*

Observera att denna text är mina egna tankar och funderingar runt avel och mina avelsmål och ska inte tas för personligt av någon som eventuellt har andra åsikter ;) Jag anser mig inte allvetande eller expert utan vill bara redovisa bakgrunden till mina egen uppfödda föl för den som kan tänkas vara intresserad.

*

Eftersom det inte finns mycket som är roligare eller mer intressant än avel så tänkte jag försöka delge lite mer av min filosofi och avelsarbete för den som kan tänkas vara intresserad. Lite intresserad tycker jag faktiskt att de flesta borde vara, iallafall de som äger eller funderar på att skaffa sig en quarterhäst, oavsett om man själv tänkt att avla eller inte. För avelsplaneringen och arbetet ligger till grunden för allt, framtida framgångar, hållbarhet, eventuella problem och ja, faktiskt rasens fortlevnad.

*

Det finns ungefär lika många filosofier som det finns uppfödare och vem kan säga exakt vad som är rätt eller fel? Men det finns en del grundläggande parametrar som varje människa som bestämmer sig för att betäcka ett sto eller hålla en hingst tillgänglig i avel faktiskt bör vara medveten om och ta ställning till. Hur man sedan känner i de olika frågorna och vad man gör må vara upp till var och en men fler uppfödare borde nog ta och tänka både en och två gånger på vad dom gör och varför dom gör det. Jag också, och det gör jag hela tiden. Det finns ingen botten i denna sjö av kunskap att hämta för den som är intresserad av avel!

*

Nu ska jag försöka beskriva lite hur jag tänker och min egen filosofi runt detta, varför jag väljer de hästar jag gör osv. Det har varit en lång inlärningsprocedur som fortgår hela tiden men först de senare åren känner jag att jag kunnat fokusera min tanke och utarbeta en riktig avelsplan.

Först och främst är jag plågsamt medveten om quarterhästens lilla och krympande genetiska avelspool och vill därför göra medvetna val för att inte förvärra situationen mer. De allra flesta och mest kända hästarna idag är mer eller mindre inavlade. Med ett fåtal individer till grund för en stor del av hela rasen som i sin tur inte är så gammal så har man sedan fokuserat på ett fåtal hingstar som blivit poppis och inne och plötsligt stammar merparten av våra tävlingshästar från dessa och dessutom i flera led. Detta gäller alla typer av quarterhästen. Och hur mycket vi än gillar dessa fantastiska hingstar måste vi börja tänka oss bort från dom ibland när vi avlar för att aveln ska vara hållbar i långa loppet. Det är ett måste!

Jag tycker inte att man behöver bli fanatisk, det är aldrig bra. Men det gäller åt båda hållen. Som uppfödare måste man titta på pappret och den utökade stamtavlan och verkligen se vad det är man vill göra. Om stoet uppvisar ett visst namn flera gånger så bör man kanske inte ta den där innehingsten man älskar och som är så poppis, om han uppvisar samma namn flera gånger eller nära i sin stamtavla. Då måste man tänka om. Det duger inte att försvara sig med att stammen är poppis och inne och man måste kunna sälja avkommorna. Man måste vara smartare än så. Avkommor säljs om dom håller bra kvalité och en uppfödare som kan förklara sin avelsplan och tanke på ett vettigt och seriöst sätt kommer förhoppningsvis alltid att sälja in sina avkommor hos seriösa spekulanter och köpare. Det duger inte att bara titta på föräldrarnas prestationer, färg, utseende, tillgänglighet eller vad det nu är som lockar. Titta på hela bilden.

