Jag kommer att skriva om detta lite mer utförligt senare när jag vet hur hela historien är avslutad men här kommer ett litet sammandrag om vad som har hänt med Claras föl den senaste tiden!

Lilla Claudia är just nu inlagd på ATG kliniken i Skara där hon har opererats av Nicolaj Jansson. Vet att det är många som undrar över henne så för att göra en lång historia kort började det med att jag upptäckte en konstig svullnad bakom ganaschen på henne. Veterinären var först inte så alarmerad över detta då det är ganska vanligt med svullna spottkörtlar osv på föl när dom börjar upptäcka världen men min magkänsla ville inte släppa saken och jag kände inte alls igen symptomen så jag gjorde lite egna efterforskningar, vilket visade sig inte vara det lättaste!

Symptomen var väldigt specifika, svullnaden kändes luftfylld, satt på "fel" ställe och varierade i omfång, samt på båda sidor. Claudia verkade inte alls påverkad mer än att hon fick ansträngd andning emellanåt men inte alls sjuk eller dålig på något sätt. Efter lite sökande hittade jag iallafall en åkomma där alla symptom stämde in på pricken. Luftsäckstympani. Finns inte ett jota att hitta om detta i Sverige men om man söker på det egelska namnet Guttural Pouch Tympany hittar man lite mer. Och det var på pricken det Claudia "led" av!

Som tur var fick jag hjälp av vår eminenta veterinär Kina som tog mig på allvar och kontaktade sina kollegor, vilka i sin tur helt plötsligt blev väldans intresserade av Claudia. Den enda behandlingen för detta är operation och i många av dom ganska få fall jag har hittat världen över faktiskt har man ofta valt att ta bort fölet -jag antar för att man inte haft tillgång till någon veterinär som kunnat operera och i vissa fall har diagnos ställts för sent, just för att de flesta veterinärer faktiskt aldrig har sett detta i verkliga livet. Till slut dör/avlivas fölungen till följd av kvävning eller infektion....

Luftsäckstympani är medfött men syns inte på en gång, det dyker upp från det att fölet är några dagar gammalt upp till dryga året! Det är en mycket ovanlig missbildning i örontrumpetens mynning som gör att luften hästen andas in inte kommer ut igen utan stannar där.

Men i detta fallet har jag som sagt en veterinär värd sin vikt i guld och därför var Claudia ganska snabbt inne på klinik där "min" diagnos bekräftades och hon är nu opererad! Jag har verkligen varit skitnervös, dels på grund av att det funnits så lite information och jag inte har kunnat få några svar på vad som kunnat hända eller hur bråttom det varit osv, och dels för att jag inte vetat om det täckts av försäkring, vad kostnaden ska bli osv. Detta är ju ännu inte helt klart men som tur var är hon väl försäkrad (eller ja tur...) och OM inga komplikationer inträffar kanske hon får komma hem i nästa vecka!

Det som kan hända är att man måste göra ytterligare en operation eller att det blir några problem/komplikationer med läkning men om allt går bra och det väl läker fint så ska prognosen vara mycket god och veterinären menar att hon isåfall blir helt återställd! Så nu håller vi alla tummar vi har för att hon ska läka snabbt och fint och att vi ska ha råd att lösa ut henne i slutänden ;-)

Under hela denna tiden har Claudia varit sitt vanliga glada, pigga, urcharmiga jag så jag har naturligtvis haft ångest DELUXE för att helt plötsligt finna mig i en situation där jag skulle bli tvungen att avliva henne, kanske på grund av en svindyr operation som inte försäkringen täcker, dålig prognos eller dylikt. Men nu ser vi hoppfullt på detta och hoppas att vi kan hämta hem Clara och Claudia i nästa vecka! Och jag hoppas att Claras mage har fixat denna extra stress och miljö/foder byte! Men jag ska försöka att inte ta ut några problem i förskott....

Mer info, dvs hela historien, kommer som sagt när vi har sett slutet!

Jag fokuserar nu på att Claudia är mitt Longe Line prospekt för nästa år och funderar på om jag ska visa henne i engelsk utrustning :-)

Inte helt lätt att försöka fota sällskapssjuk fölunge!!!

Oftast blir det såhär..."Vad gööööör du? Hur smakar den här? Vaffö deeeet???"

Än nu oftare "Klia min RÖÖÖÖÖÖÖV!!!!!!"

Nåja, med lite envishet blev det några bilder iallafall. Jag var lite snäll och lade upp dom som miniatyrer, så kan man kolla om man har lust :-)

Dixie

Guinness

Men Spartacus fattas mig varje dag....  

Såhär ser en vanlig försommarkväll ut på Mjöserud.

Rofyllt i stohagen....

