*

Observera att denna text är mina egna tankar och funderingar runt avel och mina avelsmål och ska inte tas för personligt av någon som eventuellt har andra åsikter ;) Jag anser mig inte allvetande eller expert utan vill bara redovisa bakgrunden till mina egen uppfödda föl för den som kan tänkas vara intresserad.

*

Eftersom det inte finns mycket som är roligare eller mer intressant än avel så tänkte jag försöka delge lite mer av min filosofi och avelsarbete för den som kan tänkas vara intresserad. Lite intresserad tycker jag faktiskt att de flesta borde vara, iallafall de som äger eller funderar på att skaffa sig en quarterhäst, oavsett om man själv tänkt att avla eller inte. För avelsplaneringen och arbetet ligger till grunden för allt, framtida framgångar, hållbarhet, eventuella problem och ja, faktiskt rasens fortlevnad.

*

Det finns ungefär lika många filosofier som det finns uppfödare och vem kan säga exakt vad som är rätt eller fel? Men det finns en del grundläggande parametrar som varje människa som bestämmer sig för att betäcka ett sto eller hålla en hingst tillgänglig i avel faktiskt bör vara medveten om och ta ställning till. Hur man sedan känner i de olika frågorna och vad man gör må vara upp till var och en men fler uppfödare borde nog ta och tänka både en och två gånger på vad dom gör och varför dom gör det. Jag också, och det gör jag hela tiden. Det finns ingen botten i denna sjö av kunskap att hämta för den som är intresserad av avel!

*

Nu ska jag försöka beskriva lite hur jag tänker och min egen filosofi runt detta, varför jag väljer de hästar jag gör osv. Det har varit en lång inlärningsprocedur som fortgår hela tiden men först de senare åren känner jag att jag kunnat fokusera min tanke och utarbeta en riktig avelsplan.

Först och främst är jag plågsamt medveten om quarterhästens lilla och krympande genetiska avelspool och vill därför göra medvetna val för att inte förvärra situationen mer. De allra flesta och mest kända hästarna idag är mer eller mindre inavlade. Med ett fåtal individer till grund för en stor del av hela rasen som i sin tur inte är så gammal så har man sedan fokuserat på ett fåtal hingstar som blivit poppis och inne och plötsligt stammar merparten av våra tävlingshästar från dessa och dessutom i flera led. Detta gäller alla typer av quarterhästen. Och hur mycket vi än gillar dessa fantastiska hingstar måste vi börja tänka oss bort från dom ibland när vi avlar för att aveln ska vara hållbar i långa loppet. Det är ett måste!

Jag tycker inte att man behöver bli fanatisk, det är aldrig bra. Men det gäller åt båda hållen. Som uppfödare måste man titta på pappret och den utökade stamtavlan och verkligen se vad det är man vill göra. Om stoet uppvisar ett visst namn flera gånger så bör man kanske inte ta den där innehingsten man älskar och som är så poppis, om han uppvisar samma namn flera gånger eller nära i sin stamtavla. Då måste man tänka om. Det duger inte att försvara sig med att stammen är poppis och inne och man måste kunna sälja avkommorna. Man måste vara smartare än så. Avkommor säljs om dom håller bra kvalité och en uppfödare som kan förklara sin avelsplan och tanke på ett vettigt och seriöst sätt kommer förhoppningsvis alltid att sälja in sina avkommor hos seriösa spekulanter och köpare. Det duger inte att bara titta på föräldrarnas prestationer, färg, utseende, tillgänglighet eller vad det nu är som lockar. Titta på hela bilden.

Jag har haft en hel del olika typer av quarterhästar. Det finns dom som har haft många fler och dom som har många fler än vad jag har haft men för varje enskild individ jag har haft har jag lärt mig något om avel. Jag har trott att jag gillar en typ men kommit underfund med att det inte var rätt osv. För varje häst som kommit in i mitt stall eller ens i min närhet har jag noterat vad jag gillat och inte gillat och jag har studerat dess blodslinjer noga, vare sig det varit ett sto, vallack eller hingst. Jag har genom åren provat en del avelskombinationer som blivit lyckade och en del som varit mindre smarta. Men av allt har jag dragit lärdom och hoppas så fortsätta göra resten av min ”uppfödarkarriär” om jag får fortsätta ha någon sådan.
Jag har också studerat framgångsrika hästar runt om i världen med noggrannhet. Suttit och tittat nätterna igenom på de stora showerna som sänts online och skrivit ner varenda häst jag fastnat för och varför, men även de jag inte gillat. Och sedan kollat upp deras stammar. Det är en hobby jag har och faktum är att jag har stor nytta av den nu!

