Quarterhästarnas krympande genpol

av Anna Eriksson 111015

Quarteraveln står inför ett stort dilemma. Rasen, fortfarande den största i antalet i världen, blir mer och mer inavlad. Till följd har vi ett enormt antal quarterhästar, som alla är släkt… Nu börjar vi se problem med detta och det kommer vara upp till oss uppfödare att göra någonting åt det. Men ansvaret ligger inte enbart på oss, utan även de som köper våra uppfödningar. För efterfrågan styr produktionen och de senaste åren har det varit ett enormt tryck efter vissa blodslinjer och inget annat gäller. Detta är mest sant i USA, väldigt sant i övriga Europa och blir mer och mer sant i Norden. Lösningen och svaret ligger, som alltid, i KUNSKAP.

Därför vill jag belysa detta lite och kanske ge någon en liten gnista av vilja att söka mer information och kunskap angående dagens quarteravel och vart den är på väg, samt hur man kanske bör ändra sitt tankesätt lite som potentiell köpare av en quarterhäst framöver.

Jag kommer i texten använda engelska ord i brist på svenska vettiga synonymer, tex foundation och outcross.

Lite historia

Quarterhästen stammar ur hästar som kom med nybyggarna i USA på 1700-talet, ofta av engelsk fullblodstyp. Dessa hästar korsades med de inhemska hästarna, ofta av spansk och arabisk typ som conquistadorerna hade tagit med sig. Den mest kända av dessa anfädrar är Janus, ett engelskt fullblod som stammade ur Godolphin Arabian. Janus anses vara en stor influens i det som blev den amerikanska galopphäst”typen”. På 1800-talet utvecklades rasen till Quarterhästen.

De tidigaste foundation hingstarna var Steel Dust, Shiloh (både Steel Dust och Shiloh går tillbaka till Sir Archy), Printer, Tiger, Old Billy (son till Shiloh), Lock’s Rondo, Traveler, Peter McCue mfl. Dessa korsades med inhemska mustanger och quarterhästen var född.

En senare hingst som anses vara foundationhingst var Old Sorrel –som stammade från flera nämda hingstar; Billy, Rondo, Traveler, Steel Dust, Peter McCue. 1940 grundades AQHA, American Quarter Horse Association, i Texas USA.

Den första registrerade quarterhästen var Wimpy, ättling till Old Sorrel. Han fick registreringsnumret P-1. Det fanns flera kända namn bland de tidigaste registrerade hingstarna men den som mina ögon faller på är fullblodet Three Bars.

Three Bars föddes samma år som AQHA bildades och dog 1968 av en massiv hjärtattack. Då hade han blivit pappa till 499 föl varav 431 var tävlingshästar! Three Bars ättlingar är till exempel Doc Bar, Impressive, Zippo Pat Bar, Zan Parr Bar och The Invester.

Aveln genom åren

Det är nog säkert att säga att nästan 500 föl på Three Bars tid var ganska många. Även om konsten att inseminera sperma faktiskt fanns och användes redan innan 1940-talet så hörde det inte till vanligheterna i den allmänna aveln på den tiden. Faktum är att man tror att seminering användes redan på 1300-talet då arabiska män stal sperma för att inseminera sina ston samt att mongolerna också praktiserade inseminering. Vad man vet med säkerhet är dock att AI tekniken ”uppfanns” här i Europa redan på 1700-talet och utvecklades till att användas på hästar runt sekelskiftet 1900.

Den första seminstationen för kor öppnades 1933 i Danmark. Den första stationen i USA öppnades 1937 med hjälp av danskarna. Dock var det fortfarande bara färsk sperma som användes och man behövde båda djuren i närheten. I USA utvecklades snart tekniken att kyla sperma, frysa sperma och kunskapen om att använda en sats sperma till många insemineringar.

På 1980-talet började man frysa hästsperma men det tog flera år innan detta fungerade tillfredsställande. På senare år har man även utvecklat tekniker för att könssortera sperma mm.

