ja... man väljer ju sina idoler med omsorg....

http://www.youtube.com/watch?v=XWTRGwqRlrg&NR=1

Willie Nelson Adopts Twelve Paint Horses

*bugar och bockar*

I övrigt...jag VEEET att ni väntar på uppdateringar! Det kommer..... detr händer så mycket hela tiden!

och jag ska ta tag i min utmaning också Frumpan, jag lovar!

Återkommer!

*kram*

http://www.willienelson.com/

 http://www.farmaid.org/site/c.qlI5IhNVJsE/b.4725373/?tr=y&auid=4198959

http://farmaid.blogspot.com/

nedan, Willie Nelson och Barack Obama

Nu är det ju avvänjningstider lite här och där i vårt avlånga land. Vilket innebär gråt och tandagnisslan ute i stallarna hos våra små ledsna föl och deras deprimerade, hysteriska mammor. Eller?

Det här med avvänjning är säkert lika diskuterat som olika träningsfilosofier och det finns säkert lika måna sätt att göra det på som det finns att träna hästar. Och någonstans hittarman sin egen väg och det sätt som passar bäst för en själv och ens hästar.

Jag har fördelen av att ha jobbat i många olika stall där det pysslats med uppfödning, och har således sett flera olika tillvägagångssätt. Alla med sina bra och dåliga sidor. Efter en del år med egna uppfödningar så har jag kommit fram tillvad som passar mig bäst. Eller rättare sagt,mina hästar!

Många av mina utländska vänner följer den...vad ska man säga...internationella modellen. Eller den amerikanska kanske? De vänjer av tidigt, vid 4 månaders ålder. Även om jag själv tycker det är alldeles för tidigt kan jag inte påstå att de (ung)hästar jag haft med att göra som blivit avvanda tidigt haft några problem. Snarare är det så att dom som gått alldeles för länge med mamma har utvecklat vissa konstigheter, beteendestörningar rent av!

Men jag skulle aldrig själv rekomendera avvänjning så tidigt. Min erfarenhet är att runt 6 månaders ålder är den bästa tiden. En del "vill" vänjas av lite senare och det är okej. En del har redan vant sig av själva vid 5 månaders ålder och det är ju naturligtvis jättebra!  Men runt 6 månaders ålder brukar jag börja sära på sto och föl nattetid. Än så länge har jag sedan kunnat ha dom tillsammans dagtid och avvänjningen fungerar ändå utan att jag behövt sära på dom dygnet runt. När någon fölunge blivit såld har ju detta skett automatiskt och då inte varit några som helstproblem. Hingstfölen blir ju skiljda från mamma och övriga stoflocken ändå någongång innan 12 månaders ålder. Detta för att de faktiskt kan producera nya små fölungar väldigt tidigt i vissa fall, och det är dessutom inte nyttigt för vare sig dem eller stona att de börjar klänga och provbetäcka...

Att låta fölen gå med sina mammor alldeles för länge, tom efter ett års ålder tycker jag är förkastligt! Många gör detta i tron att det är snällare mot "bäbis" men faktumär att detta kan vara mycket begränsande för unghästen och ge rena beteendestörningar, förmodligen på grund av att den helt enkelt blir hämmad i utvecklingen. För att inte tala om att bandet mellan mamma och avkomma kan stärkas, istället för det naturliga brytas, och så har man två stressade, kontaktgalna individer som inte kan vara ifrån varandra istället. och vips kanske man har sålt "fölet" och den åker.´Vilken stress är inte det för de båda stackars hästarna?

En annan, för mig mycket viktig aspekt i detta är stoets väl och ve. När fölen börjar bli upp mot 5,6,7 månader tar dom enormt mycket av stoet! De flesta ston ger energi och näring till fölen först, och det blir helt enkelt inte mycket kvar till mamma. En 7 månaders unghäst kräver enormt mycket energi och protein! Och är stoet dessutom dräktigt igen är detännu värre. Jag vill inte att mina ston ska bli urlakade hängmattor, trötta med onda ryggar och ben. Och det är faktiskt precis vad som händer om man låter fölen suga ur för mycket energi från dom! En vanlig syn tyvärr, som lätt viftas bort med att "jamen hon ser ju ut som ett typiskt avelssto" -Say WHAT?! Avelsston ska vara starka i rygg och ben, runda och blanka med fin muskulatur och gärna lite överhull. Tänk på vilket jobb dom gör för oss! Vi är banne mig skyldiga dom att se till att deras avkommor inte knäcker dom bara för att vi inte vill vänja av i tid!

Nej, avvägningen är inte så svår egentligen! Och nej, det finns inga lessna föl eller hysteriska mammor i mitt stall! Bara glada, välgödda hästar sommumsar sin egen mat i lugn och ro i sin egen box på natten. (ja, Emilia och Britta delar box förstås ;-)) Lugna,snälla föl som låter sig ledas ut på morgonen till sina väntande mammor och morgonslurken. Utom lilla Axel förstås, han får bo med mamma ett tag till!

Lycka till med era avvänjningar!

edit: Måste bara ge en eloge till Anders som är så himla duktig med hästarna,speciellt med fölen!

Obama/Biden vann stort! Det är bara att gratulera, tänk er om vi hade fått skräcködlan Sarah Palin på chefspost... *ryser*

Jag har valvakat hela natten, så nu ska jag släppa ut hästar och sedan sova en stund!