Kontentan är att jag har fastnat för en viss typ av ston som jag tror är helt rätt för den avel jag vill bedriva. Även om det finns lite skillnader i mina stons typ så har de mycket gemensamt. De stammar mer eller mindre ur äldre halterblod. Jag vill ha vissa av de gamla halterlinjerna, som gav starka hästar med hög ridbarhet och som man kunde haltra på morgonen och sedan rida diverse olika klasser på hela dagen lång och sedan åka hem och rida långritt i skogen. Linjer som Coosa, Conclusive, Impressive. Skipper W, Skipa Star, Triples, Ima Cool Skip… och jag skulle älska ett sto från Tiger Leo, Two Eyed Jack, eller Deck Of Stars…. Ja ni fattar grejen. Jag gillar den typen av ston! Nu pratar jag om pleasureavel och INTE om moderna halterhästar utan rätt typ av sto med rätt typ av rörelser som stammar ur dessa linjer. De ligger bakom flera av dagens toppmoderna hästar, tex Vital Signs Are Good, Lazy Loper, One Hot Krymsun, Certain Potential…ja det finns massor och är helt klart en bevisad korsning av linjer som fungerar. Kruxet är att välja rätt individer! Jag har valt att koncentrera dessa blodslinjer i stona eftersom det är enklare och ger mer valmöjligheter att välja hingst. Ett plus är att dessa ston ofta bär fram fölen väldigt bra och klädsamt!
Men jag är noga med att stoet inte är för tungt utan kommer just ur linjer som är och ger performancehästar i första hand, inte halterhästar. De måste röra sig lätt och för ändamålet och de får inte vara byggda som många moderna halterhästar med hög nacke utan ha en rak och jämn topplinje med liggande bog. Viktigt är att hon inte har korta haltermuskler utan långa smidiga muskler även om dom gärna får vara lite kralliga med substans. Vad jag är noga med att inte få med mig från halterlinjerna är för små och höga hovar, återigen levererar de gamla linjerna även där! En avelshäst ska inte behöva skor för att gå i hagen och deras avkommor ska inte behöva skos som ettåringar, utan hovar ingen häst! Jag vill ha låga starka hasor som inte är för raka (här får man verkligen passa sig för det moderna halterblodet!) och inte heller spikraka eller veka kotor – samma där, det är de GAMLA linjerna som gäller! Med halterblodet kommer en bonus i de vackra huvudena och jag har ännu att fastna för en häst som inte har ett vackert huvud med stora uttrycksfulla ögon!

Om jag ska välja att avla på ett sto måste hon vara en trevlig individ. Hon får gärna vara känslig och speciell, men hon måste vara trygg i grunden och ha en vänlig inställning till människor. Här får man naturligtvis väga in eventuella dåliga erfarenheter men man känner ändå rätt fort av stoets grundinställning eller om eventuella avvikelser beror på trauma till exempel. Det är önskvärt att hon fungerar bra i flocksammanhang och jag skulle aldrig tolerera att ha en flock där man inte när som helst kunde kliva ut i hagen och vara alldeles säker. Detsamma gäller hanteringen. Slutligen måste hon vara en bra mamma och där får man ju vänta lite med utvärderingen vad gäller förstagångsston.

Även om min grundinställning är att en häst i avel helst ska ha presterat själv så tycker jag att det är hundra gånger viktigare att veta att dess avkommor presterat bra. Det finns massor av ston som aldrig haft en ryttare på ryggen och som blivit mamma till en lång rad hästar som gjort stordåd. Det gäller för övrigt hingstar också. Så här får man försöka använda sig av fingertoppskänsla och vara extra kritisk när man väljer ut sådana ston till avel. Men jag tycker inte man ska välja bort dom per automatik! En viktig grundregel är att man aldrig använder en ”individ” i avel, utan man använder hela familjen. Det är rätt! När du betäcker ett sto är det inte bara hon som kommer påverka vad som kommer ut, utan hela hennes familj. Både vad gäller positiva och negativa egenskaper. Ytterligare en anledning till att göra sin läxa och studera blodslinjer och prestationer.

Man kan aldrig veta vad resultatet kommer att bli av en betäckning men man kan vara väl förberedd, öka chanserna för ett bra resultat och minimera riskerna med dåligheter. Men alla ston måste få sitt första föl för att kunna få sitt andra så någonstans måste någon alltid ta en större risk. Om jag använder mig av ett sto som aldrig fått föl tidigare är jag om möjligt ännu mer noga med att se till att det är just hon som passar in på mina kriterier. Ju bättre jag har gjort min läxa desto större är chansen att resultatet kommer bli som jag vill och har tänkt mig!

*

När jag letade efter en lämplig hingst till mina ston hade jag naturligtvis en lång lista med kriterier som skulle uppfyllas. Eftersom jag långt ifrån är gjord av pengar (snarare tvärtom) och inte har råd att betäcka med fryst sperma från USA från olika hingstar till varje enskilt sto så var min lösning att försöka hitta en egen hingst. Jag har haft flera hingstar men under tiden som åren har gått har mitt avelsmål ändrats och fokuserats och jag har släppt dom ifrån mig av olika anledningar. För några år sedan importerade jag ett ungt hingstämne som hade allt, stam, utseendet, wow faktor och till och med meriter, men han utvecklades inte riktigt som jag hade tänkt och även om han är en fantastisk valack nu så skulle han aldrig bli den avelshingst jag hade tänkt mig. Få ämnen blir det även om det är lätt att bli hemmablind.
Hellre än att betäcka och producera fram föl så blev stona stående ett par år utan att få några föl. Korkat rent ekonomiskt men rätt för mina avelsmål, det fanns helt enkelt inga quarterhingstar i min närhet som jag tyckte passade just mina ston.

Men som av en händelse fick vi ett erbjudande att leasa Ima Prime Time och efter moget övervägande tackade vi ja. Eller ja vi och Primus ägare tackade ja till varandra.
Jag har fått flera erbjudanden om ”dealar” med hingstar innan, delägarskap, leasing…. Men jag har tackat nej av två anledningar. Jag har inte tyckt dom har passat mina ston och syfte och jag har aldrig varit särskilt förtjust i tanken att ha ansvar för någon annans häst utan att ha full bestämmanderätt och fria händer. Om jag ska göra det så får det vara en riktigt bra anledning.
Med Primus, som han kallas här hemma, kände jag att jag hade det!
Jag hade tittat på honom tidigare till mina ston och jag ska snart berätta varför. Men en stor del i att vi tog hem honom med allt vad det innebär var att hans ägare, Mia och Bobo Sander, och jag har samma syn på det här med avel. För mig, som det alltid har varit för dom, är det kvalitét som gäller, inte kvantitét.

