Jag fortsätter tjata om detta men det intresserar mig och därför är det säkert inte sista gången heller ;)

I alla fall så har Americas Horse Daily en jätteintressant artikel om just det som jag varit och nuddat vid förut, inavel – linjeavel –utavel. För den som inte läser Americas Horse Daily ska jag försöka göra en mycket kort sammanfattning blandat med lite av mina egna ord och tankar så det är ingen översättning rakt av! Vill man läsa artikeln själv finns den här: http://americashorsedaily.com/horse-genetics-decoded/

Författaren och stamtavleanalytikern Larry Thornton förklarar lite om vad begreppen inavel, linjeavel och utavel är och beskriver skillnaden och för och nackdelarna. Han förklarar vad det innebär med olika procent blod från en viss individ i stamtavlan.
Varje individ i en stamtavla tilldelas en viss procentsats baserat på vilken generation eller generationer den förekommer. För varje gång individen dyker upp i stamtavlan adderas procentsatsen en gång och så får man en slutprocent. Men eftersom vi pratar om gener som är föränderliga blir det bara en uppskattning, dock fortfarande ett verktyg som uppfödare kan använda sig av i kombination med utvärdering av de enskilda individerna.

Larry beskriver hur uppfödarna i början av quarterhästens historia använde sig av ren inavel för att sätta en standard och en viss typ av häst. Även senare har stora framgångsrika uppfödare som Hank Wiescamp och Kings Ranch använt sig av in/lineavel framgångsrikt men Larry menar att uppfödarna idag har missat en viktig del. Många tror stenhårt på linjeavel men glömmer att det finns nackdelar. Och inavel kommer alltid att misslyckas fler gånger än det lyckas!

Hemligheten för Wiescamp och King Ranch till exempel var mängden hästar. De hade hundratals hästar, endast de allra bästa fick gå i avel och varje individ som inte höll tillräckligt bra kvalitét och standard togs obönhörligen bort! Det gör vi inte idag och väldigt väldigt få uppfödare i världen (om någon?) idag har toppkvalitét av den mängd avelsdjur som behövs för att kunna ha ett framgångsrikt linjeavlesprogram. Jag personligen tror att mer inavel och för mycket nära linjeavel kommer att stjälpa rasen eftersom den genetiska polen är så liten redan. Linjeavel kommer vi aldrig ifrån men håll det från inavel i alla fall!

Larrys defeinition av inavel/linjeavel är den jag själv går efter –dvs om en häst har en gemensam förfader (dvs samma namn) i tredje generationen eller längre bak är den linjeavlad. Om den gemensamma förfadern finns i första eller andra generationen är det inavel.
Fullblodsfolket är hårdare, de kallar det inavel om samma namn finns i fjärde eller femte generation!

Sedan skriver Larry såhär och det är så bra så jag måste kopiera från America’s Horse Daily:

*

The Ultimate Goal
”Inbreeding a line of horses is only the path you take to get where you can outcross that line,” Larry says.
In his opinion, the real “magic” to a successful breeding program is not reaching a high precent of blood for a particular great ancestor. It is in knowing when to introduce the right amount of genetic diversity to a family of horses through an outcross.
“You don’t have true genetic improvement until you introduce *hybrid vigor,” he says.
“Introducing that outcross blood at strategic times to give you that hybrid vigor boost, that’s the kee to it all. That’s the process that produce the better individuals.

”Line breeding reaches a point where if the horses are going to continue to improve, you’ve got to outcross,”

*

*Hybrid Vigor= avelsförbättring, man anser att en utavlad individ är bättre än och genetiskt överlägsen sina föräldrar.

Linjeavel i all ära men den yttersta konsten är att utavla linjeavlade individer på ett framgångsrikt sätt och jisses vad spännande det är! Eftersom vi är där nu, att alla våra quarterhästar i princip är linje- och inavlade så kommer agnarna skiljas från vetet vad gäller uppfödning  de närmaste åren tror jag. Vilka kommer att kunna bry sig tillräckligt och lära sig tillräckligt för att kunna producera ”hybrid vigors”?

Slutligen några definitioner:
Cross-breed/korsningsavel: Man korsar två olika raser.
Outcross/utavel: Man korsar två obesläktade individer inom samma ras.
Line cross/?: En typ av utavel där man korsar två specifika familjer av hästar inom samma ras. Tex man betäcker ett sto som är linjeavlad på King med en hingst som är linjeavlad på Wimpy.

Jag använder mig ju av allbreedpedigree för att kolla stamtavlor. Där kollar jag alla hästar jag är intresserade av, och hur eventuella betäckningar kommer att se ut. Man kan se både den hypotetiska stamtavlan framför sig och få fram inavelskoefficienten. Mycket lättfattligt och man behöver inte sitta och räkna procent själv.

