Rabatter!

*Alla ston testade för HERDA, GBED, PSSM1 och HYPP (om Impressive i stamtavlan) 2500:- (inkl moms) rabatt på språngavgiften oavsett alternativ.

*För testade ston och full betalning av betäckningsavgiften innan 28 februari 5000:- (inkl moms).

Du kan alltså betäcka ditt testade sto för 6250:- och betala en levande föl avgift året efter när fölet är fött på 8750:-,
alternativt betala hela språngavgiften och betäcka för 10 000:- om du testar ditt sto och bokar/betalar innan 28 februari!!!

Vi förbehåller oss rätten att neka sto till exempel pga testresultat.
Vår ståndpunkt: Vi medverkar inte till att föra vidare dominanta gener som tex pssm och hypp. Bärare av recessiva gener som tex gbed, herda, olws ska endast korsas med hästar som ej är bärare av samma recessiva gen.
Välkommen att ringa eller maila oss för mer info om de genetiska sjukdomarna och hur du går tillväga för att testa ditt sto.
Testning för alla de nämda sjukdomarna kostar exempelvis inom AQHA $85 (hypp, pssm1, mh, gbed) och inom APHA $100 (hypp, pssm1, gbed, olws).

Orabatterat pris Alternativ 1
Språngavgift 15 000:-  inkl moms
 -ingen levande föl avgift
 
Orabatterat pris Alternativ 2
Språngavgift 8750:- inkl moms
Levande föl avgift 8750:- inkl moms
 
 

I ljuset av diverse aktuella diskussioner runt om på olika internetforum så tanker jag skriva lite om ett känsligt ämne, korsningsavel. Vad är korsningsavel egentligen? Den enkla definitionen är när man korsar hästar av olika raser. Eller?

Både ja och nej skulle jag vilja säga. Allt beror på vad man menar med korsningavel. Alla hästar är ju korsningar från första början, mer eller mindre. Som vanligt, eftersom detta är min blogg, så ska jag skriva om det ur min synvinkel.

Viss korsningsavel är också renrasig avel. Jag kan till exempel korsa in fullblod i quarter och fortfarande ha en renrasig quarter. Och jag kan korsa in quarter i paint och fortfarande ha en renrasig paint. Osv osv. Det finns naturligtvis en anledning till att vissa rasförbund/stamböcker tillåter inkorsning av andra raser och oftast är det för att den andra rasen kanske redan ligger i grund för den första, som till exempel är läget med fullblod och quarter/paint. Det finns dock riktlinjer, en spansk häst, kallblod eller mustang finns också i quarterhästens historia men de är inte tillåtna. Det finns olika regler och alla är till för att bibehålla rasens unika standard på olika sätt.

Ett annat och tydligare exempel på ”renrasig korsningsavel” (om jag får uttrycka mig så) är Svensk Ridponny, en ”ras” som fortfarande är mer av en korsning eftersom det är en öppen stambok och flera ganska olika raser tillåts utan reglering sinsemellan. Min uppfattning är att SRP är en kontrollerad korsning i syfte att åstadkomma en specifik typ av häst, sportponny. Den har alltså ett specificerat avelsmål och en väl utarbetad plan och tanke bakom.

Sedan har vi den vanligaste typen av korsningsavel, då man korsar vad som helt hej vilt och gärna lite olika korsningar med varandra. Det brukar mest handla om vad man råkar ha tillgängligt och gärna med roliga färger och kanske fläckar eller prickar. Ja nu är jag lite sarkastisk det erkänner jag, och ja det finns mer seriösa uppfödare av korsningshästar också men let’s face it, det är vanligare med dom som hittar på varenda ursäkt i boken för att kunna fortsätta producera billiga fölungar, antingen för att dom tjänar en slant, eller bara för att dom kan. För vissa verkar tycka att allt med testiklar eller livmoder är ett potentiellt avelsdjur. 

Personligen skiljer jag på korsningsuppfödarna.

