I ljuset av diverse aktuella diskussioner runt om på olika internetforum så tanker jag skriva lite om ett känsligt ämne, korsningsavel. Vad är korsningsavel egentligen? Den enkla definitionen är när man korsar hästar av olika raser. Eller?

Både ja och nej skulle jag vilja säga. Allt beror på vad man menar med korsningavel. Alla hästar är ju korsningar från första början, mer eller mindre. Som vanligt, eftersom detta är min blogg, så ska jag skriva om det ur min synvinkel.

Viss korsningsavel är också renrasig avel. Jag kan till exempel korsa in fullblod i quarter och fortfarande ha en renrasig quarter. Och jag kan korsa in quarter i paint och fortfarande ha en renrasig paint. Osv osv. Det finns naturligtvis en anledning till att vissa rasförbund/stamböcker tillåter inkorsning av andra raser och oftast är det för att den andra rasen kanske redan ligger i grund för den första, som till exempel är läget med fullblod och quarter/paint. Det finns dock riktlinjer, en spansk häst, kallblod eller mustang finns också i quarterhästens historia men de är inte tillåtna. Det finns olika regler och alla är till för att bibehålla rasens unika standard på olika sätt.

Ett annat och tydligare exempel på ”renrasig korsningsavel” (om jag får uttrycka mig så) är Svensk Ridponny, en ”ras” som fortfarande är mer av en korsning eftersom det är en öppen stambok och flera ganska olika raser tillåts utan reglering sinsemellan. Min uppfattning är att SRP är en kontrollerad korsning i syfte att åstadkomma en specifik typ av häst, sportponny. Den har alltså ett specificerat avelsmål och en väl utarbetad plan och tanke bakom.

Sedan har vi den vanligaste typen av korsningsavel, då man korsar vad som helt hej vilt och gärna lite olika korsningar med varandra. Det brukar mest handla om vad man råkar ha tillgängligt och gärna med roliga färger och kanske fläckar eller prickar. Ja nu är jag lite sarkastisk det erkänner jag, och ja det finns mer seriösa uppfödare av korsningshästar också men let’s face it, det är vanligare med dom som hittar på varenda ursäkt i boken för att kunna fortsätta producera billiga fölungar, antingen för att dom tjänar en slant, eller bara för att dom kan. För vissa verkar tycka att allt med testiklar eller livmoder är ett potentiellt avelsdjur. 

Personligen skiljer jag på korsningsuppfödarna.

Vi har den privata uppfödaren som har ett sto, kanske utan stam men snäll och trevlig och ägaren vill så gärna ha en avkomma. (Det brukar heta att man ska ha den för att behålla men allt som oftast åker den där avkomman ut på hästnet förr eller senare ändå). Iallfall, ägaren letar upp en trevlig hingst och betäcker. Förhoppningsvis har ändå ägaren gjort sin läxa noga. Studerat blodslinjer i det fall stoet har stam, studerat exteriör och kritiskt listat stoets styrkor och svagheter och valt en hingst som passar stoet bra och inte efter färg, pris eller tillgänglighet. En hingst som förstärker stoets styrkor, är stark där stoet är svagt och som kan ge bästa möjliga chans till en bra avkomma. Uppfödaren har en plan för sitt föl, en tanke bakom som är mer än ”jag vill ha en avkomma efter gulliga Stjärna”.

Sedan har vi den andra privata uppfödaren som verkligen bara vill ha en avkomma efter gulliga Stjärna och struntar i att göra sin läxa för grannen har den jättesnälla hingsten Brunte som man får betäcka med billigt och den ger alltid fläckiga föl!!!

Den uppfödaren ger jag inte mycket för om jag ska vara ärlig, även om det kan handla om ren okunnighet och det kan väl tyckas ändå är oskyldigt. Men Bruntes ägare tar ändå priset!

Här har vi en stolt uppfödare med en jättesnäll hingst, han går med uppfödarens 20 ston i hagen och betäcker dom fritt varje år, utöver grannskapets och alla andra som vill betala en nätt summa förstås. Brunte är av okänd stam, eller kanske till och med renrasig (guldgruva) och han är jättesnäll och lagom stor. Han är aldrig visad eller tävlad, han har aldrig presterat något, hans föräldrar och syskon har aldrig presterat något heller – i bästa fall, i sämsta fall vet man inte ens vem som är hans föräldrar och syskon.

