Jag såg en mycket intressant och ganska omvälvande föreläsning av Thomas Ekström, professor i molykär cellbiologi vid institutionen för neurovetenskap på Karolinska Intitutet.

Föreläsningen handlade om EPIGENETIK – dvs länken mellan arv och miljö. Något som är väldigt viktigt och intressant för all uppfödning och avel oavsett vilket djurslag man håller på med. Nu var ju föreläsningen inriktad på humansidan men genetiken fungerar på samma sätt och de flesta forskningsresultat är ju på djur.

Jag ska försöka förklara lite kortfattat så du inte hinner tappa intresset… Ha lite tålamod så ska du få veta vad jag egentligen vill säga med detta och varför det är så viktigt!

En Fenotyp är resultatet av Genotyp (dna) + Miljö. Alltså hur resultatet blir, hur man ser ut på utsidan. Vilken färg på ögonen och håret man har, hudfärg osv.
Enäggstvillingar eller kloner (om vi nu pratar om hästar till exempel) har samma dna (genotyp) men inte exakt samma fenotyp eller epigenom eftersom den påverkas av yttre faktorer. Även om enäggstvillingar och kloner har exakt samma uppsättning gener så är det inte exakt samma gener som kopplas på, aktiveras i båda individerna (vilket styrs av epigenomet) och därför kommer de inte att bli exakt lika i alla avseenden!
Genotypen skapar förutsättningarna för en individ, och sedan är det miljö och i viss mån slumpen som gör resten i skapandet av individen – delvis genom dessa epigenetiska mekanismer (dna metylering). Detta kan alltså ske i moderlivet och även efter födseln.

Man har alltså sett att vissa sjukdomar kan kopplas till epigenomet –dvs mekanismer som händer i moderlivet, så vad som händer med fostret är väldigt viktigt!
Epigenomet påverkas också mycket vid själva förlossningen. Något som är viktigt för individens genprogram sker under förlossningen. Man har till exempel studerat barn som föds naturligt respektive med kejsarsnitt och de sistnämda har högre risk för astma som äldre barn. Detta kanske inte är så viktigt för hästavel men något att ha i åtanke om en fölning varit svår eller som i de få fall man har varit tvungen att kejsarsnitta stoet.

Ännu mer intressant är väl kanske att hjärnfunktionen påverkas långsiktigt av föräldrars uppträdande mot sina barn – via epigenetiska mekanismer.
I studier på råttmammor som inte tagit bra hand om sina barn (tex varit aggressiva eller bara inte brytt sig så mycket) såg man att det orsakade en specifik epigenetisk förändring i en eller flera gener i hippocampus (däggdjurshjärnan) hos råttungarna som gjorde att dom klarade av stress sämre när dom växte upp. Samma förändring i hippocampus har hittats i människor som blivit misshandlade som barn.

Man har också tittat på hur länge epigenetiken påverkas av vad en individ gör. Man vet till exempel att kronisk alkoholism orsakar epigenetiska förändringar. Alkoholmissbruk ger långsiktiga förändringar i hjärnans funktion pga att vissa cellers genanvändning och minne påverkas. Men kan det påverka senare generationer. Ja!

Det är samma princip som att ”vi är vad vi äter” –vilket blivit en sanning tack vare forskingen.
Tester där man tex har injicerat en råttmamma med Vinclozolin (en pesticid) under tidig fosterutveckling, en enda injektion som inte gett någon förändring i råttans dna, och sedan sett en effekt av detta i tre-fyra generationer senare då man kollat spermiekvalitén på hanråttorna. Detta är en långvarig epigenetisk effekt!
Samma effekt som man har sett när man tittat på hur sonsöner har påverkats av vad deras farfar åt och farfars näringskurva under sitt liv. Vad du stoppar i dig och vad du är med om kommer alltså att genetiskt påverka dina barnbarn! Detta gäller även hästar!

Epigenetiken påverkar individen väldigt tidigt under fosterutvecklingen. Detta har man bland annat testat på Agouti musen –en viss sjuklig stam av möss som pga en specifik genförändring har gul päls, är väldigt feta och ofta får svåra sjukdomar som cancer eller diabetes. Läs mer här  http://epigenome.eu/sw/2,48,1030
Det fantastiska var att när man gav Agouti musmamman ett foder med mycket hög folsyrahalt blev hennes ungar normala! Snacka om viktigt vad man tillför ett foster!