Dixie sitter som vanligt på högt uppsatt plats, gärna brevid i soffan. Spanar på något men eftersom Dixies tunga lever ett eget liv är den redan på sniff... fråga mig inte vad hussen gör, det ser ut som att han tänker brista ut i psalmsång vilket hade varit helt normalt.

....den målsökande tungan har identifierat ett mål....

...bäst att sätta punkt för eventuellt sångutbrott innan skadan är skedd!

Under tiden har Guinness hittat husses stövel. Och av uppenbara skäl däckat.

....vilket soffan också gjorde...

Inte en droppe gick till spillo!!!

Och det fläktar för det mesta rätt skönt….

Det händer mycket nu och jag vet att många av er undrar. För det mesta och för de flesta är det inga dramatiska saker, även om vissa saker är väldigt dramatiska för oss personligen.

Men en av dom mindre dramatiska sakerna är att jag kommer att omvandla mitt företag, dvs hästverksamheten, till hobbyverksamhet. Detta beslut har vuxit fram under en längre tid och egentligen finns det ingen anledning att fortsätta med hästverksamheten, dvs till största delen aveln, på företagsbasis. Det är helt enkelt inte förenligt med min egen känsla och uppfattning om det jag håller på med och hästföretagsklimatet i Sverige idag är alltför svårt, och krångligt. Det är dock helt mitt eget personliga beslut att avveckla och gå över på hobbyverksamhet, ingen annans J Jag vill innan ni läser vidare poängtera att ingen annan (tex skatteverket ;-)) har ifrågasatt mitt företag –mer än JAG. Anledningarna förutom de redan sagda är:

Mitt mål är att i första föda upp bra hästar och dessutom i en liten skala kunna erbjuda bra hästar till förmedling. Genom att dra ner lite på antalet hästar och omvandla verksamheten kan jag på sikt också öka kvalitén ytterligare! Mitt mål är att använda mycket bra hästar i aveln och att kunna erbjuda en högre standard, men utan att i varje steg vara tvungen att tänka vinst, vinst, vinst. För helt krasst sett, det måste man som företagare. Och då hamnar man i situationer där man ibland måste väga det ena mot det andra. Tyvärr! Så småningom kanske vi får ett annat företagsklimat som små hästföretagare eller så blir man så framgångsrik att man ”räknas” –dvs man blir stark med en regelbundet större ekonomisk vinst och har råd med investeringar och bakslag eller vad som nu kan tänkas vara avgörande. Samt att det finns ett behov av att reglerna runt hästföretagande och hästförsäljningar förändras så att man har en sportslig chans. Som det är nu drabbas de seriösa små företagarna extremt hårt i händelse av problem medans de fula fiskarna oftast lyckas hålla sig simmande.

Nu har jag personligen inte drabbats av några sådana katastrofer men bara riskerna, eller kanske man ska säga chanserna, känns liksom helt orimliga!  

Men, det är en aspekt av det hela och det finns fler.

Jag har en enormt stark magkänsla vad gäller vissa saker och då främst mina djur. Den litar jag på och den vill jag i alla situationer kunna följa till 100%! Under de senaste åren har jag vid några tillfällen varit tvungen att frångå den, pga olika saker men alltid pga att jag varit tvingad att tänka på vinsten. Inte så att jag gjort något dåligt för att tjäna pengar, absolut inte! Men jag har till exempel funnit mig själv i situationer där jag haft möjlighet att sälja en häst till vad som på alla sätt verkar vara ett jättebra hem men magkänslan har sagt ifrån. Och enstaka gånger har jag gått emot min magkänsla, på grund av att jag driver ett företag som inte tar någon hänsyn till magkänslor –eller känslor alls för den delen. Och det är inte något som känns bra för mig! När jag går tvärtemot min magkänsla mår jag riktigt, riktigt dåligt. Oavsett vad det gäller –hästförsäljning, sjuka djur, träning –allt. Och min magkänsla visar sig numera alltid stämma… Å andra sidan vill jag ha möjligheten att gå med min magkänsla när det gäller saker som inte ”skadar” mig om jag låter bli. Tex betäckning med en viss oprövad hingst, inköp av någon ”otippad” häst, osv.

Jag vill ha mer frihet och valmöjligheter. Till exempel när det gäller sälja mina uppfödningar. Av den enkla anledningen att djuren i mitt liv är mycket viktiga för mig och inga ”lagervaror” som finns i mitt företag. Och de föl som föds här är alla lika mycket värda känslomässigt för mig, jag kan sträcka mig så långt som att säga att dom är mina ”barn”, oavsett vilka blodslinjer de har –om de är avlade för EM eller för ”familjen Svensson”. Då vill jag kunna välja exakt vem jag säljer till, och när. Om jag väljer att sälja till rätt person till kraftigt reducerat pris, eller om jag väntar och säljer tills jag får det pris jag vill ha till rätt person, oavsett så måste det kännas 100 %-igt i MAGEN. För dit har jag kommit att jag VET, vad min mage säger –det är rätt.

