Ända sedan jag beslutade mig för att sälja min lilla Brownie, dvs Kid, så har jag funderat på vad som skulle hända den dagen någon verkligen står där och säger att dom vill köpa honom. Det har liksom inte känts verkligt, trots att jag haft mängder av intresse för honom från överallt typ. Men jag har inte riktigt räknat med att sälja honom nu utan sagt till alla att vi ska göra en video och så har det dröjt med den pga att han ska få massage, det har kommit snö osv osv. Jättetramsigt. Men helt plötsligt sitter jag här och inser att jag har sålt honom. Kontrakten är påskrivna, hästen är besiktigad och allt är klart. Han är inte min längre....Hallå...vad hände??? Kan jag inte ångra mig nu?!?! Eh... nähä..... *gulp*

In i det sista undrade jag om det verkligen var meningen att jag skulle sälja brownien. Först kunde inte spekulanten komma när hon skulle pga denna VINTER som plötsligt bestämde sig för att angripa vårt land. Förmodligen med fara för livet kom hon iallafall, i mellandagarna. Vilket jag faktiskt inte hade räknat med, för jag hade inte tagit in i min egen hjärna att jag faktiskt höll på att sälja honom! Sedan var det det här med veterinärbesiktning. Något som är helt omöjligt att göra i en meter snö och isgata! Dessutom har det varit helger (?) och då är tydligen vanligt folk, även veterinärer, LEDIGA! ? Till slut beslutade vi oss för att det enda var att åka iväg till ridhuset och besiktiga där, alternativt vänta till snön försvann och det alternativet kändes ju inte riktigt relevant. Så vi bokade tid för besiktning. Det första som hände på morgonen var att jag upptäckte att någon IDIOT har kört på vår transport som stod brevid den plogade vägen under natten eller den tidiga morgonen. Förmodligen var det en lastbil som Anders såg köra förbi i ottan. Hela överdelan/taket på transporten var således förflyttat åt sidan med resultat att överluckan inte gick att stänga. Förutom det var lyktorna på ena sidan pajade, hela panelen var vikt åt sidan längs med transporten och plasten borta. Tror ni inte att den skyldige hade haft fräckheten att stanna och plocka med sig glaset/plasten, förmodligen med förhoppningen att vi inte skulle märka något när det inte låg en massa orange o röd plast på vägen! Vilka jävla idioter rent ut sagt!!! Polisanmält är det!

När vi sedan skulle bege oss fick jag och Kid börja med att gå någon kilometer utrustade med ficklampa och hovkrats, eftersom vi helt enkelt inte trodde att vi skulle komma upp för den långa backen med häst i transporten. Efter backen väntade Anders och vi lastade och åkte. Dock kom vi inte mer än ett par hundra meter förrän bilen helt sonika saktade ner och stannade och sedan kom vi inte en meter till i halkan. Bara att lasta ur hästen igen och finna att det var punka på transporten. Jättekul. Jag började gå med stackars Kid som ju vid denna tiden är van att stå inne och mumsa hö, skitnervös i mörkret på en isgata till väg med en otillräckligt broddad häst utan snösulor och med endast en halvkass ficklampa. Bilar kom det givetvis hela tiden och dom tar knappast någon hänsyn till att det går en häst på vägen! Anders var tvungen att lämna oss för att fixa däcket och jag knallade och gick med Kidden i mörkret tills vi kom fram till stora vägen. Vid det laget kan jag säga att jag höll på att frysa ihjäl! Jag vågade inte heller gå med Kid på stora vägen eftersom det var så halt och vi syntes så dåligt så jag väntade på andra sidan på att Anders skulle komma tillbaka vilket han sedemera gjorde. I detta läget hade vi faktiskt lite tur då vår snälla granne med en 4wd kom förbi, stannade och frågade om vi behövde hjälp! Snabbt fick dom bytt bil framför transporten och lastade på Kid igen. Överluckan fick vi binda fast....

Som tur är Kid en ganska rutinerad herre och en klippa i sådana situationer. Har han en påse med lite hö framför sig så är han nöjd :-) Gulle honom!

Till slut kom vi iallafall till ridhuset och mötte upp veterinären och vid det laget var jag i det närmaste ett djupfryst nervvrak!!!