Man har alltså sett att effekten av näringsstatus under tidig fosterutveckling har direkt påverkan på den epigenetiska utvecklingen och man kan koppla en rad olika sjukdomar till effekten av näringsstatus för det tidiga fostret! På människa tex hjärt/kärlsjukdomar, autism, schitzofreni….
Autism för att ta ett exempel, där man har tittat på en by i Holland där svälten var svår under 1944 och där en anmärkningsvärd stor andel av barnen som blev till då har autism. De var också mindre i växten och hade också oftare andra sjukdomar som diabetes, ämnesomsättningsproblem som fetma mm. Det mest anmärkningsvärda, återigen, var att problemen följde med till barnbarnen. De var alltså påverkade av vad deras mor/farmödrar åt under graviditeten då de svälte! För den som vill veta mer om hur det fungerar rent genetiskt så finns det att läsa om man söker på "epigeitik du är vad du äter" till exempel.

Man har också sett att tidigt liv och uppväxt ger specifika epigenetiska förändringar som kvarstår i vuxenlivet och ger beteendestörningar.

Varför är detta viktigt när man håller på med hästavel. Ja det är ju ganska uppenbart. Inte bara är det viktigt vad stoet får för näring från början av dräktigheten (där vissa tror att det bara spelar roll de sista tre månaderna…när det de facto enbart handlar om det ökade behovet då) utan även hur stoet är uppfödd, vilken näring hon har fått i hela SITT liv och vad hon blivit utsatt för för risker tidigare, och till och med vad hennes föräldrar och mor/farföräldrar har ätit.

Ännu mer påtagligt blir det när vi tittar på påverkan av tidigt liv och uppväxt. Det är ju alltså inte orimligt att tänka att problem man får av tidig avvänjning av föl (som ju är studerade) faktiskt kan bero på förändringar i epigenomet.
En annan aspekt är hur stoet behandlar sina fölungar. Många envisas med att betäcka ston som är avvaktande, sura eller till och med aggressiva mot sina föl, som inte får tillräckligt med mjölkproduktion osv. Anledningen är ofta stamtavla, meriter och liknande. Men pratar man med de gamla uppfödarna är uppfattningen ofta klar, ston med problem tar man ur avel! Den gamla kunskapen visste det som den nya bevisar! Ston som av den ena eller andra anledningen har problem vare sig det är med mjölkproduktion eller hur hon relaterar till/agerar mot sitt föl, kan orsaka förändringar i epigenomet hos fölet som kommer att ge den problem i framtiden med att hantera stress, press, träning, nya situationer osv. Ganska anmärkningsvärt när man tänker på det.

Så detta var mina egna tankar och slutsatser efter att ha sett denna intressanta föreläsning. Självklart forskade jag vidare för att se hur långt epigenetikforskningen kan ha kommit inom just häst. Hur kan man använda epigenetiken för att säkerställa bästa chans till ett friskt föl och senare en bra vuxen med bäst förutsättningar för det den ska prestera? Det är ju en guldgruva att kunna påverka det….
Och samtidigt lite läskigt eftersom man förstår hur mycket det kan påverka åt andra hållet också.

Hur många har inte köpt sig en snygg, ullig fölunge eller åring som till synes har alla de rätta förutsättningarna och senare utsätts för det hjärtskärande faktum att hästen inte håller för träning, utvecklas åt fel håll eller inte har ett lämpligt psyke för den träning och tävling man vill hålla på med. Man står med en trasig häst eller en häst som inte klarar press utan att svara emot och det är en fight hela tiden istället för att glida runt på clinics och tävlingar och ha roligt. Jo det är många och helt förståeligt. Man kan ofta inte ens se på en fölunge att den inte fått rätt näring under dräktigheten eller under sitt tidiga liv, hur sjutton ska man då kunna se hur dess epigenom ser ut!

Några tips finns det ju. Man kan ju konstatera att det är mycket viktigare än man kan tro att faktiskt SE mamman och pappan och veta hur de sköts, deras historia och vad de har för mentalitet (särskilt viktigt för mamman!). Likaså hur rutinerna runt avvänjning och hantering fungerar. Det som händer med fostret och fölet kan aldrig repareras, hur bra hästen än sköts i resten av sitt liv!

