Nu börjar det... jag fick ett samtal idag från en vän angående detta sto som dog idag på operationsbordet. Tyvärr fick ju Cluanna sitt föl för tidigt och har inte mjölk nog åt ett fosterföl. Dessutom står hon under behandling och har ganska ont så hon skulle inte fungera som amma nu, men någon annan kanske har ett sto som mist sitt föl så jag lägger ut detta här. Jag kommer ta bort kontaktuppgifterna om/när ägaren hittar en amma eller en annan lösning. Jag är inte helt bekväm med dessa cirkulerande meddelanden efter ammor varje år för det spinner så snabbt ur kontroll och folk blir nedringda i månader. Jag har själv försökt kontakta någon via ett sådant meddelande som skulle ta bort sina hästar om ingen tog dom men jag fick inget svar.... så antingen var det inte så angeläget att skänka bort några hästar eller så var det cirkulerande meddelandet gammalt och personen i fråga hade blivit nerringd/mailad av folk som ville hjälpa. Jag vet inte. Nu har jag dock pratat med gemensamma bekanta till denna ägare så jag lägger ändå ut det här. 

Såhär lyder meddelandet som cirkulerar på facebook:

Amma sökes!!! Hjälp Carolina Adamsson!!!!:
Hon behöver ett sto till sin fölunge då stoet dog på operationsbordet nu på
eftermiddagen !

edit 12/5: Tog bort ägarens tel nummer då fölet enligt uppgift fått en amma.

Igår hände det som INTE FICK HÄNDA! Och det som jag har haft en liten ....känsla och stor ångest för sedan vi äntligen konstaterade Cluanna dräktig förra året efter mycket om och men. Hon förlorade sitt föl....

Anders släppte ut vid halv fem på morgonen som vanligt och allting var också precis som vanligt. När han sedan körde förbi hagen såg han att Cluanna låg ner och fick en magkänsla att stanna och kolla läget. Och visst, något var fruktansvärt fel... Cluanna låg där med en röd bubbla under svansen och höll på att kasta sitt föl.... Jag såg direkt att det var en red bag -något jag har nojjat över hela dräktigheten men som är ganska ovanligt. Jag visste vad jag skulle göra men insåg att det inte fanns en chans att rädda fölet på dygn 280, även om jag hade fått ut den i tid. Man har ca 5 minuter på sig innan fölet dör av syrebrist vid en red bag delivery som innebär att moderkakan har separerats från livmodern, fölet föds i den och har ingen kontakt med livmodern via navelsträngen och får därför inte syre. Den röda säcken gick sönder men jag kunde inte känna något föl i förlossningskanalen vilket genast indikerade felläge för mig. Samtidigt försökte jag jaga rätt på jourhavade veterinär vilket visade sig vara en veterinär som fanns minst en timme från oss. Hon i sin tur ringde till en av våra lokala veterinärer -suveräna Jennifer som kom ut trots att hon inte hade jouren! Hon räddade livet på Cluanna. Hon och det faktum att Anders upptäckte henne precis i början, hade han inte gjort det hade hon förmodligen dött. Hon hade lagt sig på andra sidan stallet och lösdriften och jag hade nog inte sett henne på någon timme iallfall och då hade hon legat där och kämpat med en fölunge på tvären. Det fanns inga som helst tecken så sent som en timme innan på förestående kastning.

Jag fick in Cluanna på något sätt i stallet och när Jennifer kom gav hon medicin för att stoppa värkarna och  en 2 timmar lång kamp började för att försöka lägesrätta fölet och få ut det, och rädda livet på vårt vackra sto. Jag har bara sett ett sto kämpa så hårt och mycket förut och det var Emils mamma, som dog när han föddes. Jag var livrädd varenda sekund och bad till alla möjliga högre makter, min mormor och farmor i himlen, änglar och universum och allt jag kunde komma på. Och någon måste ha hört mig för det är ett mirakel att Jennifer fick ordning på felläget, trots att huvudet åkte tillbaka hela tiden och satte sig ivägen. Jag var tvungen att försöka hålla Cluanna på benen för att Jennifer skulle kunna jobba inuti henne och som hon kämpade min stackars tappra flicka.... hon hade sådana fruktansvärda smärtor att hon frustade, pep och nästan skrek emellanåt och höll på att ramla ihop flera gånger. Men hon klarade det! Hon gjorde allt vi bad henne om och litade på oss! Stackars Jennifer dröp av svett och var andfådd som om hon hade sprungit ett maraton, men hon fick till slut ordning på det och med Anders som draghjälp kom till slut fölet ut. Och knappt en droppe blod från Cluanna, vilket otroligt jobb hon gjorde som lyckades utan att slita sönder hästen på insidan. Jennifer var inne och kände hela tiden för att inte dra minsta lilla om det låg fel och orsaka Cluanna mer smärta. Hon hade sådan koll och var superlugn och proffisionell hela tiden. Jennifer är ganska ung men jisses, jag är superimponerad av henne. Det finns INGEN veterinär som kunde gjort det bättre.

