Jaha, så var vi framme vid nyårsafton. Igen!

Detta året har varit turbulent på många plan. Jag har funderat på att skriva en resumé över det väsentligaste, men jag har inte kommit till skott än. Kanske kommer det den endera dagen....

Jag hoppas iallfall att året som kommer ska bli roligare, framgångsrikare, och att jag får gjort lite mer av vad jag har tänkt! Får väl se till att det blir så helt enkelt! Bara alla familjemedlemmar håller sig friska, för att inte tala om mig själv, så ska det nog gå vägen!

Dagen har avlöpt ungefär som alla andra dagar här. Hästar tar inte hänsyn till några helger och idag var det foderhämtning som stod på schemat. Givetvis måste hydralslangar frysa och det mesta krångla dagen till ära men till slut fixade Anders det som den karlakarl han är och till slut hade vi fått in all hästmat. Har precis kommit in och fått mig en iskall öl i glaset! Det har utlovats trerätters här ikväll dock men det är nog det närmsta glamour vi kommer idag... :-) Både Anders och jag sitter svettiga och skitiga i långkalsonger och ser allmänt oglamourösa ut, tur man inte behöver hasta iväg till några sociala tillställningar! *S*

Clara och Mackan har gått av sina mediciner och nu väntar jag spänt på vad som ska hända... Mackan fick gå ut en stund idag och meningen var att hon skulle ta det väldigt lugnt men verkligheten var att det var en atombomb i andra sidan snöret som jag försökte krångla ut i paddocken med fara för livet...typ. Som tur är i detta fallet så är det ca en halvmeter snö i paddocken vilket är bra både för kylan och att det blir ett mjukt och sviktande underlag. Mackan kunde iallafall inte stå emot att ta sig några ordentliga repor växlat med vilda rullningar i snön. Hon känner sig inte sjuk inte.....men det har hon å andra sidan nog aldrig gjort riktigt. 

Funderar på att göra en liten fånguppfinning åt Clara. Skyfflar helt enkelt in lite snö i en tom spilta alternativt med lite spån i botten (som suger upp ev smältvaten) och så får hon stå där en stund. Bättre kylning för hovarna kan hon ju knappast få? Jag ska prova det...återkommer med resultatet. Kanske kan ta patent, snöspilta för kylning av hästhovar!

Efter några hektiska dagar (igen) tänker jag nu ta det lugnt. Iallfall till imorrn!

Lämnar er med en önskan om ett Gott Nytt År och en liten bild jag tog på vårt äppelträd härom natten.

Så.... vi överlevde kvällen före julafton utan större katastrofer detta år. Den största potentiella katastrofen var väl att jag glömde en vattenslang på och vi var utan vatten ett tag men det fixade sig till slut! Jag konstaterar att min hjärna också är mottaglig för stress helt enkelt :-S

I vilket fall fick vi fira uppesittarkväll tillsammans för första gången men vi orkade inte ens vara uppe till midnatt utan stupade isäng...

Här vilar Wilmas dotter "Billibulli" i pepparkaksdegen! Vi har bestämt att hon ska stanna här hos oss....(funderarpå om hon har tullat på vinet...)

Mackan har börjat roa sig med att bita sönder metacam sprutan när hon får sin medicin den lurifaxen! Hon tycker det är jättesmart!

Kung Bore har verkligen belägrat landet! Snön ligger tjock och vit precis ÖVERALLT! Idag passade jag på att smyga runt med kameran och knäppa lite kort på eländet. Det var diverse hästar, fåglar och så...SNÖ!!!

Jag pallar inte ladda upp bilderna på bloggen men dom finns här:

(dom feta fåglarna är gulsparvar, tydligen...)

Winter Wonderland

...den sista advent var ju ett par dagar sedan men jag har superproblem med uppkopplingen så det fick bli nu!

Julen närmar sig och det enda jag önskar mig just nu är lite lugn och ro samt en rejäl BingoLotto vinst!

