Emil ja.... jag har funderat mycket på honom idag. Jag vet inte, ibland är det som att han söker min uppmärksamhet, telepatiskt på något sätt. Det är en mycket speciell häst, Emil. Svårt att förklara.... På ett sätt är han väldigt lik de andra hingstarna jag har haft, iallafall de som varit MINA, som tillhört mig i själ och hjärta. ...och som JAG tillhört lika mycket!Jag tror att Emil är en sån... eller så är det på grund av sättet han kom till denna världen, och att jag var där. Jag var den första människa som tog i honom, till och med innan han var född! Det var jag som knödde in hela min arm i stackars Muffin, och kände att han låg fel därinne.... Usch, jag vet inte varför dessa minnen kommer tillbaka nu helt plötsligt? Emil har en mycket stark personlighet. Precis som min älskade Skippen hade... och min underbara saknade Frej.... och Winsir, som alltid kommer att vara "min" i hjärtat.... Dessa underbara hingstar jag har haft lyckan att känna och älska... och som lärt mig SÅ mycket! Nu är det Emils tur! Jag känner att han kommer att lära mig en hel del han också. Det är jag tacksam för! Undrar varför jag alltid får tag i hästar med så mycket personlighet? Kanske blir dom sådana hos mig? Jag har alltid tyckt att man ska låta varje häst utveckla sin personlighet, sin egen individ. Jag klarar inte av att stöpa alla hästar i samma form, som många tränare gör. Att låta dom gå igenom ett "program", samma program varje gång, oavsett vad det är för häst... Rätt eller fel, mitt sätt är rätt för mig iallafall.Nåja, vi får väl se vart det bär med Emil. Jag ser iallafall storhet i hans ögon! Han må vara sen, och inget särskilt för någon annan, men jag tror att han kommer att slå alla med häpnad! Jag vill passa på att tacka Veronica, Andreas och Ulrika som bidrog till att jag nu har Emil hos mig! Och, inte minst stolta, vackra Muffin.... På bilderna; Emil som liten får nappflaskan av Ulrika, och så en bild på hans vackra mor, MS Tuff Ant "Muffin" *RIP*