Iallfall så visst har detta med epigenetiken uppmärksammats av forskarna inom häst också även om studierna än så länge är ganska få! Ett uttalande av Carey Satterfield (PhD och assistant professor at animal science) Texas A&M University - "The athletic performance of horses may be highly susceptible to fetal programming, our management of the pregnant mare and young foal could help that foal run faster, spin harder, and/or jump higher as an adult--or the opposite.

En slutsats (som jag redan har dragit här ovan) är ju iallfall att individen är väldigt påverkbar epigenetiskt under hela fostertiden, samt fram till avvänjning.
Exempelvis kommer en sämre näringstillförsel (vilket man inte kan avgöra genom ett välhullat, blankt sto!) lura fostret att ”tro” att det kommer vara så utanför livmodern också och ge den blivande hästen en väldigt effektiv metabolism. Om sedan fölet kommer ut och senare i livet får en bra tillförsel av näring så kan denna störda metabolism ge en ”lättfödd”, till och med fet häst och till detta kopplar man till exempel fång och insulinresistens!

Detta är ju detsamma som det som beskrevs ovan, tex att svältande mödrar fick barn som var predisponerade för diabetes, hjärt/kärlsjukdomar, fetma, psykiska sjukdomar osv.

Detta är något som kommer att märkas av mer ju mer embryotransfers som görs också. I studier där man satt in embryos från fullblod i ponnyer blev de resulterande fullblodsfölen 37% mindre än de som bars fram och föddes av fullblod. Och i det omvända experimentet där fullblodsstona fick ponnyembryon blev fölungarna 50% större än de som ponnymammorna själv födde! Därav vikten att välja ett likartat sto som mottagarsto och man kan ju misstänka att detta även har betydelse när det handlar om ammor! Samt att vara väldigt noga i alla aspekter med sina mottagarston och inte välja ohanterade, svårfångade, småsura ston (som jag sett att många har av någon anledning) bara för att hon är lättfödd och mjölkar bra. Gäller för övrigt val av avelsston överlag! För faktum är att vilken världskändishingst man än väljer till sitt sto så har stoet större betydelse för avkomman!

En annan studie visar på att föl undan ston som fått en diet med mycket stärkelse var predisponerade för insulinresistens i mycket högre grad än föl från ston som fått lågstärkelsekost.

Den övergripande slutsatsen stöder något jag själv ansett länge, att HELA fostertiden och tiden fram till avvänjning (och när och hur den utförs) är viktigare än vad många förstår för den senare vuxna hästen, för hållbarhet, psyke, hur den svarar för träning och vilka sjukdomar den kommer vara predisponerad för. Nu har jag forskarstöd i mina teorier! Och det är mycket intressant att veta att det till och med spelar in vad föräldrarna blivit utsatta för, vad de har ätit osv INNAN man ens betäckte.
Bland annat SLU forskar på detta.

http://www.slu.se/sv/fakulteter/vh/institutioner/institutionen-for-husdjursgenetik/utbildning/examensarbeten/lediga-amnen/avelsprogram-for-varmblodig-fritidshast-forenligt-med-presationsavel/

Erkänn att det är spännande och intressant!!!

Gentik är för övrigt ett otroligt spännande ämne! Bara färggenetik är ju en hel vetenskap. Jag är inte så bra på färggenetik men jag tycker det är roligt. Kolla så det kan bli!

Detta är en Brindle Chimera (jag tror det är två embryon -en fux och en svart- som har smält samman och så har hästen blivit ett genetiskt spratt. Det finns fler skojiga på denna sidan:  http://www.whitehorseproductions.com/ecg_basics4.html

För den som är lika intresserad som jag finns föreläsningen här:

http://www.ur.se/Produkter/165730-UR-Samtiden-Hur-gors-manniskan-Vad-gor-oss-sjuka-arv-eller-miljo

Fick tips om den här artikeln på ett forum för genetik på facebook. Det finns så mycket kunskap att hämta överallt!

För den som är intresserad finns här mycket bra läsning. Artikeln innehåller bra fakta om dagens problem med quarteraveln, in/linje/utavel och hybrid vigor etc. Den är inriktad mot cuttingindustrin men principerna är desamma för pleasurelinjer eller vad man nu håller på med. Läs!

http://www.quarterhorsespot.com/QuarterHorseNews_Jan_2006_genetics_outcrosses.pdf

Ett mycket intressant och roligt ämne tycker jag! Hur ser man på en fölunge att det är ett riktigt bra prospekt för till exempel western pleasure? Hur skiljer man agnarna från vetet? Att singla ut kvalitét från ordinär. Jag riktar mig nu mot att utvärdera prospekt för just western pleasure, eftersom det är vad jag själv håller på med.