Clara och Mackan kämpar på. Mackan är helt symptomfri men får inte gå ut i stor hage förrän vi satt ut metacamet. Så nu ska jag försäka få till en sjukhage men jag misstänker att det blir caprioller ändå :-/ Funderar på om jag kan få till något i paddocken där det ligger ett tjockt mjukt snötäcke för tillfället. Det är ju plant därunder också.

Clara är bättre. Hovis var här igår och hon är nu helt kall och pulsfri i fram. Det ena bakbenet som varit värst hela tiden är fortfarande lite varm i hoven men Jocke hittade något mycket intressant när han grävde lite i hoven! Ett stort hålrum rakt in i sulan samt en ganska stor glipa i ballen där han tror att en hovböld kan ha kommit ut. Svårt att veta hur stor bölden har varit men stor, och den kan ha gått under hela sulan. Så då är frågan hur stor betydelse detta har haft i det stora hela. Hur mycket är fång och hur mycket är böld. Clara var ju värst bak och det kan ju då förklaras med att hon har haft denna jätteböld i det ena bak och självfallet då fått mer ont i det andra också då hon avlastat. Detta kan förklara bakfötterna till stor del då det tydligen är väldigt ovanligt att fångsymptomen är starkare i bakfötterna av naturliga orsaker. Fångsymtomen finns ju i alla hovarna men brukar synas mest fram då hästen har mer tyngd på framfötterna.

Jocke berömde också veterinär Kinas snabba insats med behandling och boxvila! Tydligen ser det olika ut bland veterinärerna hur dom gör vid misstänkt fång och en del avvaktar med att sätta in smärtstillande och ordinerar till och med att man ska promenera hästen, vilket är helt fel om man vill häva fångtillståndet. Sammanlagt kan man då säga att det är oerhört viktigt vid fång hur man agerar i början! Att hästägaren snabbt tillkallar veterinär vid värme/ömhet/puls i hovarna och att veterinären om denne misstänker fång direkt sätter in smärtlindring och ordinerar strikt boxvila (jag fick ju inte ens ta ut Clara ur boxen för att bada henne) samt rätt underlag (torvbädd eller sand) och att en hovslagare kortar tån på hästen för att underlätta. Om hästen har mkt ont i framfötterna kan man använda hönät. I det akuta skedet ska hästen endast ha torrhö och halm (om man får tag på det) och har man bra värden i hö't ska man blötlägga det för då kan man få ner sockerhalten med 30%.

Detta är vad jag har lärt mig de senaste veckorna om fång och jag är bara SÅ TACKSAM för att jag råkar ha en BRA veterinär, en BRA hovslagare, ett BRA "fånghö", en BRA homeopat och en BRA sambo (som bla hämtat torv och mediciner i parti och minut) :-)

Messet från veterinären idag när jag skrev till henne att jag skulle ringa under dagen:

"Gör det! Minst ett samtal om dagen annars tror jag att du glömt mig....Hi hi"

I love my vet!

TACK för blommorna pappsegullet!

Och tack för alla julkort! I år har jag inte hunnit, orkat eller haft uppkoppling för att sätta ihop något elektroniskt kort...möjligtvis kan det bli ett nyårs"kort" från oss istället OM andan faller på... men era kort/hälsnaingar är mycket uppskattade!

Nu några OBS:

OBS 1. NY mailadress! coolquarterhorses@telia.com är det som gäller nu!

OBS 2. Vi har lagt våran hemtelefon vilande för att se om vi klarar oss på mobilerna (läs om det funkar med teckningen). Vi använder nästan aldrig hemtelefonen och funderar på att göra som många andra och helt enkelt säga upp den. Men innan jag säger upp mitt jättebra hemnummer vill vi se att det funkar med mobilerna men det verkar det göra.....

Nu ska jag ta itu med dagens arbete.

...för den som är intresserad.