Såhär kan det se ut (det går att klicka upp bilderna större!) :

Här har jag dragit fram inavelsprodcenten och koefficienten på Mac Mercy Leaguer. Inavelkoefficient 0,7 och som mest har hon 8,01% Three Bars blod vilket är mycket bra tycker jag:

Såhär ser det blivande fölets stamtavla ut som har Mac Mercy Leaguer som mamma och Ima Prime Time som pappa (inte helt illa pleasurestam va? ;)):

Och såhär blir inavelkoefficienten och procenten på bäbis, också en koef på 1,7 och 15,63% Zippo Pine Bar blod:

Mackan är på dygn 300 idag och det är full fart där inne!!!

*

Luisa är på dygn 255.

Bonusbilder på pappa! Ja vi har varannan dags vinter...

Nej det är inte jag som har fixat, utan Linnéas egen papparazi Maren. Jättefina tycker jag!!!

Önskar jag fattade hur det där photoshit funkar....

Det är hög tid att planera årets betäckningar!

Står ett pleasure, trail eller allroundföl högst upp på din önskelista ska du passa på att boka Ima Prime Time nu och få rabatt!

Betäckningsvillkor/priser 2012!

Alternativ 1

Språngavgift 12 000:-  (15 000:-) varav bokningsavgift 2000:- (2500:-)

 -ingen levande föl avgift

Alternativ 2

Språngavgift 7000:- (8750:-) varav bokningsavgift 2000:- (2500:-)

-Levande föl avgift 7000:- (8750:-)

Rabatter!

(kan ej kombineras)

Rabatt vid bokning innan 31 januari 1000:-  (1250:- = 50% av bokningsavgiften)

Rabatt vid full betalning av språngavgiften innan 31 januari 2000:- ((2500:-), språngavgift som ska betalas blir då 10 000:-  (12500:-))

Möjlighet till rabatt till meriterade/producerande ston

Levande föl garanti

Med levande föl menas föl som överlever första dygnet (24 h) och står upp och diar själv.

Gäller för föl 2013 enligt regler för ombetäckning.

Ombetäckning

Gäller samma säsong + säsongen efter.

Ingen ny språngavgift utgår. Om ombetäckningen infaller säsongen efter (2013) utgår säsongsavgift 1000:- (1250:-)

Betäckningssäsong 1 april-1 september

 Uppstallning

Singelssto 80:-/dygn (100:-)

Sto med föl 100:-/dygn (125:-)

 Bete (under säsong om tillgång medger) Singelsto 40:-/dygn (50:-)

 Bete (under säsong om tillgång medger) Sto med föl 60:-/dygn (75:-)

 OBS!

*Alla priser är exkl moms (25%, pris inkl moms anges inom parentes)

*Rabatter kan ej kombineras

*Kostnader som kan tillkomma är undersökningar och behandlingar av veterinär, avmaskning, hovslagare mm.

*Vi betäcker naturligt vid hand. Språnglinor används vid behov.

*Stoet skall vara avmaskad och oskodd bak.

*Stoet bör vara i gott hull med hårfällningen avklarad.

*Stoet skall vara bakterietestad med intyg från veterinär.

*Sto och ev. föl vistas här på ägarens risk och bör vara veterinärvårdsförsäkrad.

*Som bokning räknas påskrivet och återsänt kontrakt + betalda avgifter. Vid rabatter för tidig bokning skall avgifterna vara betalda och vara hingsthållarens tillhanda senast 31 januari.

De faktiska förutsättningarna och kostnaderna specificeras i varje enskilt kontrakt och kan komma att ändras.

*

Observera att denna text är mina egna tankar och funderingar runt avel och mina avelsmål och ska inte tas för personligt av någon som eventuellt har andra åsikter ;) Jag anser mig inte allvetande eller expert utan vill bara redovisa bakgrunden till mina egen uppfödda föl för den som kan tänkas vara intresserad.

*

Eftersom det inte finns mycket som är roligare eller mer intressant än avel så tänkte jag försöka delge lite mer av min filosofi och avelsarbete för den som kan tänkas vara intresserad. Lite intresserad tycker jag faktiskt att de flesta borde vara, iallafall de som äger eller funderar på att skaffa sig en quarterhäst, oavsett om man själv tänkt att avla eller inte. För avelsplaneringen och arbetet ligger till grunden för allt, framtida framgångar, hållbarhet, eventuella problem och ja, faktiskt rasens fortlevnad.

*

Det finns ungefär lika många filosofier som det finns uppfödare och vem kan säga exakt vad som är rätt eller fel? Men det finns en del grundläggande parametrar som varje människa som bestämmer sig för att betäcka ett sto eller hålla en hingst tillgänglig i avel faktiskt bör vara medveten om och ta ställning till. Hur man sedan känner i de olika frågorna och vad man gör må vara upp till var och en men fler uppfödare borde nog ta och tänka både en och två gånger på vad dom gör och varför dom gör det. Jag också, och det gör jag hela tiden. Det finns ingen botten i denna sjö av kunskap att hämta för den som är intresserad av avel!

*

Nu ska jag försöka beskriva lite hur jag tänker och min egen filosofi runt detta, varför jag väljer de hästar jag gör osv. Det har varit en lång inlärningsprocedur som fortgår hela tiden men först de senare åren känner jag att jag kunnat fokusera min tanke och utarbeta en riktig avelsplan.

