för cirka 2,5, ja nästan 3 år sedan, en majdag föddes en liten knodd som fick smeknamnet Willy....

Willy var, tja inte det vackraste som ditills hade sett dagens ljus kanske... inte ännu....

Men tiden gick och Willy växte. Han gav sig iväg på en spännande resa genom hela landet. Han lämnade sin mamma och fick stå alldeles själv i en stor lastbil. Han visste inte vart han var på väg, det skumpade och lät men han fick mat och vatten av den snälla gubben som körde så det var väl rätt okej. Mitt i natten kom han fram...

Snart upptäckte Willy att det var ett ganska trevligt ställe han hade kommit till. Han fick roliga kompisar att busa med hela dagarna...

Willy fortsatte att växa och växa..... än växte han fram, än växte han bak. Konstigt kändes det i kroppen, det knakade och värkte överallt. Men Willy fortsatte att växa....

Matten och hussen undrade vart det skulle sluta...men tänkte att det var nog bäst att låta Willy vara ifred med sin kropp. Snart började det kännas lite bättre tyckte Willy... och provade att jaga lite hund....

...men på det hela taget kändes det ändå ganska bra i kroppen...

...tiden gick och Willy fortsatte ändå växa.... likaså gjorde hans päls när det blev kallt!

...men människorna tyckte ändå att han allt började bli rätt tjusig...

...Willy fortsatte att hänga med sina polare...

...Willy började i skolan....

...vips...hade Willy blivit en stor pojke...

....nu ligger det ju nära till hands att tro att Willy,som blivit en stor och stark hingst, förvandlats till en diva....

...men så är icke fallet. Willy är nu snart tre år gammal och har blivit en rejäl pojke. Men ack så snäll.... han är nu dagligen barnvakt åt lille Axel 8 månader i hagen. Han står i spilta, box, på lösdrift och var man än ställer honom utan att knota. Han är den absolut mildaste och snällaste hingst, ja häst till och med, jag har haft med att göra. Han är helt fantastisk!

Den lille sparvliknande fölungen har vuxit upp! Till en ståtlig men ödmjuk Hingst! Han charmar damerna med sitt gentlemannamässiga sätt och maskulina yttre när det är dags för betäckning. En naturbegåvning från första gång! Betäcker som han inte gjort annart i 20 år, och sedan ut i hagen igen till kompisen. Och är det inte betäckning på G så finns det ingen anledning till att tuppa upp sig resonerar han och ställer sig lugnt i spiltan brevid det brunstiga stoet med den kaxiga fölungen. 

Denna sommaren kommer att bli ett stort kapitel i vår Willys liv. Han kommer att få ett par egna ston och han kommer att bli ridhäst på riktigt.

Och han kommer att göra succé! Följ sagan om Willy!

....to be continued.....

Så har man blivit utmanad igen...

Jag hade inte tänkt att engagera mig i det ikväll då jag är helt slut efter helgresa till föräldrarna i Norrköping. Utmaningen var denna och den kom från Hanna:

Gå in på Mina bilder.
Ta fram 6:e albumet.
Välj 6:e bilden och lägg ut i bloggen. Skriv lite om bilden.
Utmana 6 st av dina vänner och kompisar att göra detsamma.
Lycka till!

...vilket givetvis gjorde mig lite nyfiken på vilken bild den 6-e i det 6-e albumet var!

Det var denna:

Ja.... vet inte riktigt vad jag ska skriva om den. Det är jag och min bästa vän i hela världen, min soalmate, mitt ALLT under så många år, Tequila...som lämnade mig i detta jordelivet för ca 1,5 år sedan med ett stort svart hål. Konstigt, tiden läker alla sår sägs det men det känns mer som att det blir en tunn skorpa som går upp vid minsta rispning på ytan....

Ja, iallfall, så är det hon och en av alla mina älskade katter genom åren, en väldigt speciell pojke som hette Proppen. Han hade en sned utstående huggtand som liksom stack ut på utsidan och gav honom en något skum look. Men han var det snällaste man kan tänka sig, ganska skraj för det mesta och väldigt klantig men ack så kärvänlig. Bilden är från Mellangården, min första gård i Östergötland.

Suck.... Jag saknar er mina vänner!!! *gråter*

Jaha och vem ska jag utmana då...

Dessi

Katarina

Veronica

Tove

Ulrika

Nina