Clara och Mackan mår efter omständigheterna bra. Clara känns mycket bättre men såklart inte bra än. Hon har dock tillnärmelsevis inte lika ont längre men hur mycket medicinen har med det att göra vet man ju inte. Veterinären beslutade att sätta in antibiotika nu också för att komma tillrätta med bakterieinfektionen så nu hoppas vi att hennes mage pallar det! Än sålänge ser det okej ut...

När 14 dagar gått ska man visst helt enkelt prova att sätta ut medicinen och hoppas på det bästa. Hur nervöst kommer det bli då!?! Men jag antar att hästen måste vara helt symptomfri innan man sätter ut medicinen och provar.... Stackars Clara får nu Metacam och probiotika pasta i munnen, samt sprutas dagligen men fortfarande inte en sur min! *älska*

Mackan har ju kommit betydligt lindrigare undan och hon har väl själv aldrig kännt sig direkt sjuk så man kan väl säga att hon kan tygla sin entusiasm över att stå inne. Hon visar med all önskvärd tydlighet vad hon tycker om det. I helgen stallar vi förmodligen upp resten av stona och kanske hon kan få klartecken av veterinären att hon kan få gå ut med dom andra några timmar på dagen. Vi får se... Det är ju plant och fruset i paddocken, så om snön ligger kvar och inte fryser kanske hon kan gå där annars. *hoppas*

Resten av damerna verkar må bra även om jag känner värme och puls både här och där när jag känner efter och tycker att dom går dåligt. Vilket när jag tänker efter, dom alltid gör när det är knöggligt och fruset ute. Kicki sa ett bra ord, FÅNGEST!

I morse mötte Kid mig med ett svullet bakben. Varför inte liksom? Konstaterade något uppgivet rätt snabbt att anledningen var ett jack på insidan av benet. Ganska stort men inte på något "dumt" ställe och han är inte halt. Så, det är väl mindre allvarligt men ändå, ett sår till som ska skötas....

Vet inte riktigt hur han har fått det, i boxen finns inte mycket att skada sig på och han hade det inte igår kväll. Det enda jag jag komma på är att han har lyckats skära sig med brodden när han rest sig upp. Nåja, man får väl vara glad åt att det är kallt ute nu. Det är ju bra för både hovar och sår!

Hoppas att det är årets julstrul som kom lite för tidigt. Kanske vi kan lyckas med vår uppesittarkväll dagen innan julafton tillsammans jag och Anders, tredje gången gillt. Jag behöver verkligen en lugn jul!!!

Igår kväll var vi tvugna att ta det mycket tunga beslutet att ta bort Wilma.... Hon mådde verkligen inte alls bra och det fanns inget vi kunde göra för henne mer än att låta henne slippa och vandra vidare till sin älskade Vargtass....

Som vanligt undrar man om man väntade för länge, eller om läget hade förändrats om man väntat lite till -vilket dock inte är troligt...men om, om , OM.... Om inte OM fanns..... 

Vi kommer att sakna Wilma. Hon har varit med mig sedan jag hade min första gård i Norrköping och hon har varit ett konstant inslag i mitt hem. Hon var den som hade varit hos mig längst förutom Texas men Texas har bott hos mina föräldrar i flera år tills hon flyttade tillbaka hem till mig. Tequila och Wilma var liksom radarparet under en lång period och dom har följt mig på diverse tokigheter och flyttar över landet. Men nu är dom båda borta..... Jag hoppas dom är tillsammans. Wilma var också Vargtass stora livskärlek och han var hennes.... Aldrig har jag sett två katter bry sig så mycket om varandra som dom två gjorde. Wilma och Vargtass fick också flera kullar tillsammans (Wilma fick aldrig några kattungar hos mig med någon annan katt) och deras ungar såg alltid exakt likadana ut och är alla supertrevliga katter som spridits i lantliga hem runt hela landet.