Artificiell Inseminering, AI, gjorde att en hingst kunde sprida sina gener över hela världen och få väldigt många avkommor. Det finns ingen gräns för hur många ston en hingst kan ”betäcka” per år.

På senare år har det blivit mer och mer populärt att även sprida stonas gener över större antal, i och med embryo transfer. Embryo transfer innebär att man inseminerar stoet och sedan plockar ut embryon och sätter in dessa i ett mottagarsto som bär fostret och fölar som om det vore hennes eget föl. Embryo Transfer, ET genomfördes första gången 1890 med kaniner. Forskningen gick snabbt framåt och har länge använts flitigt främst inom boskapsaveln. 1974 föddes det första fölet som var en embryo transfer i Japan. Samma år lyckades man även få ett sto att superovulera, dvs släppa flera befruktade ägg på samma brunst. Ett par år senare lyckades man frakta embryon framgångsrikt långdistans och strax därefter hade man framgång med att frysa embryon och få resulterande föl. Numera är det vanligt att man plockar ut flera embyon ut framgångsrika ston och låter andra ston bära deras föl medans de kan tävla vidare. Det finns också en marknad för embryon från de allra bästa stona där embryon kan inbringa stora pengar. Inom AQHA får man sedan 2003 registrera hur många föl man vill som är resultat av ET samma år undan samma sto. Detta efter att AQHA blev stämda av en grupp uppfödare då de tidigare haft en regel om endast en ET avkomma per år.

Man har även lyckat splitta embryon och få två föl ur samma embryo, vilket för oss vidare till nästa nyhet inom aveln -Kloning.

Ingen missade väl fåret Dolly 1996. Kloning innebär att skapa en genetisk kopia. Det sker naturligt när enäggstvillingar föds men kan numera även göras på konstgjord väg. Ett sätt är att göra en embryo transfer, och klyva embryot i två likastora delar som sedan sätts in i två separata mottagarston. Då har man skapat enäggstvillingar. Denna teknik har länge använts inom boskapsavel. Den andra tekniken, lite mer spektakulär, är att skapa kloner av vuxna djur. Det var en sådan klon fåret Dolly var. För att göra en sådan klon måste man ta en cell från djuret och ta ur själva kärnan där dna finns. Sedan tar man en obefruktat ägg från en hona av samma art, i vårt fall ett sto, och tar ut cellkärnan. Cellkärnan man tog ut från djuret som ska klonas sätts sedan in i ägget och vips har man ett ägg med det djurets dna. Ägget kan man sedan få att utvecklas till ett embryo som man i sin tur sätter in i ett mottagarsto och det resulterande fölet är en klon.

Världens första hästklon föddes i Italien 2003 och hette Promotea. 2005 föddes Paris Texas, en klon av hopphingsten Quidam De Revel. Den första quarterklonen föddes 2006, Royal Blue Boon Too, en klon av Royal Blue Boon –det mest framgångrika avelsstoet av cuttinghästar någonsin. Numera finns det många quarterhäst kloner, jag har försökt hitta en siffra men inte lyckats. En anledning är att AQHA ännu inte registrerar kloner.

Varför klona en quarter tänker du då, det är ju knappast gratis! Men sedan 2008 tillåter NCHA, National Cutting Horse Associaion, kloner att tävla. Och det är bland cuttinghästarna de allra flesta quarterkloner finns. Till exempel Smart Little Lena är klonad (minst) 5 gånger! Kloner av Smart Little Lena används i avel.

2009 rapporterade det ledande kommersiella kloninginstitutet ViaGen att 70 klonade föl av olika raser skulle födas det året. Jag har inte hittat exakta siffror på hur många som verkligen föddes och ViaGen vill inte avslöja exakt hur många kloner dom har tillverkat men det fanns ungefär 65 hästkloner i världen 2009 och ViaGen förväntade sig 50 klonade föl förra året. Hur många av dessa som är quarterhästar är omöjligt att säga, särskilt som de fortfarande inte kan registreras hos AQHA Hundratals ägare till framgångsrika quarterhästar har sparat gener hos ViaGen för framtida kloning.

