...för alla utom för mig. Och Anders. Och kanske Jenny. :-)

Sessan innan hon åkte, letar mat i stallet och lyssnar på sexsnack på radion!

Rätt fin för att vara snart 20 bast och haft föl i år va?   

Idag åkte Sessan. Tänkter inte skriva så mycket mer om det. Hon lämnar ett stort tomrum, men hon kommer att få det jättebra och bli Willy fru på heltid. Så nu ser vi fram emot många fina helsyskon till Kajsa. Insåg när jag höll på med mina filmingar och fotograferingar innan hon skulle åka att jag inte ens har något kort på Sessan och mig tillsammans. Kan slå mig själv för att jag inte har tänkt på det innan. Nu är det ju försent.... :-(

Sista timmarna med gänget....

Hejdå min älskade vän....

 Mackan filosiferar över livet... 

Claudia växer som hon ska. Lite bullig runt ganasherna fortfarande men det försvinner mer och mer ju mer hon växer. Möjligt att det alltid kommer kännas om man klämmer bakom/under ganasherna det vet jag inte, men det kommer nog inte synas någonting när hon blir stor. Operationsärret är fullständigt borta, man kan inte ens känna det längre! Släppte ihop Cara och Claudia med resten av stoflocken när Sessan hade åkt. Jag vill att dom ska gå ihop sig igen ifall Clara åker innan Claudia åker, så Claudia är trygg i flocken igen, utan mamma, tant Sessan och Kajsa. Men blir det som jag har bestämt så slipper hon det, vi får se....   Det blev lite spring, Britta tog på sig rollen som hingst och vallade runt. Mackan hängde på lite halvhjärtat, mest för att få bralla lite tror jag. Luisa hängde på ett varv och gick sedan och ställde sig hos Cluanna som inte alls var intresserad av några tokryck i hagen utan helt sonika gick och ställde sig i ett hörn och väntade ut motionärerna. Själv stod jag klistrad vid en elstolpe i hagen med fara för livet och försökte filma och hålla mig ur vägen.....  

Nåja, det värker i hela kroppen och jag känner mig helt tom inombords så jag får återkomma med ett vettigare inlägg en annan dag.

Må väl och glöm inte underställ och yllesockar.

Denna text hittade jag i en tråd på Bukefalos. Den var kopierad från en tråd i ett annat forum, jag vet inte vilket och jag vet inte vem stackarn är som har skrivit det från början men jag tyckte det var ganska roligt, och träffande....

Citat:

""Hästar!
Men tröttna då för f-n människa!
Min sambo har ridit i 20år.
2-7ggr i veckan i ur som skur. när hösten kommer så är det i regel kolsvart när hon kommer hem, vänder på klacken o drar ut i hällregnet för att komma hem till läggdax.
Sen håller hon mig vaken med berättelser om hästjäveln som vägrade gå förbi en soptunna eller var tvungen att backas över järnvägsspåret.

På vintern måste "däcken" läggas om innanman kan rida ut och sen läggas tillbaks innan man ställer in hästen i stallet.
Sooner or later blir de halta och måste avlivas.

Inför tävling är det träning varje dag.
På att lasta hästen!!!

Sist det var tävling gick inte öket på transporten på 3 timmar.
Inte första gången.
I sommras skulle vi ha fest. jag fick städa hela huset, laga mat o underhålla gästerna, för värdinnan fick inte på sitt vresiga gamlo sto på 5timmar och kom med god marginal sist till kalaset.
En annan gång fick ett annat åbäke ridas hem från grannbyn.
På vägen till stallet stoppade hon in huvet i pizzeria luckan o frågade om man kunde byta 500 kilo kött mot en rabattkupong på 500 pizzor. men icke.

Nu sitter jag här o käkar taco i min ensamhet och släpper ut hela min bitterhet på sh.

Hamburgarn står i grannbyn o glor in i en tom hästkärra på nya rekord tiden 6 timmar. De första timmarna tyckte jag att det var rätt åt henne pga ett litet gräl i morse. men sen började tycka lite synd om na.

Jag fick åka dit med bitchmacka o varma kläder det är ju trots allt 6 grader kallt.