Dithän kommer man inte direkt. Men när man är där, då gör man bäst i att lyssna.

Och det är det jag gör nu. Jag lyssnar på min magkänsla. Jag är ingen ”hästförsäljare”, ingen mängduppfödare eller hästhandlare. Kommer aldrig att bli. Jag vill fortsätta att föda upp amerikanska Quarter och Paint hästar av bättre och bättre kvalitét och jag vill på sikt expandera. Men jag har hellre en handfull bra ston och kanske en trevlig hingst av rätt kvalitét än för många hästar och ingen tid eller råd att göra något av det!

Jag har hellre möjligheten att behålla en lovande individ tills helt rätt köpare kommer än vara tvungen att sälja av ekonomiska skäl.

Tyvärr, eller hur man ska uttrycka det, har mitt hjärta hitills oftast vunnit över min hjärna och jag har sålt flera riktigt bra hästar till kraftigt underpris för att rätt person (förhoppningsvis) har dykt upp!. Och det faktum att de är dom försäljningar jag sätter högst på min framgångslista säger mig att jag inte ska driva detta vidare som ett företag! Så enkelt är det.

Jag har som sagt två möjligheter, att rucka på det faktum att vem jag säljer till och kombinationen häst/människa är viktigast eller att helt ge efter för att vinsten är ALLT –vilket jag har insett att man MÅSTE om man ska driva det vidare som företag. Då väljer jag det förstnämda. Min ambition är inte att sälja bra hästar billigt dock, utan att ha möjlighet att verkligen:

1. Avla fram BRA hästar och 2. Sälja till den jag vill sälja till, eller inte alls!

På lite sikt tror jag också att mitt nya koncept kommer att visa sig i bättre avelsmaterial så jag kan koncentrera mig på ett mindre antal hästar av exceptionell god kvalitét, vilket ger en ekonomisk bättre förutsättning att just kunna erbjuda det bästa till försäljning.

Vissa delar av verksamheten kommer fortfarande att drivas som företag men just uppfödnings/försäljningsbiten kommer att vara hobbyverksamhet. Rent praktiskt kommer det inte att bli så stor skillnad utan man kan fortfarande vända sig till mig om man letar efter en bra häst eller om man bara vill diskutera runt avel eller andra saker som ligger mig varmt om hjärtat. Jag är så glad och tacksam för alla varma och fina ord jag får från er som ringer och mailar mig angående avel, råd eller hästar som ska säljas/köpas!!! Tack!

Eftersom jag får väldigt många samtal runt just detta så kommer jag snart lägga upp en infosite där man kan få svar på många av sina frågor direkt online! Den tycker jag alla som är intresserad av westernridning och avel ska kolla upp! Mer info om den kommer så fort den är uppe!

Jag brinner verkligen för det här med avel av quarter och paint, främst av gångartstyp och jag kommer inte att sluta med det! Snarare är detta ett sätt att faktiskt kunna förbättra mig och att kunna fokusera och satsa på rätt saker! Planerna är större än någonsin men innan jag kan utveckla måste jag utreda vad som är viktigast och lägga tid, pengar och fokus på det.

Vad gäller träningsverksamheten har jag ett beslut att ta. Jag vet ännu inte om jag kommer att avveckla den biten och för första gången i mitt liv bli ”amateur” –jag älskar arbetet med eleverna, hästarna och särskilt unghästträningen men jag måste ta en ordentlig utvärdering runt detta och fundera på vad som känns rätt för mig fortsättningsvis. Det är inget lätt beslut! Jag har i detta nu flera förfrågningar på träningplatser för hästar samt i första hand unghäst/LongeLine/Halter clinics vilket jag älskar att göra så…vi får se!

Men när förändringens vindar blåser kan det storma hårt!

Slutligen…. Så vet jag att många undrar vad som har hänt den sista tiden och jag vill inte skriva så mycket om det än. Det är egentligen –återigen- inga dramatiska saker för någon annan utan mer för mig/oss personligen och det gäller en av våra hästar. Så alla kan slappna av J (förutom jag!) Och när jag vet mer om detta lovar jag skriva hela den osannolika och tragiska historien från början till slut!  Den kommer med största sannolikhet i slutet av nästa vecka….

Igår gick Toga Tåget i Kungsträdgården i Stockholm. Tyvärr visste jag inte om detta förrän idag (!) men jag hade ju inte kunnat vara med ändå. Jättebra initiativ iallafall! Kändisar som sluter upp för att samla ihop pengar till Alzheimers forskningen! Min mamma lider av denna fruktansvärda äckliga sjukdom så jag tycker det är mycket bra att det uppmärksammas mer!