Vid början av 2011 hade Primus endast 17 AQHA avkommor varav alla utom två var i tävlingsbar ålder och alla utom fem inkl dessa var också tävlade! Hans avkommor har bla Open och Amateur Performance ROM, Halter ROM, World Show Qualifiers, High Points, European Champion jr Jrail Open, European Championships finalist I Sr Western Riding och Sr Trail, Open och Amateur AQHA Champion mm. På en handfull avkommor har Primus bevisat sig vara en producerhingst av klass.
Att han inte har betäckt alla grannskapets och deras mostrars hästar var en av anledningarna till att jag intresserade mig för honom från början.

Men det var långt ifrån den enda anledningen. Stammässigt är Primus i toppklass och alla känner ju igen hans pappa, en av de stora kanonerna och världsstjärna på quarterhästhimlen, Zips Chocolate Chip. Han behöver ingen vidare presentation och jag tror ingen kan argumentera emot det faktum att han är en av de bästa förvärvarna av pleasurehästar och fortfarande håller mark som en ”innehingst” –en av de som hållt i många år. ZCC blodet är en av de linjer som passar min typ av ston bäst, det är alltid modernt och typerna kompletterar varandra mycket bra, det är en så kallad Golden Cross när man avlar för pleasure då ZCC-blodet med sin tighta jog och nättare typ möter lite massa och djupa starka hasor. Men faktum är att det var inte bara var han som fångade mitt intresse i Primus stamtavla. Jag är en sucker för möderne och jag tror att mödernet är viktigare än fädernet i tillverkandet av en bra avkomma. Om man föder upp för att sälja sina avkommor är fädernet väldigt viktigt för det är det första, och tyvärr ofta enda, en köpare tittar på. Och där vill dom helst se ett känt namn. Men personligen tittar jag alltid på mödernet först och skulle alltid ta ett bättre möderne före ett bättre fäderne om jag var tvingad att välja. Och se vad hittade jag på Primus möderne till min stora glädje, jo Triples blodet! Perfekt! Att Primus mor sedan också, precis som hans far, är en World Champion i Western Pleasure överglänses bara av att hon har nått sina framgångar inom open, youth och amateur! Ett sto som har gjort det är ett sto med det psyke jag eftersträvar! Primus mamma Ima Triples Image har 237 performance poäng och förutom sin WS titel i Amateur western pleasure blev hon top 10 i Open western pleasure! Primus mamma är mitt drömsto och avlad precis så som jag själv eftersträvar! It was meant to be…

Primus själv har presterat och är mig veterligen den mest meriterade pleasurehingsten av sin ras i Skandinavien. Han är Open och Amateur AQHA Champion och är avelsvärderad med 38 poäng vilket får sägas är mkt bra poäng med den tidens svenska avelsvärdering! Han är korrekt och framför allt väldigt trevlig. Han uppfyller helt enkelt alla kriterier och om han passar mina ston så bra som jag tror och räknat med kommer det att bli en rolig fölsäsong!

*

Detta med linjeavel skulle jag vilja ta upp lite mer. Det är viktigt för inom de olika typerna av vår lilla ras är i princip alla individer nära släkt. Alla toppstammade pleasurehästar, cuttinghästar, halterhästar, reininghästar…. Vi måste verkligen börja tänka på det och vara lite modiga. Jag skriver modiga, men inte dumdristiga. Här krävs det verkligen att vi börjar göra våra läxor ordentligt för det kommer inte att hjälpa att korsa olika typer hejvilt med varandra. Om förändringen ska bli hållbar måste de resulterande hästarna hålla lika hög standard som innan, men bättre kvalitét. Notera skillnaden! Avkommorna måste kunna prestera på samma nivå som innan, annars kommer inte den stora målgruppen köpa dom. Efterfrågan styr marknaden. Så att betäcka ditt supertight joggande toppstammade pleasuresto med grannens kvicka reininghingst är inte lösningen. Det är här kunskap och fingertoppskänsla kommer in, det måste göras med kunskap och förstånd annars fylls bara marknaden med ännu mer halvbra/halvdåliga individer. Ett exempel på en absolut lyckad utavel (som jag nu lärt mig det heter på svenska, outcross ;)) är halterhingsten DeRenzo. Hans uppfödare gjorde det mycket modiga draget att betäcka ett World och Congress Champion-producerande haltersto med fullblodshingsten It Is True. Detta resulterade i World Champion hingsten DeRenzo som jag anser är en stor tillgång i halteraveln nu med sitt helt nya blod!

Jag försöker vara noga med att inte föda upp hästar med för hög inavelsgrad. Det är viktigt av flera anledningar, även om hästen enbart ska verka som rid/tävlingshäst och aldrig avlas på så påverkar inavelsgraden förmodligen i allra högsta grad hästens genetiska förutsättningar och hållbarhet. Nya genetiska problem dyker upp hela tiden och även om jag inte tror på att enbart avla på hästar utan defekta gener (jag tror inte att det finns så många sådana hästar eftersom de flesta defekta gener troligtvis inte är upptäckta eller aktiva än) så tror jag på att för mycket inavel är vad som har orsakat alla defekta gener till att börja med. Jag tror vi skjuter oss i foten när vi härjar högt och lågt över att betäcka en häst med en defekt gen som aldrig kommer att visa sig om man avlar förståndigt men samtidigt betäcker syskon med syskon och har samma namn i stamtavlan 13 gånger!

Problemet är att vi kan inte få allt! Visst hade det in en perfekt värld gått att utesluta alla hästar med en defekt gen och aldrig avla närbesläktade hästar men vi kan inte göra allt samtidigt, det finns helt enkelt inte tillräckligt med bra och obesläktade quarterhästar för det! Vi måste börja tänka långsiktigt och alla uppfödare måste ta sitt ansvar.

