Frågade på facebook om vad jag skulle skriva om när inspirationen tryter och tar gärna emot förslag på det! Bara jag har ett ämne brukar hjärnan spinna igång på högvarv och tangentbordet glöder!

Förslagen jag har fått hittills är både roliga och spännande!   

-Köpa häst -Vad betalar du för? (detta har jag snuddat vid innan men det är också något som verkligen intresserar mig så detta ska jag fila på! Förmodligen ytterligare ett rött skynke för vissa…)

-Hantering av unghästar (kul!)

-Hyllningsblogg till Axel (fnissar, ja det är ju inga problem men kanske får inkludera några fler uppfödningar i hyllningarna ;) Det finns en outömlig källa av hyllningar för dessa hästar och deras ägare!)

-Plönninge, naturbruksgymnasiet i Harplinge där jag spenderade tre år av mitt liv mellan -93 och -96. Känns dock som att det kanske borde få en egen bloggsida, inte alltid lika seriös! haha.

Nåt du vill läsa mina förvirrade tankar om?

Det här med dagens hästmarknad och lite annat smått och gott.

Alltid en brännande het fråga. Alla kan väl vara överrens om att hästmarknaden legat på botten i några år. Om den håller på att hämta sig eller ej är en intressant fråga.
Det som alltid slår mig är att de som slutar avla är de som lägger ner mycket pengar i sin avel, de som ofta besitter mest kunskap och har ett långtgående avelsprogram med tanke bakom.
De som fortsätter är dels dom som vill ha för på sitt snälla sto –naturligtvis avlar de ”för sig själv”, de ska behålla avkomman (ofta kommer dessa avkommor ändå ut på marknaden förr eller senare).
Dels är det uppfödare som inte har så mycket pengar i varje produkt (avkomma), ofta ganska många hästar i avel och som vill sälja och få in pengar snabbt i första hand.
Eller så är det dom som har gott om pengar och inte behöver bry sig så mycket om marknaden, de kan sätta sina avkommor i träning och vänta ut den eller bara samla på sig hästar.

Observera att jag inte lägger några värderingar i detta just nu. Det är ett fritt land och man får göra vad man tycker är bäst. Hålla med om andras val behöver man inte som Yoda skulle uttryckt det. Och vissa tycker säkert att jag kastar sten i glashus för att jag själv föder upp om än i liten skala och jag påstår inte att jag är avelsproffs. Men om man nu har tänkt den tanken kan man prova att läsa igen och läsa vad jag verkligen skriver. ;)

Jag brukar alltid får kritik om jag tycker att folk säljer sina föl för billigt eller dumpar marknaden mer. Det är så intressant, folk tror att jag tycker det för att jag då inte får mina avkommor sålda. Det roliga är att jag hittills alltid har fått mina avkommor sålda. Oftast senast som åringar och utan att dumpa priserna. Och de som gapar högst på mig är ofta de som har X antal hästar till salu och känner sig kritiserade för att dom själva säljer attans billigt, skriver ”vrakpris” och liknande i annonserna och i princip ger bort sina hästar till vad som bara måste vara en förlust om man räknar på det, alternativt att man gjort ekonomihästar och sparat in på diverse i hästens uppfödning. Vad som är ännu mer intressant är att dessa människor ändå har betäckt allt dom har, nya föl på gång som ska säljas nästa år. Hur går det ihop sig undrar jag?

En uppfödare sa till mig att min uträkning på vad en fölunge kostar att ta fram är orimlig, hade det kostat så mycket hade ingen haft råd att avla. Nja, klart man kan dra ner kostnaderna för ett producera en fölunge, inget snack om saken. Det får ju stå för dom. Och den springande punkten är att många HAR inte råd att fortsätta avla. Men dom fortsätter ändå.

Så hur påverkar detta marknaden? Ja det är ju ganska glasklart. Den översvämmas av billigt framställda produkter. Den mer okunnige spekulanten som är ute och letar häst tycker förmodligen att det är rena julafton! Tyvärr inser dom inte att av dessa billiga hästar skulle dom kunna pruta ganska mycket, för säljarna är förmodligen ganska stressade. Det kallas köparens marknad. Särskilt nu på hösten. Hett tips! Billiga hästar kan oftast bli ännu billigare. I alla fall om dom är ute på annons. På hösten. Go for it! Eller fundera ett varv till.

Sedan finns det de spekulanter som inte ens skänker en blick åt en unghäst som ligger under tillverkningspris. Dessa spekulanter har ofta koll på vad de vill ha, hur de vill att hästen ska vara uppfödd och hur en häst bör vara uppfödd för bästa chans till hållbarhet osv. De kan missa guldkornen som är billiga av någon annan anledning än att de är billigt producerade, såvida de inte säljs via kontakter istället för annons. Jag rekommenderar definitivt att sälja billigare men bra hästar via kontakter och inte annons. Just för att det i regel är en milsvid skillnad på klientel.