Men det spelar inte så stor roll för Bruntes föl blir alltid fläckiga!!! Oavsett vilket sto han betäcker. För se Brunte han får betäcka allt! I hagen med Brunte går allt från halvblodsston till fjordingar, blandade ponnyraser, kanske något kallblod till diverse korsningar. Men det är inga problem för Brunte får alltid fina föl (dvs fläckiga) oavsett hur stoet ser ut! När man frågar Bruntes ägare får man reda på att han har det absolut mest fantastiska psyke en hingst kan ha, att han har jättebra gångarter och är ”snygg i kroppen” (Bruntes ägare kanske till och med använder orden ”Bra exteriör”!) Perfekt! Efter Brunte föds varje år en kull fläckiga fölungar med mycket osäker framtid. Många av dom kanske går sönder eller dör pga urdålig exteriör och andra hållbarhetsproblem och genetiska sjukomar. Andra åker runt till hem efter hem, kostar aldrig mer än 15 000 och hamnar tillslut på en slakttransport till Italien. Flera hamnar i bra hem hos familjer och andra som tar väl hand om dom men kanske avlar vidare. Och en kanske tar sig till msv hoppning med sin duktiga ryttare! (vips har Brunte meriterade avkommor, vilken flax!)

Nej Bruntes ägare ger jag inte mycket för. Men innan ni börjar kommentera om att jag är en rasist så ska jag lugna er. Jag har ingenting emot korsningshästar! Absolut ingenting! Däremot har jag något emot oseriös och okontrollerad avel!

Jag skulle kunna byta ut Brunte mot en renrasig hingst av, tja vilken ras som helst. Och jag skulle kunna byta ut alla stona i Bruntes hage mot renrasiga ston, men med samma typ av uppfödning och brist på avelsmål och tanke. Och det är näst intill lika illa. Den enda promille bättre blir det därför att den som köper avkommorna faktiskt har en chans att veta vad som finns bakom. Kanske kunna söka i blodslinjer och liknande för att hitta var eventuella problem kommer från eller om dom vill avla vidare, kunna hitta den bästa matchen. Men i övrigt är oseriös avel just oseriös avel. Oavsett om man avlar korsningar eller renrasigt. Och av uppenbara skäl är den större bland dessa ”korsningsuppfödare”. Det är billigare att köpa in sina ”aveldjur” till att börja med, det behövs inte registreras i någon dyr avelsförening och testas för olika saker och aveln är inte kontrollerat på samma sätt.

Visst finns det seriösa uppfödare som avlar korsningar, absolut. Men de har ett tuffare jobb på många sätt därför de har inte samma möjligheter att söka och forska i blodslinjer, korsandet av vissa linjer osv som man har med en rasstambok, forskning på specifika genetiska sjukdomar inom just en ras osv. Men är de seriösa så gör de sitt jobb ändå och producerar genomtänkta avkommor med en given plats i världen, avkommor som har ett syfte. Dessa uppfödare kanske önskar jobba mot en ny ras, och någon måste ju börja någonstans som alla andra som gjort det!

Men försök inte inbilla mig att merparten av korsningsuppfödarna har någon sådan plan, eller någon plan överhuvudtaget, med undantag från den första uppfödaren i mitt exempel kanske.

Det mest spännande är att lyssna på alla dessa oseriösa uppfödares ursäkter. För det första är det mer regel än undantag att det ska försökas vändas på steken när man får kritik.

Den som ifrågasätter ser ner på korsningar, är en snobb som inte fattar att korsningar är jättebra hästar som behövs eftersom alla inte vill/kan köpa sviiiindyra hästar eller vill tävla på elitnivå. (som om man inte kunde ha nytta av en välavlad renrasig häst på vilken nivå som helst). Här blir dom alltid påhejade av diverse människor som minsann äger en korsning som är så himla fin och bra på alla sätt och mycket bättre än dom hispiga halvbloden i stallet.

DET ÄR INTE DET SOM ÄR POÄNGEN!

Det finns massor med jättefina korsningar! Dom kanske kommer från seriösa uppfödare. Men för varje sådan finns det minst 10 som har fått den sämsta start möjligt i livet och som INTE har några nöjda glada ägare som är kvicka att komma till korsningsavelns försvar.