Jag fick Wilma från ett omplaceringshem för flera år sedan och då var hon vuxen så jag vet inte hur gammal hon blev. Hennes stora passion förutom Vargtass var att sitta i vasken och slicka i sig vatten från en droppande kran. Hon lämnar ett stort tomrum efter sig.

~Vila i Frid älskade Wimlan~

Wilma spatserar genom hagen på en av sina jaktturer....

Det är följdaktligen lite tungt här idag....

Jag är samtidigt sjuk av oro för mina hästar eftersom jag inte vet vad som har gjort dom sjuka och det gnager upp mig! Jag springer och spanar på stona i hagen hela tiden för att se om dom ser ut att må dåligt och pytsar ut torrhö så dom ska ha något torrt att äta på och ge fasen i annat. Jag har även dragit ner på hösilaget och ger mer hö. Anders är borta mycket i veckan men på torsdag ska vi börja iorningställa boxar till dom tre kvarvarande lösdriftsstona så att jag kan stalla upp dom. Tjejerna som står på boxvila är uttråkade och vill UT, särskilt Mackan. Hur ska man förklara för en häst att den mår bäst av att stå inne??? Och nu oroar jag mig för att dom ska få kolik när dom står still så mycket och dessutom får medicin. Varje gång jag går in i stallet håller jag andan tills jag ser att båda står upp och förväntansfullt tittar mot dörren när dom hör att jag kommer. Hela situationen tar kål på mig!!! 

Nu ska jag ut och bära ljummet vatten till stona som är ute så att dom inte får kolik iallfall. Hoppas jag. :-/    

Olyckor kommer i tre va?  

Idag var det återigen dags för genomgång av den late lille brownien.... Petra Holm gick loss!

  Hon måste haft skitiga händer för inte har allt det där dammet funnits i pälsen på Kid?!?! Kan jag inte tänka mig!!!!

  Se, han ser lika förvånad ut som jag! 

 Massera och känna....  

...dra hit och dit. Stretching var det ja....

...klämma än här och än där.....tänk på att kameran lägger på några kilo på hullet *harkel* (och jag menar förstås Kid...)  

    Elektro terapi är grejer det!

Och nej... det är inte elchocker! *fniss*

Passar på att rekommendera Petra och hennes massage/elektroterapi både i förebyggande och behandlande syfte på häst! Hon "gör" människor också men det har jag inte vågat prova.... ser ont ut och strömmen är jag som bekant livrädd för. Vågar knappt ta i hästen när Petra kör strömmen för jag är rädd att få en stöt! 

Clara håller sig vid gott mod i sin lilla box. Mackan får göra henne sällskap för hon hade varma hovar härom dagen så hon blev omedelbart uppstallad och satt på box OM det skulle vara en känning på fång.... Vilket vi INTE hoppas och veterinären verkar inte vara alltför alarmerad. Det räcker med en fånghäst tack så mycket! Men det är lika bra att ta det säkra före det osäkra så nu står hon där iallfall och är väl inte överlycklig åt det men hon finner sig hon också.... Imorgon kommer veterinären tillbaka och kollar till alla olyckskorparna. *suck*

Jag har aldrigt haft några fångproblem förr men det är tydligen massor av hästar som drabbats i år. Man kan ju undra varför.... Om någon har några tips runt utfodring och övrigt skötsel av en fånghäst så vill jag gärna höra, men det ska vara baserat på vetenskap och fakta. När man läser om fång finns det ju miljoner olika rekommendationer och den ena säger rakt emot den andra. Nu har jag ju en del i bakhuvudet men har ju sluppit sätta mig in i det särskilt djupt tidigare.