Sedan har vi de som gärna betalar vad det kostar men av princip inte vill köpa svenskfött utan importera, helst från USA men kontinenten är okej helst om någon känd tränare eller uppfödare är inblandad. Inget fel i att importera, jag har själv gjort det och kommer göra det igen om jag har råd och hittar precis vad jag vill ha. Tyvärr är det det första och största kriteriet för vissa. Ihop med kända namn på stamtavlan och gärna en flashig färg eller look. Sedan spelar det ingen roll att hasorna är vända åt fel håll och säljs till avel trots att den inte ens är inriden, eller att hästen är sprutad årligen under hela sin ridkarriär. Dessa spekulanter glömmer gärna att uppfödningen i USA ofta är under all kritik med våra mått mätt, och att det är svårt att ha koll på hur det går till. Man kan ofta inte åka dit och kolla på föl och unghästar, klämma o titta på foder och undersöka miljö, hagar, hantering osv. Men det flyger helt ut genom fönstret om priset är rätt, namnet är rätt och vanligtvis kloka och kunniga människor översköljs av den där spännande, kittlande känslan av att få importera en blåblodig häst från USA. Eller ännu värre, jag har sett folk betala bra för och ta hem rena vrak, hästar som skulle dumpas bort där borta och som inte har i aveln att göra (för alla importer måste givetvis användas i avel…). Sorgligt på så många plan, inte minst för den stackars köparen som faktiskt är grundlurad men inte ens har en aning om det själv. Varför kan folk inte ta hjälp, bra hjälp och sluta ha så bråttom? Oavsett vart dom vill investera sina pengar.

Nåja, tillbaka till den svenska hästmarknaden. Det kan vara svårt för en seriös liten uppfödare att hitta sin plats på marknaden mellan mängd/ekonomiuppfödare och flashiga importer. Det är tråkigt att det ofta är de som försvinner först, men samtidigt klokt av dom. Det är de som slutar att betäcka i något eller några år när de märker att det går trögt att sälja, hellre än att dumpa priserna på sin produkt och börja sälja med förlust och förstöra marknaden för sig själva och sina kunder, tex de stoägare som betalt för att betäcka med deras hingst och vill ha en marknad för avkomman.
Samtidigt finns det en plats för dessa ”boutique-uppfödare” och fler och fler börjar inse fördelen med att köpa tex en unghäst från någon med en plan, som kan redovisa produktionskostnaderna och visa på varför man tillverkat just den hästen som man är intresserad av och som lagt ner arbete på avkomman från dag 1 och fram till försäljning.
Det är ett mervärde som är ovärdeligt för kunden och fler och fler kunder inser detta.

Samtidigt som säljarna inser att vissa köpare är bättre än andra ur rent affärsmässig synpunkt och då kan erbjuda ett bättre pris om frågan uppkommer. Ett exempel är om en uppfödare som försöker skapa ett framgångsrikt avelsprogram säljer till en köpare med tävlingsrutin och meriter och som verkar vara en perfekt match för just den hästen eller någon som har nära samarbete med en duktig tränare vars elever pushas att komma ut internationellt på tävling osv. Att då vara flexibel med priset kan för säljaren betyda att en del av värdet betalas på ett annat sätt –dvs genom att hästen tävlas framgångsrikt och gör reklam för avelsprogrammet, hingsten eller vad det nu må vara. Naturligtvis är det alltid en chanstagning, för både säljare och köpare men så är det när vi jobbar med levande individer.
Med det sagt behöver inte ett hem hos en mindre tävlingsrutinerad person, eller hos någon som inte alls är intresserad av att tävla, vara sämre för hästen. Men rent affärsmässigt sämre för säljaren och då kanske man står fast vid begärt pris eller inte diskuterar priset för mycket.
I det läget är det en väldigt individuell bedömning hela tiden och det kan därför vara svårt att sätta ett pris på hästen i annons, för inget är skrivet i sten. Det är anledningen till att många, främst som föder upp och/eller säljer tävlingshästar/prospekt, inte gör just det; skriver ut priset. Man ska aldrig vara rädd för att kontakta en sådan säljare och fråga om priset, ett tips är att skriva vad man söker, var man har för erfarenhet och mål samt gärna sin prisklass.

Att skriva vilken prisklass man letar tar emot för många, man tror att säljaren kommer att rätta sig efter ens maxpris. Så är inte fallet! Inte med seriösa säljare som i exemplet ovan, de har redan satt ett utgångspris och avvikelser från det kommer inte att ha att göra med hur mycket pengar spekulanten har att handla för. Eller jo förresten, det kan det men då handlar det om att man isåfall justerar nedåt för att köparen känns rätt. En seriös säljare som har 65 000:- som utgångspris kommer inte att höja med 10 000:- för att spekulanten skriver att dom letar för max 75 000:-. Det blir kontraproduktivt. Som säljare ska man ha koll på vad man behöver få ut för hästen (och tala om varför ifall någon frågar) och veta i förväg hur mycket man kan röra sig från den summan.