Först och främst är jag plågsamt medveten om quarterhästens lilla och krympande genetiska avelspool och vill därför göra medvetna val för att inte förvärra situationen mer. De allra flesta och mest kända hästarna idag är mer eller mindre inavlade. Med ett fåtal individer till grund för en stor del av hela rasen som i sin tur inte är så gammal så har man sedan fokuserat på ett fåtal hingstar som blivit poppis och inne och plötsligt stammar merparten av våra tävlingshästar från dessa och dessutom i flera led. Detta gäller alla typer av quarterhästen. Och hur mycket vi än gillar dessa fantastiska hingstar måste vi börja tänka oss bort från dom ibland när vi avlar för att aveln ska vara hållbar i långa loppet. Det är ett måste!

Jag tycker inte att man behöver bli fanatisk, det är aldrig bra. Men det gäller åt båda hållen. Som uppfödare måste man titta på pappret och den utökade stamtavlan och verkligen se vad det är man vill göra. Om stoet uppvisar ett visst namn flera gånger så bör man kanske inte ta den där innehingsten man älskar och som är så poppis, om han uppvisar samma namn flera gånger eller nära i sin stamtavla. Då måste man tänka om. Det duger inte att försvara sig med att stammen är poppis och inne och man måste kunna sälja avkommorna. Man måste vara smartare än så. Avkommor säljs om dom håller bra kvalité och en uppfödare som kan förklara sin avelsplan och tanke på ett vettigt och seriöst sätt kommer förhoppningsvis alltid att sälja in sina avkommor hos seriösa spekulanter och köpare. Det duger inte att bara titta på föräldrarnas prestationer, färg, utseende, tillgänglighet eller vad det nu är som lockar. Titta på hela bilden.

Jag har haft en hel del olika typer av quarterhästar. Det finns dom som har haft många fler och dom som har många fler än vad jag har haft men för varje enskild individ jag har haft har jag lärt mig något om avel. Jag har trott att jag gillar en typ men kommit underfund med att det inte var rätt osv. För varje häst som kommit in i mitt stall eller ens i min närhet har jag noterat vad jag gillat och inte gillat och jag har studerat dess blodslinjer noga, vare sig det varit ett sto, vallack eller hingst. Jag har genom åren provat en del avelskombinationer som blivit lyckade och en del som varit mindre smarta. Men av allt har jag dragit lärdom och hoppas så fortsätta göra resten av min ”uppfödarkarriär” om jag får fortsätta ha någon sådan.
Jag har också studerat framgångsrika hästar runt om i världen med noggrannhet. Suttit och tittat nätterna igenom på de stora showerna som sänts online och skrivit ner varenda häst jag fastnat för och varför, men även de jag inte gillat. Och sedan kollat upp deras stammar. Det är en hobby jag har och faktum är att jag har stor nytta av den nu!

Kontentan är att jag har fastnat för en viss typ av ston som jag tror är helt rätt för den avel jag vill bedriva. Även om det finns lite skillnader i mina stons typ så har de mycket gemensamt. De stammar mer eller mindre ur äldre halterblod. Jag vill ha vissa av de gamla halterlinjerna, som gav starka hästar med hög ridbarhet och som man kunde haltra på morgonen och sedan rida diverse olika klasser på hela dagen lång och sedan åka hem och rida långritt i skogen. Linjer som Coosa, Conclusive, Impressive. Skipper W, Skipa Star, Triples, Ima Cool Skip… och jag skulle älska ett sto från Tiger Leo, Two Eyed Jack, eller Deck Of Stars…. Ja ni fattar grejen. Jag gillar den typen av ston! Nu pratar jag om pleasureavel och INTE om moderna halterhästar utan rätt typ av sto med rätt typ av rörelser som stammar ur dessa linjer. De ligger bakom flera av dagens toppmoderna hästar, tex Vital Signs Are Good, Lazy Loper, One Hot Krymsun, Certain Potential…ja det finns massor och är helt klart en bevisad korsning av linjer som fungerar. Kruxet är att välja rätt individer! Jag har valt att koncentrera dessa blodslinjer i stona eftersom det är enklare och ger mer valmöjligheter att välja hingst. Ett plus är att dessa ston ofta bär fram fölen väldigt bra och klädsamt!
Men jag är noga med att stoet inte är för tungt utan kommer just ur linjer som är och ger performancehästar i första hand, inte halterhästar. De måste röra sig lätt och för ändamålet och de får inte vara byggda som många moderna halterhästar med hög nacke utan ha en rak och jämn topplinje med liggande bog. Viktigt är att hon inte har korta haltermuskler utan långa smidiga muskler även om dom gärna får vara lite kralliga med substans. Vad jag är noga med att inte få med mig från halterlinjerna är för små och höga hovar, återigen levererar de gamla linjerna även där! En avelshäst ska inte behöva skor för att gå i hagen och deras avkommor ska inte behöva skos som ettåringar, utan hovar ingen häst! Jag vill ha låga starka hasor som inte är för raka (här får man verkligen passa sig för det moderna halterblodet!) och inte heller spikraka eller veka kotor – samma där, det är de GAMLA linjerna som gäller! Med halterblodet kommer en bonus i de vackra huvudena och jag har ännu att fastna för en häst som inte har ett vackert huvud med stora uttrycksfulla ögon!

