Idag är jag lite filosofisk av mig....

Jag funderar över detta med hästtränare, och vad dom/vi (?) egentligen pysslar med ibland...

För det första, vem kan kalla sig tränare? De flesta som rider och har häst tränar ju sin häst på det ena eller andra sättet.

Jag tillhör ju "yrkesgruppen" tränare, eftersom jag gör det mot betalning och tex därför inte får tävla amateurklass på tävlingarna.

Sen har vi ju kategorin "proffs", som jag ju då regelmässigt sett tillhör men inte själv anser mig vara. Det finns många som anser sig vara det som dock inte är det heller. Och de som inte tänker på saken eller kanske ens jobbar med det, men som är proffs ändå....

Många av "proffsen", må det vara yrkesmässigt eller egenutnämda, har ju sitt egna träningssätt, sitt "program"....

Jag har också ett program när jag får hem en häst, men för mig handlar det mera om helheten, hur hästen mår/ser ut, vad den har för foderstat, fysisk och psykisk status och framför allt om och isåfall vad som behövs ändras på.

Programmet för mig har inte nödvändigtvis med träningen att göra.

Men för många innebär ett program en viss mall som de sätter hästen i, alla hästar i samma mall eventuellt med några smärre detaljförändringar oftast då gällande utrustning såsom bett, hjälptyglar, sadel osv.

Dock ska hästarna gå igenom samma "program", allt ska följa tränarens egna schema, det som den tränaren alltid gör med hästen. Samma procedur och mönster, dag 1, dag 2...osv. Varför?

Om hästar är individer och olika, varför ska alla hästar följa samma "program"?

"Därför att det funkar!" säger många. "Jag har jobbat mig fram till den här metoden och programmet och jag kör alla hästar genom mitt program. Det funkar för mig. Jag har inte mött en häst som inte har funkat efter att ha gått igenom mitt program. Det kan ta olika lång tid men samma ordning, samma upplägg osv"

Jaha? Okej, det funkar varje gång... mhm.

Det kan inte vara så att om den eller den hästen inte riktigt funkar i just det programmet, så ser man till att det funkar? Man får det att funka, med de medel som behövs. Och oavsett om man faktiskt har hästen med sig hela vägen!

Eller? Jag har sett det ganska många gånger. I slutänden går hästen där, och gör precis det tränaren säger och vill, förhoppningsvis lydigt och snällt. Men med en något mindre gnista i blicken. och i värsta fall ingen gnista alls....

Men snabbt gick det! Ordning blev det på hästen på de rekommenderade tre månaderna. Eller kanske den första månaden redan, och sedan kunde vi ta det lugnt de sista två! Eller fortsätta i bara farten och lägga så mycket press på hästen som den normalt skulle fått på ett år, för att få visa upp ett gott resultat. Som håller i sig hur länge?

Missförstå mig inte. jag följer också ett upplägg. Men nästan, eller i princip alltid, får jag frångå ursprungsupplägget någon gång under vägen, för att just den hästen funkade på ett annat sätt.

Jag brukar tex alltid galoppera unghästarna i lina först, så att de lär sig kommandot och stärker sig lite innan jag gör det uppsuttet första gången.

Men ibland stöter man på hästar som behöver stödet på ett annat sätt, och blir stressade i linan. Då får jag ändra mitt upplägg och ta det från ett annat håll. Kanske i skogen på en avslappnad häst som bjuder in i galoppen av en slump. En sådan häst har jag nu som exempel.

En annan har fått en "bugg i systemet" vad gäller ridhus och galopper. Det är bromsen i så fort man kommer in, och den har på kort tid lyckats lära sig att framåtdrivande hjälper, smackningar och framför allt sporrar-betyder tvärnit!  För att lösa problemet använde man mer sporrar och framåtdrivande hjälper och smackningar och förstärkte problemet.