Kunskapen hos hästköpare måste öka. Oavsett om man letar skogsmulle, rutinerad tävlingshäst eller lovande talang. Det är det enda sättet att komma tillrätta med marknaden.
Någon sa till mig att det är marknaden som styr priserna. Ja på kort sikt kanske det är rätt, men förklara då för mig hur en uppfödare/säljare ska kunna sälja till ”marknadspris” under produktionskostnader år efter år. Det går inte. Så enkelt är det. Kontentan blir att massor av duktiga uppfödare/säljare kommer gå back och förr eller senare försvinna samtidigt som de som spottar ur sig billiga hästar på löpande band kommer att översvämma marknanden. Och när de inte klarar av att dra runt verksamheten längre står tre till på kö att ta över.
Vart är vi då om några år?
Nej min uppfattning är att om man inte kan få ut produktionskostnaden för avkommorna, förutsatt att dom är väluppfödda och man inte snålat in på viktiga saker såklart, så ska man inte betäcka om. Stå inte där och dumpa/vräk bort dina hästar och samtidigt betäck om dina ston! Och faktum är att många av oss har fått ut rimliga priser för avkommorna även de senaste åren, har inte stått kvar med några unghästar i åratal och sedan fått sälja under tillverkningskostnad och skriva panikannonser. Så, undrar vem som har bäst affärsstrategi egentligen?

Okej, någonstans här kommer det in lite värderingar ändå. Det är svårt om inte omöjligt att undvika men jag försöker faktiskt se den stora bilden här. Vad vill hästmarknaden ha och vad behöver den för att överleva och bli starkare igen –något som ändå alla som säljer häst måste vara positiva till? Så även om jag tycker en massa saker betyder det inte per automatik att jag dömer andra, folk får väl göra vad dom vill (inom lagliga ramar) och jag har gott om vänner som inte alls dela min uppfattning om olika saker.

 
En annan aspekt är att om man tar på sig att föda upp och sälja levande djur så måste man ta ansvar för dom. Ingen har röntgensyn och även hästar som är uppfödda efter alla konstens regler kan vara behäftade med fel, och det får man räkna med både som säljare och köpare.
Hetsjakten på säljare och den orimliga lagstiftningen är också en stor anledning till att seriösa, särskilt små, uppfödare väljer att sluta. Det är för stor risk. Där måste det till en förändring och det har jag skrivit om innan. De fula fiskarna slingrar sig alltid undan lagstiftning och ansvar, men de seriösa åker dit för att dom tar sitt ansvar? Hur är det bra för köpare i slutänden?
Med det sagt, det finns saker vi VET om och kan UNDVIKA. Genetiska sjukdomar som PSSM och HYPP till exempel. Det finns ingen ursäkt att medvetet avla vidare på dessa hästar och sedan gnälla över att de inte kan säljas till fullpris, eller inte kan säljas alls. Och då skylla på de som gjort folk medvetna om sjukdomarna. Det är rent ut sagt trams.
Nu finns vetskapen sedan flera år och har man ändå avlat fram tex en PSSM positiv så får man ta ansvar för det, inklusive den ekonomiska smällen. Jag sitter inte här och leker översittare, jag har varit där själv. Men inte hade jag en tanke på att gnälla på någon för att värdet föll på min PSSM positiva avkomma. Jag avlade fram honom, jag bestämde mig för att sälja honom, jag får ta ansvaret. I slutänden var jag bara glad över att hitta ett lämpligt hem åt honom, den gigantiska ekonomiska förlusten var redan ett faktum. Han såldes för ca 15% av ursprungligt pris (som han i princip var såld för så inget önsketänkande) på ett års avbetalning, en rent symbolisk summa.
Samtidigt blev jag som liten uppfödare med för tillfället två ston i avel, ståendes med ett av dom stona som värdelöst ur avelssynpunkt och en stor ekonomisk belastning rent företagsmässigt.
Ja det är skit, men det är ingens fel. Jag får ta smällen och det får alla andra i samma situation också göra. Att hästar behäftade med fel/genetiska sjukdomar faller i värde på marknaden är ett faktum som vi alla måste deala med. Den enda vägen ut är att ta ansvar, gå vidare och se till att vi gör det vi kan för att eliminera problemen i framtiden. Att skrika hysteri, låta bli att testa, låta bli att tala om ifall hästen är positiv för en dominant genetisk sjukdom  är INTE ett alternativ och inget som kommer hjälpa marknaden på sikt.

