Som flera påpekat kan det ju vara bra att lägga ut information om hur man går tillväga för att testa sina hästar!!!

Om man har en quarterhäst kan man göra ett kombinerat test genom AQHA. Då testar man HYPP, PSSM1, MH, GBED och HERDA (de tre förstnämda är dominanta gener och de två sista är recessiva)

Detta kostar $85 för AQHA medlemmar.

http://www.aqha.com/News/News-Articles/02032012-Genetic-Testing.aspx

Även APHA erbjuder ett paneltest för registrerade paintar. De testar HYPP, OLWS, GBED och HERDA för $100. OBS-det verkar som att dom inte testar PSSM1 i sitt paneltest, så detta måste isåfall testas separat! Någon med aktuell information får gärna bekräfta/dementera detta, om inte APHA inkluderar PSSM1 i sitt paneltest borde dom verkligen börja NU!

http://my.apha.com/breed/regguides/regguide5

http://press.apha.com/pdfs/fieldservices/DNAHairKit.pdf

Har man en annan ras eller kanske redan har testat för övriga aktuella sjukdomar så finns det flera lab i USA man kan skicka sina tester direkt till. Jag använder gärna Animal Genetics, http://www.horsetesting.com/PSSM.htm

Dominant eller Recessiv?

Skillnaden på dominant och recessiv gen är denna:

50% av generna i en häst kommer från pappan och 50% från mamman.

Med en dominant gen, som tex HYPP och PSSM, kan hästen vara påverkad om den har en kopia av genen, dvs enbart ett av föräldradjuren har nedärvt genen. Det benäms tex N/H om det är HYPP eller N/P1 om det är PSSM.

En häst med dubbel upplaga av dessa gener, dvs den har fått genen från båda föräldradjuren (H/H och P1/P1) är hårdare drabbad än om genen finns i enkel upplaga men även i enkel upplaga kan den alltså uttrycka sig i hästen.

Recessiva gener kräver att hästen fått genen från båda föräldrarna för att den ska uttryckas -dvs ge en sjuk häst.

En häst som bär på genen i enkel upplaga (N/Gb =GBED, N/Hr= HERDA, N/O= OLWS) är just det -en bärare. Den är inte påverkad av genen på något sätt men kan nedärva genen till sin avkomma och bör därför endast korsas med en häst som inte är bärare av samma gen.

En häst som får en recessiv gen från båda föräldrarna är alltid påverkad. Det innebär för en Gb/Gb eller en O/O att den dör kort efter födsel om inte stoet kastar det defekta fostret innan.

För en Hr/Hr innebär det ett livslångt lidande och ofta ett kort liv.

Nedärvningen ser ut såhär:

Recessiva gener

En avkomma till två bärare av en specifik recessiv gen (tex GBED) har:

25% chans att bli helt fri från genen (N/N)

50%  chans att bli bärare av genen och själv opåverkad (N/Gb)

25% chans att ärva genen i dubbel upplaga och vara påverkad (sjuk) (Gb/Gb)

En avkomma till en bärare av recessiv gen och en ickebärare:

50% chans att bli bärare av genen och själv opåverkad (N/Gb)

50% chans att bli ickebärare av genen (N/N)

Dominanta gener

En häst med två kopior av en dominant (tex HYPP H/H) gen kommer alltid att nedärva genen till avkomman 100%

En häst med en kopia av den dominanta genen kommer att nedärva genen till avkomman 50% av gångerna

Om man korsar två individer med en varsin kopia (tex HYPP N/H+HYPP N/H) av genen har man:

25% chans till en icke positiv häst (N/N)

50% chans till en positiv häst med en kopia av genen och påverkad (N/H)

25% chans till en positiv häst med dubbla kopior av genen och påverkad (H/H)

Att notera är att det i Svensk djurskyddslag regleras vad man får avla på och inte, och man får inte avla medvetet på defekter som kan orsaka lidande hos avkomman. Därmed är det alltså olagligt att medvetet avla på en PSSM eller HYPP positiv häst. Och även om det alltid kommer vara omöjligt att kunna bevisa vad en uppfödare vet och inte vet så finns lagen av en anledning, och i förlängningen kommer detta att skilja agnarna från vetet vad gäller de uppfödare som tar sitt ansvar för de föl de väljer att producera och de som inte gör det.

Förr eller senare kommer dessutom kunskapen om dessa sjukdomar anses vara något varje uppfödare ska vara medveten om och kanske till och med ett testningstvång införas.

Från och med säsongen 2013 kommer vi kräva testning av alla ston som betäcker med Ima Prime Time och inga ston som är positiva för de dominanta generna kommer att accepteras.

Detta är en liten specialannons för vår lurviga Mon Chi Chi, Chokladpralin, Sockertopp –ja kärt barn har många namn –LASSE!
Under hösten har det uppdagats att både Luisa och Lasse är PSSM positiva… vilket kom som en smärre chock för mig då jag varit under uppfattningen att hennes föräldrar var negativa och därför inte testat henne själv. En dyrbar läxa för mig att lära då min bestämda uppfattning är att INTE avla på hästar som är positiva för någon av de dominanta genetiska sjukdomarna…

Jag har gått igenom alla stadierna av förnekelse, ångest, förtvivlan, skam, förlägenhet och slutligen landat i acceptans och visshet i att jag har avlat fram Lasse med de godaste intentioner och att jag faktiskt trodde att jag visste att Luisa var PSSM negativ. Nu var hon inte det och då är det bara för mig att bita i det riktigt sura äpplet, och sörja att ett av mina fina avelsston inte längre kan användas i avel...
Läxan är att ALLTID testa själv eller be att få en kopia på testresultat.
Men faktum kvarstår, hon är n/p1 och kommer att pensioneras från avelsboxen. Det innebär också att jag inte kommer att sälja Lasse till någon som vill använda honom i avel.