Sporrar är jättebra! Jag föredrar dock att inte ta på mig dom innan hästen kan framåtdrivande hjälper och svarar för det. Jag skulle mycket sällan ta på mig ett par sporrar på en häst som lägger i bromsen och backen, och som absolut inte tänker framåt.

Konstigt säger de flesta, det verkar ju helt tvärtom!

Men det beror ju på vad sporrarna betyder. För mig betyder dom inte framåt. Dom betyder en förfining av mina hjälper, som ska användas när hästen är tillräckligt känslig för hjälperna i första hand. Inte som ett förstärkande av framåtdroivande hjälper när hästen redan bromsar för skänkeln. Det för mig är att öka svårighetsgraden och förstärka ett felaktigt beteende.

Vilket är precis det som har hänt med just denna häst. Det som tar en sekund att sätta dit kan ta ganska lång tid att ta bort. Men nu har jag sådan tur att denna häst är mycket läraktig, positiv i grunden och svarar snabbt på det nya sättet hon får lära sig.

Hade hon varit kvar i det gamla programmet, hade hon till slut galopperat runt fint på en volt, det är jag övertygad om! Det får sina konsekvenser att avbryta ett "program" mitt i. Men eftersom jag inte rider på samma sätt så måste jag ju följa min "lära" och jag vill gärna ha en "slutprodukt" som galopperar runt på volten för att den vill det, så att säga....

Detta säger mig bara att vi är alla olika, både som människor, tränare, hästar och ryttare. Inte sagt att ett sätt är rätt och ett annat fel, men jag undrar bara hur ett sätt kan vara rätt för alla hästar? Det har jag fortfarande inte fått något svar på. Bara för att det funkar räcker inte. Man kan få saker att funka på olika sätt...

Jag är glad att jag har hittat tillbaka till min känsla igen!

Ett tag försökte jag göra på andras sätt, enligt deras "program". Det funkade inte alls. Men det var en väldigt nyttig och lärorik insikt!

Nu har jag inspirationen tillbaka, och känslan i maggropen som alltid har hjälpt mig förr!

Jag ser fram emot kommande träningar och att få lära och utvecklas mer! och att få nya kunskaper som jag kan lägga till, eller utesluta, ur mitt sätt att träna hästar!

 ********************************

Övrigt idag så har vår andra vattenpump också pajat! Så nu är Anders iväg och raggar ny....

Själv ska jag ta mig tre ridturer i skogen. Och det roligaste av allt är att jag inte kommer att behöva rida i närheten av mig själv med de olika hästarna, och ändå hålla mig på enbart sandvägar!

Idag har Anders och jag återigen blivit med i hemvärnet. Anders har ju varit med länge innan, och jag för nästan 10 år sedan, då som hundförare med min älskade Tequila.

Vi kommer att jobba med hundarna nu också, så både Guinness och Dixie kommer att tjänstgöra som hemvärnshundar!

Det ska bli jättespännande och vi ser verkligen fram mot att börja träna!

Det är stor efterfrågan på körgrejer har vi märkt! Idag hämtades en av rockarderna, ett par skaklar och den lilla roliga "åsnevagnen"! Dessutom blev vi i samma veva av med det sista halva fåret! Jättekul!

Snart kommer det uppdateringar på hemsidan - mycket som ska ut på salusidan samt hästarnas bildsidor är att vänta! Håll ut!

Vi jobbar på...

Jag kanske har glömt att meddela att Grace har åkt hem till ägarna, Dessi och Peter. Så nu är Trixan under igångsättning *på riktigt*

Vi har varit ute några gånger i skogen och hon funkar jättebra! Otroligt av en häst som är såpass lite riden i sitt liv egentligen. Men det är väl sådan hon är helt enkelt, underbar!

Monica har varit här några gånger och ridit "sin" Bessie. Det funkar också bra, men Bessie är ju också en klippa verkligen. Imorrn drar jag nog bort henne till ridhuset igen och jobbar lite på galoppen. Har jag tid kanske jag slänger med Trixan i transporten också. Den som lever får se!