Min ståndpunkt är att inte medvetet riskera en sjuk avkomma, bärare av dominanta sjuka gener (som HYPP och PSSM) ska ej verka i avel alls och bärare av recessiva gener ska ej paras med andra bärare. Selektiviteten ska redan vara så hård innan att om en hingst eller sto är bärare av en recessiv gen så har man redan avgjort att den är värd att avla på, på grund av sina positiva egenskaper och att man då kan leva med att det finns en chans att den aktuella genen förs vidare. Bara man vet om det, kunskap är makt. Dessa gener och många fler oidentifierade finns redan och vi har en för liten genpool för att kunna diskvalificera alla i övrigt överlägsna eller för avel lämpliga hästar på grund av att de är bärare. Men vad vi måste göra är försöka förhindra ett okontrollerat flöde av nya mutationer och det bästa sättet att göra det är att förebygga mer inavel!!!

*

Inavelskoefficient är termen för hur stor % inavel en häst har. Allt mellan 1.8-3.33% räknas som linjeavel. Allt över 3.33% är inavel. Många av de kändaste pleasurehästarna idag ligger långt över inavelsgränsen. Detta är något av det första jag kollar på när jag funderar på en betäckning. Det kan man kolla på siten allbreedpedigree.com om man betalar en mindre summa per månad eller år och det rekommenderar jag alla uppfödare att göra!

Mina ston kombinerade med Primus ger en koefficient på 1.5 och 1.7% Det är en viktig riktlinje för mig ihop med att helt enkelt titta på pappret med den tänkta fölungens stamtavla, jag vill inte se samma namn för mycket och gränsen är helst under 4 gånger. Det är inte allena avgörande men en av de viktiga pusselbitarna som ska pusslas ihop.

Jag vet iallafall att jag har gett mina avkommor bästa möjliga förutsättningar för jag har gjort min läxa väldigt noga! Jag har inte möjlighet att köpa hästar till höger och vänster som passar in i mitt avelsmål men jag har ändå lyckats att inte rucka på det! Jag låter hellre bli att betäcka än kompromissa med mina principer (och har så gjort) och jag kan stå för mina val och försvara dom, om så behövs. Jag ser varje föl som föds som ett resultat av min avel som en familjemedlem och det gäller även dess framtida ägare, om det är önskvärt.

Anna Eriksson 120107

Jaha, mitt i allmän ekonomisk världskris och under den största nedgången av betäckningar och marknad av quarterhästar i USA sedan....urminnes tider, så stiger KID CLU upp från de döda! Mycket intressant...

Kid Clu, som är pappa till vår egen underbara Cluanna, är en av världens genom tiderna mest kända quarterhingstar. I sin storhets dagar var han Kungen av halterindustrin och många många av dagens haltermonster stammar ur Kid Clu -tex Kids Classic Style, Telusive, Touchdown Kid mfl.... När han dog endast 13 år gammal 2001 stod han för den smått fantastiska språngavgiften $10,000!

På den tiden var det inte tillåtet att använda fryst sperma inom AQHA men Kid Clus ägare hade varit smarta och fryst in sperma från den Store hingsten ändå. Länge har det spekulerats i vad som ska hända med denna fryssperma och det som sagts hitills har varit att den är för privat bruk, fram tills nu.... mitt i Krisen!

2012 finns Kid Clu tillgänglig för avel igen med fryst sperma. Språngavgiften är i klass med hingstar som Zippos Mr Good Bar och liknande kanoner, $5000 och han annonseras som "The Return of Kid Clu - The Sire of Sires" Det är att gå ut hårt med en sådan betäckningsavgift idag men så är ju också Kid Clu för halterindustrin vad Zippo Pine Bar är för pleasureindustrin...

Länk till annonsen (f.ö en mycket trevlig hingst jag gillar skarpt på sidan brevid) -tar lite tid att ladda...

Här finns Kid Clus ägares hemsida också med annonsen på första sidan Tallent Quarter Horses

Detta ska bli mycket intressant att följa! Hur kommer det gå, kommer han få några ston, kanske fullbokad redan vem vet? Och varför väljer man att släppa bomben (som det faktiskt är i den världen) just nu när marknaden är som absolut allra sämst och uppfödarna lägger ner på löpande band?

Det måste finnas någon slug tanke bakom! Jag är sååå nyfiken på vad som kommer hända!

Vad man än tycker om Kid Clu så är han en stor legend... tyvärr också en stor spridare av Hypp genen men utan honom hade jag inte haft Cluanna (som naturligtvis är Hypp N/N!!!) och utan Cluanna inte hennes fantastiska avkommor.

Jag har alltid varit fascinerad av denna hingst som omges av mystik... knappt några bilder finns att hitta på honom, hans alldeles för tidiga död är något höljd i dunkel och det finns inte mycket info alls att hitta, trots att han var och fortfarande är en av de största och mest kända quarterhingstarna som funnits! 

Jag ska följa Kid Clus nya era och tackar ödmjukast för att jag har hans vackra dotter i mitt stall.

Länk till artikel på GoHorse

Quarterhästarnas krympande genpol

av Anna Eriksson 111015

Quarteraveln står inför ett stort dilemma. Rasen, fortfarande den största i antalet i världen, blir mer och mer inavlad. Till följd har vi ett enormt antal quarterhästar, som alla är släkt… Nu börjar vi se problem med detta och det kommer vara upp till oss uppfödare att göra någonting åt det. Men ansvaret ligger inte enbart på oss, utan även de som köper våra uppfödningar. För efterfrågan styr produktionen och de senaste åren har det varit ett enormt tryck efter vissa blodslinjer och inget annat gäller. Detta är mest sant i USA, väldigt sant i övriga Europa och blir mer och mer sant i Norden. Lösningen och svaret ligger, som alltid, i KUNSKAP.