Kort om PSSM
PSSM är ett ganska nydiagnostiserat tillstånd och man tror att mer än 10% av quarterpopulationen bär på genen. Den finns inom många raser, man har sett den i studier i ett 30-tal raser med några mindre variationer, tex hos kallblodsraserna, varmblod, halvblodsraserna, fullblodsraserna…. Särskilt vanlig är den hos de Europeiska kallblodsraserna där den i vissa raser finns hos 66% av populationen! Hos kallblod brukar det benämnas EPSM. PSSM kommer i två typer -hos vissa raser, som quarter, paint, appaloosa tex är typ 1 vanligast, man säger att ca 70% bär på PSSM1 genen och resten PSSM2 genen.  Hos vissa andra raser, som tex fjording, hittar man enbart PSSM typ 2. Så även med lätta raser som tex arab, fullblod., travare osv.
För att diagnostisera PSSM typ 1 gör man ett enkelt dna prov på tagel och för att diagnostisera PSSM typ 2 gör man en biopsi.
Man tror att PSSM härstammar från en enda individ för väldigt väldigt länge sedan, innan hästen utvecklades i olika raser. Det är därför man kan hitta den hos en sådan vidd av raser och typer av hästar. Man tror att den ursprungliga individen i sig var en tyngre häst, sk draft-typ.

PSSM står för PolySaccharide Storage Myopathy och innebär överinlagring av glukogen i musklerna. Hos den normala muskeln fungerar glukogen som bränsle till muskeln men en pssm-muskel kan inte omvandla glukogenet till bränsle och blir således fylld av glykogen och samtidigt utmattad. Detta gäller främst de snabba muskelfibrerna. Symptomen på detta kan vara väldigt många, allt från ovilja att arbeta eller gå, lathet, stress,  beteendeproblem, diffusa hältor, muskelkramper, kraftiga hältor och korsförlamning. Jag tror att detta tillstånd är mycket vanligare än vad vi har förstått här i Sverige, hur många quarterhästar har inte lite skumma symptom, uppvisar ”dålig attityd” i träning och klassas som idioter av hot-shot tränare som inte kan tänka längre än näsan räcker?!

Inte alla hästar med PSSM utvecklar symptom. De som är värst drabbade är de som har ärvt pssm genen från båda sina föräldrar, dvs p1/p1 men även de som är n/p1 kan uppvisa kraftiga symptom. Ofta dyker symptomen upp när hästen sätts i träning och musklerna inte orkar med det intensiva arbetet. Men för en del hästar kommer inte symptomen förrän senare i livet.

För Luisa, Lasses mamma, kom symptomen nu i somras och var anledningen till att jag testade, eftersom min magkänsla (den berömda och bestämda!) skrek PSSM... Vilket det också var. Luisa är 12 år och jag har haft henne i 6 år och hon har inte haft några symptom hos mig innan. Luisa har svarat mycket bra på ändring av dieten, det vände på några dagar när jag tog bort kraftfodret och började ge henne enbart lusernpellets med rapsolja, magnesium, E-vitamin/Selen, B-vitamin och Krafft Muskel. Helt otroligt att maten kan göra så mycket!!! Daglig motion får hon ju ändå, mina hästar är ute i ca 16-18 timmar/dygn i stora kuperade hagar.

Eftersom det är en genetisk sjukdom finns det inget botemedel för de hästar som blir drabbade men många, faktiskt ca 75% av alla symptomatiska hästar enligt studier blir 100% användbara med rätt typ av diet och motion. Ca 25% svarar inte på detta och det verkar kopplat till vissa blodslinjer som är svårare drabbade, dessa hästar är ofta positiva för MH, också en dominant genetisk sjukdom.
Endast 1% av quarterhästarna anses vara positiva för MH.

Så vad gör man då om man har en häst som är positiv för PSSM?
Det viktigaste, både som behandling och som förebyggande oavsett om hästen har symptom eller inte är rätt diet och motion.
En PSSM positiv häst ska aldrig stå stilla på box för mycket. Mycket utevistelse, gärna lösdrift och daglig motion är A och O. Aldrig boxvila om det kan undvikas. Om hästen är igång ska man undvika att ställa av den, daglig motion är viktigt. Longera eller tömkör till exempel de dagar hästen inte rids. En PSSM häst ska ha koninuitet i sin träning. Många PSSM hästar fungerar bra som tex reininghästar trots att de använder sina snabba muskelfibrer mycket, men hemligheten är att inte rida för intensivt –tex galoppera på en cirkel i 10 minuter som många gör, utan träna längre och inte så intensivt och med lång uppvärming, många vilopass och lång nedvarvning. Och om ryttaren är lyhörd och käner av när det blir motstånd i hästen så kan man nöja sig med skritt i några dagar osv.
Kanske egentligen det sätt ALLA hästar mår bra av att tränas på egentligen, inte bara PSSM hästar…..

Fodret och dieten är av högsta vikt. Eftersom en PSSM häst inte kan processa socker så ska man hålla stärkelse och kolhydraterna till absoluta minimum. Dvs ingen spannmål, färdigfoder med spannmål och hög stärkelsehalt osv. Ingenting med melass i.
Samtidigt svarar PSSM hästen bra på fett. Fettet ersätter i viss mån glukoset i musklerna och muskeln kan använda fettet som bränsle istället. Många hästar svarar mkt bra på en ganska stor giva av en bra olja i foderstaten, lusern utan melass och naturligtvis ett bra grovfoder med låg sockerhalt. Det finns också specialfoder som Saracens Re-Leve som är speciellt utformat för PSSM hästar då det kan finnas negativa effekter av att fodra med mycket rent fett länge för vissa hästar. Mineraler som selen och magnesium samt extra E-vitamin och B-vitamin är också bra. Med en väl balanserad låg stärkelse/hög fett foderstat fungerar de flesta PSSM hästar precis lika bra som alla andra hästar.

Man diskuterar varför vissa PSSM positiva individer aldrig uppvisar några symptom och en tanke är att dessa individer redan har  rätt skötsel –dvs mycket utevistelse, motion och en välbalanserad foderstat med stärkelsefri diet. Många, som jag, håller ju redan sina hästar på detta sätt och man menar att detta kan vara en anledning till att vissa positiva hästar helt enkelt aldrig blir sympomatiska.
Det jag har lärt mig om hur man sköter en PSSM häst är egentligen bara hur jag tycker att man ska sköta alla hästar i stort sett.