Sanningen är såklart att den handlar om erfarenhet, ett gott ”öga”. Det finns ett gammalt uttryck som säger ”3 dagar, 3 veckor, 3 månader, 3 år” vilket betyder att en häst ser likadan ut och rör sig likadant vid dessa tidpunkter. Så när man tittar på ett 3 dagar gammalt föl ser man vad man kommer att ha när den är 3 år. Naturligtvis kommer hästen att växa och utvecklas men i det väsentliga kommer hästen inte att ändras. Med det menas att hästen är född med en viss exteriör och uppbyggnad i skelettet. De vinklar den föds med kommer den alltid att ha. Och utifrån det kan man utläsa mycket! Själv anser jag nog att fölungar kan ändra sig ganska mycket de där första veckorna och vill låta den ”veckla ut sig” ordentligt innan jag tittar på allvar på vinklarna.

Men helt sant är att en häst som är byggd på rätt sätt kommer alltid att kunna röra sig bra.

En mycket väl beprövad teknik för att utvärdera exteriören på en häst är ”trapezoiden”. Lär dig se den och du har ett mycket bra hjälpmedel att utvärdera ett prospekt. Trapezoiden går ut på att man drar/tänker sig en linje över ryggen på hästen från mitten på manken till mitten av länden. Sedan drar man en linje från bogspetsen till låret, strax under sittbensknölen. Därefter kopplar man ihop dessa linjer och får en trapezoid. På en vuxen häst är det viktigt att hästen står plant och linjerna ska också gå parallelt med underlaget. På en fölunge eller en häst i växtperiod göra man likadant men linjerna följer inte marken utan tiltas framåt eftersom hästen är överbyggd just för stunden. Har man en korrekt trapetzoid är chansen stor att hästen kommer bli jämn när den är färdigväxt!
Längden på överlinjen ska i det ultimala fallet vara 1/3 av underlinjen och de två linjerna som kopplar samman över och underlinje ska vara lika långa. Jag har illustrerat detta här med hjälp av bilder på två av våra egna uppfödningar Britta och Axel. Jag är dock inte så haj på det här med bildredigering men principen framgår och även att båda dessa hästar uppvisar en korrekt trapetzoid! :)

Balans är nyckelordet! Detta är vad som kallas ”Form to function”

Vidare bör man lära sig att leta efter en halsansättning som inte är vare sig för hög eller låg, halsen ska komma rakt ut från en liggande bog vilket ger en rak naturlig topplinje. Knän och haser ska sitta lågt och vare sig för raka eller veka kotor. Allt detta borgar för ett prospekt som rör sig flytande med lätthet med svepande rörelser utan mycket lyft i knä’t. Starka haser och patella ger en häst som kommer kunna samla sig med bakbenen väl under sig. Ett välmusklat kors där inte svansen fäster in för högt är också att föredra. Tänk dig att du släpper ner ett snöra från sittbensknölen (återigen tänk bort musklerna och se hästens skelett framför dig) och ner till marken, hasen ska finnas i linje och benet ska sedan följa snöret rakt ner. Titta efter eventuella parallellförskjutningar och att hovarna inte är för små (kan vara svårt på ett föl men titta på mamma!) Hovar är tyvärr något som missats i quarteraveln genom åren.

Titta på hur fölungen rör sig i det fria. Titta vilken form den går i av naturen.
Psyke och mentalitet är naturligtvis också mycket viktigt. En del svagare exteriöra punkter kan uppvägas om hästen har ett stort hjärta, är arbetsvillig och trevlig att träna och hantera.

Här är en fölunge som uppvisar väldigt mycket naturlig talang. Se hur lätt den rör sig, hur den sveper långsamt med benen i varje steg och med lätthet samlar sig över hasorna i en fin naturlig form! Allt detta trots att den inte har vecklat ut sig ordentligt ännu vid endast ett dygns ålder.
 
 

Och det är ju alltid trevligt att hitta en flaska bubbel i stallet när man står o mockar!!!   

Jag tillägnar denna dag mina föräldrar, Stig och Marianne. Ni är dom bästa föräldrar en dotter kan önska!