Godnatt!

Barack Obama och Joe Biden

Bäst jag skriver något!

Jo jag lever, det är bara liiite körigt just nu!

Jag tänker helt enkelt kopiera delar av ett inlägg jag skrev på en annan blogg. Man får göra det!

…så var man gräsänka det igen då. Hela veckan! *suck* Inte kul. Men klaga ska man inte göra… utan se fram emot när vi kan pensionera oss kanske? *fniss*

Full rulle är det iallfall. Helt plötsligt kom ju vintern (!Vad, i år igen?!) och vi fick en jädra fart att stolpa den nya hagen som jag gått och grunnat på ett tag. Fasen det blev ju hårt i backen! Nu är den på plats iallafall och killarna har numera en anslutning från sin lilla lösdriftshage till sin stora kuperade hage! Och det bästa av allt är att det är sten, asfalt och grus i anslutningen, vilket betyder ett helt lerfritt grindhål och nya lerfria foderplatser! Mycket närmare stallet och med belysning! ATT jag inte tänkt på det innan!!! Riktigt nöjd med mig själv är jag nu!

Denna hage fick vi eld i baken och började med i lördags, eftersom det givetvis var tvunget att inhandlas tråd och isolatorer först. Och eftersom mörkret kryper på alltförtidigt nu han vi inte klart, upp i söndagsottan och fortsatte, lagom stressade eftersom vi lovat våra vänner att komma och hjälpa till med deras stallbygge. Och när jag har bestämt mig för något, till exempel att killarna ska ha en anslutningshage, så vill jag att dom ska ha det NU. Pronto. Inte sen… Så det var bara att jobba på som små svin och det gjorde vi också, nääästan klara så ringer telefonen.

En trevlig norrman i Mjölby som på sin väg hem till Norge vill komma och titta på Willy. Går det bra om två timmar? Eeehhh…ja självklart….. Panik igen, Anders får åka iväg till kompisarna själv och jag börjar röja upp, tar in grabbarna, tar fram stora ryktborsten och försöker få rent vita ben och svansar och samtidigt försöker få ordning på mitt eget halvvilda utseende.

Nåja,slutet gott allting gott,spekulanten kommer, tittar på hästen och sätter sig i bilen för vidare färd.

Har fått flera förfrågningar från Norge, undrar om jag har lagt ut annonser i någon tidning som kommer ut där eller nåt? *funderar*

Nåja, det har varit några riktigt intensiva dagar och det känns verkligen i kroppen. Eftersom Anders ska vara borta så mycket så har vi varit tvugna att fara runt och hämta hem torv och hösilage, bära, kånka, stapla, putta, rulla….Spånet var slut så hästarna får helt enkelt klara sig på torv tills nästa vecka men det spelar inte så stor roll nu när bäddarna inte har satt sig än. Hösilaget får vi hämta några balar åt gången eftersom vi inte kunnat få hit storlasset än men det funkar det också. Det är stora balar och nu har vi så det räcker månaden ut hemma iallfall. Måste bara hitta en eller två storbalar med halm till att fylla på i pojkarnas lösdrift också!

Föröker att inte slappna av för mycket nu eftersom jag ju är själv hela veckan med allt vad det innebär. Fasen,om jag kunde tänka fram det där ridhuset nu så jag kunde skaffa mig en praktikant! Men då har jag väl bara någon annan ursäkt att inte göra det…. Måste vara något allvarligt fel på mig! Jag måste väl vara den enda i den här branchen som hittar på nya ursäker hela tiden mot att skaffa lite hjälp?! Jag känner ju att jag skulle behöva det. Särskilt nu när kylan och det råa kommer, känner redan hur kroppen protesterar vilt. Men, jag gnäller INTE! Absolut inte, jag älskar mitt liv! Fast ett ridhus hade underlättat…. Och en praktikant.

Fölen växer och frodas! Britta räknar jag inte till föl längre, hon är 10 månader snart och i den åldern har de flesta föl blivit åringar. Vid denna tiden nästa år kan jag nästan sitta på henne! Emilia är i princip avvand och redo att åka…Snyft. Hon blir bara finare och finare… men hon är såld och man kan inte behålla alla! Jag gläds åt att hon verkar få ett bra hem. Axel har blivit tam! Honom vill jag knappt prata om…. han är min lilla oslipade diamant som jag har i bakfickan. *ler pillemariskt* Men utan omsvep och blygsamhet så kan jag säga att jag förmodligen har två av Sveriges finaste paintunghingstar här. Jag tror verkligen det… Men jag kan inte ha två och som det känns nu är det rätt beslut att välja Axel. Helt enkelt för att han är två år yngre, “rätt” färgteckning och inteminst, är vår egen uppfödning. Vi får väl se hur det blir men som det ser ut nu vill jag iallfall behålla honom och se hur han utvecklas.

I övrigt har jag påbörjat en ny spännande grej som jag hoppas kunna utveckla mycket framöver! Det inleddes med en mycket intensiv och rolig utbildning förra veckan, mer information kommer inom kort på hemsidan så håll utkik!

Nåja, blev detta ett flummigt inlägg? Det känns lite så men jag orkar inte ens korrekturläsa. Nu ska jag tända en fotogenkamin och sätta mig i soffan med en kopp kaffe en stund innan jag gör något mer! Hoppas muraren kommer och fixar skorstenen snart!