Ingen hobby jag nånsin haft har varit så jäkla kul att jag måste göra det 4ggr i veckan året runt i 20år trots ständiga motgångar.
cross var så kul för mig, - I ca 5år sen tog det ständiga servandet, kostnaden och bristen på utveckling ut sin rätt.

Jag är förbluffad hur kan hästar vara så kul?
Andra hästmänniskor är ju likadana så hon är ju inte unik på nåt sätt.""

Sent inatt svensk tid gick World Show finalen i senior Western Pleasure *gäsp*

Jag säger bara WOW!

Domarna började att be om längning av steget i skritt, gick därifrån direkt till galopp och sedan direkt till trav med längning av steget (typ ökad trav för en pleasurehäst) sedan ner till jog, bytte varv i jog, upp i galopp osv. Hästarna fick verkligen länga ut sina rörelser och visa upp vad dom kunde. Helt otroligt bra!!!

Detta kan tyckas vara en liten grej men det är det inte. Under hela world show har jag sett domarna begära längning av steget -nästan som en egen gångart vilket ju i sig är synd att det ska behöva vara så-med det är en stor markering från domarna och vad dom vill se! Resultatet är hästar som rör sig friare och vackrare och agnarna skiljs från vetet -vissa kan inte, dom har inte blivit tränade att länga något steg någonsin men det positiva är att många faktiskt KAN. Och det är så vackert att se att man blir tårögd....

Tyvärr är inte winning run med på AQHAs hemsida men för eller senare bör väl klassen dyka upp där eller på youtube. På AQHA's hemsida kan man iallfall se några rörliga bilder av vinnaren, den heeelt fantastiske A CERTAIN VINO   och hans openryttare/tränare Karen Hornick. Hatten av!!!

http://www.aqha.com/Showing/World-Show/Open-Western/Senior-Western-Pleasure.aspx

 A brother and sister had made their usual hurried, obligatory pre- Christmas visit to the little farm where dwelt their elderly parents with their small herd of horses. The farm was where they had grown up and had been named Lone Pine Farm because of the huge pine, which topped the hill behind the farm. Through the years the tree had become a talisman to the old man and his wife, and a landmark in the countryside. The young siblings had fond memories of their childhood here, but the city hustle and bustle added more excitement to their lives, and called them away to a different life.

The old folks no longer showed their horses, for the years had taken their toll, and getting out to the barn on those frosty mornings was getting harder, but it gave them a reason to get up in the mornings and a reason to live. They sold a few foals each year, and the horses were their reason for joy in the morning and contentment at day's end.

Angry, as they prepared to leave, the young couple confronted the old folks "Why do you not at least dispose of The Old One." She is no longer of use to you. It's been years since you've had foals from her. You should cut corners and save so you can have more for yourselves. How can this old worn out horse bring you anything but expense and work? Why do you keep her anyway?"

The old man looked down at his worn boots, holes in the toes, scuffed at the barn floor and replied, " Yes, I could use a pair of new boots.

His arm slid defensively about the Old One's neck as he drew her near with gentle caressing he rubbed her softly behind her ears. He replied softly, "We keep her because of love. Nothing else, just love."

Baffled and irritated, the young folks wished the old man and his wife a Merry Christmas and headed back toward the city as darkness stole through the valley.

The old couple shook their heads in sorrow that it had not been a happy visit. A tear fell upon their cheeks. How is it that these young folks do not understand the peace of the love that filled their hearts?

So it was, that because of the unhappy leave-taking, no one noticed the insulation smoldering on the frayed wires in the old barn. None saw the first spark fall. None but the "Old One".

In a matter of minutes, the whole barn was ablaze and the hungry flames were licking at the loft full of hay. With a cry of horror and despair, the old man shouted to his wife to call for help as he raced to the barn to save their beloved horses. But the flames were roaring now, and the blazing heat drove him back. He sank sobbing to the ground, helpless before the fire's fury. His wife back from calling for help cradled him in her arms, clinging to each other, they wept at their loss.

By the time the fire department arrived, only smoking, glowing ruins were left, and the old man and his wife, exhausted from their grief, huddled together before the barn. They were speechless as they rose from the cold snow covered ground. They nodded thanks to the firemen as there was nothing anyone could do now. The old man turned to his wife, resting her white head upon his shoulders as his shaking old hands clumsily dried her tears with a frayed red bandana. Brokenly he whispered, "We have lost much, but God has spared our home on this eve of Christmas. Let us gather strength and climb the hill to the old pine where we have sought comfort in times of despair. We will look down upon our home and give thanks to God that it has been spared and pray for our beloved most precious gifts that have been taken from us.