Klonerna används i avel, världens första klon Promotea fick sitt första föl 2008.

Hur ska vi avla?

Med tanke på stämningen av AQHA 2002 angående ET föl så är frågan hur länge AQHA kommer stå emot det växande intresset för kloning. Och vad händer när klonerna får registreras i AQHA?

Quarterhästarnas genpol är inte särskilt stor trots antalet hästar och den minskar. Detta gäller alla linjer och typer av quarter, möjligtvis något undantaget huntern där det ständigt kommer in blod från engelska fullblod.

Med ny forskning kan vi numera diagnostisera flera genetiska sjukdomar och identifiera många av de skyldiga generna. Många av dessa gener och sjukdomar har förmodligen funnits sedan quarterhästens barndom men på senare år har de blivit allt mer frekventa och fått alltmer uppmärksamhet. Sjukdomar som HYPP, HERDA, PSSM, GBED, OLWS, DLD och MH är de som är mest kända inom vår ras. Vilka kända och okända sjukdomar vars gener kan identifieras i framtiden kan vi bara spekulera i. Jag har läst om flera väldigt otäcka sjukdomar som veterinärerna misstänker är genetiska och som dom ibland också tror är länkade till några av de redan kända problemen.

Hur ska man då tänka när man avlar, med allt detta i bakhuvudet?

För det första måste man sätta sig in i hur rasen har uppstått och hur många individer som stammar ur samma ”foundation” och hur stor den var. Redan där ser vi ett problem. Quarterhästen är inte så gammal och den har exploderat till världens största hästras. Ändå om vi tittar på våra hästars stamtavlor ser vi samma namn om och om igen. Idag är blodslinjer ett objekt för popularitet. Olika hingstar är mer eller mindre populära, en del av de legendariska namnen kommer alltid att vara poppis och en del är modefluga. Dock är det viktigt ur uppfödarsyfte eftersom efterfrågan styr produktionen –man vill använda de för dagen populäraste hingstarna för att få sin avkomma såld. Sedan att den hingsten råkar ha samma pappa som stoets mamma, att fölungen har samma namn 4 eller fler gånger i de närmsta generationerna, det ser man nästan bara som positivt. Det kallas linjeavel. Man betäcker till och med syskon med varandra och kallar det linjeavel.

Detta påminner mig om ett uttryck som den vise Hank Wiescamp myntade ”-det är linjeavel när det funkar och inavel när det inte funkar”

Jag tror dock man måste börja tänka ännu längre än så. Även om avkomman blir bra, vad händer sedan. Vad händer två generationer framåt och hur troligt är det att den hästen kommer att korsas med en annan häst som har samma kända namn i de närmsta generationerna.

För att ta ett exempel. Inom pleasureaveln finns det några hingstar som för alltid kommer att vara legender. Dessa hingstar har format pleasureindustrin till vad den är idag och det är odiskutabelt. Några är till exempel Zippo Pine Bar, Zippo Pat Bars, Barpasser, Hotrodders Jet Set, Doc Bar, Sonny Dee Bar…. Bara på namnen hör vi ju vad som händer. Zippo Pine Bar och Barpasser till exempel anses av många vara två skilda linjer men ZPB har Three Bars i 2-a led och Barpasser två gånger i 4-e led….

Det hela är naturligt. Som uppfödare vill man gärna ha en direktdotter till någon av de bästa och kändaste hingstarna och korsa den med den för dagen populäraste hingsten. Om vi då till exempel har ett sto med Zippo Pine Bar som farfar och morfar och letar efter en lämplig hingst och tänker, klokt nog, att man vill betäcka med en Barpasserhingst för att komma bort från ZPB blodet. Kanon, ut kommer en fantastisk individ som får fina framgångar på tävlingsbanan. Naturligtvis vill man betäcka den…. Men hitta en pleasurehingst utan helt utan Barpasser eller ZPB i stamtavlan...Och det är här vi är nu, vi har döttrar och söner till de absolut populäraste hingstarna och de är i princip alla nära släkt!

