Måste ju bara.... fick en present av Anders igår. Denna bok!

JAg erkänner! Jag har en last förutom Glamour som naturligtvis ligger stark och ohotad 1:a..... Zombies! I love Zombie filmer! Även om jag medger att "zombie strippers" inte direkt rekommenderas.....:-/ men denna bok ska bli ett stort nöje att läsa!!!

I övrigt vet jag inte om jag har kommit håg att nämna att Anders faktiskt SÅG lodjuret precis här utanför huset i hästhagen härom natten! Spåren och spillningen har vi ju sett men att få se själva djuret.... det är ganska intressant att ha "vattenhålet" i sin hage minsann. Idag var Anders ute på isen och kollade lite med hundarna. Då såg han spår av både lo och något mer, större. Jag skulle faktiskt gissa varg men det är väl bäst man håller tyst om för då invaderas vi väl av skjutgalna stridspittar i gröna kläder och oranga bindlar!

Lospår:

Kid är nu hos sin nya matte Jenny. Dagen han skulle åka var han jättekonstig. Vände i grinden och sprang ut ur hagen när jag släppte ut honom, vilket han ALDRIG har gjort förut. Och sedan när jag tog in honom smet han ut från boxen vilket han aldrig heller har gjort. Men när transportören väl trött och stressad efter en dag med förseningar, lösa hästar och minst sagt småvilda hingstar i bilen så knatade han rakt upp på transporten och gav knappt hingsten brevid en blick. Transportören var väldigt tacksam, han stod på gården i max fem minuter innan han åkte iväg med världens mest dyrbara last.... sen var han borta.

Känns konstigt. Det är väl det mesta jag kan säga om den saken. Jag hoppas att Jenny och Kid ska trivas ihop och få en lång och framgångsrik tävlingskarriär. Jag är deras största supporter. Även om det svider längst inne.

Men har man ont någonstans ska man ju slå sig någon annanstans sägs det, då känner man inte smärtan. Så som tur var hoppade ena axelhelvetet ur led igår kväll igen så nu kan jag ju koncentrera mig på en värkande axel och arm istället. *muttrar* Jävla skitkropp!

Den andra Axel verkar iallfall uppskatta att vara ensam herre på täppan. Han står ju nu i den största boxen (!) och känner sig som en kung! Såret han hade har läkt så fint och det syns inte ens vart det fanns. Otroligt! Jag tog lite bilder på honom igår. Pga kylan så har jag inte påtvingat honom något bad så man får helt enkelt ignorera smutsfläckarna! Håll till godo.

Axel 18 month