KRÖNIKA 2011

Redan förra året, eller ja 2010 då, beslutade jag mig för att kraftigt dra ner på hästantalet. Det hade främst två anledningar –det rådande hästföretag och marknadsklimatet samt min hälsa.
Redan i slutet på 2010 åkte min älskade Sessan upp till Jenny och Willy i Norrland och några veckor senare lämnade de sista paintarna Mjöserud, vackra Clara åkte till Anna i Dalarna och Claudia såldes till Conny och Marie i Uppsala.

 Claudia och Clara

Men den tuffaste dagen var den första på året då jag släppte iväg min fina Britta, en häst som jag haft så mycket förhoppningar och drömmar i sedan innan hon ens var tillverkad. Men jag var tvungen att verkligen se sanningen i vitögat, och att ha en unghäst som ska ridas in och tränas när man knappt tar sig ut på stallet på sina ben vissa dagar fungerar helt enkelt inte. Det var och är en stor sorg som mildras av att hon fått världens bästa matte i Ullis och jag tror att kanske är det så att det var dom två som var gjorda för varandra, och inte vi två. Det finns en mening med allt förmodar jag.

    Britta och jag 2009

I januari blev jag också fadder till en underbar liten elefant i Kenya, Ishanga.  

Februari fick ett jobbigt slut då pappa åkte in på sjukhuset, igen och höll på att stryka med. Han har sedan varit där flera gånger under året och det kan ju inte läggas till höjdpunkterna direkt. Det är tillräckligt att hantera sina egna hälsoproblem och jag skulle gärna slippa oroa mig för mina föräldrar också men jag förmodar att det är som det är med det också.

Mars blev en roligare historia, då kulminerade en längre tids noga övervägande och diskussioner som påbörjats redan sommaren 2010 i att den fina avelshingsten Ima Prime Time kom till oss. Under flera år har jag letat efter en passande hingst. När marknaden dök i USA gick det att komma över flera fina hingstar där men ingen passade in på alla mina kriterier, ingen som jag hade RÅD med ska kanske tilläggas. För hur dålig marknaden än är så får man betala om man vill ha en korrekt, välmeriterad hingst med toppstam och framförallt om han har bevisat sig som avelshingst genom sina avkommor –även i USA! Tänka sig att han fanns så nära. För ”Primus” har verkligen allt det där, inte undantaget något! Han har korrekt exteriör, underbart psyke, han har presterat mer än väl på tävlingsbanan som dubbel AQHA Champion, hans stam är odiskutabel även bredvid de mest kända hingstarna i världen och trots ett litet antal avkommor har han mer än väl bevisat att han är en lämplig avelsindivid med avkommor tävlande på högsta nivå och en dubbel AQHA champion. Så hit kom han och det ångrar vi inte. Hans första föl här väntas i februari och mars/april! Vi kommer fortsätta att titta efter en lämplig hingst att köpa framöver men nu kan vi tillåta oss att ta den tid vi behöver och Primus kommer för alltid att ha ett hem och ett jobb här hos oss om det är aktuellt.

Under hela våren hade jag fullt upp med utbildningen jag gick och hästarna, det var ungefär vad jag mäktade med. En vitamininjektion var det varje gång jag fick en rapport från Linnea och Axel i Norge dock, de har verkligen gått från klarhet till klarhet i träningen i år och det har varit så givande och roligt att följa dom. Det blev en extra julklapp till Linnea i år! :)

Även Maria och Bosse har varit duktiga och gjort tävlingsdebut, liksom Britta och Ullis och Jenny och Kid! Bra har det gått också och det är verkligen jätteroligt att höra ifrån hästarnas nya ägare och få veta vad som händer och hur det går framåt! Claudia såldes senare upp till Bella i Norrland och jag ser fram emot en rapport då och då!

I maj hände det som absolut inte fick hända, men som jag av någon outgrundlig anledning känt på mig….Cluanna kastade sin fölunge. En underbart vacker stor hingstunge, fux med fyra höga vita strumpor och bläs. Det var en dramatisk kastning och Cluannas liv klarades enbart tack vare veterinären Jennifer! Cluanna hade en ”red bag” där moderkakan kommer ut före fölungen och dessutom kom aldrig någon fölunge efter. Vi slet i timmar för att få ut fölet som låg i ett svårt felläge. Det var fruktansvärt men jag är så tacksam över att vi fick behålla vårt fina sto. Tyvärr blev hon ganska tilltygad inombords och har inte blivit dräktig under året så vi slutade försöka och lät henne vara för att läka och förhoppningsvis blir hon dräktig i år istället! En lättnad var dock att det inte var någon virusabort eller liknande. Att förlora ett föl är en fruktansvärd upplevelse och något jag hoppas slippa vara med om igen. Man har så mycket investerat i dom små, hutlöst mycket pengar såklart men också enormt mycket känslor och förhoppningar. 
Men det är ju nackdelen med avel, så mycket som kan gå fel även om man gör allt rätt.

I juni fick vi besök av Martin, Linnéa och appaloosan Ricky (som vi sålt) som var på väg till High Chaparall för att tävla –ytterligare ett duktigt ekipage som det går väldigt bra för!