Det finns mycket information att hämta på nätet om PSSM. Jag försöker vara noga med källan, det finns mycket felaktiga fakta och åsikter där ute.
Informationen ovan har jag i första hand hämtat från dr Molly McCue, hon är tillsammans med dr Stephanie Valberg, båda vid Univerity of Minnesota två av de mest kunniga inom detta, de identifierade genen och utvcklade testerna för PSSM.
 
Nu är ju Lasse då positiv för PSSM1, n/p1 dvs han har fått en gen från sin mamma.

Därför kommer jag att vara noga med vart jag säljer honom, det är viktigt att köparen är fullt medveten om vad det innebär och hur han ska skötas. Dock behöver det inte betyda att han är krångligare att sköta en vilken annan häst som helst, det är bara viktigt att man ger honom rätt foder, motion och är uppmärksam i hans träning. Eftersom man är medveten om detta redan från föl så har man all möjlighet att förebygga att han någonsin blir symptomatisk, och om han skulle börja uppvisa symptom någon gång i livet så vet man direkt vad det är och vad man ska göra. Naturligtvis kan jag inte garantera att han aldrig kommer bli sympomatisk men med honom vet man redan från början vad man har att deala med.
Jag ser en mycket ljus framtid för Lasse, han är oerhört talangfull och kommer att gå långt i rätt händer.

Så här kommer då ”annonsen”:

CQ Ima Sugar Chip *pending* aka LASSE, 2012 brun quarterhingst
e: Ima Prime Time (Zips Chocolate Chip x Ima Triples Image)
u: Hints Sugar Luisa (Undeniably Hint x BS Elaine Sugar Bars)

Stammen talar för sig själv, fullpackad med AQHA champions och meriterade hästar!
Ima Prime Time, amateur/open AQHA Champion, AB premierad. Läs mer och se hans showrecord på hemsidan!
Lasses farfar ZCC behöver ingen närmare presentation, det fantastiska stoet Ima Triple Image har nästan 240 AQHA poäng i WP, ROM och Superior WP samt World Champion am WP, World Show finalist Top 10 i Open WP!!! Hon tävlades på World Show-nivå i Open, Amateur och Youth!
På mödernets sida har Lasse den välmeriterade hingsten Undeniably Hint som morfar, bla AQHA Champion, Superior och ROM i Halter och Performance, DQHA Leading Sire, Reserve Champion Get Of Sire osv…
Detta är några riktigt välmeriterade hästar i första, andra och tredje led!!!

Lasse är en kompakt, välmusklad, korrekt ställd hingstunge med kort rygg och spikrak topplinje – hans exteriör gör att han är extremt mycket pleasure, stark och djup i hasorna och med supertighta, flata rörelser framtill. Av båda Primus avkommor här i år är det han som rör sig bäst för pleasure.
Han kommer att stå bra i halter och är avlad för WP, Trail etc –kanske en blivande AQHA Champion precis som hans pappa, bror, farfar, farmor, morfar…. Ja ni fattar.

Lasse är en snäll och mjuk kille, lite försiktig med en känslig ådra. Precis som sin bror Axel, och han kommer trivas bäst med en mjuk hand och gå genom eld för sin människa. Dessa hästar kan ridas med sytråd och tankeöverföring och behöver ingen hårdhänt träning.
Precis som sina syskon växer han mycket jämt och sakta och kommer att växa länge vilket borgar för en hållbar individ.
Som sina föräldrar har Lasse superfina hovar, mycket bra hovkvalitét, han får fint beröm av hovslagar-Jocke! Korrekt och rättställd i benen. Överlag en välbyggd och snygg kille!

Lasse har stor potential att gå riktigt långt och jag vill gärna att han får visa upp sig på tävlingsbanan. Säljes MYCKET FÖRMÅNLIGT till någon som kanske vill träna och tävla pleasure, trail, halter och liknande grenar. Eftersom jag nu vet att han bär på PSSM genen och vill vara helt öppen med detta så att hans blivande ägare kan förebygga och sköta honom på rätt sätt har jag nu kraftigt sänkt priset på honom till Rätt person.

Priset reflekterar inte hans kvalitet!

Jag vill vara mycket tydlig med att han inte har några som helst problem och förhoppningsvis aldrig kommer att få det heller men att jag inte kan garantera något och jag har som krav att han kastreras och inte används i avel då jag inte vill medverka till att föra vidare de dominanta generna. Men det finns ingen anledning att han inte ska kunna bli tävlingshäst som vilken som helst. Som med alla mina uppfödningar vill jag gärna ha kontakt och följa honom, och finns här som stöd om frågor uppstår!

Gå gärna till min Facebooksida för att se bilder och filmer från födsel och framåt!

Jag vill avsluta med att säga detta –oavsett vilken eller vems häst/föl du är spekulant på så se till att den är eller blir testad för PSSM. För detta är så mycket vanligare än vad många av er därute vet… i en stor grupp quarter/paint (till exempel hos en stor uppfödare) är det i princip ganska säkert att det finns någon eller några PSSM positiva hästar. Och ingen går säker, det går inte att utläsa i stamtavlan vilka hästar som kan vara positiva eller ej. Något att tänka på….
Och har du en häst med skumma symptom som veterinären inte kan diagnostisera, testa den för PSSM, oavsett ras! Om du börjar med manhår eller biopsi är beroende på ras.

Har du några frågor om PSSM så är du välkommen att ställa dom så ska jag försöka svara så gott jag kan eller leta reda på ett svar!

Jag har lovat skriva ihop detta till de som efterfrågat länge, tack för tålamodet. Här kommer det!

Uppfödning av föl startar långt innan fölet ens blivit tillverkad och är ett litet embryo i mammas mage. Det startar med en tanke och ett beslut och förhoppningsvis mycket planering och inhämtande av kunskap och information runt allt som har med fölet att göra. Från att informera sig om de tänkta föräldradjurens blodslinjer, exteriör, meriter, till ett utveckla en plan och ett syfte för avkomman, till att besluta om betäckningssätt och val runt allt det praktiska runt ett dräktigt sto, fölning och sedan den nya lilla individen man förhoppningsvis har ansvar för om allt går vägen!