Det är ju lite småkrångligt nu när man ska göra någonting eftersom vi blev med bebis, men det var det verkligen värt!

Dixie har funnit sig väl tillrätta i hemmet och familjen, och claimat både soffa och säng. *fniss* Under täcket ska det vara, och helst lääänge på morgonen. (börja nu inte tjata om att ni känner igen det!;-)) Ute behöver man bara vara om man måste kissa eller bajsa, och då får det gå snabbt. Det är ju kaaallt! Mattes tjeja det där..... hehe

Jackson har också åkt, han är numera hos Stall Veronica Sunde! Veronica och Ulrika med lilla Nora kom och hämtade honom samma dag som Grace åkte. Men det hände så mycket den dagen så jag fick aldrig bloggat om det! Det vara samma dag vi hämtade Dixie nämligen....

Hoppas ni får lika mycket glädje av Jackson som alla andra har haft Veronica! Och banta honom gärna en och en halv shettis ungefär tills han ska börja jobba för oss igen *fniss* Om vi får tillbaka honom dvs....;-)

Vi håller som bekant på att röja och rensa på gården och kommer att sälja av en hel del körprylar och annat.

Jag kommer att lägga ut det mesta på hemsidan men kan ju kort berätta lite vad det är...

Bland annat:

*Promenadvagn, bra skick och fjädring men renoveringsobjekt.

*Trilla, renoveringsobjekt, bra fjädring men lite trä som behövs bytas och allmän uppiffning.

*Korgsläde, bra skick och körklar.

*Släde, trä-renoveringsobjekt

*Flertalet skaklar i olika varianter, både enbet och par.

*Flera olika sulkys och rockarder i varierande skick men från okej till kanon!

*Engelska märkessadlar, de flesta allround eller allround mot dressyr/hopp. Priser från 1000:- och uppåt.

*Westernsadel, typ reining med butterfly skirt och aluminiumstigbyglar. Full Qh bom, mkt skön och bra märkessadel! Pris 13 000:-

*Showkläder-western. Bla flera snygga halterkavajer i olika storlekar.

Förutom detta har vi också Tross, en grövre ca 40 meter samt en tunnare på pall ca 1 kabellängd (185 m) Säljes hela eller metervis. Snyggt tex som staket eller prydnad någonstans på gården!

Grov pris: 1500:- komplett eller 150:-/meter

Tunnare pris: 3500:- komplett eller 100:-/meter (minst 15 meter)

...om en sådan sockertopp???

Det nya bedårande tillskottet i vår familj är en mkt välstammad och alldeles underbar 17 veckort Amerikansk Bulldog tik som kallas Dixie!

Det är en lång historia.... men kort sagt är det en dröm som blir sann! En brindle färgad Ambulltik....

Jag kan bara säga att alla är överlyckliga, jag, Anders och Guinness! Och lilla Dixie....

Dixie kommer från Dennis och Ellinor på Nordic Bulls ( http://www.nordicbulls.se/ ) Tusen Tack till Er för att vi fick möjligheten att få denna hund!!!!

På pappret heter hon Nordic Bulls Marvellous Marge....

Några bilder..... (bättre kommer senare)

...Senare idag kanske jag har något jättegulligt att skriva om.....

var bara tvungen att skvallra lite.......

Puh...igår...vilken dag!

Det började ganska bra med tripp till ridhuset. På transporten denna gång stod Jolly och Sheya. Ja, efter en stund iallafall...

Jolly har väl inte sett en transport på minst tre år, så han var väl inte helpigg på att titta närmare på insidan. Han var dock mest osäker och fundersam på vad som komma skulle, betänk att han i princip bara gått i en hage de sista åren, och nu helt plötsligt har blivit riden flera gånger på rad, fått diverse täcken och benskydd och gud vet allt, och nu skulle han in i en transport! Men, efter att ha lastat in Sheya först (som är en klippa i sådana sammanhang så erfaren hon är!) och med lite övertalning så kom Jolly på bättre tankar och vi kunder ge oss av.

