Jag ska göra ett nytt försök med hemsidan nu *lovar* och då SKA showkläderna ut :-)

Men här kommer ett urval så länge av vad jag har.... Allting finns dessutom fotat i flera vinklar (av Desirée Jangelind såklart!)

Det är många som har uppmärksammat att jag numera bär hjälm och väst vid ridningen av unghästarna så jag tänkte kommentera detta lite :-)

I många år har jag ridit utan vare sig hjälm eller väst. I början mest för att det inte "hörde till" och "alla" westernryttare skulle rida utan hjälm. Väst var det nog inte ens någon som tänkte på. På senare år -i takt med att man växer upp :-)- har jag dock funderat på om det ändå inte skulle vara en bra idé med lite "skyddsutrustning" och jag har även försökt rida med hjälm men det har alltid slutat med att den har åkt av under svärande och muttrande. Helt enkelt därför att vanliga ridhjälmar inte verkar designade för att ridas med :-) Eller så är det mitt huvud so mär feldesignat, vad vet jag... Iallafall är dom tunga, klumpiga, åker antingen ned över ögonen eller ger huvudvärk, om inte både och. De ger nackont och man hör ingenting. Således är det omöjligt att koncentrera sig på sin uppgift att rida hästen man sitter på! Västar har inte ens varit att fundera på, det är ju bara att titta på hur dom ser ut med en stjärtlapp därbak som helt klart är fullständigt okompatibel med en westernsadel!

Men efter många års ridande och tränande av unghästar utan några allvarligare incidenter eller skador (förutom en ganska allvarlig klämskada av en betäckningsmärr för ett par säsonger sedan-men det var på marken och hjälm hade inte gjort någon skillnad. En väst hade nog gjort det dock...) -så började jag känna att jag utmanade ödet litegrann. Dessutom är min kropp mitt arbetsredskap, går den sönder blir jag arbetslös så att säga... Så jag började leta efter hjälmar och västar som passade mina behov, och dom är inte få :-)

Voila, jag hittade Troxel! Absolut underbara lättviktshjälmar med suveränt tillpassningssystem och ventilation. Och dessutom i många olika enormt snygga men något otraditionella utföranden!

http://www.troxelhelmets.com/

Jag köpte hem ett par modeller för att prova:

http://www.troxelhelmets.com/products/features.php?ProductID=14# (den lila varianten!)

http://www.troxelhelmets.com/products/features.php?ProductID=11# (den sandfärgade)

Anders fick också en variant, marinblå med hästmotiv i silver,ursnyggt!

Jag kan inte annat än rekomendera dessa hjälmar! Om intresse finns kan jag även ta hem från USA, till suveränt pris!

Västen är en Bull riding vest från USA, designad för de tuffaste rodeoryttarna och den går utmärkt att rida med i westernsadel! Även sådana kan jag ta hem mot beställning!

Slutligen vill jag tipsa om en intressant artikel:

I senaste Quarter Horse Journal, Juli numret sid 164; "Borrow A Trainer - Stopping the head bob at the lope"

Hanna tog även några bilder på en något lerig Axeli hagen :-)

Sööööööt!

Kid är nu riden 4 gånger och fungerar bra, även om han är en ganska tuff kille :-) Som Manuela sa - "He can't know your limit" *S* Inte det man vill höra kanske när man ska sitta upp för första gången ordentligt, men å andra sidan -det är så det är med hingstar! Det gäller att alltid vara rättvis men aldrig låta dom veta att dom har övertaget.... Men hingstmänniska som jag är fungerar det rätt bra och det ska bli väldigt roligt när jag kan börja träna Kid ordentligt, nu handlar det ju mest om att styra runt (även om det är JOBBIGARE än det låter!!!)

Han ska få några ritter till, såpass att han är styrbar i alla gångarterna ordentligt, sedan ledigt i några månader innan det blir allvar! Målet är tävlingsklar i vår men han är ganska sen så vi får ta det i hans takt! Kul är det iallafall!!!

Esset är en speciell herre. Otroligt känslig, samtidigt som han är gaska lat och envis. :-) Idag fick han prova nya bettet och paden, och vid varje förändring blir det reaktioner med den här killen, men samtidigt är han ganska snabb med att filura ut att saker och ting ändå är ganska okej.

Här är iallafall några bilder från dagens träningspass som Hanna har tagit!

...har efterfrågats så här kommer den. Jag har helt enkelt inte haft tid att skriva så mycket, ska försöka bättra mig!

Dagarna som var har jag och Kid varit iväg på clinic för Manuela Witt. Jag kände att det var dags att ta tag i min egen träning på allvar igen och dessutom behövdes det lite ny inspiration och glädje. Och det fick jag, med råge!

