Igår hände det som INTE FICK HÄNDA! Och det som jag har haft en liten ....känsla och stor ångest för sedan vi äntligen konstaterade Cluanna dräktig förra året efter mycket om och men. Hon förlorade sitt föl....

Anders släppte ut vid halv fem på morgonen som vanligt och allting var också precis som vanligt. När han sedan körde förbi hagen såg han att Cluanna låg ner och fick en magkänsla att stanna och kolla läget. Och visst, något var fruktansvärt fel... Cluanna låg där med en röd bubbla under svansen och höll på att kasta sitt föl.... Jag såg direkt att det var en red bag -något jag har nojjat över hela dräktigheten men som är ganska ovanligt. Jag visste vad jag skulle göra men insåg att det inte fanns en chans att rädda fölet på dygn 280, även om jag hade fått ut den i tid. Man har ca 5 minuter på sig innan fölet dör av syrebrist vid en red bag delivery som innebär att moderkakan har separerats från livmodern, fölet föds i den och har ingen kontakt med livmodern via navelsträngen och får därför inte syre. Den röda säcken gick sönder men jag kunde inte känna något föl i förlossningskanalen vilket genast indikerade felläge för mig. Samtidigt försökte jag jaga rätt på jourhavade veterinär vilket visade sig vara en veterinär som fanns minst en timme från oss. Hon i sin tur ringde till en av våra lokala veterinärer -suveräna Jennifer som kom ut trots att hon inte hade jouren! Hon räddade livet på Cluanna. Hon och det faktum att Anders upptäckte henne precis i början, hade han inte gjort det hade hon förmodligen dött. Hon hade lagt sig på andra sidan stallet och lösdriften och jag hade nog inte sett henne på någon timme iallfall och då hade hon legat där och kämpat med en fölunge på tvären. Det fanns inga som helst tecken så sent som en timme innan på förestående kastning.

Jag fick in Cluanna på något sätt i stallet och när Jennifer kom gav hon medicin för att stoppa värkarna och  en 2 timmar lång kamp började för att försöka lägesrätta fölet och få ut det, och rädda livet på vårt vackra sto. Jag har bara sett ett sto kämpa så hårt och mycket förut och det var Emils mamma, som dog när han föddes. Jag var livrädd varenda sekund och bad till alla möjliga högre makter, min mormor och farmor i himlen, änglar och universum och allt jag kunde komma på. Och någon måste ha hört mig för det är ett mirakel att Jennifer fick ordning på felläget, trots att huvudet åkte tillbaka hela tiden och satte sig ivägen. Jag var tvungen att försöka hålla Cluanna på benen för att Jennifer skulle kunna jobba inuti henne och som hon kämpade min stackars tappra flicka.... hon hade sådana fruktansvärda smärtor att hon frustade, pep och nästan skrek emellanåt och höll på att ramla ihop flera gånger. Men hon klarade det! Hon gjorde allt vi bad henne om och litade på oss! Stackars Jennifer dröp av svett och var andfådd som om hon hade sprungit ett maraton, men hon fick till slut ordning på det och med Anders som draghjälp kom till slut fölet ut. Och knappt en droppe blod från Cluanna, vilket otroligt jobb hon gjorde som lyckades utan att slita sönder hästen på insidan. Jennifer var inne och kände hela tiden för att inte dra minsta lilla om det låg fel och orsaka Cluanna mer smärta. Hon hade sådan koll och var superlugn och proffisionell hela tiden. Jennifer är ganska ung men jisses, jag är superimponerad av henne. Det finns INGEN veterinär som kunde gjort det bättre.

Cluannas son, ett stort vackert hingstföl med stjuten stjärn, snopp och fyra vita strumpor, såg helt perfekt ut. Förutom pälsen syntes det inte ens att han var prematur. Fullständigt förkrossande..... Som jag har väntat på det fölet och så låg han bara där, död på golvet. Utan synbar anledning, så jag kan bara anta att det var den separerade moderkakan som var anledningen. Och det sjukaste av allt är att jag har haft en gnagande känsla långt bak i huvudet hela tiden att något skulle hända, en red bag delivery. Jag har verkligen inte haft någon anledning att tro det, allt har sett bra ut och Cluanna har mått bra. Men den där jäkla magkänslan.... jag vet ju att den alltid har rätt. Men ibland VILL man ha fel!!! Jag till och med skrev om det här på bloggen.

Bara reaktionen när Anders kom in i sovrummet och väckte mig halv 6 någonting på morgonen -och alla som känner mig vet att det inte bara är att väcka mig då- han sa något om Cluanna och jag flög upp ur sängen och skrek att Jag visste att det var något som skulle hända och att hon skulle kasta. Jävla skit!!! Det kändes som att hjärtat slets ur kroppen och sedan gick jag in i något annat "mode" -och där har jag varit sedan dess.

Självklart skickade vi vävnadsprover till SVA direkt för att säkerställa att det inte handlade om virusabort. Jag har flera nybetäckta ston här och det är också mitt ansvar som hingsthållare att veta att vi inte har virusabort här, tycker jag iallfall. Svaret kom i eftermiddags och till min stora lättnad kunde det inte påvisas virusabort! Så på den punkten kan vi andas ut men sorgen över Angel kommer att ligga som en slöja här länge..... alla föl är efterlängtade men detta var extra efterlängtat av flera orsaker och jag såg så fram emot att kunna komma ut på tävlingsbanan igen nästa år. Jag antar att det inte var menat.... Den ekonomiska aspekten är alltid jättestor när man bedriver en verksamhet (och så även nu i allra högsta grad) men det kan inte mäta sig på långa vägar med den känslomässiga investeringen man, eller åtminstone jag, gör i mina hästar och i varje föl som föds här. Jag har bara förlorat föl en gång innan, när Sessan kastade tvillingston  som hade missats på ultraljudet, för 5 år sedan. Men då visste jag iallfall varför.