Vi har den privata uppfödaren som har ett sto, kanske utan stam men snäll och trevlig och ägaren vill så gärna ha en avkomma. (Det brukar heta att man ska ha den för att behålla men allt som oftast åker den där avkomman ut på hästnet förr eller senare ändå). Iallfall, ägaren letar upp en trevlig hingst och betäcker. Förhoppningsvis har ändå ägaren gjort sin läxa noga. Studerat blodslinjer i det fall stoet har stam, studerat exteriör och kritiskt listat stoets styrkor och svagheter och valt en hingst som passar stoet bra och inte efter färg, pris eller tillgänglighet. En hingst som förstärker stoets styrkor, är stark där stoet är svagt och som kan ge bästa möjliga chans till en bra avkomma. Uppfödaren har en plan för sitt föl, en tanke bakom som är mer än ”jag vill ha en avkomma efter gulliga Stjärna”.

Sedan har vi den andra privata uppfödaren som verkligen bara vill ha en avkomma efter gulliga Stjärna och struntar i att göra sin läxa för grannen har den jättesnälla hingsten Brunte som man får betäcka med billigt och den ger alltid fläckiga föl!!!

Den uppfödaren ger jag inte mycket för om jag ska vara ärlig, även om det kan handla om ren okunnighet och det kan väl tyckas ändå är oskyldigt. Men Bruntes ägare tar ändå priset!

Här har vi en stolt uppfödare med en jättesnäll hingst, han går med uppfödarens 20 ston i hagen och betäcker dom fritt varje år, utöver grannskapets och alla andra som vill betala en nätt summa förstås. Brunte är av okänd stam, eller kanske till och med renrasig (guldgruva) och han är jättesnäll och lagom stor. Han är aldrig visad eller tävlad, han har aldrig presterat något, hans föräldrar och syskon har aldrig presterat något heller – i bästa fall, i sämsta fall vet man inte ens vem som är hans föräldrar och syskon.

Men det spelar inte så stor roll för Bruntes föl blir alltid fläckiga!!! Oavsett vilket sto han betäcker. För se Brunte han får betäcka allt! I hagen med Brunte går allt från halvblodsston till fjordingar, blandade ponnyraser, kanske något kallblod till diverse korsningar. Men det är inga problem för Brunte får alltid fina föl (dvs fläckiga) oavsett hur stoet ser ut! När man frågar Bruntes ägare får man reda på att han har det absolut mest fantastiska psyke en hingst kan ha, att han har jättebra gångarter och är ”snygg i kroppen” (Bruntes ägare kanske till och med använder orden ”Bra exteriör”!) Perfekt! Efter Brunte föds varje år en kull fläckiga fölungar med mycket osäker framtid. Många av dom kanske går sönder eller dör pga urdålig exteriör och andra hållbarhetsproblem och genetiska sjukomar. Andra åker runt till hem efter hem, kostar aldrig mer än 15 000 och hamnar tillslut på en slakttransport till Italien. Flera hamnar i bra hem hos familjer och andra som tar väl hand om dom men kanske avlar vidare. Och en kanske tar sig till msv hoppning med sin duktiga ryttare! (vips har Brunte meriterade avkommor, vilken flax!)

Nej Bruntes ägare ger jag inte mycket för. Men innan ni börjar kommentera om att jag är en rasist så ska jag lugna er. Jag har ingenting emot korsningshästar! Absolut ingenting! Däremot har jag något emot oseriös och okontrollerad avel!

Jag skulle kunna byta ut Brunte mot en renrasig hingst av, tja vilken ras som helst. Och jag skulle kunna byta ut alla stona i Bruntes hage mot renrasiga ston, men med samma typ av uppfödning och brist på avelsmål och tanke. Och det är näst intill lika illa. Den enda promille bättre blir det därför att den som köper avkommorna faktiskt har en chans att veta vad som finns bakom. Kanske kunna söka i blodslinjer och liknande för att hitta var eventuella problem kommer från eller om dom vill avla vidare, kunna hitta den bästa matchen. Men i övrigt är oseriös avel just oseriös avel. Oavsett om man avlar korsningar eller renrasigt. Och av uppenbara skäl är den större bland dessa ”korsningsuppfödare”. Det är billigare att köpa in sina ”aveldjur” till att börja med, det behövs inte registreras i någon dyr avelsförening och testas för olika saker och aveln är inte kontrollerat på samma sätt.