Vi fick en stund i ridhuset, jag på Sheya och Hanna på Jolly (i dressyrsadel, han gör sig verkligen som dressyrhäst!)

Med Sheya jobbar jag just nu med att helt lägga om ridningen...vilket är en tuff uppgift för en tänkande 17-årig ponny som är riden på sitt sätt i förmodligen hela sitt liv.

Vi har jobbat mycket med att skänklarna inte per automatik betyder framåt, utan egentligen samling-broms. Formen är ett annat "issue" som måste jobbas på, samt den mentala biten...inte tänka så mycket själv i förhand! Annars är hon en enormt känslig häst som, när hon lär sig, styr lätt för vikthjälper och ben. Vi jobbar på!

Väl hemma var jag tvungen att hänge mig åt en viktig sak en stund, och under tiden var Hanna gullig och mockade i stallet! Och det kändes ganska okej.... är det en del i min psykiska utveckling tro? *S*

Vi hade bestämt att detta var dagen att börja skilja stona och fölen åt. Jag hade utarbetat en bra plan, med hur det skulle gå till coh vilka hästar som skulle gå vart, vilka i stallet, vilka på lösdrift och hur flockarna skulle se ut.

Planering är A och O i sådana här lägen. Bara det att ibland har djuren en annan planering.....:-S

Nåja, sagt och gjort så tog vi in Trixie och Luisa och tanken var att låta fölen gå kvar på lösdrift, ihop med Bessie, Sheya och Sessan. Det tyckte inte Lotta som helt sonika kröp trådden en sisådär fyra, fem gånger, högt ackompanjerad av mamma Luisa i stallet. Och de två trodde jag skulle vara minst problem då Lotta knappt har gått med luisa någonting på sistone! Men, icke. Det var bara att ta in Lotta i stallet och ge henne en box.

I vanliga fall vänjer jag alltid av så, att jag särar på dom nattetid uppstallade, men i år har vi som bekant lite platsbrist så det finns helt enkelt inte inneboxar till alla (något det kommer att finnas nästa år!)

Iallafall, efter en hel del kliande i huvudet och grunnande om hur jag skulle lösa detta nya problem med en plats kort inne eftersom Lotta beslutat sig för att hon ville bli uppstallad, så släppte jag det problemet en stund för att ta in Cluanna, och släppa över Sessan i lösdriften medans det var dagsljus och alla kunde se varandra. Sheya var redan insläppt i den lilla flocken som nu bestod av Grace och en väldigt fölbeskyddande Bessie. Det var också min förhoppning att Bessie skulle ta fölen under sina vingar efter att mammorna försvunnit, och det gjorde hon verkligen, även om det nu bara handlade om en fölunge. Vad gäller Grace och Trixie så var den separationen helt lugn och planenlig, och Trixie stod nu i stallet och mumsade hö i sin spilta.

Mitt största misstag var att jag inte hade rådfrågat Cluanna om planen i förhand!

När Cluanna, mitt vackra eleganta och ack så HÖGDRÄKTIGA sto fick klart för sig att hon skulle stå mitt emellan två "okända" (hon hade helt glömt bort Luisa) och i hennes ögon hiskeligt fula märrar, OCH att hennes älskade Sessan (alla får visst en sådan relation med Sessan) skulle gå ut på lösdriften och lämna henne...ja då flög DJÄVULEN i henne!!!blev HELT vansinnig!!!

Jag menar verkligen...VANSINNIG! Bockade och frustade och morrade i boxen, grävde upp bädden och attackerade hästar åt alla håll!