Här ska jag beskriva hur jag fodrar och sköter det dräktiga och digivande stoet samt fölet från födsel till avvänjning. Ja det blir långt och invecklat... men sådan är verkligheten och det är mycket att tänka på!

Utfodring av det dräktiga och digivande stoet
En balanserad foderstat är viktig för alla hästar med synnerligen för de som används i avel och för den växande hästen. Jag förutsätter alltså att man redan har en bra uträknad foderstat till sitt sto redan innan betäckning och att hon är i gott hull. Stoet kan gå på denna foderstat större delen av dräktigheten, personligen vill jag dock ändå ligga i överkant på behoven av allting –energi, protein, mineraler och vitaminer. Jag vill se ett sto med bra muskelmassa och lite trivselvikt utan att vara smällfet. När det börjar närma sig de 4 sista månaderna börjar fostrets tillväxt öka markant och man måste följa med stoets ökande behov i foderstaten.

Jag räknar alltid på mina foderstater! Jag vet grundbehoven på mina ston och räknar ut vad de behöver för att täcka dessa behov samt tillägg i slutet av dräktigheten men sedan ligger jag som sagt gärna över behoven snarare än under. Jag vill veta att stoet får i sig minst det hon måste, men sedan fodrar jag med ögat och känslan utöver det. Om tex 15 kg grovfoder räcker för att täcka behoven gott och väl så är det fortfarande fri tillgång som gäller även om stoet äter 20 kg.
Foderstatberäkningen och analysen hjälper mig bara att veta minimumgiva samt ha koll på mineralkvoterna. Vet jag tex att grovfodret innehåller väldigt mycket kalcium och lite fosfor –vilket är ganska vanligt- så vet jag också att jag kanske måste öka på fosfortillskottet ju mer stoet äter av grovfodret osv. Efter några år behöver man inte räkna på vartenda kilo man ändrar utan man får in rätt tänk och vet hur man reglerar sådana saker efterhand om man har koll på grundförutsättningarna, men jag rekommenderar verkligen att man lär sig det grundläggande i att räkna foderstat för att få in denna vana, samt använda ögat.

Grovfodret är alltid grunden i mina hästars foderstat. Ett bra grovfoder är a och o!
Med grovfoder menar jag ensilage/hösilage och hö. Personligen fodrar jag alltid mina dräktiga ston med hösilage och jag bryr mig inte så mycket om torrsubstansen så länge hästarna med lätthet kan få i sig tillräcklig mängd under dygnet. Jag är alltså inte rädd för blött hösilage utan det är näringsvärdena som avgör. Det ska helst vara höga värden och hög kvot. Jag fodrar gärna mina avelsston med ett hösilage på kvot 10-13, det kan ju anses vara ett ”koncentrat” och kan vara räddningen för ett högdräktigt sto som tappar matlusten eller inte orkar äta tillräcklig mängd i slutet av dräktigheten! Nu kan det vara svårt att få tag i sådant hösilage, det verkar som att tredjeskördar på hösten där gräset slagits ganska tidigt i växtfas på en välskött vall ger dessa foder. Men får man inte tag på det, eller om man har en väldigt lättfodrad häst som har lätt att bli fet och ett sådant koncentrerat grovfoder inte funkar så går det naturligtvis bra med mindre koncentrerade foder. I slutänden måste man räkna och se så att den mängd stoet måste få i sig för att gott och väl täcka behoven kommer fungera. En kvot på 8-9 kan fungera jättebra.

Energi och protein är nog så viktiga men vid brist på dessa syns det på hästen. Antingen kan den tappa överlinje/muskler, bli bukig, bli fet eller bli rent av mager. Det vanligaste är proteinbrist och det påverkar främst överlinjen och musklerna och kan ge en häst som ser bukig ut.
Det som dock inte kan påtalas nog är vikten av en god och balanserad tillförsel av mineraler, vitaminer och aminosyror.
Mineraltillförsel under fostertiden kommer att påverka fölet och dess hållbarhet. Se till att behoven är med råge uppfyllda och att kvoterna är bra! För mycket fosfor och en låg Ca/P kvot till stoet under dräktigheten kan till exempel ge ocd och andra tillväxtproblem hos avkomman. Vid foderstat med hög kalciumhalt som tex många grovfoder och mycket lusern måste man se till att man följer med upp med fosfor och magnesium. Kvoter att hålla reda på är Ca/P och Ca/Mg och selenbehovet är mycket viktigt att uppfylla, gärna ligga i överkant men inom den rekommenderade givan.

Ofta kan man behöva tillföra främst protein till grovfodret och då är lusern ett bra alternativ. Med lusern kommer också energi så har man ett överviktigt sto kan det vara bättre med ett rent proteintillskott som soja, potatisprotein eller Krafft Muskel men jag brukar ge mina ston lusern. Oftast behöver jag inte ge det förrän när stoet varit digivande i några månader och näringen i gräset går ner på hösten men detta är ju helt beroende på de individuella förutsättningarna. Tänk på att lusern innehåller mycket kalcium så att man har koll på Ca/P kvoten.
Jag ger alltid melassfri lusern och väljer oftast pellets som jag blöter upp då jag tycker det är smidigast. Fibrerna i lusern gör att det räknas som ett grovfoder och jag ger ofta fri tillgång på lusern om det finns ett behov, tex ett sto som faller ur på hösten. En del tror att pellets är sämre än hack men det är det faktiskt inte, även lusernpellets innehåller så mycket fibrer att det räknas som grovfoder och i många fall kan det vara bättre med pellets, tex om man har en häst som har svårt att få i sig tillräckligt. Jag blöter dom dock alltid, vilket också gör det väldigt lämpligt att blanda ner ev tillskott i samt för att få i hästen extra vatten.