Därför vill jag belysa detta lite och kanske ge någon en liten gnista av vilja att söka mer information och kunskap angående dagens quarteravel och vart den är på väg, samt hur man kanske bör ändra sitt tankesätt lite som potentiell köpare av en quarterhäst framöver.

Jag kommer i texten använda engelska ord i brist på svenska vettiga synonymer, tex foundation och outcross.

Lite historia

Quarterhästen stammar ur hästar som kom med nybyggarna i USA på 1700-talet, ofta av engelsk fullblodstyp. Dessa hästar korsades med de inhemska hästarna, ofta av spansk och arabisk typ som conquistadorerna hade tagit med sig. Den mest kända av dessa anfädrar är Janus, ett engelskt fullblod som stammade ur Godolphin Arabian. Janus anses vara en stor influens i det som blev den amerikanska galopphäst”typen”. På 1800-talet utvecklades rasen till Quarterhästen.

De tidigaste foundation hingstarna var Steel Dust, Shiloh (både Steel Dust och Shiloh går tillbaka till Sir Archy), Printer, Tiger, Old Billy (son till Shiloh), Lock’s Rondo, Traveler, Peter McCue mfl. Dessa korsades med inhemska mustanger och quarterhästen var född.

En senare hingst som anses vara foundationhingst var Old Sorrel –som stammade från flera nämda hingstar; Billy, Rondo, Traveler, Steel Dust, Peter McCue. 1940 grundades AQHA, American Quarter Horse Association, i Texas USA.

Den första registrerade quarterhästen var Wimpy, ättling till Old Sorrel. Han fick registreringsnumret P-1. Det fanns flera kända namn bland de tidigaste registrerade hingstarna men den som mina ögon faller på är fullblodet Three Bars.

Three Bars föddes samma år som AQHA bildades och dog 1968 av en massiv hjärtattack. Då hade han blivit pappa till 499 föl varav 431 var tävlingshästar! Three Bars ättlingar är till exempel Doc Bar, Impressive, Zippo Pat Bar, Zan Parr Bar och The Invester.

Aveln genom åren

Det är nog säkert att säga att nästan 500 föl på Three Bars tid var ganska många. Även om konsten att inseminera sperma faktiskt fanns och användes redan innan 1940-talet så hörde det inte till vanligheterna i den allmänna aveln på den tiden. Faktum är att man tror att seminering användes redan på 1300-talet då arabiska män stal sperma för att inseminera sina ston samt att mongolerna också praktiserade inseminering. Vad man vet med säkerhet är dock att AI tekniken ”uppfanns” här i Europa redan på 1700-talet och utvecklades till att användas på hästar runt sekelskiftet 1900.

Den första seminstationen för kor öppnades 1933 i Danmark. Den första stationen i USA öppnades 1937 med hjälp av danskarna. Dock var det fortfarande bara färsk sperma som användes och man behövde båda djuren i närheten. I USA utvecklades snart tekniken att kyla sperma, frysa sperma och kunskapen om att använda en sats sperma till många insemineringar.

På 1980-talet började man frysa hästsperma men det tog flera år innan detta fungerade tillfredsställande. På senare år har man även utvecklat tekniker för att könssortera sperma mm.

Artificiell Inseminering, AI, gjorde att en hingst kunde sprida sina gener över hela världen och få väldigt många avkommor. Det finns ingen gräns för hur många ston en hingst kan ”betäcka” per år.

På senare år har det blivit mer och mer populärt att även sprida stonas gener över större antal, i och med embryo transfer. Embryo transfer innebär att man inseminerar stoet och sedan plockar ut embryon och sätter in dessa i ett mottagarsto som bär fostret och fölar som om det vore hennes eget föl. Embryo Transfer, ET genomfördes första gången 1890 med kaniner. Forskningen gick snabbt framåt och har länge använts flitigt främst inom boskapsaveln. 1974 föddes det första fölet som var en embryo transfer i Japan. Samma år lyckades man även få ett sto att superovulera, dvs släppa flera befruktade ägg på samma brunst. Ett par år senare lyckades man frakta embryon framgångsrikt långdistans och strax därefter hade man framgång med att frysa embryon och få resulterande föl. Numera är det vanligt att man plockar ut flera embyon ut framgångsrika ston och låter andra ston bära deras föl medans de kan tävla vidare. Det finns också en marknad för embryon från de allra bästa stona där embryon kan inbringa stora pengar. Inom AQHA får man sedan 2003 registrera hur många föl man vill som är resultat av ET samma år undan samma sto. Detta efter att AQHA blev stämda av en grupp uppfödare då de tidigare haft en regel om endast en ET avkomma per år.

Man har även lyckat splitta embryon och få två föl ur samma embryo, vilket för oss vidare till nästa nyhet inom aveln -Kloning.

Ingen missade väl fåret Dolly 1996. Kloning innebär att skapa en genetisk kopia. Det sker naturligt när enäggstvillingar föds men kan numera även göras på konstgjord väg. Ett sätt är att göra en embryo transfer, och klyva embryot i två likastora delar som sedan sätts in i två separata mottagarston. Då har man skapat enäggstvillingar. Denna teknik har länge använts inom boskapsavel. Den andra tekniken, lite mer spektakulär, är att skapa kloner av vuxna djur. Det var en sådan klon fåret Dolly var. För att göra en sådan klon måste man ta en cell från djuret och ta ur själva kärnan där dna finns. Sedan tar man en obefruktat ägg från en hona av samma art, i vårt fall ett sto, och tar ut cellkärnan. Cellkärnan man tog ut från djuret som ska klonas sätts sedan in i ägget och vips har man ett ägg med det djurets dna. Ägget kan man sedan få att utvecklas till ett embryo som man i sin tur sätter in i ett mottagarsto och det resulterande fölet är en klon.