Jag har haft en hel del olika typer av quarterhästar. Det finns dom som har haft många fler och dom som har många fler än vad jag har haft men för varje enskild individ jag har haft har jag lärt mig något om avel. Jag har trott att jag gillar en typ men kommit underfund med att det inte var rätt osv. För varje häst som kommit in i mitt stall eller ens i min närhet har jag noterat vad jag gillat och inte gillat och jag har studerat dess blodslinjer noga, vare sig det varit ett sto, vallack eller hingst. Jag har genom åren provat en del avelskombinationer som blivit lyckade och en del som varit mindre smarta. Men av allt har jag dragit lärdom och hoppas så fortsätta göra resten av min ”uppfödarkarriär” om jag får fortsätta ha någon sådan.
Jag har också studerat framgångsrika hästar runt om i världen med noggrannhet. Suttit och tittat nätterna igenom på de stora showerna som sänts online och skrivit ner varenda häst jag fastnat för och varför, men även de jag inte gillat. Och sedan kollat upp deras stammar. Det är en hobby jag har och faktum är att jag har stor nytta av den nu!

Kontentan är att jag har fastnat för en viss typ av ston som jag tror är helt rätt för den avel jag vill bedriva. Även om det finns lite skillnader i mina stons typ så har de mycket gemensamt. De stammar mer eller mindre ur äldre halterblod. Jag vill ha vissa av de gamla halterlinjerna, som gav starka hästar med hög ridbarhet och som man kunde haltra på morgonen och sedan rida diverse olika klasser på hela dagen lång och sedan åka hem och rida långritt i skogen. Linjer som Coosa, Conclusive, Impressive. Skipper W, Skipa Star, Triples, Ima Cool Skip… och jag skulle älska ett sto från Tiger Leo, Two Eyed Jack, eller Deck Of Stars…. Ja ni fattar grejen. Jag gillar den typen av ston! Nu pratar jag om pleasureavel och INTE om moderna halterhästar utan rätt typ av sto med rätt typ av rörelser som stammar ur dessa linjer. De ligger bakom flera av dagens toppmoderna hästar, tex Vital Signs Are Good, Lazy Loper, One Hot Krymsun, Certain Potential…ja det finns massor och är helt klart en bevisad korsning av linjer som fungerar. Kruxet är att välja rätt individer! Jag har valt att koncentrera dessa blodslinjer i stona eftersom det är enklare och ger mer valmöjligheter att välja hingst. Ett plus är att dessa ston ofta bär fram fölen väldigt bra och klädsamt!
Men jag är noga med att stoet inte är för tungt utan kommer just ur linjer som är och ger performancehästar i första hand, inte halterhästar. De måste röra sig lätt och för ändamålet och de får inte vara byggda som många moderna halterhästar med hög nacke utan ha en rak och jämn topplinje med liggande bog. Viktigt är att hon inte har korta haltermuskler utan långa smidiga muskler även om dom gärna får vara lite kralliga med substans. Vad jag är noga med att inte få med mig från halterlinjerna är för små och höga hovar, återigen levererar de gamla linjerna även där! En avelshäst ska inte behöva skor för att gå i hagen och deras avkommor ska inte behöva skos som ettåringar, utan hovar ingen häst! Jag vill ha låga starka hasor som inte är för raka (här får man verkligen passa sig för det moderna halterblodet!) och inte heller spikraka eller veka kotor – samma där, det är de GAMLA linjerna som gäller! Med halterblodet kommer en bonus i de vackra huvudena och jag har ännu att fastna för en häst som inte har ett vackert huvud med stora uttrycksfulla ögon!

Om jag ska välja att avla på ett sto måste hon vara en trevlig individ. Hon får gärna vara känslig och speciell, men hon måste vara trygg i grunden och ha en vänlig inställning till människor. Här får man naturligtvis väga in eventuella dåliga erfarenheter men man känner ändå rätt fort av stoets grundinställning eller om eventuella avvikelser beror på trauma till exempel. Det är önskvärt att hon fungerar bra i flocksammanhang och jag skulle aldrig tolerera att ha en flock där man inte när som helst kunde kliva ut i hagen och vara alldeles säker. Detsamma gäller hanteringen. Slutligen måste hon vara en bra mamma och där får man ju vänta lite med utvärderingen vad gäller förstagångsston.