Essentiella aminosyror som Lysin, Methionin och Cystein är mycket viktiga för stoet och fostret!
I ett bra grovfoder finns det aminosyror men personligen tycker jag att det är viktigt att verkligen säkerställa intaget av dessa viktiga näringsämnen, eftersom de är så avgörande. Lysinrika foder är tex lusern, potatisprotein och soja.
Själv har jag gjort det lite enkelt för mig här. Jag fodrar överlag väldigt lite med kraftfoder och vill minimera intaget av stärkelse och kolhydrater så mycket som det absolut är möjligt. Men i min avvägning har jag funnit att den bästa vägen för mig är att ge en anpassad giva av ett färdigfoder för det dräktiga stoet. När jag har valt foder har det viktigaste varit mineral och vitaminsammansättningen samt aminosyrorna och jag ger en mindre giva (oftast runt något kilo men det beror helt på grovfodret) av ett lämpligt fullfoder till mina ston sista halvan av dräktigheten, lite större giva efter fölning och fram till betet när gräset är som mest innehållsrikt. Jag aär personligen oerhört nöjd med Saracens foder, tex balancern Stamm 30. Med en balancer kan man hålla kraftfodernivån väldigt låg! I vissa fall har jag använt mig av Havens Ferto-Lac.
Med detta får jag också vitaminer som tex extra E-vitamin, B-vitaminkomplexet och alla de viktiga mineralerna och ofta behöver jag då inte tillsätta några mineraler eller kanske bara en enstaka mineral, tex fosfor (behövs dock aldrig med Stamm 30).
Det viktigaste när man väljer ett färdigsammansatt kraftfoder är att man har koll på alla ingredienser och att det passar den övriga foderstaten. Det finns ingen mening med att välja ett foder som inte innehåller tex de viktiga aminosyrorna och rätt sammansättning av mineraler och vitaminer. Observera att man kan få tillföra en viss mineral eller vitamin ändå, särskilt om man inte ger så mycket av kraftfodret. Jag upplever att det jag oftast får tillsätta är fosfor och E-vitamin (ett dräktigt/digivande sto har ganska högt E-vitamin behov!) men detta varierar från år till år och sedan jag hittade Stammen har behovet i princip eliminerats, men återigen -man måste avgöra från varje år utifrån sitt grovfoder. Andra mineraler som oftast fattas är tex koppar och zink, och i kombination med höga järnvärden som i princip alla foder på marknaden (både grovfoder och kraftfoder) innehåller blir denna brist påtaglig. Dessa mikromineraler är extremt viktiga för fostret och den växande hästen! I takt med att markerna försuras blir detta problem större och större och det är viktigt att man är medveten om det.

Observera att näringstillförseln för stoet är mycket viktig under hela dräktigheten, inte bara de sista månaderna som vissa verkar tro. Och min åsikt är att man måste veta vad man stoppar i sitt dräktiga sto. Att ställa ut en storbal på fri tillgång duger inte, även om man vet att det är bra värden…. Alla ston är olika i sina behov och när de behöver extra av olika näringsämnen. En del ändrar sin metabolism direkt när dom blir dräktiga och då måste man möta de nya behoven redan från början.

Så för att sammanfatta kort så innehåller foderstaten för det dräktiga stoet följande:

-Ett högvärdigt grovfoder med så hög kvot som möjligt.
-Proteintillskott vid behov, lusern (protein och energi) och/eller Stamm 30. Andra proteintillskott på marknaden är tex soja, potatisprotein eller Krafft Muskel
-Saracen Stamm 30, Saracen Mare Care, Havens Ferto Lac eller annat lämpligt färdigfoder avsett för det dräktiga och digivande stoet och som passar med grovfodret.
-Ev mineral och vitamintillskott. Jag använde tidigare ofta VSL pulver som innehåller E-vitamin, Selen och Lysin men numera behöver jag oftast bara tillsätta en ren E-vitamin till hästar med särskilda behov. För ren fosfor använder jag fosforbalans och om jag även måste tillsätta magnesium så kan jag välja BioMag eller komplettera med ett rent magnesiumtillskott.
-Rapsolja eller Linfröolja om det passar i övriga foderstaten. Kan ersättas med riskli, tex Equi Jewel.

Efter stoet har fölat skjuter behoven i höjden och det smidigaste sättet är då för mig att öka kraftfodret, men man kan vänta tills efter fölbrunsten och såklart öka försiktigt. Naturligtvis ger man mer grovfoder om stoet äter mer –redan från början, fri tillgång dygnet runt är vad som gäller här. Mina föl föds ofta tidigt på året och jag kan då inte ta hjälp av betesgräset utan det gäller att fodra på fram till det är dags att äta gräs enbart dygnet runt.

Ett bra bete är det bästa för ett digivande sto och hennes föl! Förutsatt att betet är välskött och bra så finns allt de behöver i gräset, tom mineralerna. Jag fodrar inte extra under betessäsongen om det inte finns särskild anledning. Däremot måste man hålla koll på sensommaren så inte stoet börjar falla ut. Fölen växer och tar ofta sitt innan stoets kropp nyttjar näringsämnena till sig själv och närinen i gräset kan börja tryta. Ofta måste man stödfodra redan på betet och då använder jag samma fodermedel som innan betet förutom grovfoder –det lägger jag inte till förrän hästarna får i sig för lite strå/TS på betet. Nu börjar också fölis få eget foder, vilket jag beskriver mer om nedan. Jag låter gärna mina ston med föl gå ute länge på betet med stödfodring, kanske till oktober givetvis beroende på väder och tillväxt.
Detta gör att när det är dags för installning, och därmed avvänjning hos oss, så är fölen så pass stora att dom äter egen mat och i princip oftast har vant av sig själva.

För att ta reda på vad hästens behov är rekommenderar jag ”SLU’s Utfodringsrekommendationer för Häst” som även innehåller en hel massa bra information om näringsvärden i olika fodermedel. Detta ger en bra fingervisning och något att utgå ifrån men alla hästar är olika och man måste lära känna sin egen hästs behov. Dessutom rekommenderar jag att man ligger i överkant på de olika behoven när man räknar.