Världens första hästklon föddes i Italien 2003 och hette Promotea. 2005 föddes Paris Texas, en klon av hopphingsten Quidam De Revel. Den första quarterklonen föddes 2006, Royal Blue Boon Too, en klon av Royal Blue Boon –det mest framgångrika avelsstoet av cuttinghästar någonsin. Numera finns det många quarterhäst kloner, jag har försökt hitta en siffra men inte lyckats. En anledning är att AQHA ännu inte registrerar kloner.

Varför klona en quarter tänker du då, det är ju knappast gratis! Men sedan 2008 tillåter NCHA, National Cutting Horse Associaion, kloner att tävla. Och det är bland cuttinghästarna de allra flesta quarterkloner finns. Till exempel Smart Little Lena är klonad (minst) 5 gånger! Kloner av Smart Little Lena används i avel.

2009 rapporterade det ledande kommersiella kloninginstitutet ViaGen att 70 klonade föl av olika raser skulle födas det året. Jag har inte hittat exakta siffror på hur många som verkligen föddes och ViaGen vill inte avslöja exakt hur många kloner dom har tillverkat men det fanns ungefär 65 hästkloner i världen 2009 och ViaGen förväntade sig 50 klonade föl förra året. Hur många av dessa som är quarterhästar är omöjligt att säga, särskilt som de fortfarande inte kan registreras hos AQHA Hundratals ägare till framgångsrika quarterhästar har sparat gener hos ViaGen för framtida kloning.

Klonerna används i avel, världens första klon Promotea fick sitt första föl 2008.

Hur ska vi avla?

Med tanke på stämningen av AQHA 2002 angående ET föl så är frågan hur länge AQHA kommer stå emot det växande intresset för kloning. Och vad händer när klonerna får registreras i AQHA?

Quarterhästarnas genpol är inte särskilt stor trots antalet hästar och den minskar. Detta gäller alla linjer och typer av quarter, möjligtvis något undantaget huntern där det ständigt kommer in blod från engelska fullblod.

Med ny forskning kan vi numera diagnostisera flera genetiska sjukdomar och identifiera många av de skyldiga generna. Många av dessa gener och sjukdomar har förmodligen funnits sedan quarterhästens barndom men på senare år har de blivit allt mer frekventa och fått alltmer uppmärksamhet. Sjukdomar som HYPP, HERDA, PSSM, GBED, OLWS, DLD och MH är de som är mest kända inom vår ras. Vilka kända och okända sjukdomar vars gener kan identifieras i framtiden kan vi bara spekulera i. Jag har läst om flera väldigt otäcka sjukdomar som veterinärerna misstänker är genetiska och som dom ibland också tror är länkade till några av de redan kända problemen.

Hur ska man då tänka när man avlar, med allt detta i bakhuvudet?

För det första måste man sätta sig in i hur rasen har uppstått och hur många individer som stammar ur samma ”foundation” och hur stor den var. Redan där ser vi ett problem. Quarterhästen är inte så gammal och den har exploderat till världens största hästras. Ändå om vi tittar på våra hästars stamtavlor ser vi samma namn om och om igen. Idag är blodslinjer ett objekt för popularitet. Olika hingstar är mer eller mindre populära, en del av de legendariska namnen kommer alltid att vara poppis och en del är modefluga. Dock är det viktigt ur uppfödarsyfte eftersom efterfrågan styr produktionen –man vill använda de för dagen populäraste hingstarna för att få sin avkomma såld. Sedan att den hingsten råkar ha samma pappa som stoets mamma, att fölungen har samma namn 4 eller fler gånger i de närmsta generationerna, det ser man nästan bara som positivt. Det kallas linjeavel. Man betäcker till och med syskon med varandra och kallar det linjeavel.

Detta påminner mig om ett uttryck som den vise Hank Wiescamp myntade ”-det är linjeavel när det funkar och inavel när det inte funkar”

Jag tror dock man måste börja tänka ännu längre än så. Även om avkomman blir bra, vad händer sedan. Vad händer två generationer framåt och hur troligt är det att den hästen kommer att korsas med en annan häst som har samma kända namn i de närmsta generationerna.

För att ta ett exempel. Inom pleasureaveln finns det några hingstar som för alltid kommer att vara legender. Dessa hingstar har format pleasureindustrin till vad den är idag och det är odiskutabelt. Några är till exempel Zippo Pine Bar, Zippo Pat Bars, Barpasser, Hotrodders Jet Set, Doc Bar, Sonny Dee Bar…. Bara på namnen hör vi ju vad som händer. Zippo Pine Bar och Barpasser till exempel anses av många vara två skilda linjer men ZPB har Three Bars i 2-a led och Barpasser två gånger i 4-e led….

Det hela är naturligt. Som uppfödare vill man gärna ha en direktdotter till någon av de bästa och kändaste hingstarna och korsa den med den för dagen populäraste hingsten. Om vi då till exempel har ett sto med Zippo Pine Bar som farfar och morfar och letar efter en lämplig hingst och tänker, klokt nog, att man vill betäcka med en Barpasserhingst för att komma bort från ZPB blodet. Kanon, ut kommer en fantastisk individ som får fina framgångar på tävlingsbanan. Naturligtvis vill man betäcka den…. Men hitta en pleasurehingst utan helt utan Barpasser eller ZPB i stamtavlan...Och det är här vi är nu, vi har döttrar och söner till de absolut populäraste hingstarna och de är i princip alla nära släkt!