Veterinärens ord när jag undrade vad jag gjorde för fel som hade en extremt ovanlig fölsjukdom på Claudia förra året och nu detta och om jag skulle lägga ner alltihop värmde ordentligt. Hon menade att mina hästar alltid var välskötta och aveln bedrivs seriöst och att det alltid var ordning och reda när dom var här... Det känns iallfall bra att få höra när man börjar undra vilket ben man ska stå på. 

Fokus nu är på Cluanna, som efter omständigheterna mår bra och verkar helt okej.

Hon får penicillin i några dagar men hon verkar inte tagit någon större skada och det verkar iallafall hitills inte som hon har fått någon infektion. Förutom det ska hon få ta det lugnt ett tag och skämmas bort med TLC. Vackra Cluanna, hade jag förlorat henne vet jag inte vad jag hade gjort. Det är tack vare Anders och veterinär Jennifer som jag inte gjorde det.

Det blir en blomma till till en av våra veterinärer!

RIP lille Angel. Spring Fri och Frisk på de evigt gröna ängarna. En vacker dag ses vi...   

 

Karin

10 maj 2011 21:48

Känner med dig Anna! Så tragiskt! :-(

styrkekramar
Karin

http://www.nordsvenskbrukshast.se

Anna Eriksson

10 maj 2011 21:54

Tack. Ja det är fruktansvärt :(

 

Stina

10 maj 2011 22:15

Stor kram kommer härifrån, jag kan inte ens föreställa mig hur det känns, men jag ryser när jag läser !!!!!!

http://billiejean.bloggplatsen.se

Anna Eriksson

11 maj 2011 06:57

Nej det är fruktansvärt... den svarta baksidan med avel :(
Kram

 

Dessi

11 maj 2011 08:13

Blev alldeles kall när jag läste detta....är så ledsen för er skull. Så oerhört sorgligt!! :(
Stor kram från mig! <3 <3 <3

http://www.des.bloggagratis.se

Anna Eriksson

11 maj 2011 17:44

Ja det börjar sjunka in nu och det är väldigt sorgligt.... Jag hade sett fram emot denna lilla så mycket. Tack för kram

 

Inhopen

11 maj 2011 10:22

Som du säger och så sant det är, den känslomässiga investeringen....stunden då hjärtat brister...
Tänker på dig!
*KR*

Anna Eriksson

11 maj 2011 17:44

Tack vännen!

 

Vesna Mellström

11 maj 2011 11:31

Hej Anna!
Tack för ditt inlägg i min blogg för ett tag sedan.
Jag fick rysningar på hela kroppen när jag läste om din dag i går. Usch vilken pärs. Jag kan inte ett skvatt om hästar men det gör alltid ont att förlora någon... Styrkekram, Vesna

http://vesnas.blogg.se

Anna Eriksson

11 maj 2011 17:46

Tack så mycket Vesna. Vilken fin och stark blogg du har! Jag känner igen mig så mycket i den... Ytterligare en stor sorg i mitt liv, men det måste finnas någon anledning för allt, någonstans...
Kram

 

Kicki

11 maj 2011 19:23

Tårarna bara rann när jag läste ditt blogginlägg. :(
Vad skönt att Cluanna mår bra, att Anders upptäckte de hela i tid och vilken superduktig veterinär du har!
Kram på er alla!

Anna Eriksson

12 maj 2011 08:37

Ja jag försöker fokusera på Cluanna nu. Hon har haft ont och håller på och rena sig men nu verkar hon mycket bättre, tack och lov.
Kram

 

nina

16 maj 2011 21:51

Anna och Far! my heart goes out to you och lilla Angel! KÄRLEK!

Anna Eriksson

17 maj 2011 12:35

Kram

 

jenny & Willy

18 maj 2011 13:04

Nu får det väl ändå vara slut på eländet för er :( Många kramar till er från oss alla här uppe.

http://www.otobecool.se

Anna Eriksson

18 maj 2011 13:17

Ja jag hoppas det. Tack och Kram tillbaka till er alla två som fyrbenta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...att du har en fin sommar! Remember:  

Ja här händer det ju inte så mycket tyvärr, ber om ursäkt till er som faktiskt läser denna blogg och som jag vet är intresserade! Jag har haft en väldigt tuff vår och sommar och då orkar man inte riktigt dela med sig av allt som händer, än mindre skr...

Är det etiskt försvarbart att föda upp hästar? Det är en fråga som ligger och skaver i mitt bakhuvud hela tiden. Jag skulle så gärna vilja svara ja på den frågan, av den enda anledningen att jag älskar avel och uppfödning, det är min passion. Men jag...

TILL MIG!!!! Hur bortskämd är inte jag då!!! Handstickad tröja o blingig pleasuremössa från underbara Linnéa i Norge, Axels ägare. Axel som för övrigt är helt frisk och på G, jag har hört det ryktas om galoppombytesserier, Western Riding nästa! Jag t...

Frågade på facebook om vad jag skulle skriva om när inspirationen tryter och tar gärna emot förslag på det! Bara jag har ett ämne brukar hjärnan spinna igång på högvarv och tangentbordet glöder! Förslagen jag har fått hittills är både roliga och s...