Visst finns det seriösa uppfödare som avlar korsningar, absolut. Men de har ett tuffare jobb på många sätt därför de har inte samma möjligheter att söka och forska i blodslinjer, korsandet av vissa linjer osv som man har med en rasstambok, forskning på specifika genetiska sjukdomar inom just en ras osv. Men är de seriösa så gör de sitt jobb ändå och producerar genomtänkta avkommor med en given plats i världen, avkommor som har ett syfte. Dessa uppfödare kanske önskar jobba mot en ny ras, och någon måste ju börja någonstans som alla andra som gjort det!

Men försök inte inbilla mig att merparten av korsningsuppfödarna har någon sådan plan, eller någon plan överhuvudtaget, med undantag från den första uppfödaren i mitt exempel kanske.

Det mest spännande är att lyssna på alla dessa oseriösa uppfödares ursäkter. För det första är det mer regel än undantag att det ska försökas vändas på steken när man får kritik.

Den som ifrågasätter ser ner på korsningar, är en snobb som inte fattar att korsningar är jättebra hästar som behövs eftersom alla inte vill/kan köpa sviiiindyra hästar eller vill tävla på elitnivå. (som om man inte kunde ha nytta av en välavlad renrasig häst på vilken nivå som helst). Här blir dom alltid påhejade av diverse människor som minsann äger en korsning som är så himla fin och bra på alla sätt och mycket bättre än dom hispiga halvbloden i stallet.

DET ÄR INTE DET SOM ÄR POÄNGEN!

Det finns massor med jättefina korsningar! Dom kanske kommer från seriösa uppfödare. Men för varje sådan finns det minst 10 som har fått den sämsta start möjligt i livet och som INTE har några nöjda glada ägare som är kvicka att komma till korsningsavelns försvar.

Sedan kommer alltid, utan undantag, argumentet att korsningar är friskare än renrasiga hästar. B.U.L.L.S.H.I.T

Förr kanske det var så, men med de senaste årens explosion av tvivelaktigt framavlade hästar så är det ICKE ett argument som fungerar längre. Tittar man på veterinärernas och försäkringsbolagens statistik och riksbedömningar så är det verkligen inte korsning-renrasig 1-0.

Faktum är att försäkringsbolagen tom börjar specificera olika korsningar i olika riskklasser. Som med allt annat finns det renrasiga som är friskare överlag och renrasiga som är sjukare/oftare skadade. Men på intet sätt är ”korsningshäst” friskare än rashästar. Sist jag kollade var den friskaste hästen i Sverige Gotlandsruss, och den är väl den minst inkorsade hästen vi har…..

Och betänk detta…. Om du korsar den allra sjukaste mest inavlade rashäst du kan hitta med den andra sjukaste mest inavlade rashäst du kan hitta av en annan ras, så har du också en korsning. Och den lär inte vara särskilt frisk…. Och sedan kan du fortsätta korsa deras avkomma med en likadan osv osv....

Så den gubben gick inte heller…..

Återigen, för att förtydliga. Korsningar kan vara faaantastiska hästar. Absolut! Men kom inte att påstå att bara för att man avlar korsningar så försvinner plötsligt alla faktum och krav om genetik, uppfödning, seriositet, genetiska sjukomar, hållbarhet osv osv ut genom fönstret!

För som det verkar har man ett frikort om man håller på med korsningsavel!?!

Då är det helt plötsligt okej att hålla en random hingst i en hage med X antal ston av alla möjliga och omöjliga exteriörer och typer.

För den hingsten passar plötsligt ALLA ston, för det är korsningsavel!

Och plötsligt spelar inte prestation någon roll, för det är för tävlingssnobbar.

Och plötsligt slipper man testa för olika genetiska sjukdomar eller röntga/undersöka för rasdefekter, hur skulle det se ut med flera olika (kanske okända) raser inblandat –inte möjligt! 

Och plötsligt behöver man inte bry sig om rasstandarder och krav på individer.

Osv osv. Skulle inte tro det.! Nej, se det för vad det är, oseriöst!