Även om min grundinställning är att en häst i avel helst ska ha presterat själv så tycker jag att det är hundra gånger viktigare att veta att dess avkommor presterat bra. Det finns massor av ston som aldrig haft en ryttare på ryggen och som blivit mamma till en lång rad hästar som gjort stordåd. Det gäller för övrigt hingstar också. Så här får man försöka använda sig av fingertoppskänsla och vara extra kritisk när man väljer ut sådana ston till avel. Men jag tycker inte man ska välja bort dom per automatik! En viktig grundregel är att man aldrig använder en ”individ” i avel, utan man använder hela familjen. Det är rätt! När du betäcker ett sto är det inte bara hon som kommer påverka vad som kommer ut, utan hela hennes familj. Både vad gäller positiva och negativa egenskaper. Ytterligare en anledning till att göra sin läxa och studera blodslinjer och prestationer.

Man kan aldrig veta vad resultatet kommer att bli av en betäckning men man kan vara väl förberedd, öka chanserna för ett bra resultat och minimera riskerna med dåligheter. Men alla ston måste få sitt första föl för att kunna få sitt andra så någonstans måste någon alltid ta en större risk. Om jag använder mig av ett sto som aldrig fått föl tidigare är jag om möjligt ännu mer noga med att se till att det är just hon som passar in på mina kriterier. Ju bättre jag har gjort min läxa desto större är chansen att resultatet kommer bli som jag vill och har tänkt mig!

*

När jag letade efter en lämplig hingst till mina ston hade jag naturligtvis en lång lista med kriterier som skulle uppfyllas. Eftersom jag långt ifrån är gjord av pengar (snarare tvärtom) och inte har råd att betäcka med fryst sperma från USA från olika hingstar till varje enskilt sto så var min lösning att försöka hitta en egen hingst. Jag har haft flera hingstar men under tiden som åren har gått har mitt avelsmål ändrats och fokuserats och jag har släppt dom ifrån mig av olika anledningar. För några år sedan importerade jag ett ungt hingstämne som hade allt, stam, utseendet, wow faktor och till och med meriter, men han utvecklades inte riktigt som jag hade tänkt och även om han är en fantastisk valack nu så skulle han aldrig bli den avelshingst jag hade tänkt mig. Få ämnen blir det även om det är lätt att bli hemmablind.
Hellre än att betäcka och producera fram föl så blev stona stående ett par år utan att få några föl. Korkat rent ekonomiskt men rätt för mina avelsmål, det fanns helt enkelt inga quarterhingstar i min närhet som jag tyckte passade just mina ston.

Men som av en händelse fick vi ett erbjudande att leasa Ima Prime Time och efter moget övervägande tackade vi ja. Eller ja vi och Primus ägare tackade ja till varandra.
Jag har fått flera erbjudanden om ”dealar” med hingstar innan, delägarskap, leasing…. Men jag har tackat nej av två anledningar. Jag har inte tyckt dom har passat mina ston och syfte och jag har aldrig varit särskilt förtjust i tanken att ha ansvar för någon annans häst utan att ha full bestämmanderätt och fria händer. Om jag ska göra det så får det vara en riktigt bra anledning.
Med Primus, som han kallas här hemma, kände jag att jag hade det!
Jag hade tittat på honom tidigare till mina ston och jag ska snart berätta varför. Men en stor del i att vi tog hem honom med allt vad det innebär var att hans ägare, Mia och Bobo Sander, och jag har samma syn på det här med avel. För mig, som det alltid har varit för dom, är det kvalitét som gäller, inte kvantitét.

Vid början av 2011 hade Primus endast 17 AQHA avkommor varav alla utom två var i tävlingsbar ålder och alla utom fem inkl dessa var också tävlade! Hans avkommor har bla Open och Amateur Performance ROM, Halter ROM, World Show Qualifiers, High Points, European Champion jr Jrail Open, European Championships finalist I Sr Western Riding och Sr Trail, Open och Amateur AQHA Champion mm. På en handfull avkommor har Primus bevisat sig vara en producerhingst av klass.
Att han inte har betäckt alla grannskapets och deras mostrars hästar var en av anledningarna till att jag intresserade mig för honom från början.