Om jag ska välja att avla på ett sto måste hon vara en trevlig individ. Hon får gärna vara känslig och speciell, men hon måste vara trygg i grunden och ha en vänlig inställning till människor. Här får man naturligtvis väga in eventuella dåliga erfarenheter men man känner ändå rätt fort av stoets grundinställning eller om eventuella avvikelser beror på trauma till exempel. Det är önskvärt att hon fungerar bra i flocksammanhang och jag skulle aldrig tolerera att ha en flock där man inte när som helst kunde kliva ut i hagen och vara alldeles säker. Detsamma gäller hanteringen. Slutligen måste hon vara en bra mamma och där får man ju vänta lite med utvärderingen vad gäller förstagångsston.

Även om min grundinställning är att en häst i avel helst ska ha presterat själv så tycker jag att det är hundra gånger viktigare att veta att dess avkommor presterat bra. Det finns massor av ston som aldrig haft en ryttare på ryggen och som blivit mamma till en lång rad hästar som gjort stordåd. Det gäller för övrigt hingstar också. Så här får man försöka använda sig av fingertoppskänsla och vara extra kritisk när man väljer ut sådana ston till avel. Men jag tycker inte man ska välja bort dom per automatik! En viktig grundregel är att man aldrig använder en ”individ” i avel, utan man använder hela familjen. Det är rätt! När du betäcker ett sto är det inte bara hon som kommer påverka vad som kommer ut, utan hela hennes familj. Både vad gäller positiva och negativa egenskaper. Ytterligare en anledning till att göra sin läxa och studera blodslinjer och prestationer.

Man kan aldrig veta vad resultatet kommer att bli av en betäckning men man kan vara väl förberedd, öka chanserna för ett bra resultat och minimera riskerna med dåligheter. Men alla ston måste få sitt första föl för att kunna få sitt andra så någonstans måste någon alltid ta en större risk. Om jag använder mig av ett sto som aldrig fått föl tidigare är jag om möjligt ännu mer noga med att se till att det är just hon som passar in på mina kriterier. Ju bättre jag har gjort min läxa desto större är chansen att resultatet kommer bli som jag vill och har tänkt mig!

*

När jag letade efter en lämplig hingst till mina ston hade jag naturligtvis en lång lista med kriterier som skulle uppfyllas. Eftersom jag långt ifrån är gjord av pengar (snarare tvärtom) och inte har råd att betäcka med fryst sperma från USA från olika hingstar till varje enskilt sto så var min lösning att försöka hitta en egen hingst. Jag har haft flera hingstar men under tiden som åren har gått har mitt avelsmål ändrats och fokuserats och jag har släppt dom ifrån mig av olika anledningar. För några år sedan importerade jag ett ungt hingstämne som hade allt, stam, utseendet, wow faktor och till och med meriter, men han utvecklades inte riktigt som jag hade tänkt och även om han är en fantastisk valack nu så skulle han aldrig bli den avelshingst jag hade tänkt mig. Få ämnen blir det även om det är lätt att bli hemmablind.
Hellre än att betäcka och producera fram föl så blev stona stående ett par år utan att få några föl. Korkat rent ekonomiskt men rätt för mina avelsmål, det fanns helt enkelt inga quarterhingstar i min närhet som jag tyckte passade just mina ston.

Men som av en händelse fick vi ett erbjudande att leasa Ima Prime Time och efter moget övervägande tackade vi ja. Eller ja vi och Primus ägare tackade ja till varandra.
Jag har fått flera erbjudanden om ”dealar” med hingstar innan, delägarskap, leasing…. Men jag har tackat nej av två anledningar. Jag har inte tyckt dom har passat mina ston och syfte och jag har aldrig varit särskilt förtjust i tanken att ha ansvar för någon annans häst utan att ha full bestämmanderätt och fria händer. Om jag ska göra det så får det vara en riktigt bra anledning.
Med Primus, som han kallas här hemma, kände jag att jag hade det!
Jag hade tittat på honom tidigare till mina ston och jag ska snart berätta varför. Men en stor del i att vi tog hem honom med allt vad det innebär var att hans ägare, Mia och Bobo Sander, och jag har samma syn på det här med avel. För mig, som det alltid har varit för dom, är det kvalitét som gäller, inte kvantitét.

Vid början av 2011 hade Primus endast 17 AQHA avkommor varav alla utom två var i tävlingsbar ålder och alla utom fem inkl dessa var också tävlade! Hans avkommor har bla Open och Amateur Performance ROM, Halter ROM, World Show Qualifiers, High Points, European Champion jr Jrail Open, European Championships finalist I Sr Western Riding och Sr Trail, Open och Amateur AQHA Champion mm. På en handfull avkommor har Primus bevisat sig vara en producerhingst av klass.
Att han inte har betäckt alla grannskapets och deras mostrars hästar var en av anledningarna till att jag intresserade mig för honom från början.