Nu är det säkert många som tar åt sig där ute och blir alldeles vansinniga. Men om ni avlar korsningar och tar allt i beaktande som man gör (eller ska göra) när man avlar inom vissa givna ramar, tex exteriör, prestation, mentalitet, genetiska sjukdomar/defekter, vad man behöver göra för att föra aveln framåt och försöka få bättre avkommor än föräldrar, marknaden (dvs inte översvämma marknaden med fler hästar utan syfte), framtida pris på avkommor (vi behöver inte fler billiga hästar på marknaden som kostar mer att ta fram än att köpa!!!) osv osv

–Ja då har du inget att svara inför mig för. Jag har inget emot dig eller dina korsningar! :)

Men om du avlar korsningar eller renrasigt för den delen och inte tänker 100 steg tillbaka och 100 steg framåt utan bara på dina 5000:- i språngavgift eller 10 000:- per fläckig fölunge, ja då har vi ett problem, du och jag.   

*over and out*

Jag har börjat fördjupa mig lite i Primus möderne och då specifikt Triplesblodet för tillfället. Jag vet ju naturligtvis vad han har för möderne, så som med alla mina hästar eftersom det är viktigt för mig men ibland kan man få sig små överraskningar som till exempel en liten färggen som poppar upp när man minst anar det!
Upptakten var såklart när lille Stig föddes med all den crome och ”overomässiga” vita tecken han har och jag vill naturligtvis veta varifrån det kommer. Det är aldrig en slump utan det handlar ju om gener. Stig ser ut som att han lika gärna kunde blivit en crop out, dvs en fläckig quarter ur två solida försäldrar. Crop outs är alltid overos och dessa gener finns hon vissa linjer inom quarter. Tidigare nekades crop outs registrering i AQHA men man fick registrera dem i APHA. Numera registrerar AQHA alla renrasiga quarters hur mycket vitt dom än har och för att få registrera i APHA krävs minst en APHA registrerad förälder. 

Hur som helst, Primus har fått flera avkommor med höga, spetsiga strumpor och stora, oregelbunda bläsar med helt solida quarterston så någon skojig färggen bär han ju på helt klart. Frågan man ställer sig är ju då såklart vartifrån kommer den!

Min käre vän Malin Jansson, JJ Quarter Horses, som äger de fantastiska hästarna Just Jazz N Jam och She Blu My Money , puttade mig i rätt riktning! Malin fick 2011 en jättefin Primus avkomma undan sitt fina quartersto Radical Diverse Te, -Shes My Cup Of Tea som också har skojiga tecken. Malin pekade på Triplesblodet och jag började forska. Jag fick samma svar från Simone Moser, som red Primus mamma till ett amateur World Championship i western pleasure när det begav sig. Hon berättade för övrigt en massa intressanta saker för mig om Primus mamma, hur snäll och vänlig hon var, hennes stora talang och att dom efter att ha sålt henne slutligen köpte tillbaka henne och sedermera red in och sålde Primus som 2-åring till Mia och Bobo. Hon berättade också att det vita kommer från Triplesblodet.

Det finns en anledning till det engelska uttrycket MAREPOWER. Mödernet på en häst har alltid varit viktigt för mig och jag intresserar mig faktiskt mer för det än för vilken pappa hästen har. Stolinjerna är fantastiskt viktiga när man håller på med avel.

Tripleslinjen, eller ”Triplesblodet” som jag kallar det här, är från början racinglinjer, som sedan utvecklades till superba halterhästar som sedan blev performers och då har det utvecklats åt två håll, dels western pleasure och dels väldigt framgångsrika cutting/cow/speed hästar. Jag kommer beskriva detta utifrån Primus fina mamma, Ima Triples Image.

Det hela började med det fantastiska stoet Chicado V, Ima Triples Image’s farfars mor och den mest framgångsrika quarterstolinjen i racingens historia! Och likaså mycket framgångsrik inom showindustrin skulle det visa sig.
Chicado V var ett brunt sto på knappa 152 cm som föddes 1950. Hon gjorde inte värst många starter själv, endast 6 närmare bestämt, hon var liten och hon hängde i knäna. Trots det förtjänade hon ett racing ROM innan hon pensionerades till avel. Av 9 föl, 7 hingstar och 2 ston, var hennes första avkomma hingsten Triple Chic. Inte heller han löpte något löp men det till trots ligger han än idag på 48-e plats på AQHA’s lista över ”All Time Leading Broodmare Sires by Winners” (hans helbror Three Chics ligger på plats 42 på samma lista). Alla Chicado V’s avkommor var mycket framgångsrika och har visat sig vara mycket starka att ha just på stosidan!
Tre av Chicado V’s sju söner blev Leading Sires; Triple Chip, Three Chic och The Ole Man.
2006 blev Chicado V invald I AQHA Hall Of Fame.