Jag såg allvaret i hennes ögon och snabbt som blixten tog jag ut en förvånad Trixie ur spiltan och fick in Anders med Sessan där istället! Sessans box var ju nu upptagen av Luisa, som jag inte ville flytta på då hon stod brevid Lotta (fd Bosses box)...

Med sin älskade Sessan brevid sig återgick Cluanna till sitt vanliga behagliga, lugna jag och började förnöjt mumsa hö, nöjd med att ha fått som hon ville!

I det läget hade jag inte myckt val än att släppa ut Trixie på lösdriften till Grace återigen, och en förvånad Bessie som nu blev av med sin lilla skyddsling lika snabbt som hon fått henne.

Vid detta laget började det skymma och Anders och jag började fundera på nästa problem...var skulle vi göra av Bosse? Att släppa ut honom på grabb-lösdriften ville jag inte, då han är enormt fin nu, lagom i hull, kortpälsad och snygg. Eftersom han är till salu vill jag gärna kunna hålla honom i lite snajsat skick, och det är ju utan tvekan lite lättare med honom uppstallad. Hästarna på lösdriften mår alldeles prima, men man kommer ju inte ifrån att de ser ut som raggmunkar mer eller mindre, täcken till trots!

Anders fick helt enkelt snabbt sätta in en bindring i en av de två kvarvarande spiltorna som vi skulle gjort i ordning för länge sedan, men inte kommit till skott med. Sedan fick han flytta in brevid mamma Sessan! Att stå uppbunden i spilta var inte det minsta konstigt tyckte Bosse, den underbara härliga LÄTTA unghästen! Jag måste erkänna att jag kände stor tacksamhet till honom, denna nu kolsvarta kväll...att han inte gav mig fler problem. Tack för sådana hästar!

Nåja, slutet gott allting gott!

Till slut var alla hästarna på sin plats, även om det inte var de platser jag hade tänkt mig från början, alla lugna, nöjda och mumsandes hö...

Denna eftermiddag/kväll var en pärs! Man kan planera och tänka ut lösningar tills man blir blå, men i slutänden är det djur vi har att göra med och ibland har dom bättre lösningar än vi, så är det bara. Det gäller nog bara att man lyssnar och är lyhörd för deras behov och vilja ibland, och möjligen liiiite flexibel i sitt tänk. *ler*

Nu ska jag jaga veterinären så jag kan få den vackra gula ultraljudad någon gång!

Igår kom äntligen kraftfodret jag beställde och betalade för en tid sedan!

Jag hade egentligen beställt en storsäck, men eftersom foderföretaget har så lite körningar hitåt så fick jag föräras med en privatleverans med pickup, och fick istället en pall säckar...vilket istället för 1000Kg blev 810 kg. Till storsäckpris dock så, vem klagar? Säckar är ju bra mycket mer lätthanterligt! Bortsett då från att jag och tjejen som kom fick bära in säckarna för hand...

Vi diskuterade lite runt återförsäljare....dom behöver en återförsäljare i dom här krokarna och tog själva upp frågan....så väl får väl se. Chansen finns att vi lägger foderförsäljning till verksamheten. Vi har redan funderat på att börja sälja stolp och stängselmaterial, så det hade passat ganska bra. Vi får se vad som händer på den fronten!

Idag åkte vi till ridhuset med Bessie och Sheya.

Det var första gången jag provade Bessie. En supertrevlig häst!

Bessie är förövrigt redan bokad! Det var ett jätteintresse för henne och jag hann inte ens sätta ut annons! Jättekul! Dessutom tror jag att det blir en jättebra kombination människa/häst! Alltid lika kul att få göra alla nöjda, säljare, köpare, häst och mig själv! :-D

Bessie och jag gör konstiga miner till fotografen...

På kvällen var ID kontrollanten här och ritade av Willy, Lotta och Grace.

Gött att få det gjort också!

Imorrn bitti bär det av till ridhuset igen, med Sheya och Jolly denna gången.

Men nu tar jag kväller!!!

Godkväll!