För att komplicera det hela skickar vi in lite genetiska kryddor. ZPB till exempel (och nu är han bara ett känt exempel) är en känd bärare av HERDA (och för den delen även misstänkt bärare av GBED). Denna gen fick ha nedärvt på sitt möderne från Poco Bueno som anses vara ”källan” men trots att han är den största nedärvaren av HERDA genen (95%) så fanns den förmodligen tidigare. Poco Buenos far var King och han var efter Zantanon och man misstänker att genen fanns hos båda dessa hingstar, eller iallfall hos den förstnämde. Det hela är dock lite oklart då stamtavlorna på den tiden ofta inte stämde. Vem vet om den fanns redan hos en av foundation hingstarna, Traveler, som dessa hingstar går tillbaka till... Eller så uppstod den trots allt hos Poco Bueno.

Eftersom vi alldeles nyligen de senaste åren har uppmärksammats om vad HERDA är så har givetvis ZPB spridit detta till otaliga pleasurehästar genom åren med tanke på hur frekvent han syns i dagens pleasurehästars stamtavlor.

(Obs att ZPB och HERDA bara var exempel på hur det kan se ut, detsamma gäller flera hingstar och gener!)

Därför måste vi börja med att lära oss ifrån dagens linjer stammar och hur nära de är släkt. En del anser att alla hästar som bär på en felaktig gen ska uteslutas ur aveln. Jag tror inte att det är så lätt. I en ras med en stor genetisk pol hade jag kanske hållit med om det men nu har vi en ras med stort antal, inte stor genetisk spridning.

Man måste se till individen och vilka korsningar man väljer att göra och väga alla ingredienser i soppan väldigt väldigt noga mot varandra!

Nu pratar jag inte om dominanta gener, som HYPP och PSSM till exempel. Dessa kan ge sjuka hästar med en enda upplaga av genen och jag anser inte att man ska riskera lidande hos en avkomma medvetet. Jag anser inte heller att man ska avla otestat om risken finns att hästen bär på en viss känd gen, en del är ju kopplade till kända blodslinjer men inte alla! Man måste veta vad man har för att kunna väga in all information i sina val! Har den ena individen i ekvationen en sjuk recessiv gen (dvs en gen som kan föras vidare men inte ge en sjuk avkomma i enkel uppsättning) så måste man se till att den andra individen inte bär på samma gen.

Men att helt utesluta alla individer som bär på upptäckta felaktiga gener tror jag är fel väg att gå vad gäller vår ras. Det finns inget som säger att det inte kommer upptäckas fler gener framöver och vad händer då om vi har minskat vår genpol ännu mer???

Så, hur gör man då för att unvika detta? Mitt förslag är att man gör välgenomtänkta ”outcrosses” (vilket jag inte hittar något lämpligt svensk ord på) Att göra en outcross innebär att man parar två individer som inte är släkt alls och som ibland även har olika typ. I quarteravel går det i många fall inte att göra en 100% outcross om man går tillbaka till foundationhingstarna men det finns mycket att göra ändå!

Detta kräver fingertoppskänsla! Om man till exempel vill avla fram en pleasurehäst så går det inte att ta den ranchhäst man hittar med sämst rörelser och som är 142 i mkh och bakhög. Man måste hitta rätt individer och det kan man göra, om man vet vad man letar efter. Man kan till exempel hitta en cuttingstammad individ med storlek och bra rörelser. Eller en halteravlad individ utan den värsta muskelmassan och som rör sig med lätthet och elegans. Eller så tittar man efter ett fullblod av rätt typ som inte har de absolut vanligaste ”hunter namnen” bakom sig utan kanske har linjer som är lite mer kända inom halvblodsaveln eller angloarabaveln.

Sedan tittar man på dessa linjer och ser vad de har gett, är hästarna hållbara, presterar dom i sina respektive användningsområden osv.