Besiktningen gick som väntat utan problem och sedan var det dags att ta sig hem. Vi lastade, återigen, Kid och så fick jag stå på vägen och signalera till Anders så att han kunde komma upp för backen. Jag förberedde mig på att få gå återigen då Anders påpekat att han inte tänkte stanna om han kände att det var halt men helt plötsligt vände makterna och jobbade med oss och vi kom faktiskt hem utan fler missöden. In med hästen i en box, lite extra hö för att han hade varit så duktig och sedan in och kollapsa i soffan. Nu, två dagar senare, tror jag att jag har fått upp värmen och lugnat ner nerverna. Visserligen är jag lugn utåt i sådana situationer men det kommer efteråt som ett brev på posten! Ibland undrar jag om planeterna krockade just när jag föddes....   

Mackan går numera dagligen med stona och det funkar jättebra. Inga fångkänningar eller varma hovar *peppar peppar*

Clara har äntligen fårr börja gå ut i en sjukhage. Veterinärerna säger att en fånghäst ska stå still i minst 6-8 veckor, men det känns som att hon vinner mer på att få gå ut och hon står lika still i sjukhagen. Sålänge det är snö är ju underlaget optimalt, kallt och mjukt hela vägen från stallet och i hagen! Hon känns mycket bättre och faktum är att jag till min stora glädje har lyckats hålla henne i vikt och hon har inte fallit ur alls under den här tiden. Det verkar faktiskt som att vi har lyckats häva det akuta fånganfallet vilket ju är en förutsättning för att hon ska kunna gå dräktigeten ut! Jag var rädd att jag inte skulle lyckats med det innan hon gick in i den 8-e dräktighetsmånaden då jag vill öka på hennes näringsintag. Hungrig har hon sluppit vara iallfall då vi har ett perfekt torrhö för fånghästar men snart går ju hennes näringsbehov upp och då måste jag kunna ge henne lite kraftigare mat vilket jag inte kan göra om inte fången är hävd. Men som det ser ut nu så verkar det gå vägen! Än är vi inte säkra, men det ser iallfall mycket bättre ut! Även för fölis, eftersom Clara inte har behövt mer mediciner!

Nu vill jag bara få henne badad men jag måste nog hålla mig tills det blir lite mildare. Det är bakterieinfektionen som gör att hon ser lite maläten ut, men det är inte smittsamt och inget som hon känner av. Som vanligt gör hon sig vän med alla små djur som finns till hands. Idag var det Fluff som höll henne sällskap ute!

 

Frump

10 januari 2010 21:19

Bra att allt ordnade sig till slut, men gu' vilken nervig dag!

Kram!

http://frump.bloggplatsen.se

 

HaNNa

10 januari 2010 22:23

Skönt att det gick så bra, trots allt!

Vad fin magen börjar bli! HEJA CLARA!

http://malumbub.blogg.se

 

Thina

11 januari 2010 18:54

Låter som en helt vanlig dag i hästhagen. Fy säger jg bara. Skönt det gick vägen tillslut. KRAM

http://hotnshamless.se

 

Kicki

12 januari 2010 12:46

De är då alltid action hemma hos er! Skönt att de gick bra i alla fall, men trist att brownin åker.

 

Malin

14 januari 2010 19:10

Tomt kan jag tro....men det det känns snart bättre. Mister man en så står det ju tusen åter ;-) Eller hur?

http://www.jjquarterhorses.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...att du har en fin sommar! Remember:  

Ja här händer det ju inte så mycket tyvärr, ber om ursäkt till er som faktiskt läser denna blogg och som jag vet är intresserade! Jag har haft en väldigt tuff vår och sommar och då orkar man inte riktigt dela med sig av allt som händer, än mindre skr...

Är det etiskt försvarbart att föda upp hästar? Det är en fråga som ligger och skaver i mitt bakhuvud hela tiden. Jag skulle så gärna vilja svara ja på den frågan, av den enda anledningen att jag älskar avel och uppfödning, det är min passion. Men jag...

TILL MIG!!!! Hur bortskämd är inte jag då!!! Handstickad tröja o blingig pleasuremössa från underbara Linnéa i Norge, Axels ägare. Axel som för övrigt är helt frisk och på G, jag har hört det ryktas om galoppombytesserier, Western Riding nästa! Jag t...

Frågade på facebook om vad jag skulle skriva om när inspirationen tryter och tar gärna emot förslag på det! Bara jag har ett ämne brukar hjärnan spinna igång på högvarv och tangentbordet glöder! Förslagen jag har fått hittills är både roliga och s...