Under sommaren påbörjade vi en intressant studie runt hästar och andning som vi hoppas ska leda åt ett intressant håll. Det är nytt och revolutionerande arbete som vi kommer att utveckla under den företagsdel som vi kallar Coolmind. Coolmind involverar också arbetet med människor och det har varit fullt upp under slutet av året!

På hästfronten ganska lugnt då vi nu bara har tre ston och hingsten tillsvidare. Det kommer naturligtvis ändras på men fokus har skiftats till att hålla ett fåtal avelsdjur av hög kvalitét och producera lite mer exklusiva föl. Sedan några år har jag ju också lagt ner träningsdelen och tränar och tävlar framöver bara egna avkommor och hästar. Jag ser fram emot att bli en glad amateur! Jag följer regelverket och väntar ut min tid innan jag ansöker om amateurstatus, trots att jag vet att en del verkar tycka att det är en onödig procedur. Fokus framöver kommer att ligga på aveln samt Coolmind, och den som är intresserad får veta mer efterhand!

I november var det mammas tur att hamna på sjukhuset och sedan pappas tur igen vid jul. Sådant är tufft när man inte bara kan sätta sig i bilen och åka dit av en mängd olika anledningar. Jag hoppas att 2012 kommer med bättre hälsoläge för hela vår familj även om vissa saker är som dom är och inte går att ändra på. Själv har jag ”tvingats” till en helt ny livsstil med allt vad det innebär för att hjälpa min kropp på alla sätt. Jag har också tvingats omvärdera en hel massa saker i livet, vänskaper till exempel. Några vänner har fallit bort på egen hand, och en del nya kommit till. Jag förmodar att det är ett naturligt urval, en form av evolution.

En del av mitt liv har jag fått sätta på paus, men min starka förhoppning är att jag ska kunna trycka på play igen detta nya år! Och vissa saker raderas ut totalt. Hjärtat har en del nya revor och sår men även nya rum.

Jag har insett att det krävs styrka att våga förändra saker man inte vill förändra, och hoppas att det ska leda till något bättre. Jag har insett att alla har ett ansvar för sitt eget liv och välmående, det har blivit enormt tydligt. Blir man sjuk i detta land kan man inte bara förvänta sig att få vettig hjälp. Man måste bli sin egen läkare och engagera sig i sig själv. Något som naturligtvis kan vara väldigt sårt att orka med när man är sjuk. Jag har fått en helt annan förståelse för sjuka människor, särskilt de med kroniska, svårbehandlade och autoimmuna sjukdomar. Jag vet hur det är när den egna kroppen vänder sig emot en och förklarar krig.

 
Jag köper för övrigt inte kronisk sjukdom längre. Jag vägrar det. Jag har bestämt mig för att bli frisk, kosta vad det kosta vill, av den enkla anledningen att jag helt enkelt inte har något val. Jag tänker inte titta på när livet springer förbi för jag vill vara med!

Det kommer en liten tår när jag skriver dessa rader, det är så mycket känslor som bubblar upp. Helst skulle jag vilja brodera ut texten och skriva ingående om allt som händer, på insidan och utsidan, men jag bestämde mig för länge sedan att inte göra det. Jag tror inte förståelsen blir större, och jag ska inte behöva förklara.
  
Så jag skippar det och väljer att vara stolt över att jag gjorde några av de tuffaste valen någonsin de senaste året(n) och att jag gjorde dom för att det var rätt för mig i längden. Vad gäller hästarna har jag för närvarande tre toppenston och en toppenhingst och känner att jag gjort min avelsförändring på bästa möjliga sätt. Jag börjar om i rätt ände och det finns plats i hjärtat för flera hästar framöver.

Vad gäller vännerna vill jag uttrycka stor tacksamhet för dom som finns kvar och för dom nya som blivit min stöttepelare i mångt och mycket. Ni vet precis vilka ni är! Guld värda!

Vill också säga tack till våra fantastiska kunder och hästköpare! Tack till er som gett mina ögonstenar, stora som små, underbara hem och all er kärlek. Tack för att ni delar med er till mig och vet att jag aldrig lämnar er i sticket. Ni är för alltid en del av min utökade familj, om ni väljer att vara det. (och gör ni det blir det små överraskningar då och då ;) ) Jag uppskattar ER väldigt mycket! 

Sammanfattningsvis är mina förhoppningar för 2012 God Hälsa, Framgång, Vänskap och Lycka!
Jag hoppas att Anders och jag kan göra verklighet av de många planer vi har, stora som små.
Jag hoppas våra djur får vara friska och glada.

Glöm inte att dela med er av det ni har till andra, det finns så mycket människor och djur som behöver DIN hjälp. Oavsett om du faddrar en elefant eller noshörningsbaby (rekommenderas!), hjälper till med hö till svältande hästar i andra länder, skänker en slant till någon fin organisation eller hjälper en uteliggare eller hemlös hund, vad det är är så är det viktigt. Hur lite man än har finns det alltid någon som har det sämre och jag vurmar särskilt för djuren på vår planet som lider förskräckligt. Låt oss få ett stopp på djurplågeri av alla former och låt respekten för allt levande blomma detta år!

Ha ett underbart 2012.

/Anna Eriksson