Manuela är en underbar och mycket duktig och engagerad tränare! Precis en sådan jag vill ha som verkligen sätter press på ryttare och häst, ser till att provocera fram svagheter och problem och jobbarigenom det. Superhård, men pedagogisk och enormt kunnig. Jag har alltid haft svårt att lägga nerkontrollen så att säga och verkligen bara göra vad någon annan säger, har aldrig kännt mig säker i att göra det, magkänslan har protesterat och jag har inte kunnat lita på att den somstår på backen verkligen kan hjälpa mig att reda ut situationen i alla lägen. Förmodligen därför att dom inte har kunnat det! Men denna gången kändes det inte alls så, jag har fullständigt förtroende för denna tränare och hade inga problem med att ta hennes träning. Och den är tuff! Om man inte kan lägga ner sin prestige, sitt ego och sin kontroll så ska man nog söka sig en annan tränare, men för mig (och många andra) är Manuela en självklarmentor.

Jag startade Kid ordentligt under ryttare och hade honom redan första passet i alla gångarter. Jag hade förväntat mig lite tuffare motstånd från honom då han är väääldigt lat och ganska stark i psyket, men härkom Manuela in och såg till att jag inte nöjde mig med hälften, utan såg till att jag pressade mig själv och hästen till 100%,och resultatet blev därefter. Mycket mycket lärorikt och väldigt roligt!!!

Visst, det var lite bock och ifrågasättande, men det ärhelt normalt för en 2,5-årig hingst. Det var dock intenting jämfört med vad vissa andra fick utstå! Vi somstod brevid fick vara vittnen till den mest hårdbockande unghäst bådevi och Manuela någonsin sett! Och inte nog med det, den mest imponerande broncoritt vi någonsin sett och förmodligen någonsin kommer att få se igen. Om och om igen dessutom! Roger, du är min nya IDOL!!! Ingen av oss andra hade någonsin gett oss på det du gjorde, (och ingen hade förmodligen klarat av det) instruktören inräknad.

Det var tre 2-åringar som startades ordentligt under ryttare denna clinicen,tre helt olika individer och av olika kön (en av varje). Det var mycket lärorikt och intressant att följa varandra, och överlag var alla deltagare vädligt positiva, stödjande och uppmuntrande av varandra. Enormt roligt att träna tillsammans med folk som alla släppt prestige, snobbighet och ego! Det hör verkligen inte till vanligheterna i denna branch....

Jag vill också passa på att tacka Roger och Catharina för gästvänligheten och den goda maten!!! Lycka till i Tyskland!

Tyvärr var jag själv och kunde inte ta några bilder....

Under tiden jag var iväg och roade mig (med HÅRT jobb iof :-)) så hade världens bästa sambo och världens bästa styvdotter (en av två) målat hela stallet (invändigt -efter högtryckstvätt och skrubbning, detta med hjälp av Hanna! *tack*)! Vilken lyx! Jag kom hem till ett fräscht brun/röd betsat stall, supersnyggt! Tyvärr inte torrt varpå vi fick skjuta lite på halter/grooming clinicen men den blir av någon av dom närmaste helgerna istället! *lovar*

Inte nog med det, det severades hummer,lax och champagne! Vet inte vad jag gjorde för att förtjäna det,men gott var det! Hann till och med med Glamour! Sedan kollapsade jag i sängen vid 21 och sov i 12 timmar *fniss*

edit: Lägger till ett par bilder på stallet som Hanna tog idag.

Härkommer en efterlängtad bild på Peter och Dessis föl Debbie och hennes nya mamma ardennerstoet Cola!

Det ärColas ägaresom har tagit bilden och jag hoppas det är okej attlägga ut den, men eftersom Dessi har den på sin blogg så lägger jag ut den här också... Vill ju dela med mig av underverket!

Nu när Dox vackra dotter Debbie har det bra hos sin nya mamma vill jag passa på att skänka en tanke till henne, Peter och Dessis vackra sto Dox Darlyng Bar.

Nu är hon i Trapalanda på de evigt gröna ängarna tillsammans med Muffin (Emils mamma som dog på samma sätt), Lillis (Dessi och Peters förstfödda paintföl som dog bara några veckor gammal förra året), Willys mamma Sessan som också dog ifrån sin fölunge förra året - och alla andra vackra hästänglar vi minns och saknar.

Vila i frid Dox.

Doc Darlyng Bar 1991-2008

REGNBÅGSBRON

På den här sidan himlen finns en plats som kallas regnbågsbron. 

När ett djur som varit särskilt betydelsefullt för någon dör, så kommer det till Regnbågsbron.

Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken, occh våra vänner har det varmt och skönt.

Alla djur som varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och vigör;

de som varit skadade och handikappade blir friska och starka igen, precis som vi minns dem från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;

De saknar alla någon speciell som de varit tvungna att lämna kvar.

Alla springer och leker tillsammans, men en dag skall någon av dem stanna upp och titta i fjärran.
Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.

Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset, hans ben bär honom fortare och fortare.

Han har sett dig, och du och din speciella vän möts tillslut i en lycklig återförening
för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte, dina händer smeker på nytt det älskade huvudet, och du ser än en gång in i ögonen på ditt tillgivna djur som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.

 Sen går ni över regnbågsbron tillsammans…..