 Chicado V som 3-åring  

Triple Chic löpte som sagt aldig men rönte stora framgångar som avelshingst inom både racing och show/performance! Triples Chic är far till tex Boston Mac och Triples Image, Ima Triples Image’s pappa. Två hingstar vi finner i flera av dagens topp western pleasure hästar.

Triple Chic var verkligen "the two way sire" - förvärvare av extremt framgångsrika racinghästar såväl som halter och senare pleasure, barrel racing, cutting, cow.....  Precis som tre andra av Chicado V's mest framgångsrika avkommor (Three Chic, The Ole Man och stoet Chicado Chic) var han efter fullblodshingsten Three Bars.

Det verkar vara i Triples Image något spännande har hänt färgmässigt! Själv var han en mycket imponerande och vacker hingst, chestnut med fyra spetsiga strumpor och bred oregelbunden bläs. Det mest intressanta är att han enligt uppgift har gett flera crop outs, varav den mest kända torde vara Triples Titan, som till två quartrar men som på grund av sina vita tecken till att börja med blev registrerad som enbart paint, men sedermera när reglerna ändrades även quarter och därmed dubbelreggad. Triples Titan var bland annat World Champion i halter, APHA Champion, far till World Champions, Superiors och ROM’s och hade poäng i allt från western pleasure och halter till heeling. 

  Triples Titan AQHA/APHA  

  Triples Image

Så någonstans i Triples Image fanns en liten overogen som han vänligt nog har delat med sig av. Mysteriet är löst och jag är nu extremt sugen på att betäcka ett paint eller dubbelreggat sto och se vad som händer! Det är också så himla roligt med dessa fantastiska stolinjer! Alla känner ju till hingstar som Zips Chocolate Chip, Zippo Pine Bar, Kay Cee Leaguer och Ima Big Leaguer, för att namedroppa några av just ”The Stigs” släktingar men att ha en så stark stolinjer som exempelvis Chicado V’s relativt nära i stammen är bara perfekt! Och det finns flera starka stolinjer, jag kommer självklart att skriva mer om de olika linjerna i mina hästar! Och stolinjerna är starka, för det har jag varit noga med.

Stay tuned för mer! ;)  

Jag såg en mycket intressant och ganska omvälvande föreläsning av Thomas Ekström, professor i molykär cellbiologi vid institutionen för neurovetenskap på Karolinska Intitutet.

Föreläsningen handlade om EPIGENETIK – dvs länken mellan arv och miljö. Något som är väldigt viktigt och intressant för all uppfödning och avel oavsett vilket djurslag man håller på med. Nu var ju föreläsningen inriktad på humansidan men genetiken fungerar på samma sätt och de flesta forskningsresultat är ju på djur.

Jag ska försöka förklara lite kortfattat så du inte hinner tappa intresset… Ha lite tålamod så ska du få veta vad jag egentligen vill säga med detta och varför det är så viktigt!

En Fenotyp är resultatet av Genotyp (dna) + Miljö. Alltså hur resultatet blir, hur man ser ut på utsidan. Vilken färg på ögonen och håret man har, hudfärg osv.
Enäggstvillingar eller kloner (om vi nu pratar om hästar till exempel) har samma dna (genotyp) men inte exakt samma fenotyp eller epigenom eftersom den påverkas av yttre faktorer. Även om enäggstvillingar och kloner har exakt samma uppsättning gener så är det inte exakt samma gener som kopplas på, aktiveras i båda individerna (vilket styrs av epigenomet) och därför kommer de inte att bli exakt lika i alla avseenden!
Genotypen skapar förutsättningarna för en individ, och sedan är det miljö och i viss mån slumpen som gör resten i skapandet av individen – delvis genom dessa epigenetiska mekanismer (dna metylering). Detta kan alltså ske i moderlivet och även efter födseln.