Fölet!
Efter all planering, väntan och omskötsel av sto som blir rundare och rundare får man så om allt går vägen sitt hett efterlängtade lilla föl! I den romantiska bilden så försvinner alla problem och oroskänslor när man ser det lilla knytet ligga i halmen och kämpa för sitt första andetag men så fungerar det ju oftast inte, i alla fall inte för mig oavsett hur många föl jag får.
Alla gör olika och har sina egna rutiner och jag vet att hästar har fölat i tusentals år och att det finns uppfödare som har stora flockar som går ute och låter hästarna sköta det hela själv och har så gjort i 50 år och bla bla bla, men så jobbar inte jag och jag ska beskriva det sätt som fungerar bäst för mig.

För det första så måste man ha koll på ungefär när stoet kommer att föla. Man räknar lite olika, en del räknar på 330 dygns dräktighet, en del på 340 osv. En del ston fölar alltid på samma dygn men det kan man aldrig lita 100% på och ofta vet man inte vilket dygn det är, tex om det är ditt eller stoets första eller andra föl. Efter dygn 320 räknas fostret som fullgånget men det finns undantag. En del föl föds tidigare och är fullt färdiga och redo att födas och en del ston går över året med föl som ändå är prematura. Så det är ingen hundraprocentig vetenskap men oftast är det så och oftast fölar stona mellan dygn 330-350 även om 320-370 räknas som helt inom det normala spannet.
(Det finns supersmidiga kalkylatorer online att använda när man räknar ut fölningsdatum och själv räknar jag alltid ut dels när stoet gått 330 dygn och dels när hon gått samma antal dygn som förra gången hon fölade.)
Av dessa anledningar är det min bestämda åsikt att det är av högsta vikt att vaka på sitt sto när hon närmar sig fölning! Oavsett hur man gör detta -med kamera, fölvakt, sover utanför boxen… inget sätt är 100% säkert och jag anser att man har en skyldighet att vaka så mycket och noga man kan. Man bär hålla extra koll på stoet ett bra tag innan det närmar sig fölningsdatum, ju mindre van man är eller om man inte känner stoets fölningsmönster –desto viktigare. Snabb hjälp är av högsta vikt vid eventuella problem. Jag har själv varit med om  det då ett av mina ston fick problem på dygn 280 och började föla. Moderkakan lossnade och kom före, inget föl kom och hade vi inte upptäckt detta i princip direkt hade vi hittat vårt fina sto dött i hagen ett par timmar senare. Nu kunde vi omedelbart tillkalla veterinär och efter en lång, hjärtskärande kamp kunde veterinären rädda Cluanna. Nej det är inte något man vill läsa när man är ”väntande” det förstår jag, men det är så verkligheten ser ut. Saker och ting händer, och med avel finns det inga garantier för något. Lämnar du ditt sto ute dygnet runt i flock och utan full kontroll är risken mycket högre, och det är en risk jag personligen inte är beredd att ta med mina flickor.

Jag har tidigare skrivit om fölvak, vad man gör vid fölning och om lite olika problem som kan inträffa så jag ska inte gräva ner mig mer i det här, men rekommenderar alla som väntar föl att läsa på och skaffa sig så mycket information som möjligt.

Nu återgår vi till det roliga, det lilla fölet! Jag vill alltid vara med vid fölning och om mamma häst tycker det är okej hjälper jag alltid till, som draghjälp vid värkarna, som torkhjälp och massör innan fölis rest sig, som mjölkbar så att fölis får i sig en slurk råmjölk så fort som möjligt gärna innan den kommit på fötter osv. Och vi förutsätter att allt har gått bra, fölis har rest sig, diat, bajsat och kissat. Mamma häst tar till sig sin lille avkomma och alla är nöjda och glada, om än kanske skakiga och trötta (gäller både två och fyrbenta).
Nu låter jag sto och föl vara ifred och stärka sina band, men fortsätter vaka. Oftast sker detta på natten och senast dagen efter åker grimman på fölis, men ibland redan samma dag/natt.
Inom ett dygn kommer fölis och mamma ut i hagen och redan från första gången är det grimma på och eget grimskaft. Ett nyfött föl går inte att leda och de följer inte mamma direkt utan kan behöva lite hjälp. Det gör man med att lägga ett mjukt grimskaft runt baken, hålla en hand på bogen och ”puttstyra” fölis. Väl ute i hagen springer ofta mamma efter fölis först, men snart är  rollerna ombytta och fölis börjar följa mamma.
Eftersom jag som sagt ofta får föl tidigt på året, mars-april men ibland till och med jan-feb, så tillåter oftast inte väder och vind att sto och föl går ute hela dagen. De första veckorna vill jag inte att fölet ligger ute på kall, kanske blöt mark så det blir mycket släppa in och ut. I början kanske ute en halvtimme i taget men ganska snart kan man utöka tiden och om det är fint och torrt väder kan man lägga ut halm i något hörn och se om stoet väljer att låta fölis lägga sig där, vilket hon ofta gör.
Jag använder också täcke på mina tidiga föl. Många tycker det är galet och onaturligt och visst är  det onaturligt, men alternativet är lunginflammation på ett föl utan immunförsvar så det är verkligen inget att fundera på. Jag rekommenderar ett bra välsittande föltäcke på alla unga föl i början oavsett vilken årstid de föds om det är rått, blött eller kallt väder. ”So shoot me”.
Vi lever i norden och oavsett årstid är nyfödda föl enormt känsliga och att stå inne på box är inget alternativ. Det är mycket viktigt att fölet får röra sig mycket och ofta, men lika viktigt att den kan lägga sig och vila direkt om den blir trött. Rörelse är a och o för fölets utveckling, ben och hovar! Och det duger inte med en lerig hage, underlaget måste vara lämpligt och det innebär fast och sviktande underlag. När fölet är lite äldre är det viktigt att den får röra sig i kuperad terräng och variation men i början är det helt uteslutet med lera och djungel!
När fölis är ca 2-3 veckor och har ”vecklat ut sig” är det dags för hovis att titta på den. Jag är supernoga med detta och att hovis är van vid föl, fölets utveckling och benställning, och inte minst hantering av föl!
Om det finns några problem kan det oftast korrigeras men det måste ske inom en viss tid. Inom 2 veckor efter att fölet är fött är det inte alls ovanligt att den rättar sig även om den ser hemsk ut i benen, men om det måste korrigeras måste man börja tidigt. Om ditt föl föds med något problem ska hovslagare och veterinär kontaktas genast om du är osäker.
När hovis tittar på fölet talar han om för mig vad han ser, vart det eventuellt finns/kan utvecklas ett problem och hur jag isåfall ska sköta det. Det kan tex vara stretching av ett föl som är lite rest på tårna osv. Vi kommer överens om en plan, ibland behöver fölet lite korrigering men om fölet har korrekt benställning och förutsättningar (motion, underlag osv) så är det inte ovanligt att man kan låta det vara ganska mycket. Då brukar mina föl följa med när stona verkas enligt deras intervall så kan hovis fila lite för tränings skull. Men jag är alltid mycket noga med att min hovslagare får kolla på fölen tidigt.