Men det var långt ifrån den enda anledningen. Stammässigt är Primus i toppklass och alla känner ju igen hans pappa, en av de stora kanonerna och världsstjärna på quarterhästhimlen, Zips Chocolate Chip. Han behöver ingen vidare presentation och jag tror ingen kan argumentera emot det faktum att han är en av de bästa förvärvarna av pleasurehästar och fortfarande håller mark som en ”innehingst” –en av de som hållt i många år. ZCC blodet är en av de linjer som passar min typ av ston bäst, det är alltid modernt och typerna kompletterar varandra mycket bra, det är en så kallad Golden Cross när man avlar för pleasure då ZCC-blodet med sin tighta jog och nättare typ möter lite massa och djupa starka hasor. Men faktum är att det var inte bara var han som fångade mitt intresse i Primus stamtavla. Jag är en sucker för möderne och jag tror att mödernet är viktigare än fädernet i tillverkandet av en bra avkomma. Om man föder upp för att sälja sina avkommor är fädernet väldigt viktigt för det är det första, och tyvärr ofta enda, en köpare tittar på. Och där vill dom helst se ett känt namn. Men personligen tittar jag alltid på mödernet först och skulle alltid ta ett bättre möderne före ett bättre fäderne om jag var tvingad att välja. Och se vad hittade jag på Primus möderne till min stora glädje, jo Triples blodet! Perfekt! Att Primus mor sedan också, precis som hans far, är en World Champion i Western Pleasure överglänses bara av att hon har nått sina framgångar inom open, youth och amateur! Ett sto som har gjort det är ett sto med det psyke jag eftersträvar! Primus mamma Ima Triples Image har 237 performance poäng och förutom sin WS titel i Amateur western pleasure blev hon top 10 i Open western pleasure! Primus mamma är mitt drömsto och avlad precis så som jag själv eftersträvar! It was meant to be…

Primus själv har presterat och är mig veterligen den mest meriterade pleasurehingsten av sin ras i Skandinavien. Han är Open och Amateur AQHA Champion och är avelsvärderad med 38 poäng vilket får sägas är mkt bra poäng med den tidens svenska avelsvärdering! Han är korrekt och framför allt väldigt trevlig. Han uppfyller helt enkelt alla kriterier och om han passar mina ston så bra som jag tror och räknat med kommer det att bli en rolig fölsäsong!

*

Detta med linjeavel skulle jag vilja ta upp lite mer. Det är viktigt för inom de olika typerna av vår lilla ras är i princip alla individer nära släkt. Alla toppstammade pleasurehästar, cuttinghästar, halterhästar, reininghästar…. Vi måste verkligen börja tänka på det och vara lite modiga. Jag skriver modiga, men inte dumdristiga. Här krävs det verkligen att vi börjar göra våra läxor ordentligt för det kommer inte att hjälpa att korsa olika typer hejvilt med varandra. Om förändringen ska bli hållbar måste de resulterande hästarna hålla lika hög standard som innan, men bättre kvalitét. Notera skillnaden! Avkommorna måste kunna prestera på samma nivå som innan, annars kommer inte den stora målgruppen köpa dom. Efterfrågan styr marknaden. Så att betäcka ditt supertight joggande toppstammade pleasuresto med grannens kvicka reininghingst är inte lösningen. Det är här kunskap och fingertoppskänsla kommer in, det måste göras med kunskap och förstånd annars fylls bara marknaden med ännu mer halvbra/halvdåliga individer. Ett exempel på en absolut lyckad utavel (som jag nu lärt mig det heter på svenska, outcross ;)) är halterhingsten DeRenzo. Hans uppfödare gjorde det mycket modiga draget att betäcka ett World och Congress Champion-producerande haltersto med fullblodshingsten It Is True. Detta resulterade i World Champion hingsten DeRenzo som jag anser är en stor tillgång i halteraveln nu med sitt helt nya blod!

Jag försöker vara noga med att inte föda upp hästar med för hög inavelsgrad. Det är viktigt av flera anledningar, även om hästen enbart ska verka som rid/tävlingshäst och aldrig avlas på så påverkar inavelsgraden förmodligen i allra högsta grad hästens genetiska förutsättningar och hållbarhet. Nya genetiska problem dyker upp hela tiden och även om jag inte tror på att enbart avla på hästar utan defekta gener (jag tror inte att det finns så många sådana hästar eftersom de flesta defekta gener troligtvis inte är upptäckta eller aktiva än) så tror jag på att för mycket inavel är vad som har orsakat alla defekta gener till att börja med. Jag tror vi skjuter oss i foten när vi härjar högt och lågt över att betäcka en häst med en defekt gen som aldrig kommer att visa sig om man avlar förståndigt men samtidigt betäcker syskon med syskon och har samma namn i stamtavlan 13 gånger!

