällen avslutades som sig bör i lastbilens "uteservering".

Detta var ett kort referat av vad som hände på Gränna Bluegrassfestival. Givetvis var det mycket mer än såhär, men det bästa sättet att ta reda på hur det är är att åka dit själv nästa år!

Hoppas vi ses! Vi kommer definitivt att vara på plats! Det är bara att hålla utkik efter en stor hästlastbil med bra musik i! :-D

Helgens pluslista! 5 + max

Hamburgertallrik på Amalias bar +++

Personalen på Amalia ++++

Pizzan i hamnen +++++ (+ en guldstjärna)

Helgens minuslista! 5 - max 

Dela lastbil med två hämningslösa pruttmaskiner! - - - -(undgår max för att dom var trevliga annars!)

Pizzan på grillen på vägen in mot Gränna - - - - -

Skyltningen - - - -

Gubben som blev sur på sin fru och släppte ut hunden från husbilen mitt i natten - - - - -

Drink tillbehören på Amalias bar - - (uppvägs av personalens bemötande)

Äntligen, Luisa är dräktig!

Skönt...jag var lite orolig där ett tag! Nu ska vi bara hämta hem henne också, och hoppas att ägget klamrar sig kvar hela vägen ut!

God nyheter för Dessi och Peter också, då äntligen (!) Gullan tog sig också! Nu ska vi bara lösa ut våra hästar som typ har stått där nere hela sommaren :-S

Ja ja, vi ser fram emot våra sabinofärgade små stoföl nästa år iallafall! *S*

TACK Peter och Dessi för en supertrevlig kväll (natt *harkel*) igår! Det blev...en hel del rödvin och sent isäng, jag tror klockan var runt 04 när vi gav oss! Ja, Peter gav upp lite tidigare...fniss

Men hur trevligt som helst hade vi iallafall, det hoppas jag att vi gör om SNART!

Nu gör vi oss klara för Gränna.... Ser att Hanna, vår kära gårdsvakt, är på gång in så vi ska gå igenom hästar och hagar och sedan är vi OFF!

Fy furvelen vad trött jag är på detta regn! Jag blir galen! Tills det att ridbanan är verklighet har jag bara paddocken att jobba i och den funkar helt enkelt inte när det regnar! Det blir för slipprigt!

Efter helgen ska Bosse sättas igång och Kid fortsätta sitt arbete. Lina ska börja dra, bara jag kan hitta de förbenade draglinorna nånstans! Nån som har ett par liggandes kanske?

Men först ska helgen få komma, med Bluegrassfestival i Gränna, och jag misstänker några timmar på Amelias Bar. Jag, Anders och Kjell ska åka, nu måste man ju kunna kalla det för en tradition! Vi ska bo i lastbilen, countrymässigt! Ska bli skitkul! Om det bara kan sluta regna..... Annars blir det "favorit i repris", undrar om Kjell tar med sig yllefilten.... *S*

Sådärja, då var man över sträcket då.... känns ingenting särskilt, känner mig lika ledbruten som jag gjorde innan! *S*

30-årsdagen avlöpte i Norrköping tillsammans med familjen. Det var som vanligt mycket trevligt! Dagen började med champagnefrukost och sedan lunch på välkända glassrestaurangen Smultronstället i Söderköping tillsammans med Anders, mamma och pappa. Guinness var också med, som sig bör då dom välkomnar hundgäster med egen vattenskål och en mjukglass! Han skötte sig som vanligt kanon, miljöträning verkar inte vara något som bekommer Guinness... Han hänger på överallt och lägger sig och slappnar av varhelst vi parkerar, trots turister, båtar, änder, andra hundar eller vad det nu kan finnas för störande moment! Han är en duktig dukthund!

Tyvärr så glömde jag kameran, annars skulle jag naturligtvis fotograferat dessa enorma glasskreationer! Det är verkligen en hel middag! Jag avstyrde snabbt pappa och Anders idéer om att ta barnglassarna "Bläckfisken Knut" och någon hemlig glass med självlysande skelett, och fick dom istället att välja en varsin fin vuxenglass som jag inte minns namnen på.... Själv tog jag en fantastisk skapelse som hette Twin Peaks, en jätteglass bestående av två skålar, mjukglass o nån noisettesås i den ena och diverse choklad glassar i den andra, samt grädde...Mums!

Vädret var dagen till ära strålande! Väl hemma gick jag en sväng till min syster Helena för att Guinness skulle få leka lite med henne lanseer Nicki, sedan parkerade jag mig i trädgården i solen med en bok, uppassad av Anders som kom med somriga vindrinkar, är det livet eller!?!

Framåt kvällen var det kräftskivedags! Anders och jag bidgog med 4 liter kantareller som vi råkade hitta på vägen, någon kilometer hemifrån, när vi körde till Norrköping. Vi bor i Kantarell land....

Peter hade gjord gudomlig västerbottenpaj, Micke (tror jag det var för det var väl inte Ullis?) hade gjort tacopaj, och till dessa pajer passade kantarellerna perfekt!

Sedan var det dags för kräftorna, de första i år...läckert!!!

Bilder togs, men mest med någon annans kamera...

Vi hade iallafall en supertrevlig kväll, kan man annat med världens bästa familj! Extra kul var att Johanna, Jennie och Rebecka var med!

Tack för alla fina presenter!!!

När Anders och jag kom hem på söndagen var vi tvungna att gå ut och hämta ett par liter kantareller igen... (ja, det är bara att "hämta" här...) och så avnjöt vi supergoda toast med kantarellstuvning, förövrigt gjord i Jamie Olivers kastrullpanna...den funkade enligt uppgift kanon!

Bilderna nedan är från Anders kantarellrens hemma hos föräldrarna, och givetvis en bild på "tha man himself", pappa! Tog även en liten bild på min frukost...

...tja, när trädgårdstraktorn för tillfället är sönder så är det ju bra att man har en påhittig sambo!

Kid och Bosse agerar för tillfället gräsklippare...och gödslare....i trädgården!