I övrigt låter jag fölet vara ganska mycket ifred denna första tid. Jag hanterar det dagligen i de vanliga rutinerna –grimma på och av, ledas i grimskaft, täcke på och av, en liten mys o klistund då och då osv. Därmed är fölet ändå ganska hanterad när det är dags för bete och det räcker. På betet får de också vara ifred ganska mycket men de är alltid vid det laget väldigt tama och människokära och brukar alltid vara först framme när man är där för att fylla på vatten, visitera, flytta till nytt bete eller vad man nu ska göra. Så de har ganska mycket daglig kontakt med människor från dag ett men jag håller inte på att ”imprinta” och ”träna” dom. Dom lär sig det dom behöver lära sig.

När betes och utesäsongen är slut är fölen här ofta minst 6 månader, ofta äldre och kanske tom 9 månader gamla. Vid det laget är de vana vid kraftfoder, självständiga och i princip avvanda. Det gör att oftast vid installning kan de få egen box direkt. Om jag har flera föl av samma kön får de oftast dela på en box till en början, och mammorna står i direkt närhet. Både sto och föl brukar enbart tycka att det är skönt att skiljas åt om man gör på detta vis och stressen är obefintlig. Jag praktiserar inte direkt avvänjning, utan jag väntar tills sto och föl är redo och vänjer av dem på natten och helst tillsammans med sin kompis. Jag börjar i princip aldrig med detta innan 6 månaders ålder oavsett när på året dom är födda, och oftare runt 7-8 månaders ålder. Detta är alltså tiden för påbörjan av successiv avvänjning, inte avslutning!
Om ett föl är född senare under våren/sommaren får det stallas in tillsammans med mamma i en stor box tills de är redo att skiljas av nattetid. Om man har ett sto som mjölkar mycket kan man dra ner kraftfodret i början, detta i kombination med motion och mindre diande gör att mjölkproduktionen minskar, men ofta har den redan gått ner kraftigt om man väntar till fölet är 7-8 månader. Det är dock viktigt att man håller koll på juvret och mjölkar ut lite om det är väldigt spänt, men inte för mycket så man stimulerar mer produktion. På morgonen släpper man sedan in fölis till mamma för en morgonslurk en period tills man märker att fölis inte är så intresserad av det längre. Denna lilla slurk har mer en psykisk betydelse för mamma och föl.
Fölet går sedan med stoet och flocken i hage dagtid (ca 16-18h/dygn) tillsvidare. Om fölet säljs så är det nu inget problem att åka ifrån mamma. En del kan behöva komma ifrån mamma för att helt bryta di-beteendet men isåfall väntar jag till våren med detta, om det inte är ett hingstföl som börjar klättra. Dessa behöver en egen hage med kompisar av samma kön och ålder för att mäta sina krafter med och få rätt stimulans.

Registrering, pass, vaccinering och avmasking
När det passar sig under sommaren och hösten har man registrerat sitt föl, chippat och ID kollat och skickat in passansökan. Man ska också vaccinera sitt föl och det gör jag när fölet är ca. 6 månader första gången. Det diskuteras en del om när man ska vaccinera föl men många menar att om man vaccinerar tidigare så krockar antikropparna med de fölet redan har från mammans vaccineringar och att effekten då minskar. Så därför väljer jag att vänta tills 6 månader .

När föet är 8 veckor avmaskar jag det första gången, med en hel spruta Axilur. Denna avmaskning gör jag sedan om efter ytterligare 8 veckor (när fölet är 16 veckor). Det gör jag för att alla föl är infekterade med parasiter och ett friskt föl utvecklar resistens mot spolmask när det är ca 6 månader. Spolmask är en riktig fiende mot små föl och äggen kan ligga och vänta i markerna i flera år. Särskilt om man har haft en spolmaskinfekterad häst på markerna tidigare, kanske för flera år sedan, är detta viktigt men jag anser att alla föl ska avmaskas mot spolmasken. Övriga besättningen träckprovas varje vår och avmaskas med rätt medel och intervall vid behov.
På hösten gör jag träckprov på fölen och om de har blodmask avmaskas de för detta med annat lämpligt medel.
En ny avmaskning mot spolmask görs i januari/februari igen.
Det kan tyckas som att det är väldigt mycket avmaskning men lika noga som jag är med att träckprova och inte överavmaska de vuxna hästarna, lika noga är jag med att avmaska fölen. Alla föl är infekterade men det syns inte på träckprov förrän vid ca 12 veckors ålder. Parasiter är en av de största fienden för fölet och unghästen!
Detta är de vetenskapliga rekommendationer som ges för föl och de följer jag.