En annan sak jag vill ta upp angående det här med marknaden är att vi måste hjälpas åt som säljare. Var inte så egocentriskt att du inte kan rekommendera andras hästar till någon som letar, även om du råkar ha en som passar själv. Det tjänar ingen på i längden. Ändå är det såå svårt för folk att göra det, särskilt när marknaden är tight och svår. Det är förståligt, men kontraproduktivt i längden. Om marknaden för just de hästar du säljer ska flöda måste du hjälpa andra i samma båt! Vi måste hjälpas åt! Och om din häst är rätt för just den köparen kommer det vara den de köper i slutänden i alla fall. Om inte är det större chans att köparen rekommenderar andra köpare att kontakta dig, för de vet att du har kontakter och delar med dig av dom!
Det har hänt mig flera gånger, jag har haft ett föl eller unghäst till salu och spekulanter frågar, jag har talat om alla jag vet som jag tycker passar på vad köparen letar efter och de har gladeligen kommit tillbaka och köpt min uppfödning istället, tom när den varit dyrare. Om något är de mer säkra på vad de verkligen vill ha. Och även om du tipsar köparen om en annan häst och de inte kommer tillbaka utan köper en häst som passat dom bättre hade din häst varit fel för dom, och du har hjälpt en annan säljare, som kanske rekommenderar dig nästa gång. Det kan inte bli fel! Du vill väl att din avkomma ska komma till just rätt hem?

Ja då kan man väl konstatera att jag har trampat ett gäng hästfolk på tårna igen. Det är faktiskt inte min mening, jag vill bara skriva lite om hur jag ser på marknaden och på hur vi ska lösa det. Det behöver inte alls vara min lösning som är den rätta och jag påstår inte ens att jag har en lösning men jag har i alla fall funderat på problemet.
Det är mycket möjligt så att marknaden vill ha billiga hästar punkt, och att det är viktigare än hur dom är uppfödda, kapacitet och liknande. Det är möjligt att kostnaderna för att producera hästar ökar ännu mer så ingen har råd att föda upp hästar längre, eller att dom sänks och att då även de som har mer investeringar i sina uppfödningar kan sänka sina priser.
Jag ser redan en brist på bra svenska uppfödningar (oavsett ras) och mer allehanda konstiga korsningar, hästar enbart avlade på färg och diverse andra billiga hästar på marknaden. Antingen är det så det kommer förbli, eller så kommer de små ”butiksuppfödarna” plötsligt ha en unik plats på marknaden, där deras hästar efterfrågas. Jag pratar nu inte bara om westernraser, utan i princip hela hästmarknaden. Och jag undrar vart alla dessa billiga hästar tar vägen när det inte finns köpare till alla…. Vilken sorts liv får dom. Och vilken sorts död.

Och jag har sagt det igen, men det är nog bäst jag upprepar mig. Jag har inget emot korsningar i sig, men tycker det ska vara samma urskiljning om inte hårdare i den aveln med tanke på att man famlar mer i mörkret vad gäller tex gener och nedärvning, samt att man ska ha ett uttalat avelsmål och utforma en väg dit även om man avlar korsningar. Dessutom bör man vara lika noga med att undvika dåliga gener, dålig hållbarhet och och/eller dålig exteriör i korsningsavel och där brister det tyvärr ofta.
Dock finns det väldigt kunniga och seriösa korsningsuppfödare (för sjutton i princip varenda ridponnyuppfödare avlar ju korsningar). Och personligen kan jag tycka att det är lika korkat att korsa två quarterhästar av helt olika typ och användningsområde, eller för att man som första kriterie vill ha en viss färg osv, som att korsa två raser av helt olika typ och användningsområde. (Däremot måste vi titta mer på korrekt utförd utavel (outcross) men det har jag redan skrivit en hel blogg om tidigare.)
Och det finns väldigt oseriösa fölproducenter i renrasig avel också men då ligger dessa i princip uteslutande i en viss prisklass (det finns alltid undantag som bekräftar regeln). Det är ganska tydligt när man tittar på den stora bilden att en viss typ av uppfödare, som jag hellre vill kalla fölproducenter eller nåt liknande, är mer frekventa i gruppen korsningsavel och uppfödning av billiga renrasiga hästar. Tyvärr, för alla är inte oseriösa eller okunniga men åker med på det bananskalet i andras ögon. Dock spelar det kanske ingen roll om försäljningen av hästarna är det viktigaste?
Jag vet inte. Men jag känner till korsningsuppfödare på både häst och hund som är mycket mer seriösa och kunniga än vissa renrasuppfödare och det är ju lite trist att dom inte kan ta mer betalt för sina djur än vad ekonomiproducenterna kan, rasrent eller ej.

Vad tror du och hur tycker du vi ska tackla problemen med marknaden?