Och så en hälsning från Primus till alla hans flickvänner!

Har du fått ett Nej Tack?

Det här med avel igen då… att välja rätt hingst till sitt sto och att välja rätt sto till sin hingst.
Frågan är om de båda är lika viktiga eller om det ena valet betyder mer än det andra.
Jag tänker såhär. Som stoägare vill jag ju välja den hingst som kompletterar mitt sto på bästa sätt, för att får bästa förutsättningar till ett riktigt bra föl. Om vi nu ska diskutera detta i våra normala svenska förhållanden då det oftast inte handlar om embryotransfers och liknande så kan vi ju bara hoppas på att få ett föl om året från vårt sto max. Detta gör såklart att vi vill vara väldigt noga i valet av hingst. Vi får inte så många chanser helt enkelt. Däremot kan syftet med fölet och uppfödarens åsikt om fölets bästa förutsättningar och kvalitét variera stort. Detta måste vara upp till var och en som vill betäcka ett sto. Jag tycker det är viktigt med en plan och en tanke men vad den tanken är beror ju uppfödarens egna preferenser som får avgöra. Jag vet av egen erfarenhet att dessa ändras då och då i takt med att man lär sig mer och får nya erfarenheter.

Som hingstägare eller hingsthållare och ansvarig för en hingst som står till tjänst för betäckning kan man tänka lite olika. Fråga 10 hingstägare/hingsthållare och du får en variation av svar och tankar.

-En del vill betäcka så många ston som möjligt. De anser oftast att hingsten ska tjäna sitt levebröd och att han är en inkomstkälla som ska nyttjas optimalt. De bryr sig inte om vilka ston hingsten får utan anser att dom tillhandahåller en tjänst/vara som kunden köper och betalar för. Det är inte deras sak att bry sig om vad stoägaren har för tanke eller plan för avkomman.

-En del vill tvärtom betäcka ganska få ston. De anser att betäckningsavgifterna de får in är en försumbar inkomst och anser ofta att det är så pass svårt att få ekonomi i det och samtidigt behålla kvalitén på avkommorna. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många passande ston så man bortser från den lilla inkomsten och ser den som ett bidrag till hingstens uppehälle och lite för jobbet. Dom anser kanske istället att det är viktigare att avkommorna blir exklusiva, bringar lite mer betalt eller så är dom rena eldsjälar som faktiskt jobbar för sin ras i det långa perspektivet. Dom gör vad dom tror kommer gynna rasen i längden.

-En del har ingen aning om något och dom bryr sig inte heller. Denne låter vem som helst med ett sto betäcka med sin ingst, en hingst som kanske inte är registrerad, exteriört en mardröm, förvildad fast kanske med en skojig färg, som den verkar ge vidare till alla sina föl. Denne hingsthållare tar inte så mycket i språngavgift, det är svarta pengar och det finns många kunder, stoägare som inte tänker längre än ett fläckigt föl efter sitt snälla sto som nu ska gå i avel för att hon inte höll för ridning.

Vem säger att det ena är mer rätt än det andra?

Någon som i kategori 2 kanske ser ner på någon i kategori 1 för att de tycker att det är moraliskt fel, att man borde se mer till rasens utveckling osv. Denne hingsthållare kanske ser sig som mer seriös än de i de andra kategorierna och anser att pengar inte ska vara allt.

Någon i kategori 1 däremot kanske anser att den moraliske eldsjälen är korkad eftersom att en person inte kan påverka den framtida utvecklingen av en ras och att det är dumt att inte sälja det man har så mycket man kan. Det är tillräckligt dålig ekonomi i det här med avel och man måste ju överleva. En del kanske också anser att de faktiskt har en plan och att deras hingst faktiskt passar alla ston den får och att det är förmätet och snobbigt av hingsthållaren i kategori 2 som försöker sätta sig över alla andra.  

Kanske både hingsthållarna i kategori 1 och 2 ser ner på den i kategori 3 för att denne inte bryr sig alls utan släpper in vad som helst i hagen till sin enormt olämpliga hingst och producerar mängder av gratisföl med tvivelaktig genetik och osäker framtid. 