För att komplicera det hela skickar vi in lite genetiska kryddor. ZPB till exempel (och nu är han bara ett känt exempel) är en känd bärare av HERDA (och för den delen även misstänkt bärare av GBED). Denna gen fick ha nedärvt på sitt möderne från Poco Bueno som anses vara ”källan” men trots att han är den största nedärvaren av HERDA genen (95%) så fanns den förmodligen tidigare. Poco Buenos far var King och han var efter Zantanon och man misstänker att genen fanns hos båda dessa hingstar, eller iallfall hos den förstnämde. Det hela är dock lite oklart då stamtavlorna på den tiden ofta inte stämde. Vem vet om den fanns redan hos en av foundation hingstarna, Traveler, som dessa hingstar går tillbaka till... Eller så uppstod den trots allt hos Poco Bueno.

Eftersom vi alldeles nyligen de senaste åren har uppmärksammats om vad HERDA är så har givetvis ZPB spridit detta till otaliga pleasurehästar genom åren med tanke på hur frekvent han syns i dagens pleasurehästars stamtavlor.

(Obs att ZPB och HERDA bara var exempel på hur det kan se ut, detsamma gäller flera hingstar och gener!)

Därför måste vi börja med att lära oss ifrån dagens linjer stammar och hur nära de är släkt. En del anser att alla hästar som bär på en felaktig gen ska uteslutas ur aveln. Jag tror inte att det är så lätt. I en ras med en stor genetisk pol hade jag kanske hållit med om det men nu har vi en ras med stort antal, inte stor genetisk spridning.

Man måste se till individen och vilka korsningar man väljer att göra och väga alla ingredienser i soppan väldigt väldigt noga mot varandra!

Nu pratar jag inte om dominanta gener, som HYPP och PSSM till exempel. Dessa kan ge sjuka hästar med en enda upplaga av genen och jag anser inte att man ska riskera lidande hos en avkomma medvetet. Jag anser inte heller att man ska avla otestat om risken finns att hästen bär på en viss känd gen, en del är ju kopplade till kända blodslinjer men inte alla! Man måste veta vad man har för att kunna väga in all information i sina val! Har den ena individen i ekvationen en sjuk recessiv gen (dvs en gen som kan föras vidare men inte ge en sjuk avkomma i enkel uppsättning) så måste man se till att den andra individen inte bär på samma gen.

Men att helt utesluta alla individer som bär på upptäckta felaktiga gener tror jag är fel väg att gå vad gäller vår ras. Det finns inget som säger att det inte kommer upptäckas fler gener framöver och vad händer då om vi har minskat vår genpol ännu mer???

Så, hur gör man då för att unvika detta? Mitt förslag är att man gör välgenomtänkta ”outcrosses” (vilket jag inte hittar något lämpligt svensk ord på) Att göra en outcross innebär att man parar två individer som inte är släkt alls och som ibland även har olika typ. I quarteravel går det i många fall inte att göra en 100% outcross om man går tillbaka till foundationhingstarna men det finns mycket att göra ändå!

Detta kräver fingertoppskänsla! Om man till exempel vill avla fram en pleasurehäst så går det inte att ta den ranchhäst man hittar med sämst rörelser och som är 142 i mkh och bakhög. Man måste hitta rätt individer och det kan man göra, om man vet vad man letar efter. Man kan till exempel hitta en cuttingstammad individ med storlek och bra rörelser. Eller en halteravlad individ utan den värsta muskelmassan och som rör sig med lätthet och elegans. Eller så tittar man efter ett fullblod av rätt typ som inte har de absolut vanligaste ”hunter namnen” bakom sig utan kanske har linjer som är lite mer kända inom halvblodsaveln eller angloarabaveln.

Sedan tittar man på dessa linjer och ser vad de har gett, är hästarna hållbara, presterar dom i sina respektive användningsområden osv.

Problemet är att outcrosses görs i varenda buske världen runt utan att det resulterar i bra avkommor. Då kallar man det buskavel (om än renrasig)…. Och det finns en markant skillnad häri...

En väl genomtänkt outcross har stor chans att resultera i en avkomma som är bättre än sina föräldrar – något alla uppfödare bör satsa på.

En buskavlad häst blir i bästa fall sämre än sina bra föräldrar och i sämsta fall sämre än sina dåliga föräldrar, i 99,9% av fallen. Den sista 0,01% är tur.

Som jag ser det så är det den gyllende nyckeln. De uppfödare som har kunskap, känsla, mod och tur nog att hitta de perfekta outcross kombinationerna är dom som kommer att forma utveckligen av vår ras. Att göra ett medvetet val att avla utanför sin sfär behöver, och ska, INTE betyda att man tummar på kvalitét eller mål.

Nu är det såklart inte så lätt ändå att hitta riktigt bra outcross kombinationer men en bra regel är att i alla fall hålla samma namn längre bak än 4 generationer. Vi måste se vart vår ras är på väg och bestämma oss för vart vi vill att den ska gå. Detta är ett ansvar som delas av ALLA som väljer att betäcka ett quartersto eller betäcka med sin hingst, stor som liten, känd som okänd.

Om vi inte vill se vår ras implodera på grund av inavel så måste vi börja fundera på vad vi gör när vi avlar. Oavsett om man väljer att avla på genbärare eller ej, göra embryo transfer eller ej, betäcka med den hetaste hingsten via AI eller ej, klona vår tävlingshäst eller ej, så måste alla se konsekvenserna av sina val och ha en mycket väl avvägd tanke bakom.