Cluannas son, ett stort vackert hingstföl med stjuten stjärn, snopp och fyra vita strumpor, såg helt perfekt ut. Förutom pälsen syntes det inte ens att han var prematur. Fullständigt förkrossande..... Som jag har väntat på det fölet och så låg han bara där, död på golvet. Utan synbar anledning, så jag kan bara anta att det var den separerade moderkakan som var anledningen. Och det sjukaste av allt är att jag har haft en gnagande känsla långt bak i huvudet hela tiden att något skulle hända, en red bag delivery. Jag har verkligen inte haft någon anledning att tro det, allt har sett bra ut och Cluanna har mått bra. Men den där jäkla magkänslan.... jag vet ju att den alltid har rätt. Men ibland VILL man ha fel!!! Jag till och med skrev om det här på bloggen.

Bara reaktionen när Anders kom in i sovrummet och väckte mig halv 6 någonting på morgonen -och alla som känner mig vet att det inte bara är att väcka mig då- han sa något om Cluanna och jag flög upp ur sängen och skrek att Jag visste att det var något som skulle hända och att hon skulle kasta. Jävla skit!!! Det kändes som att hjärtat slets ur kroppen och sedan gick jag in i något annat "mode" -och där har jag varit sedan dess.

Självklart skickade vi vävnadsprover till SVA direkt för att säkerställa att det inte handlade om virusabort. Jag har flera nybetäckta ston här och det är också mitt ansvar som hingsthållare att veta att vi inte har virusabort här, tycker jag iallfall. Svaret kom i eftermiddags och till min stora lättnad kunde det inte påvisas virusabort! Så på den punkten kan vi andas ut men sorgen över Angel kommer att ligga som en slöja här länge..... alla föl är efterlängtade men detta var extra efterlängtat av flera orsaker och jag såg så fram emot att kunna komma ut på tävlingsbanan igen nästa år. Jag antar att det inte var menat.... Den ekonomiska aspekten är alltid jättestor när man bedriver en verksamhet (och så även nu i allra högsta grad) men det kan inte mäta sig på långa vägar med den känslomässiga investeringen man, eller åtminstone jag, gör i mina hästar och i varje föl som föds här. Jag har bara förlorat föl en gång innan, när Sessan kastade tvillingston  som hade missats på ultraljudet, för 5 år sedan. Men då visste jag iallfall varför.

Veterinärens ord när jag undrade vad jag gjorde för fel som hade en extremt ovanlig fölsjukdom på Claudia förra året och nu detta och om jag skulle lägga ner alltihop värmde ordentligt. Hon menade att mina hästar alltid var välskötta och aveln bedrivs seriöst och att det alltid var ordning och reda när dom var här... Det känns iallfall bra att få höra när man börjar undra vilket ben man ska stå på. 

Fokus nu är på Cluanna, som efter omständigheterna mår bra och verkar helt okej.

Hon får penicillin i några dagar men hon verkar inte tagit någon större skada och det verkar iallafall hitills inte som hon har fått någon infektion. Förutom det ska hon få ta det lugnt ett tag och skämmas bort med TLC. Vackra Cluanna, hade jag förlorat henne vet jag inte vad jag hade gjort. Det är tack vare Anders och veterinär Jennifer som jag inte gjorde det.

Det blir en blomma till till en av våra veterinärer!

RIP lille Angel. Spring Fri och Frisk på de evigt gröna ängarna. En vacker dag ses vi...   

Kolla in Primus lillebror, Fiesta Fudge - tillika Ann Meyers nya stud prospect. Ann Meyers är ägare och uppfödare till den odödlige Zips Chocolate Chip, Primus pappa som fortfarande är "still going strong" och står till förfogande till avel i USA.

Detta är hans 2-årige son och efterträdare. Pritty talangfull skulle jag säga!

Och visst, saker och ting funkar ju som bekant lite annorlunda "over there" men vad man än tycker om att sätta en 6-årig knodd utan hjälm på ryggen på en 2-årig hingst som är riden 35 gånger så får man ju ändå ge cred till hästen.

O kolla in cirkuskonsterna!!!

Kan bara konstatera att "ZCC looken", charmen (!) och det fantastiska psyket är något som pappa nedärver till sina söner. OCH JAG HAR EN I HAGEN!!! :)))

Kan inte vänta på våra föl nästa år!!!

Obetalbart.....

"You can not learn to train a horse from books and videos" - Tänk om folk kunde fatta det! Alla som säljer hästar och är seriösa, kolla på detta :)))

Been there, done that? Jo jag skulle tro det.....

Okej.... när jag fick nån jäkla länk på facebook från min kära vän Marie på nån tonårig  American Idol så ska jag medge att jag inte direkt sprudlade av entusiasm......

Men jag ändrade mig. Whoa!!! Vart f*****n fick han den pipan från pöjkspolingen???

Kolla för bövelen in hans audition! Jag har bestämt mig för att adoptera honom!

Både Linnéa/Axel och Ulrika/Britta har varit ute på sina första tävlingar. Starten på två lysande tävlingskarriärer? Hur som helst är jag Fan nr 1!

Tack för rapporteringen brudar!

Tyvärr fick jag bara myrstorlek på bilderna av Britta och Ullis meeeen det blir fler tillfällen!

Här hemma har det idag snöat, haglat, regnat, varit solsken..... Fick vi sommar i april och aprilväder i maj, vad ska vi få sen då???

Flickorna ser lika konfunderade ut dom