Utfodring av föl och unghäst
När fölet är nyfött och fram till betet lever den på mammas mjölk. Dock brukar det bara gå några dagar innan man ser den stoppa ner huvudet i mammas krubba och tafatt försöka mumsa i sig av mammas mat. Det är normalt och ett sätt för fölet att utforska världen samt utveckla sin mage. Fölet äter också bajs för att få i sig rätt bakterieflora, det är också helt normalt!
På betet lär sig fölet äta gräs och det är först på sensommaren/hösten man måste börja tänka på att utfodra fölet särskilt. Och detta är viktigt!!! Många tror att fölet klarar sig fint på ett bra grovfoder efter avvänjning och även om det säkert klarar sig så är det långt ifrån optimalt. Särskilt inte om man vill ha en hållbar, frisk häst som håller för träning. Jag vågar påstå att det första året, och kanske det andra, är de viktigaste åren utfodringsmässigt i en hästs liv och det, och tiden i mammas mage lägger hela grunden för hästens utveckling och hållbarhet.
Många tittar på sina föl och tycker att de ser fina ut och därför måste allt vara bra, men de viktigaste näringsbristerna syns inte! Du ser inte bendensiteten, ocd och andra tillväxtstörningar förrän det har gått alldeles för långt!
Att fodra en unghäst är som att bygga en tegelmur. Man lägger tegelsten på tegelsten och får en hållbar, stark mur. Men om man slarvar lite, en period och lägger en rad med frigolitbitar istället för att sedan fortsätta med tegel så har man skapat en svag punkt. Förr eller senare kommer muren att utsättas för påfrestningar och risken är stor att raden med frigolit går sönder och hela muren rasar. Ju längre ner frigoliten sitter desto fortare kommer muren rasa och desto större skada kommer det att bli. Det är exakt samma sak att fodra unghästar!!! För att undvika frigolit måste man veta vad man håller på med.

I naturen vänjs inte fölen av förrän vid ca 9 månaders ålder när mamman börjar gå in i ny högdräktighet och behöver all näring till sitt nya foster, och avvänjningen är succesiv och långsam. En fölunges matsmältningsapparat är därför inte helt utvecklat att processa enbart gräs (grovfoder) förrän då. Därför räcker det inte att fodra sin fölunge med grovfoder efter avvänjning.
När jag börjar stödfodra stona vid slutet av betessäsongen börjar jag också ge fölen deras egen mat. De får vänja in sig på ett fölfoder med mjölkprotein. Det finns mängder av fölfoder på marknaden men inte så många med mjölkprotein! Jag brukar fodra med Havens Opti-Grow eller Dodson&Horrells Foal Creep pellets. Anledningen till detta är att vänja in deras magar på det kraftfoder dom kommer få tills dom är ca året gamla. Dessa fölfoder säkerställer att deras känsliga magar får en del av sin näring på det sätt deras magar lättast tar upp den.
När fölen börjar stå i egen box på natten får de uppblötta lusernpellets. Nu är det lite viktigt att man räknar igen, på fölets växande behov och sitt grovfoder. Fölen orkar sällan äta tillräckligt med grovfoder så jag byter ofta ut en del av nattens giva mot lusern. Beroende på grovfodret kan jag ge dom fri tillgång på lusern, och de äter då oftast 2-3 kg max. Fibrerna i lusernpellets (ej strå) är redan processade i mindre ”bitar” –vilket annars måste göras i magen och vilket är just det fölens magar inte är utvecklade till än! Det är alltså ett säkrare sätt att se till att fölet verkligen kan ta upp och processa näringen i fodret! Även om man har räknat ut att en viss giva hö eller hösilage ska täcka behoven och fölet äter upp den givan, kommer den alltså inte att ta upp näringen till fullo innan den är tillräckligt gammal. Det är därför ett normalt grovfoder aldrig räcker till en avvand fölunge även om det ser bra ut på pappret!

Fölen får alltså lusern och fölfoder, samt ev mineraler som måste kompletteras –återigen vet man bara det om man räknar på foderstaten! Och för en fölunge är det mycket viktigt att den får i sig rätt mängd och kvot mineraler! Ett fosforöverskott till exempel kan vara förödande och det är inget som märks förrän fölet kanske är en 4-åring i träning!
Även för den växande hästen är de essentiella aminosyrorna superviktiga! Även här känns det tryggt för mig att välja ett bra kraftfoder utvecklat för fölungar som täcker de behoven.
Jag ger mjölkfodret till fölet är ca året och sedan kollar jag av ur mycket av behoven jag kan täcka med grovfoder, lusern, proteintillskott, mineraler och vitaminer men kompletterar oftast med något motsvarande foder för den växande unghästen.

Så för att sammanfatta kort så innehåller foderstaten för det avvanda fölet följande:

-Ett högvärdigt grovfoder med så hög kvot som möjligt.
-Lusernpellets, alltid melassfria.
-Havens Opti-Grow eller annat lämpligt fölfoder med mjölkprotein.
-ev proteinkoncetrat om det inte går att lösa tillräckligt med lusernet och fölfodret!
-Ev mineral och vitamintillskott. Det behövs ofta något!

Skrivet av Anna Eriksson121108

Här finns några länkar till texter jag skrivit tidigare om fölning.

Inför fölning!

Red Bag delivery -när moderkakan kommer först!

Två Välväxta, glada föl under början av sin avvänjning!

Rabatter!

*Alla ston testade för HERDA, GBED, PSSM1 och HYPP (om Impressive i stamtavlan) 2500:- (inkl moms) rabatt på språngavgiften oavsett alternativ.

*För testade ston och full betalning av betäckningsavgiften innan 28 februari 5000:- (inkl moms).

Du kan alltså betäcka ditt testade sto för 6250:- och betala en levande föl avgift året efter när fölet är fött på 8750:-,
alternativt betala hela språngavgiften och betäcka för 10 000:- om du testar ditt sto och bokar/betalar innan 28 februari!!!

Vi förbehåller oss rätten att neka sto till exempel pga testresultat.
Vår ståndpunkt: Vi medverkar inte till att föra vidare dominanta gener som tex pssm och hypp. Bärare av recessiva gener som tex gbed, herda, olws ska endast korsas med hästar som ej är bärare av samma recessiva gen.
Välkommen att ringa eller maila oss för mer info om de genetiska sjukdomarna och hur du går tillväga för att testa ditt sto.
Testning för alla de nämda sjukdomarna kostar exempelvis inom AQHA $85 (hypp, pssm1, mh, gbed) och inom APHA $100 (hypp, pssm1, gbed, olws).

Orabatterat pris Alternativ 1
Språngavgift 15 000:-  inkl moms
 -ingen levande föl avgift
 
Orabatterat pris Alternativ 2
Språngavgift 8750:- inkl moms
Levande föl avgift 8750:- inkl moms