Problemet är att vi kan inte få allt! Visst hade det in en perfekt värld gått att utesluta alla hästar med en defekt gen och aldrig avla närbesläktade hästar men vi kan inte göra allt samtidigt, det finns helt enkelt inte tillräckligt med bra och obesläktade quarterhästar för det! Vi måste börja tänka långsiktigt och alla uppfödare måste ta sitt ansvar.

Min ståndpunkt är att inte medvetet riskera en sjuk avkomma, bärare av dominanta sjuka gener (som HYPP och PSSM) ska ej verka i avel alls och bärare av recessiva gener ska ej paras med andra bärare. Selektiviteten ska redan vara så hård innan att om en hingst eller sto är bärare av en recessiv gen så har man redan avgjort att den är värd att avla på, på grund av sina positiva egenskaper och att man då kan leva med att det finns en chans att den aktuella genen förs vidare. Bara man vet om det, kunskap är makt. Dessa gener och många fler oidentifierade finns redan och vi har en för liten genpool för att kunna diskvalificera alla i övrigt överlägsna eller för avel lämpliga hästar på grund av att de är bärare. Men vad vi måste göra är försöka förhindra ett okontrollerat flöde av nya mutationer och det bästa sättet att göra det är att förebygga mer inavel!!!

*

Inavelskoefficient är termen för hur stor % inavel en häst har. Allt mellan 1.8-3.33% räknas som linjeavel. Allt över 3.33% är inavel. Många av de kändaste pleasurehästarna idag ligger långt över inavelsgränsen. Detta är något av det första jag kollar på när jag funderar på en betäckning. Det kan man kolla på siten allbreedpedigree.com om man betalar en mindre summa per månad eller år och det rekommenderar jag alla uppfödare att göra!

Mina ston kombinerade med Primus ger en koefficient på 1.5 och 1.7% Det är en viktig riktlinje för mig ihop med att helt enkelt titta på pappret med den tänkta fölungens stamtavla, jag vill inte se samma namn för mycket och gränsen är helst under 4 gånger. Det är inte allena avgörande men en av de viktiga pusselbitarna som ska pusslas ihop.

Jag vet iallafall att jag har gett mina avkommor bästa möjliga förutsättningar för jag har gjort min läxa väldigt noga! Jag har inte möjlighet att köpa hästar till höger och vänster som passar in i mitt avelsmål men jag har ändå lyckats att inte rucka på det! Jag låter hellre bli att betäcka än kompromissa med mina principer (och har så gjort) och jag kan stå för mina val och försvara dom, om så behövs. Jag ser varje föl som föds som ett resultat av min avel som en familjemedlem och det gäller även dess framtida ägare, om det är önskvärt.

Anna Eriksson 120107

En av mina hobbys är att sträckglo på de största live sända showerna i USA. Jag noterar alla hästar jag fastnar för och varför och sedan kollar jag upp deras stam osv. En bieffekt är ju då att man snappar upp en del nya trender inom showvärlden, främst outfits och utrustning. Här kommer en liten sammanställning av en del som jag fann mest tongivande förra året. Vi får väl se vad Europa snappar upp och inte, och hur länge de olika trnederna håller i sig!

Sadlar, här har man sett alla varianter. Å ena sidan verkar det nu vara helt acceptabelt att rida i en plain sadel utan eller med väldigt lite silver, å andra sidan sitter många av toppryttarna nu i svarta och tvåfärgade sadlar! De sistnämda vet jag inte riktigt vad jag tycker om.... Men jag har svängt  frågan om svart sadel till det positiva hållet så vem vet.

Likadant är det med kvinnornas outfits. Jag har både sett ryttare i snygga, enfärgade skjortor utan något bling alls men mest hype verkar det vara över fransar av alla de olika slag; korta, långa, random satta, tofsvis och med eller utan bling. Även fjädrar är inne!

Västen har kommit tillbaka! Bra tycker jag för det är ett användbart och variabelt showplagg även om jag just inte har fastnat för den nyaste stilen med någon form av bäbiskyparväst som denna nedan...

Hattar! Oj vad hände där då.... Plötsligt är det inne med mönstrade och blingade hattar. Jag köper det om det är snyggt gjort och inte kombineras med en fullkomlig julgrans outfit utan kanske med en enfärgad diskret skjorta och en blingad pad under en enkel sadel. Då är det smakfullt!
     

Angående manar så verkar trenden med lite variation ålla i sig. Det är traditionella bandade pleasuremanar, rakat och en hel del långa manar -mer eller mindre snygga.

 (kolla in den tvåfärgade sadeln och huvudlaget också)

Har du spanat in några spännande trender?  

KRÖNIKA 2011

Redan förra året, eller ja 2010 då, beslutade jag mig för att kraftigt dra ner på hästantalet. Det hade främst två anledningar –det rådande hästföretag och marknadsklimatet samt min hälsa.
Redan i slutet på 2010 åkte min älskade Sessan upp till Jenny och Willy i Norrland och några veckor senare lämnade de sista paintarna Mjöserud, vackra Clara åkte till Anna i Dalarna och Claudia såldes till Conny och Marie i Uppsala.