And so, he took her by the hand and slowly helped her up the snowy hill as he brushed aside his own tears with the back of his old and withered hand.

The journey up the hill was hard for their old bodies in the steep snow. As they stepped over the little knoll at the crest of the hill, they paused to rest, looking up to the top of the hill the old couple gasped and fell to their knees in amazement at the incredible beauty before them. 

Seemingly, every glorious, brilliant star in the heavens was caught up in the glittering, snow-frosted branches of their beloved pine, and it was aglow with heavenly candles. And poised on its top most bough, a crystal crescent moon glistened like spun glass. Never had a mere mortal created a Christmas tree such as this. They were breathless as the old man held his wife tighter in his arms.

Suddenly, the old man gave a cry of wonder and incredible joy. Amazed and mystified, he took his wife by the hand and pulled her forward. There, beneath the tree, in resplendent glory, a mist hovering over and glowing in the darkness was their Christmas gift. Shadows glistening in the night light.

Bedded down about the "Old One" close to the trunk of the tree, was the entire herd, safe.

At the first hint of smoke, she had pushed the door ajar with her muzzle and had led the horses through it. Slowly and with great dignity, never looking back, she had led them up the hill, stepping cautiously through the snow. The foals were frightened and dashed about. The skittish yearlings looked back at the crackling, hungry flames, and tucked their tails under them as they licked their lips and hopped like rabbits. The mares that were in foal with a new years crop of babies, pressed uneasily against the "Old One" as she moved calmly up the hill and to safety beneath the pine. And now she lay among them and gazed at the faces of the old man and his wife.

Those she loved she had not disappointed. Her body was brittle with years, tired from the climb, but the golden eyes were filled with devotion as she offered her gift--- Because of love. Only Because of love.

Tears flowed as the old couple shouted their praise and joy... And again the peace of love filled their hearts.

Kid Clu -en legendarisk quarterhingst. Han föddes 1988 och dog endast 13 år gammal av en hjärtattack 2001. Hans ägare Roger Perry hade sparat fryst sperma efter honom och 2003 köptes all den upp av Jim Snow för enbart privat bruk. År 2000 var Kid Clu's språngavgift $10 000!

Kid Clu är Cluannas pappa!

Inför årsmötet inför SQHA en spännande och inspirerande grej tycker jag!

Du kan nominera personer som du tycker gör något bra! De som får flest röster kommer att uppmärksammas på årsmötet! Ett jättetrvligt initiativ tycker jag! Nu ska jag fundera ordentligt på vilka jag skulle vilja nominera!

SQHA's, SPHA's och NSBA's årsmöten hålls helgen den 29-30 januari hos Thomas och Åsa Kümmerling, Arneberga Gård i Vadstena.

AQHA palominosto född -95, mankhöjd ca 160 cm. Fin äldre cuttingstam men tävlad enbart i Western Pleasure, Showmanship, Hunter under Saddle, Hunt Seat, Western Horsemanship, Halter. Internationellt meriterad med över 90 AQHA poäng i open och amateur, intjänade NSBA pengar.EM brons i Hunt Seat Equitation, Open och Amateur performance ROM mm. Ett supertillfälle för den som söker en välutbildad läromästare/meriterat avelssto som ALLA kan rida. Snäll och stabil, passar hela familjen, nybörjare osv. Hon har haft en lång och framgångsrik tävlingskarriär och därför ska hon nu komma någonstans där hon slipper det livet och får bli älskad och ompysslad. Dock fullt ridbar och har massor att ge både som ridhäst och avelssto. Hon har haft två föl och är okomplicerad på alla sätt!Kan säljas med en betäckning med dubbelregistrerad (AQHA/APHA) meriterad cuttinghingst!Otroligt bra pris just nu, 35 000:- -diskuteras till bra och varaktigt hem! Maila eller ring (lämna meddelande om jag ej svarar så ringer jag upp!) för mer info!Anna Eriksson [email]coolquarterhorses@telia.com[/email]