Problemet är att outcrosses görs i varenda buske världen runt utan att det resulterar i bra avkommor. Då kallar man det buskavel (om än renrasig)…. Och det finns en markant skillnad häri...

En väl genomtänkt outcross har stor chans att resultera i en avkomma som är bättre än sina föräldrar – något alla uppfödare bör satsa på.

En buskavlad häst blir i bästa fall sämre än sina bra föräldrar och i sämsta fall sämre än sina dåliga föräldrar, i 99,9% av fallen. Den sista 0,01% är tur.

Som jag ser det så är det den gyllende nyckeln. De uppfödare som har kunskap, känsla, mod och tur nog att hitta de perfekta outcross kombinationerna är dom som kommer att forma utveckligen av vår ras. Att göra ett medvetet val att avla utanför sin sfär behöver, och ska, INTE betyda att man tummar på kvalitét eller mål.

Nu är det såklart inte så lätt ändå att hitta riktigt bra outcross kombinationer men en bra regel är att i alla fall hålla samma namn längre bak än 4 generationer. Vi måste se vart vår ras är på väg och bestämma oss för vart vi vill att den ska gå. Detta är ett ansvar som delas av ALLA som väljer att betäcka ett quartersto eller betäcka med sin hingst, stor som liten, känd som okänd.

Om vi inte vill se vår ras implodera på grund av inavel så måste vi börja fundera på vad vi gör när vi avlar. Oavsett om man väljer att avla på genbärare eller ej, göra embryo transfer eller ej, betäcka med den hetaste hingsten via AI eller ej, klona vår tävlingshäst eller ej, så måste alla se konsekvenserna av sina val och ha en mycket väl avvägd tanke bakom.

Även när avel utförs med den allra bästa fingertoppskänsla och de allra bästa intentioner så kan den gå fel. Och alla gör misstag. Det viktigaste är att man är öppen och vill lära sig och har en plan för allt man gör. Kunskap är nyckeln.

Själv tycker jag det är superspännande att få vara delaktig och jag hoppas verkligen att vi kan vända skutan åt rätt håll. För mig personligen är avel en konst och jag beundrar och ser upp till de kunniga, smarta och seriösa uppfödarna (konstnärerna) som genom åren brunnit för sin ras och tagit ett ansvar för den.

Och personligen är jag är inte helt förtjust i överdrivet användade av ET eller av att klona hästar. Jag tror säkert att det finns ett syfte för detta, till exempel kloning för att bevara en utdöende ras eller för den delen, en utdöende linje om det kunde hjälpa en genpol! Men att klona en levande avelshingst flera gånger och låta klonerna verka i avel, samtidigt som det skickas fryst sperma från hela den genetiskt identiska ”familjen” runt hela världen, det tror jag inte är positivt för en ras med krympande genpol! Och vem vet vilka genetiska defekter som kan poppa upp som resultat av det om några år...

Jag har hämtat information från dessa källor:

AQHA

Colorado State University, Equine Reproducion Laboratory

Cornell University, Department of Animal Science

ViaGen

Animal Gentics

Wikipedia

Så jag knåpade ihop en liten video på Primus. Bara lite bilder o info och ett kort videoklipp från igår när solen sken och jag ropade på honom i hagen. Han kommer alltid när man ropar, i FULL fart. Myyyyyyys!!!!

Kan inte beskriva vad jag känner för den här hästen! Men det är som att speciella hästar bara kommer till mig på olika sätt och jag fastnar alltid väldigt mycket för de hästar som kommer hit. Jag är enormt tacksam för att Primus ägare (Mia och Bobo Sander, Quality Quarterhorses) valde att ställa Primus här. Inte bara för att han är en enastående avelshingst -med stam och meriter i toppklass (vad kostar dom i USA liksom?) men också för att han är just HAN och han är verkligen en del av vår familj nu. Vi har vår dagliga rutin Primus och jag och vi har nog lärt känna varandra ganska bra. Han är min kompis!