Men det var långt ifrån den enda anledningen. Stammässigt är Primus i toppklass och alla känner ju igen hans pappa, en av de stora kanonerna och världsstjärna på quarterhästhimlen, Zips Chocolate Chip. Han behöver ingen vidare presentation och jag tror ingen kan argumentera emot det faktum att han är en av de bästa förvärvarna av pleasurehästar och fortfarande håller mark som en ”innehingst” –en av de som hållt i många år. ZCC blodet är en av de linjer som passar min typ av ston bäst, det är alltid modernt och typerna kompletterar varandra mycket bra, det är en så kallad Golden Cross när man avlar för pleasure då ZCC-blodet med sin tighta jog och nättare typ möter lite massa och djupa starka hasor. Men faktum är att det var inte bara var han som fångade mitt intresse i Primus stamtavla. Jag är en sucker för möderne och jag tror att mödernet är viktigare än fädernet i tillverkandet av en bra avkomma. Om man föder upp för att sälja sina avkommor är fädernet väldigt viktigt för det är det första, och tyvärr ofta enda, en köpare tittar på. Och där vill dom helst se ett känt namn. Men personligen tittar jag alltid på mödernet först och skulle alltid ta ett bättre möderne före ett bättre fäderne om jag var tvingad att välja. Och se vad hittade jag på Primus möderne till min stora glädje, jo Triples blodet! Perfekt! Att Primus mor sedan också, precis som hans far, är en World Champion i Western Pleasure överglänses bara av att hon har nått sina framgångar inom open, youth och amateur! Ett sto som har gjort det är ett sto med det psyke jag eftersträvar! Primus mamma Ima Triples Image har 237 performance poäng och förutom sin WS titel i Amateur western pleasure blev hon top 10 i Open western pleasure! Primus mamma är mitt drömsto och avlad precis så som jag själv eftersträvar! It was meant to be…

Primus själv har presterat och är mig veterligen den mest meriterade pleasurehingsten av sin ras i Skandinavien. Han är Open och Amateur AQHA Champion och är avelsvärderad med 38 poäng vilket får sägas är mkt bra poäng med den tidens svenska avelsvärdering! Han är korrekt och framför allt väldigt trevlig. Han uppfyller helt enkelt alla kriterier och om han passar mina ston så bra som jag tror och räknat med kommer det att bli en rolig fölsäsong!

*

Detta med linjeavel skulle jag vilja ta upp lite mer. Det är viktigt för inom de olika typerna av vår lilla ras är i princip alla individer nära släkt. Alla toppstammade pleasurehästar, cuttinghästar, halterhästar, reininghästar…. Vi måste verkligen börja tänka på det och vara lite modiga. Jag skriver modiga, men inte dumdristiga. Här krävs det verkligen att vi börjar göra våra läxor ordentligt för det kommer inte att hjälpa att korsa olika typer hejvilt med varandra. Om förändringen ska bli hållbar måste de resulterande hästarna hålla lika hög standard som innan, men bättre kvalitét. Notera skillnaden! Avkommorna måste kunna prestera på samma nivå som innan, annars kommer inte den stora målgruppen köpa dom. Efterfrågan styr marknaden. Så att betäcka ditt supertight joggande toppstammade pleasuresto med grannens kvicka reininghingst är inte lösningen. Det är här kunskap och fingertoppskänsla kommer in, det måste göras med kunskap och förstånd annars fylls bara marknaden med ännu mer halvbra/halvdåliga individer. Ett exempel på en absolut lyckad utavel (som jag nu lärt mig det heter på svenska, outcross ;)) är halterhingsten DeRenzo. Hans uppfödare gjorde det mycket modiga draget att betäcka ett World och Congress Champion-producerande haltersto med fullblodshingsten It Is True. Detta resulterade i World Champion hingsten DeRenzo som jag anser är en stor tillgång i halteraveln nu med sitt helt nya blod!