 Claudia och Clara

Men den tuffaste dagen var den första på året då jag släppte iväg min fina Britta, en häst som jag haft så mycket förhoppningar och drömmar i sedan innan hon ens var tillverkad. Men jag var tvungen att verkligen se sanningen i vitögat, och att ha en unghäst som ska ridas in och tränas när man knappt tar sig ut på stallet på sina ben vissa dagar fungerar helt enkelt inte. Det var och är en stor sorg som mildras av att hon fått världens bästa matte i Ullis och jag tror att kanske är det så att det var dom två som var gjorda för varandra, och inte vi två. Det finns en mening med allt förmodar jag.

    Britta och jag 2009

I januari blev jag också fadder till en underbar liten elefant i Kenya, Ishanga.  

Februari fick ett jobbigt slut då pappa åkte in på sjukhuset, igen och höll på att stryka med. Han har sedan varit där flera gånger under året och det kan ju inte läggas till höjdpunkterna direkt. Det är tillräckligt att hantera sina egna hälsoproblem och jag skulle gärna slippa oroa mig för mina föräldrar också men jag förmodar att det är som det är med det också.

Mars blev en roligare historia, då kulminerade en längre tids noga övervägande och diskussioner som påbörjats redan sommaren 2010 i att den fina avelshingsten Ima Prime Time kom till oss. Under flera år har jag letat efter en passande hingst. När marknaden dök i USA gick det att komma över flera fina hingstar där men ingen passade in på alla mina kriterier, ingen som jag hade RÅD med ska kanske tilläggas. För hur dålig marknaden än är så får man betala om man vill ha en korrekt, välmeriterad hingst med toppstam och framförallt om han har bevisat sig som avelshingst genom sina avkommor –även i USA! Tänka sig att han fanns så nära. För ”Primus” har verkligen allt det där, inte undantaget något! Han har korrekt exteriör, underbart psyke, han har presterat mer än väl på tävlingsbanan som dubbel AQHA Champion, hans stam är odiskutabel även bredvid de mest kända hingstarna i världen och trots ett litet antal avkommor har han mer än väl bevisat att han är en lämplig avelsindivid med avkommor tävlande på högsta nivå och en dubbel AQHA champion. Så hit kom han och det ångrar vi inte. Hans första föl här väntas i februari och mars/april! Vi kommer fortsätta att titta efter en lämplig hingst att köpa framöver men nu kan vi tillåta oss att ta den tid vi behöver och Primus kommer för alltid att ha ett hem och ett jobb här hos oss om det är aktuellt.

Under hela våren hade jag fullt upp med utbildningen jag gick och hästarna, det var ungefär vad jag mäktade med. En vitamininjektion var det varje gång jag fick en rapport från Linnea och Axel i Norge dock, de har verkligen gått från klarhet till klarhet i träningen i år och det har varit så givande och roligt att följa dom. Det blev en extra julklapp till Linnea i år! :)

Även Maria och Bosse har varit duktiga och gjort tävlingsdebut, liksom Britta och Ullis och Jenny och Kid! Bra har det gått också och det är verkligen jätteroligt att höra ifrån hästarnas nya ägare och få veta vad som händer och hur det går framåt! Claudia såldes senare upp till Bella i Norrland och jag ser fram emot en rapport då och då!

I maj hände det som absolut inte fick hända, men som jag av någon outgrundlig anledning känt på mig….Cluanna kastade sin fölunge. En underbart vacker stor hingstunge, fux med fyra höga vita strumpor och bläs. Det var en dramatisk kastning och Cluannas liv klarades enbart tack vare veterinären Jennifer! Cluanna hade en ”red bag” där moderkakan kommer ut före fölungen och dessutom kom aldrig någon fölunge efter. Vi slet i timmar för att få ut fölet som låg i ett svårt felläge. Det var fruktansvärt men jag är så tacksam över att vi fick behålla vårt fina sto. Tyvärr blev hon ganska tilltygad inombords och har inte blivit dräktig under året så vi slutade försöka och lät henne vara för att läka och förhoppningsvis blir hon dräktig i år istället! En lättnad var dock att det inte var någon virusabort eller liknande. Att förlora ett föl är en fruktansvärd upplevelse och något jag hoppas slippa vara med om igen. Man har så mycket investerat i dom små, hutlöst mycket pengar såklart men också enormt mycket känslor och förhoppningar. 
Men det är ju nackdelen med avel, så mycket som kan gå fel även om man gör allt rätt.

I juni fick vi besök av Martin, Linnéa och appaloosan Ricky (som vi sålt) som var på väg till High Chaparall för att tävla –ytterligare ett duktigt ekipage som det går väldigt bra för!

Under sommaren påbörjade vi en intressant studie runt hästar och andning som vi hoppas ska leda åt ett intressant håll. Det är nytt och revolutionerande arbete som vi kommer att utveckla under den företagsdel som vi kallar Coolmind. Coolmind involverar också arbetet med människor och det har varit fullt upp under slutet av året!