Så, här är det lilla klippet jag satte ihop bara till hans ära. Han har mohikanfrisyr och det är inte så mycket rörligt men jag hade verkligen inte tänkt göra någon film just nu alls utan det blev bara, så man får stå ut med fjordingmanen :) Har inte bestämt mig än för om jag ska fortsätta raka eller låta manen växa (och banda den i vår när jag tänkte göra den riktiga videon!)

Den som lever får se!

Vi har påbörjat en studie av stress och andning hos hästar.

Många, både människor och hästar, är stressade och hyperventilerar. Dvs andas snabbt o ytligt och då blir det många andetag per minut plus låg koldioxid halt i blodet och utandningsluften. På människor ger detta stressrelaterade sjukdomar men det gör det även på häst. Tex magsår, beteendestörningar, luftvägsproblem, hudproblem och inte minst sämre prestation! Människor kan lära sig att använda andningen rätt och bli friskare och mer stresståliga, men det kan faktiskt hästar också. Så vi har två helt nya grejer, dels detta med mätningen där man ser på dataskärmen i realtid hur hästen (eller människan) andas, vad som stör andningen, hur mycket koldioxid (co2) som finns i luft/blod osv.
Men det finns också en superenkel teknik där man i princip håller för en näsborre i taget i fem minuter (Equine Breathing N1 technique), hästen börjar andas långsammare och djupare = får ett bättre tillstånd i hela krippen och högre Co2 halt = blir lugn och mår mkt bättre på sikt.

 Så vi gör först en mätning och ser var hästen ligger till att börja med, där ser man DIREKT om hästen är stressad i kroppen även om den inte verkar stressad utåt. Sedan gör man tekniken som kallas N1 och samtidigt lär man hästen det, och sen mäter man igen och ser hur stor skillnad det gör. Samtidigt lär man ägaren hur dom ska göra med N1 och det är ett jättebra verktyg för att hjälpa hästen SÄRSKILT om den är tex en tävlingshäst i stressig miljö, stressad av att gå i pyttehagar, av sjukdom eller andra orsaker. Det bästa är att det är inget flum, helt vetenskapligt och bevisbart alltihop!

En väldigt intressant grej vi upptäckte omedelbart när vi började testa hästarna var att dom följer våran andning omedvetet och omedelbart! Har man hållt på med hästar länge så vet man ofta att andningen påverkar, mest när man sitter i sadeln men att det var så omedelbart och mätbart hade jag ingen aning om. Jag kunde styra hästens andning med min egen när jag stod brevid och ju mer avslappnad hästen var desto mer omedelbar var responsen. Och det var ingenting som syntes utåt, men numera är jag medveten om detta hela tiden i närhet av hästarna och särskilt om jag hamnar i en stressfull situation.

Här är länken till Anders artikel som är publicerad i England. Anders är den första som utför denna typen av vetenskaplig studie med en AirPas och resultaten är superintressanta.

http://www.equinebreathing.com/pdfs/55-coping-with-stress.pdf

Nu ska vi bara testa fler hästar, gärna tränande och tävlande trav och galopphästar i första hand. Här nedan är en liten film jag satte ihop efter att vi började med att testa våra egna hästar, bara för att man ska få ett hum om hur det fungerar i praktiken!

 I albumet nedan hittar du bilderna från testtillfället!

• 
• 
• 
• 

Ladda upp, spara och dela dina bilder gratis!

Det har hänt mycket bra den 11 september också....

För idag fyllet världens bästa PAPPA 71 år! GRATTIS PAPPA!!!

Passa på! Jag säljer massor med kvalitéts utrustning och showkläder!!!

Jag har köpt på mig rätt mycket genom åren och insett att jag är något av en samlare.... jag menar någon gång kan man ju behöva just dom där Vaquero tyglarna eller hur?   