Sedan kommer alltid, utan undantag, argumentet att korsningar är friskare än renrasiga hästar. B.U.L.L.S.H.I.T

Förr kanske det var så, men med de senaste årens explosion av tvivelaktigt framavlade hästar så är det ICKE ett argument som fungerar längre. Tittar man på veterinärernas och försäkringsbolagens statistik och riksbedömningar så är det verkligen inte korsning-renrasig 1-0.

Faktum är att försäkringsbolagen tom börjar specificera olika korsningar i olika riskklasser. Som med allt annat finns det renrasiga som är friskare överlag och renrasiga som är sjukare/oftare skadade. Men på intet sätt är ”korsningshäst” friskare än rashästar. Sist jag kollade var den friskaste hästen i Sverige Gotlandsruss, och den är väl den minst inkorsade hästen vi har…..

Och betänk detta…. Om du korsar den allra sjukaste mest inavlade rashäst du kan hitta med den andra sjukaste mest inavlade rashäst du kan hitta av en annan ras, så har du också en korsning. Och den lär inte vara särskilt frisk…. Och sedan kan du fortsätta korsa deras avkomma med en likadan osv osv....

Så den gubben gick inte heller…..

Återigen, för att förtydliga. Korsningar kan vara faaantastiska hästar. Absolut! Men kom inte att påstå att bara för att man avlar korsningar så försvinner plötsligt alla faktum och krav om genetik, uppfödning, seriositet, genetiska sjukomar, hållbarhet osv osv ut genom fönstret!

För som det verkar har man ett frikort om man håller på med korsningsavel!?!

Då är det helt plötsligt okej att hålla en random hingst i en hage med X antal ston av alla möjliga och omöjliga exteriörer och typer.

För den hingsten passar plötsligt ALLA ston, för det är korsningsavel!

Och plötsligt spelar inte prestation någon roll, för det är för tävlingssnobbar.

Och plötsligt slipper man testa för olika genetiska sjukdomar eller röntga/undersöka för rasdefekter, hur skulle det se ut med flera olika (kanske okända) raser inblandat –inte möjligt! 

Och plötsligt behöver man inte bry sig om rasstandarder och krav på individer.

Osv osv. Skulle inte tro det.! Nej, se det för vad det är, oseriöst!

Nu är det säkert många som tar åt sig där ute och blir alldeles vansinniga. Men om ni avlar korsningar och tar allt i beaktande som man gör (eller ska göra) när man avlar inom vissa givna ramar, tex exteriör, prestation, mentalitet, genetiska sjukdomar/defekter, vad man behöver göra för att föra aveln framåt och försöka få bättre avkommor än föräldrar, marknaden (dvs inte översvämma marknaden med fler hästar utan syfte), framtida pris på avkommor (vi behöver inte fler billiga hästar på marknaden som kostar mer att ta fram än att köpa!!!) osv osv

–Ja då har du inget att svara inför mig för. Jag har inget emot dig eller dina korsningar! :)

Men om du avlar korsningar eller renrasigt för den delen och inte tänker 100 steg tillbaka och 100 steg framåt utan bara på dina 5000:- i språngavgift eller 10 000:- per fläckig fölunge, ja då har vi ett problem, du och jag.   

*over and out*

För två år såg det ut så här :)

Idag var Claudia ute på sin allra första tävling, Uppland Summer Paint Show 2012 i Jälla och stod APHA Open Grand Champion mare!!! Visad av Conny Nilsson. Vi gratulerar Claudia, Conny och ägare Bella Westerlund!!!

Och passar på att tacka Marie Nilsson för förstklassig grooming! ;)

Vi passar också på att gratulera Malin Levein som köper Claudias mamma Clearly By Larry efter att årets föl är avvand, samt Carina till försäljningen av Clara till ett sådant bra hem!!! Alla nöjda och glada! 

Såhä ska det se ut!!!

Detta är One Good Margarita, Good Cowboy Margaritas första fölunge nu ett år. Han såldes 30 dagar gammal till Australien men står kvar hos Gollehons för att tävla i USA. Jag föll pladask för den här hästen när jag såg en video på honom knappt ett dygn gammal. Har för mig att jag tog upp den videon som ett guldexempel i någon blogg om föl pch prospekts.... Nu är han ett år och tja, finns inte mycket att orda om.

Jag säger ju att det är bra med Margaritas!!!