Idag hände något som jag måste dela med mig av.... ja flera saker egentligen, men särskilt detta.

Jag vaknade i morse med the Mother of all Nackspärr! Det var som om någon hade gjort en dubbelknut mellan skulderbladen och jag ahde fruktansvärt ont i nacken, axlarna och neråt ryggen. Jag har ingen aning om vad jag har gjort, och jag tror inte att man kan få sådana kraftiga problem av att sova i fel ställning.... Jag vet att jag undermedvetet har oroat mig för en sak vilket säkerligen hade med det hela att göra, men hur som helst var smärtan och orörligheten under dagen ibland nästan outhärdlig!

Vi har besök av vår goda vän Kjell och av Anders dotter Nina, och Hanna och dessutom kom trevliga familjen Rehn en sväng på blixtvisit så jag bet ihop och knaprade lite piller (fy fy) för att klara dagen, vilket jag också gjorde. Hanna erbjöd sig att tömköra en häst åt mig och jag bestämde att det var dags för att sätta igång "Raggarn", den fina vita travaren som jag fått överta med gården.

Så, Hanna tog in Raggarn i stallet och jag gick loss på hans man och svans med ofantliga mängder pälsglans, samtidigt som Hanna gjorde i ordning honom för ett tömkörningspass. Jag kände förändringen i samma stund som jag lät handen glida längs hans kropp...det var som att smärtan i nacken genast lättade och helt plötsligt kom jag på mig själv med att röra mig runt hästen och böja mig och fixa nästan med lätthet!

Jag sa dock ingenting utan lät Hanna ta ut hästen och ner i paddocken och sätta igång sitt arbete. Det var en fröjd att se Raggarn! Helt plötsligt såg den "gamle travaren" som vi liknat vid Jolly Jumper för sin halvdeprimerade uppsyn ut som en lippizaner eller arabhingst i full show! Han fick en helt otrolig hållning och följde Hannas händer och kommandon utan att hon ens behövde ta i honom! Helt otroligt!

Jag var helt uppfylld av hans förvandling från halv bekymrad haghäst till en ståtlig vit barockhäst med ett jobb! Stoltheten lyste ur hans ögon, och i samma stund visste jag att denna häst inte kommer att lämna gården! Han stannar!

Jobbet avslutades och vi gick in i stallet för att sköta om Raggarn och ge honom en välförtjänt hink med kraftfoder och morötter. Nacken verkade bara bli bättre och bättre, och jag insåg med all önskvärd tydlighet att hästen hade lyckats med vad piller och diverse huskurer hade misslyckats med! Jag vill inte påstå att smärtan och stelheten försvann, men minskade drastiskt och jag mådde, och mår fortfarande, otroligt mycket bättre. Och detta enbart genom beröring av ett djur!

Återigen fick jag bevisat för mig, vad jag redan vet och försöker förmedla till andra, att djuren har en helande kraft som vi inte ens har börjat att upptäcka!

Och är det inte otroligt hur naturen kan finna en väg att påminna oss om det, då vi glömmer....

Tack Raggarn, för idag och alla andra dagar som kommer framöver....

(bilden är tagen av Desiré Jangelid)