Men nu måste det in lite nya energier och dessutom vore det trevligt om jag kunde vända mig om i sadelkammaren så nu stålsätter jag mig och sätter ut en massa grejer till försäljning. Inte en bråkdel av allt som finns så är det något särskilt du letar efter har jag säkert det också.... I albumet med showkläder är flera kvalitéts show chaps tillagda!

Besök gärna dessa album där bilder, info och priser finns. Fråga allt du vill veta innan köp för jag tar inga returer. Förskottbetalning krävs och frakt tillkommer med det skickas minuten pengarna står på kontot!

Trevlig shopping!

Utrustning:

• 
• 
• 
• 

Ladda upp, spara och dela dina bilder gratis!

Show kläder:

• 
• 
• 
• 

Ladda upp, spara och dela dina bilder gratis!

Fina showkläder, det mesta nytt annars bra begagnat skick. Flera Hobby Horse och andra märken, proffssydda skjortor mm. De flesta av dessa plagg finns ute på hemsidan och där står också mer info, storlekar och ordinarie priser, just nu säljer jag det mesta billigare.... (OBS priser kan ändras när som helst)

Storlekar från S/ungdom till XXXL...

Hunter outfit, finns inte på hemsidan. Allt är splitter nytt, ljust beige/gula ridbyxor helskodda med konstskinn, ljust beige/gul skjorta med vit krage (extra krage medföljer) och slag, svart kavaj med sammet på krage och fickor samt guldiga knappar fram och två i korsryggen. Stl 40. 1000:- för hela outfiten!

Micke o Molle snusar nu runt i trädgården dagligen! Favvoplatsen är under körsbärsträdet utanför stallet där dom knaprar körsbär hela dagarna!

Pappa, KLICKA på bilderna så blir dom större!  

Detta är egentligen ett positivt inlägg men jag måste ge en liten förklaring till varför det betyder så mycket för mig.

Det finns några hästar som jag känner väldigt mycket för och som alla har en särskild plats i mitt hjärta. Två av dom är Kid och Britta. Dom är båda Cluannas avkommor och dom har båda betytt väldigt mycket för mig rent personligen. 

Kid och Britta var båda hästar som var mina personliga. Dvs inga företagshästar jag födde upp med tanken att sälja dom, dom skulle vara mina egna... Kid följde med från Tyskland samtidigt som jag köpte hans vackra mamma, och Britta föddes här ute i stallet en iskall januarinatt.   

När jag tog det svåra beslutet att sälja Kid var min tröst att jag tänkte behålla Britta. Men livet följer inte alltid ens planering och min hälsa har varit minst sagt kass de senaste åren. När jag sedan pga omständigheter tog ett av de jobbigaste beslut jag någonsin tagit och beslutade att Britta skulle vara till salu hade jag en liten tröst i att Cluanna hade ännu en fantastisk avkomma som växte i hennes mage. Lille Angel, som aldrig fick leva....

Det finns en mening med allt och jag vet att meningen för Kid och Britta var att dom skulle komma till de fantastiska tjejer som äger dom nu. Jag är så tacksam att just Jenny köpte Kid och att Ulrika köpte Britta. För jag vet att dom älskar sina hästar lika mycket som jag gör och att båda mina älsklingar blir omskötta och behandlade som de stjärnor de är.

Jag saknar fortfarande dessa två hästar så det gör ont i hjärtat när jag tänker på det och det trillar en tår när jag skriver detta men jag blir så fantastiskt glad när jag får glada rapporter om hur det går och att ägarna är nöjda med sina hästar -och det gäller alla hästar jag har sålt.

Tack snälla för sms, mail, meddelanden på fb och bilder som ni skickar! Det är värt GULD!!!

Nu till gratulationerna! För både Kid/Jenny och Britta/Ulrika har varit ute på sina första uppsuttna tävlingar! Och jag är stolt som farmor Anka!

Stort Grattis Britta och Ulrika till 1-a placeringen i Western Pleasure W&T!!!

Stort Grattis Kid och Jenny till 2-placeringen i trail!

SUPERBRA JOBBAT tjejer!!!