Som stoägare bör man fundera en eller två gånger på vilken hingsthållare man helst vill ta sitt sto till. Men om man till exempel gillar hingsthållaren i kategori 2 och tycker att dennes program är det mest tilltalande, men samtidigt är det hingsthållaren i kategori 1’s hingst som passar stoet bäst? Vad göra då?
Kanske stoägaren ändå väljer den hingsthållaren som enligt stoägaren har bäst program. Även om den hingsten är lite dyrare, men stoägaren tycker hingsten är finast och gillar att det inte finns massor av avkommor efter den osv. Glad i hågen kontaktar stoägaren hingsthållaren…och får ett vänligt men bestämt Nej Tack!

Här gäller det som stoägare att inte ta Nej’et personligt! Inte heller å sitt stos vägnar! Det behöver absolut inte betyda att stoet är dåligt på något sätt, bara det att hingsthållaren inte anser att det är en bra match till den hingsten. Kanske vet hingsthållaren att hingsten inte ger avkommor som håller önskvärd standard med just den typen av sto. Det har ingenting att göra med vad hingstägaren tycker om stoägaren som person, eller om dennes sto!

Om du får ett Nej Tack av en hingsthållare, ta det som en hjälp istället. Se det som att hingsthållaren faktiskt istället för att ta dina pengar har hjälpt dig att undvika en medelmåttig fölunge! Oavsett hur bra hingst och sto är så finns det ingen hingst som passar på alla ston! Det gäller även de allra största kändaste avelshingstarna i USA. De som har allra mest framgångsrika avkommor, kolla hur många avkommor de har och se hur många som blivit…ingenting!
Tänk på att du bara får det där enda fölet om året. Vill du då inte att hingsthållaren faktiskt är ärlig med dig och avböjer ditt sto om det är en olämplig match så att du har en chans att gå till den hingst som kompletterar henne bäst?

Gå INTE runt och prata skit om den förste hingsthållaren för att du känner dig förödmjukad eller respektlöst behandlad. Gå INTE till hingsthållare nr 2 och tala om vilken idiot den första är som inte ville ta emot ditt fina sto. Tala istället om hur tacksam du är för att din förfrågan avböjdes så att du nu istället får chansen att betäcka med den andres fina hingst istället.
Tänk tillbaka på förklaringen du säkert fick av anledningen till Nej’et och ta till dig av kunskapen och informationen. Kanske håller du inte med, men acceptera och respektera hingsthållarens kunskap om sin hingst och vad den ger. Tänk på att nästa gång är det kanske du som får ett Ja av en sådan hingsthållare och fundera på om du då kommer vara glad över att veta att hingsthållaren minimerar risken för att ditt framtida föl ska ha en massa dåliga syskon som drar ner värdet på den. Tänk på det! 

Jag tog upp tre grovhuggna kategorier här. Jag vet vilken av de första två jag själv anser att jag passar in i men jag ser inte ner på någon i den andra! Som jag skrev ingen kan säga vad som är fel eller rätt och självklart är bilden så mycket nyanserad är såhär! Man kan även flyta lite på gränsen mellan de två kategorierna och saker och uppfattningar ändrar sig hela tiden ju mer man lär sig och ju fler erfarenheter man har. Inget är rätt eller fel, så länge man har hästarnas välmående i fokus! Möjligen kan jag sträcka mig till att uttrycka mig negativt om kategori nr 3, men rötägg finns det överallt ;)

Men jag är nyfiken! Vad har DU råkat ut för typer av hingsthållare eller stoägare för den delen? Vill höra roliga, positiva, negativa och avskräckande erfarenheter!!!

Denna lille gynnare är inte särskilt rädd av sig minsann! Men söt är den!

Primus och Leopold bryr sig inte och det verkar vara ömsesidigt!

Här har du en!

Min vän Anne-Sofie letar efter någon trevlig prick som vill vara fodervärd på Muscot. EV kan köp bli aktuellt men i första hand foder.... Muscot finns i Skövde och kan antingen stå kvar i sitt stall eller flytta men inte alltför långt bort...

Muscot är av den spännande korsningen Akhal Teeke/Fjording och ca 150 cm i mkh. Han är inriden och grundriden men inte så mycket mer och vill gärna komma till någon som vill utbilda honom inom western, men han älskar även att hoppa. Han har varit med på hoppträning och centimetershoppning. Men matte ser helst att han får bli westernhäst först och främst! Muscot är en snäll och cool kille, men pigg och framåt. 

Är du intresserad? Ring Anne-Sofie! 0702-500363