På hästfronten ganska lugnt då vi nu bara har tre ston och hingsten tillsvidare. Det kommer naturligtvis ändras på men fokus har skiftats till att hålla ett fåtal avelsdjur av hög kvalitét och producera lite mer exklusiva föl. Sedan några år har jag ju också lagt ner träningsdelen och tränar och tävlar framöver bara egna avkommor och hästar. Jag ser fram emot att bli en glad amateur! Jag följer regelverket och väntar ut min tid innan jag ansöker om amateurstatus, trots att jag vet att en del verkar tycka att det är en onödig procedur. Fokus framöver kommer att ligga på aveln samt Coolmind, och den som är intresserad får veta mer efterhand!

I november var det mammas tur att hamna på sjukhuset och sedan pappas tur igen vid jul. Sådant är tufft när man inte bara kan sätta sig i bilen och åka dit av en mängd olika anledningar. Jag hoppas att 2012 kommer med bättre hälsoläge för hela vår familj även om vissa saker är som dom är och inte går att ändra på. Själv har jag ”tvingats” till en helt ny livsstil med allt vad det innebär för att hjälpa min kropp på alla sätt. Jag har också tvingats omvärdera en hel massa saker i livet, vänskaper till exempel. Några vänner har fallit bort på egen hand, och en del nya kommit till. Jag förmodar att det är ett naturligt urval, en form av evolution.

En del av mitt liv har jag fått sätta på paus, men min starka förhoppning är att jag ska kunna trycka på play igen detta nya år! Och vissa saker raderas ut totalt. Hjärtat har en del nya revor och sår men även nya rum.

Jag har insett att det krävs styrka att våga förändra saker man inte vill förändra, och hoppas att det ska leda till något bättre. Jag har insett att alla har ett ansvar för sitt eget liv och välmående, det har blivit enormt tydligt. Blir man sjuk i detta land kan man inte bara förvänta sig att få vettig hjälp. Man måste bli sin egen läkare och engagera sig i sig själv. Något som naturligtvis kan vara väldigt sårt att orka med när man är sjuk. Jag har fått en helt annan förståelse för sjuka människor, särskilt de med kroniska, svårbehandlade och autoimmuna sjukdomar. Jag vet hur det är när den egna kroppen vänder sig emot en och förklarar krig.

 
Jag köper för övrigt inte kronisk sjukdom längre. Jag vägrar det. Jag har bestämt mig för att bli frisk, kosta vad det kosta vill, av den enkla anledningen att jag helt enkelt inte har något val. Jag tänker inte titta på när livet springer förbi för jag vill vara med!

Det kommer en liten tår när jag skriver dessa rader, det är så mycket känslor som bubblar upp. Helst skulle jag vilja brodera ut texten och skriva ingående om allt som händer, på insidan och utsidan, men jag bestämde mig för länge sedan att inte göra det. Jag tror inte förståelsen blir större, och jag ska inte behöva förklara.
  
Så jag skippar det och väljer att vara stolt över att jag gjorde några av de tuffaste valen någonsin de senaste året(n) och att jag gjorde dom för att det var rätt för mig i längden. Vad gäller hästarna har jag för närvarande tre toppenston och en toppenhingst och känner att jag gjort min avelsförändring på bästa möjliga sätt. Jag börjar om i rätt ände och det finns plats i hjärtat för flera hästar framöver.

Vad gäller vännerna vill jag uttrycka stor tacksamhet för dom som finns kvar och för dom nya som blivit min stöttepelare i mångt och mycket. Ni vet precis vilka ni är! Guld värda!

Vill också säga tack till våra fantastiska kunder och hästköpare! Tack till er som gett mina ögonstenar, stora som små, underbara hem och all er kärlek. Tack för att ni delar med er till mig och vet att jag aldrig lämnar er i sticket. Ni är för alltid en del av min utökade familj, om ni väljer att vara det. (och gör ni det blir det små överraskningar då och då ;) ) Jag uppskattar ER väldigt mycket! 

Sammanfattningsvis är mina förhoppningar för 2012 God Hälsa, Framgång, Vänskap och Lycka!
Jag hoppas att Anders och jag kan göra verklighet av de många planer vi har, stora som små.
Jag hoppas våra djur får vara friska och glada.

Glöm inte att dela med er av det ni har till andra, det finns så mycket människor och djur som behöver DIN hjälp. Oavsett om du faddrar en elefant eller noshörningsbaby (rekommenderas!), hjälper till med hö till svältande hästar i andra länder, skänker en slant till någon fin organisation eller hjälper en uteliggare eller hemlös hund, vad det är är så är det viktigt. Hur lite man än har finns det alltid någon som har det sämre och jag vurmar särskilt för djuren på vår planet som lider förskräckligt. Låt oss få ett stopp på djurplågeri av alla former och låt respekten för allt levande blomma detta år!

Ha ett underbart 2012.

/Anna Eriksson