Jag försöker vara noga med att inte föda upp hästar med för hög inavelsgrad. Det är viktigt av flera anledningar, även om hästen enbart ska verka som rid/tävlingshäst och aldrig avlas på så påverkar inavelsgraden förmodligen i allra högsta grad hästens genetiska förutsättningar och hållbarhet. Nya genetiska problem dyker upp hela tiden och även om jag inte tror på att enbart avla på hästar utan defekta gener (jag tror inte att det finns så många sådana hästar eftersom de flesta defekta gener troligtvis inte är upptäckta eller aktiva än) så tror jag på att för mycket inavel är vad som har orsakat alla defekta gener till att börja med. Jag tror vi skjuter oss i foten när vi härjar högt och lågt över att betäcka en häst med en defekt gen som aldrig kommer att visa sig om man avlar förståndigt men samtidigt betäcker syskon med syskon och har samma namn i stamtavlan 13 gånger!

Problemet är att vi kan inte få allt! Visst hade det in en perfekt värld gått att utesluta alla hästar med en defekt gen och aldrig avla närbesläktade hästar men vi kan inte göra allt samtidigt, det finns helt enkelt inte tillräckligt med bra och obesläktade quarterhästar för det! Vi måste börja tänka långsiktigt och alla uppfödare måste ta sitt ansvar.

Min ståndpunkt är att inte medvetet riskera en sjuk avkomma, bärare av dominanta sjuka gener (som HYPP och PSSM) ska ej verka i avel alls och bärare av recessiva gener ska ej paras med andra bärare. Selektiviteten ska redan vara så hård innan att om en hingst eller sto är bärare av en recessiv gen så har man redan avgjort att den är värd att avla på, på grund av sina positiva egenskaper och att man då kan leva med att det finns en chans att den aktuella genen förs vidare. Bara man vet om det, kunskap är makt. Dessa gener och många fler oidentifierade finns redan och vi har en för liten genpool för att kunna diskvalificera alla i övrigt överlägsna eller för avel lämpliga hästar på grund av att de är bärare. Men vad vi måste göra är försöka förhindra ett okontrollerat flöde av nya mutationer och det bästa sättet att göra det är att förebygga mer inavel!!!

*

Inavelskoefficient är termen för hur stor % inavel en häst har. Allt mellan 1.8-3.33% räknas som linjeavel. Allt över 3.33% är inavel. Många av de kändaste pleasurehästarna idag ligger långt över inavelsgränsen. Detta är något av det första jag kollar på när jag funderar på en betäckning. Det kan man kolla på siten allbreedpedigree.com om man betalar en mindre summa per månad eller år och det rekommenderar jag alla uppfödare att göra!

Mina ston kombinerade med Primus ger en koefficient på 1.5 och 1.7% Det är en viktig riktlinje för mig ihop med att helt enkelt titta på pappret med den tänkta fölungens stamtavla, jag vill inte se samma namn för mycket och gränsen är helst under 4 gånger. Det är inte allena avgörande men en av de viktiga pusselbitarna som ska pusslas ihop.

Jag vet iallafall att jag har gett mina avkommor bästa möjliga förutsättningar för jag har gjort min läxa väldigt noga! Jag har inte möjlighet att köpa hästar till höger och vänster som passar in i mitt avelsmål men jag har ändå lyckats att inte rucka på det! Jag låter hellre bli att betäcka än kompromissa med mina principer (och har så gjort) och jag kan stå för mina val och försvara dom, om så behövs. Jag ser varje föl som föds som ett resultat av min avel som en familjemedlem och det gäller även dess framtida ägare, om det är önskvärt.

Anna Eriksson 120107