Man har alltså sett att vissa sjukdomar kan kopplas till epigenomet –dvs mekanismer som händer i moderlivet, så vad som händer med fostret är väldigt viktigt!
Epigenomet påverkas också mycket vid själva förlossningen. Något som är viktigt för individens genprogram sker under förlossningen. Man har till exempel studerat barn som föds naturligt respektive med kejsarsnitt och de sistnämda har högre risk för astma som äldre barn. Detta kanske inte är så viktigt för hästavel men något att ha i åtanke om en fölning varit svår eller som i de få fall man har varit tvungen att kejsarsnitta stoet.

Ännu mer intressant är väl kanske att hjärnfunktionen påverkas långsiktigt av föräldrars uppträdande mot sina barn – via epigenetiska mekanismer.
I studier på råttmammor som inte tagit bra hand om sina barn (tex varit aggressiva eller bara inte brytt sig så mycket) såg man att det orsakade en specifik epigenetisk förändring i en eller flera gener i hippocampus (däggdjurshjärnan) hos råttungarna som gjorde att dom klarade av stress sämre när dom växte upp. Samma förändring i hippocampus har hittats i människor som blivit misshandlade som barn.

Man har också tittat på hur länge epigenetiken påverkas av vad en individ gör. Man vet till exempel att kronisk alkoholism orsakar epigenetiska förändringar. Alkoholmissbruk ger långsiktiga förändringar i hjärnans funktion pga att vissa cellers genanvändning och minne påverkas. Men kan det påverka senare generationer. Ja!

Det är samma princip som att ”vi är vad vi äter” –vilket blivit en sanning tack vare forskingen.
Tester där man tex har injicerat en råttmamma med Vinclozolin (en pesticid) under tidig fosterutveckling, en enda injektion som inte gett någon förändring i råttans dna, och sedan sett en effekt av detta i tre-fyra generationer senare då man kollat spermiekvalitén på hanråttorna. Detta är en långvarig epigenetisk effekt!
Samma effekt som man har sett när man tittat på hur sonsöner har påverkats av vad deras farfar åt och farfars näringskurva under sitt liv. Vad du stoppar i dig och vad du är med om kommer alltså att genetiskt påverka dina barnbarn! Detta gäller även hästar!

Epigenetiken påverkar individen väldigt tidigt under fosterutvecklingen. Detta har man bland annat testat på Agouti musen –en viss sjuklig stam av möss som pga en specifik genförändring har gul päls, är väldigt feta och ofta får svåra sjukdomar som cancer eller diabetes. Läs mer här  http://epigenome.eu/sw/2,48,1030
Det fantastiska var att när man gav Agouti musmamman ett foder med mycket hög folsyrahalt blev hennes ungar normala! Snacka om viktigt vad man tillför ett foster!

Man har alltså sett att effekten av näringsstatus under tidig fosterutveckling har direkt påverkan på den epigenetiska utvecklingen och man kan koppla en rad olika sjukdomar till effekten av näringsstatus för det tidiga fostret! På människa tex hjärt/kärlsjukdomar, autism, schitzofreni….
Autism för att ta ett exempel, där man har tittat på en by i Holland där svälten var svår under 1944 och där en anmärkningsvärd stor andel av barnen som blev till då har autism. De var också mindre i växten och hade också oftare andra sjukdomar som diabetes, ämnesomsättningsproblem som fetma mm. Det mest anmärkningsvärda, återigen, var att problemen följde med till barnbarnen. De var alltså påverkade av vad deras mor/farmödrar åt under graviditeten då de svälte! För den som vill veta mer om hur det fungerar rent genetiskt så finns det att läsa om man söker på "epigeitik du är vad du äter" till exempel.

Man har också sett att tidigt liv och uppväxt ger specifika epigenetiska förändringar som kvarstår i vuxenlivet och ger beteendestörningar.

Varför är detta viktigt när man håller på med hästavel. Ja det är ju ganska uppenbart. Inte bara är det viktigt vad stoet får för näring från början av dräktigheten (där vissa tror att det bara spelar roll de sista tre månaderna…när det de facto enbart handlar om det ökade behovet då) utan även hur stoet är uppfödd, vilken näring hon har fått i hela SITT liv och vad hon blivit utsatt för för risker tidigare, och till och med vad hennes föräldrar och mor/farföräldrar har ätit.