Ett världsrekord försök gjordes men dom trillade på målsnöret, det saknades typ 180 pers eller nåt. Synd men ändå superbra gjort!

http://www.togatåget.se/

För någon med ambitioner att starta eller förstärka sitt stomaterial med ett meriterat och redan mycket bra producerande sto erbjuder vi nu till förssäljning:

Mycket vackert och meriterat sto, bla EM champion halter, Open och Amateur ROM, Flerfaldig Open och Amateur Worlds Show qualifier mm, med mycket sparsamt tävlande!

Av nättare modell med mycket fina rörelser, rör sig främst mot pleasure men ger avkommor med ett stort register och är av en typ som fungerar mycket bra i kombination med dom modernare, lite större hingstarna! Hennes avkommor blir korrekta och mycket vackra och hon nedärver sitt fantastiskt vackra och utrycksfulla huvud. Hon har alltid gett hingstens färg till sina föl!

Bilder samt mer info om Cluanna och hennes avkommor på hemsidan www.coolqh.com under Hästar!

Klicka på Cluannas album! 

• 
• 
• 
• 

Ladda upp, spara och dela dina bilder gratis!

För att bryta lite från vackra hästar och det dagliga livet på "ranchen"... ska jag chocka er lite med relationsfunderingar!   

Vet du vart du har alla i dina relationer?

Djup fråga det där... men ibland blir jag en djuping och då måste jag ventilera.

Det där med vart man har folk är en svår fråga. Mest för att man ofta tror att man har en viss typ av relation, men sedan visar det sig att den andra parten har en annan relation till dig än vad du har (haft) till dom. Det kan visa sig ganska snart, men också efter flera år. Och en relation kan förändras med tiden, olika för parterna. Det kan handla om vänner och familj. Det är svårt, man kan omedvetet såra och man kan bli sårad. Man kan vara medveten om att man potentiellt kommer att kunna såra någon men inte kunna/vilja ändra på sitt förhållningssätt. Som sagt, en svår fråga...

Jag lär mig gång på gång att jag ofta har ett annat förhållningssätt i olika relationer än vad den andra parten har haft. Det är ingens fel, bara så det är. Men jag har insett att det är väldigt få personer i mitt liv som jag VERKLIGEN vet vart jag har! Min sambo, min systerson och min pappa. Min mamma hade funnits på den listan också, eller ja -det gör hon väl på ett sätt, men hon är sjuk i en ganska långt gången alzheimers så man kan väl säga att man både vet och inte vet vart man har henne.... Finns när jag tänker efter några till, men konstigt nog inte i den närmaste omkretsen så att säga. Men vissa vänner som jag faktiskt tror mig veta vart jag har till 100% trots att vi kanske inte känner varandra till 100%. Petra L till exempel. Konstigt det där.

Men gång på gång måste jag omvärdera relationerna i mitt liv och det har jag märkt att jag upplever som jobbigt. Vad det beror på vet jag inte, men förmodligen en kombination av personlighet och upplevelser, det är ju den uppenbara anledningen antar jag. Men jag har insett att jag är en person som är ganska känslig för det! En del har säkert att göra med att jag är en människa som mina vänner alltid VET ställer upp till 510% om det behövs. För det är jag. Mina vänner kan ringa mig när det krisar och jag vänder ut och in på mitt liv för att hjälpa till om jag kan i en krissituation. Samtidigt funderar jag ibland på hur många jag ringa till... även om det faktiskt inte spelar någon roll för kan jag hjälpa någon i kris kommer jag att göra det, oavsett hur väl eller ens om jag känner den personen. Men vad jag måste komma ifrån är att försäka hjälpa när jag faktiskt inte har förutsättningarna, vilket händer då och då!

Nu har jag kommit ifrån ämnet... vart har du människorna i dina relationer. Vet du det?

Det behöver inte handla om krissituationer utan "bara" om grundfundamentet i dina relationer. Vart är din och vart är din väns/partners/familjemedlems osv Är dom detsamma eller olika? Hur mår en relation av olika fundament, måste dom vara detsamma från båda håll eller fungerar det ändå?

Jag lägger för mycket i mina relationer, det har jag lärt mig. Många av mina "relationspartners" förlitar sig på mig i mångt och mycket, men lägger inte lika mycket av sig själva i relationen. Det är okej, men känns inte helt bra. Undrar om det beror på mitt stjärntecken, vad tror ni?

Ska man rätta sig efter den relation man märker att "den andre" vill ha, eller ska man "kräva" samma lojalitet, förtrolighet, ärlighet eller vad det nu är man känner att man saknar?

Jag menar, ska man hålla alla till samma standard kanske man blir utan vänner/familj/partner. Vad tycker ni?