Lilla Wilma, min fina kattdam mår inte alls bra.... det är på kniven de närmsta dygnen, om inte saker och ting vänder måste vi nog ta bort henne. Lilla Wilma... Usch det känns som att allt jävelskap händer på en gång! Man stänger nästan av känslorna till slut. Jag hoppas att jag får ha kvar Wilma men det ser inte så ljust ut.... Håll tummarna för att hon lyckas kämpa sig igenom det! Hon har troligtvis något som kallas vingelsjukan och som man inte kan göra något åt. Det är ett virus som katten kan leva med en tid och det bryter ut i skov, men tillslut blir skovet så allvarligt att katten dör eller tas bort. Vi tar givetvis bort henne men det är så svårt att ta beslutet när det är dags.... men blir det inte en markant ändring till det bättre nu så..... :-( :-( :-(

Wilma och en av hennes ungar i somras....

I helgen hade vi besök av Carina och det var mycket trevligt! Denna fina bild på snöfallet i natten fick jag också!

    Det är minst sagt körigt nu.... får skriva om allt en annan gång men för nu önskar vi alla en trevlig 3-e advent...

Denna dagen går ju inte till historien som den trevligaste iallfall.

Började i morse då jag hittade en av unghästarna med ett stort djupt jack brevid/ovanför och väldigt nära ögat (tur i oturen var ögat oskadat).

Dessutom stod stackars Clara med puls och smärta i alla fyra fötterna, som tur var i box då jag hade på känn att det var något som inte stämde igår och möblerade om lite i stallet så att hon kunde stå inne....

Mina onda aningar bekräftades senare när Kina (veterinären) kom ut och konstaterade att jag kunde sälla mig till den växande skaran hästägare med fånghäst :-( :-( :-( Fång är min värsta mardröm och jag har fram till nu aldrig haft en fånghäst. Men nu var det slut på den lyckan.....

Stackars Clara står nu i den minsta lilla boxen och ska där stå i minst 14 dagar. Jag har fått strikta instruktioner vad gäller medicinering underlag och skötsel och nu håller vi tummarna allt vad vi kan att hon snabbt ska bli smärtfri och kunna bära sin lilla bäbis fullt ut samt ta hand om den sedan. Det är så synd om henne! Hon ser så olycklig ut i sitt lilla fängelse och dessutom är hon dålig i magen och har en bakterieinfektion som blossat upp i huden/pälsen. Själv känner jag mig som världens sämsta hästägare (ja, nu äger ju inte jag Clara men ni fattar vad jag menar) även att jag vet att jag inte gjort något för att utlösa fången och det andra eländet (som har samma orsak, kommer från magen) Det har inte med fodret att göra, det kan finnas massa olika anledningar som tillsammans gett fången nu men det värsta är att inte veta exakt VAD, så man kan ta bort den faktorn ur ekvationen liksom.

Vårt hösilage är ju jättekraftigt men stona har inte fått fri tillgång och protein ska ju enligt expertisen inte ha med saken att göra. Iallafall så ska hon nu enbart äta av torrhö't som har svindåliga värden. Jättekul med en stor, svårfödd och dräktig märr! NOT! Tydligen är det iallfall en bra grej att hon är (i mitt tycke) något i underhull och så ska hon förbli enligt veterinären. Jag fogar mig i allt och ska göra mitt bästa för att Clara ska bli bra, fort! Hoppas jag iallafall.....

Hästen med såret blev tvättad och limmad. Ja limmad, istället för sydd. Det är tydligen det nya och det verkar fungera bra hitills.

I övrigt är det det vanliga. Tvätta muggben, spola lerben, ut och in med hästar, ut och in med hösilagesäckar, fylla hösilagesäckar, kånka vattendunkar till stona, mocka...och självklart ska allt jävlas när Anders är borta och jag är själv. Denna dagen har gått i ett, gick ut klockan 07, var inne en sväng och drack kaffe och ringde veterinären och kom in nu klockan 17..... och jag har fortfarande vattnet till stona kvar. Kan man gå i strejk eller hur funkar det?

Tur Kid är beordrad vila nu iallfall! 

Jag behöver en whisky.... någon?