Även när avel utförs med den allra bästa fingertoppskänsla och de allra bästa intentioner så kan den gå fel. Och alla gör misstag. Det viktigaste är att man är öppen och vill lära sig och har en plan för allt man gör. Kunskap är nyckeln.

Själv tycker jag det är superspännande att få vara delaktig och jag hoppas verkligen att vi kan vända skutan åt rätt håll. För mig personligen är avel en konst och jag beundrar och ser upp till de kunniga, smarta och seriösa uppfödarna (konstnärerna) som genom åren brunnit för sin ras och tagit ett ansvar för den.

Och personligen är jag är inte helt förtjust i överdrivet användade av ET eller av att klona hästar. Jag tror säkert att det finns ett syfte för detta, till exempel kloning för att bevara en utdöende ras eller för den delen, en utdöende linje om det kunde hjälpa en genpol! Men att klona en levande avelshingst flera gånger och låta klonerna verka i avel, samtidigt som det skickas fryst sperma från hela den genetiskt identiska ”familjen” runt hela världen, det tror jag inte är positivt för en ras med krympande genpol! Och vem vet vilka genetiska defekter som kan poppa upp som resultat av det om några år...

Jag har hämtat information från dessa källor:

AQHA

Colorado State University, Equine Reproducion Laboratory

Cornell University, Department of Animal Science

ViaGen

Animal Gentics

Wikipedia

Att göra i ordning ett "fölnings kit" är en synnerligen bra idé!

Såhär ser mitt ut:

- Flera rena handdukar, små och lite större, för att torka fölungen vid behov (ofta gör stoet ett mkt bra jobb med detta själv men ibland kan hon vara lite trött eller svag av olika anlendingar)

- Microlax och Klyx - båda är medel mot förstoppning och bra i olika lägen. Fölen kan ibland ha problem att få ur sig mekoniumet -det första bajset som ofta är hårda kulor. Microlax ger mest och snabbast resultat men ger också sammandragningar varpå jag inte vill ge det till ett föl som redan krystat mycket för att få ut bajset, då kan Klyx vara bättre!

- Glidslem, glidgele´eller liknande, om man måste gå in i stoet och hjälpa till, tex vid felläge.

- Engångshandskar, långa och korta

- Vass steriliserad sax och kniv

- Nappflaska

- Kärl att mjölka i, samt gärna en flaska

- Mild tvål, tex lactasyd

- Klorhexidinsprit, till desinficering av navel

- Liten kopp till spriten så man lägg kan doppa naveln utan att röra den

- Snören, till att binda upp efterbörden om den inte kommer ut direkt

- Mjuka rep med ögla i ena änden, fräscha grimskaft funkar bra -om man måste dra ut fölet och händerna inte räcker till

- wetwraps till svansen, jag brukar ha svanspåse på redan och sedan linda överdelen när det börjar närma sig. Ibland hinner man inte det dock :)

- Mjölksersättning och gärna fryst råmjölk, annars kan man kolla med ammajouren eller något större stuteri i närheten - om det värsta händer.

Förutom detta har man en laddad mobil, viktiga telefon nummer (till jourvet, ammjouren osv) lättillgängligt och så gärna en laddad kamera :)

Vad har du i ditt fölnings kit?  

Nykläckt!

Fölningssäsongen är ju här för många och en fölning kan gå fel på väldigt många sätt... ofta är det bråttom och blir upp till den som assisterar fölningen om det kommer att bli en lyckad utgång eller inte. Därför är det av största vikt att man håller koll på sitt dräktiga sto och är med och övervakar fölningen samt assisterar om det behövs.

Något av det mest dramatiska och riskfyllda man kan vara med om är en red bag delivery. Vid en vanlig fölning kommer fölet ut i fostersäcken som är en vit och glansig påse som är lätt att göra sönder med fingrarna. Fostersäcken har lossnat från moderkakan som sedan kommer ut efter fölet -efterbörden.

Fostersäcken går antingen sönder vid fölningen eller görs sönder av asistenten eller fölet själv strax efter.

Vid en red bag delivery har inte fostersäcken separerats från moderkakan och fölet kommer att ligga i fostersäcken I moderkakan - dvs istället för en vit blåsa kommer det ut en röd! Denna är av mycket starkare material, ofta inte möjlig att få upp med händerna utan måste skäras/klippas upp.

Dessutom är det bråttom!!! I och med att fölet föds i moderkakan får den inte syre från navelsträngen och riskerar därför att kvävas, det handlar om minuter.

Av denna anledning måste man kunna identifiera en red bag delivery, snabbt göra hål på moderkakan och sträcka in händerna och få tar på fölet som ligger i fosterblåsan innanför och dra ut fölet. I vanliga fall är det viktigt att man följer värkarna men i detta fall har man inte tid med det. Man måste försöka dra ut fölet så fort man kan (utan att göra för mycket skada på stoet invändigt givetvis)

Alltså - snabbt agerande där man tar sönder moderkakan och snabbt ut med fölet. Om fölet inte andas direkt så sträck ut huvud och hals och frigör luftvägarna, samt blås in luft i fölets näsborrar. Man får blåsa ganska hårt och man ska se att fölets bröstkorg höjs, då vet man att det kommer in luft hela vägen.

Det finns många bilder på red bag deliverys på nätet, bara att googla. Det är viktigt att man vet hur det ser ut och vågar agera snabbt om det händer!

Här är en film på en LYCKAD red bag delivery där man reagerar som man ska trots chocken! Det finns flera filmer på youtube men denna tycker jag är väldigt bra. Att be till gud i det läget är uppenbarligen inte fel heller.

Lycka till med era fölningar!

 Ps, ni fattade att förra inlägget var ett April skämt va?