Ännu mer påtagligt blir det när vi tittar på påverkan av tidigt liv och uppväxt. Det är ju alltså inte orimligt att tänka att problem man får av tidig avvänjning av föl (som ju är studerade) faktiskt kan bero på förändringar i epigenomet.
En annan aspekt är hur stoet behandlar sina fölungar. Många envisas med att betäcka ston som är avvaktande, sura eller till och med aggressiva mot sina föl, som inte får tillräckligt med mjölkproduktion osv. Anledningen är ofta stamtavla, meriter och liknande. Men pratar man med de gamla uppfödarna är uppfattningen ofta klar, ston med problem tar man ur avel! Den gamla kunskapen visste det som den nya bevisar! Ston som av den ena eller andra anledningen har problem vare sig det är med mjölkproduktion eller hur hon relaterar till/agerar mot sitt föl, kan orsaka förändringar i epigenomet hos fölet som kommer att ge den problem i framtiden med att hantera stress, press, träning, nya situationer osv. Ganska anmärkningsvärt när man tänker på det.

Så detta var mina egna tankar och slutsatser efter att ha sett denna intressanta föreläsning. Självklart forskade jag vidare för att se hur långt epigenetikforskningen kan ha kommit inom just häst. Hur kan man använda epigenetiken för att säkerställa bästa chans till ett friskt föl och senare en bra vuxen med bäst förutsättningar för det den ska prestera? Det är ju en guldgruva att kunna påverka det….
Och samtidigt lite läskigt eftersom man förstår hur mycket det kan påverka åt andra hållet också.

Hur många har inte köpt sig en snygg, ullig fölunge eller åring som till synes har alla de rätta förutsättningarna och senare utsätts för det hjärtskärande faktum att hästen inte håller för träning, utvecklas åt fel håll eller inte har ett lämpligt psyke för den träning och tävling man vill hålla på med. Man står med en trasig häst eller en häst som inte klarar press utan att svara emot och det är en fight hela tiden istället för att glida runt på clinics och tävlingar och ha roligt. Jo det är många och helt förståeligt. Man kan ofta inte ens se på en fölunge att den inte fått rätt näring under dräktigheten eller under sitt tidiga liv, hur sjutton ska man då kunna se hur dess epigenom ser ut!

Några tips finns det ju. Man kan ju konstatera att det är mycket viktigare än man kan tro att faktiskt SE mamman och pappan och veta hur de sköts, deras historia och vad de har för mentalitet (särskilt viktigt för mamman!). Likaså hur rutinerna runt avvänjning och hantering fungerar. Det som händer med fostret och fölet kan aldrig repareras, hur bra hästen än sköts i resten av sitt liv!

Iallfall så visst har detta med epigenetiken uppmärksammats av forskarna inom häst också även om studierna än så länge är ganska få! Ett uttalande av Carey Satterfield (PhD och assistant professor at animal science) Texas A&M University - "The athletic performance of horses may be highly susceptible to fetal programming, our management of the pregnant mare and young foal could help that foal run faster, spin harder, and/or jump higher as an adult--or the opposite.

En slutsats (som jag redan har dragit här ovan) är ju iallfall att individen är väldigt påverkbar epigenetiskt under hela fostertiden, samt fram till avvänjning.
Exempelvis kommer en sämre näringstillförsel (vilket man inte kan avgöra genom ett välhullat, blankt sto!) lura fostret att ”tro” att det kommer vara så utanför livmodern också och ge den blivande hästen en väldigt effektiv metabolism. Om sedan fölet kommer ut och senare i livet får en bra tillförsel av näring så kan denna störda metabolism ge en ”lättfödd”, till och med fet häst och till detta kopplar man till exempel fång och insulinresistens!

Detta är ju detsamma som det som beskrevs ovan, tex att svältande mödrar fick barn som var predisponerade för diabetes, hjärt/kärlsjukdomar, fetma, psykiska sjukdomar osv.

Detta är något som kommer att märkas av mer ju mer embryotransfers som görs också. I studier där man satt in embryos från fullblod i ponnyer blev de resulterande fullblodsfölen 37% mindre än de som bars fram och föddes av fullblod. Och i det omvända experimentet där fullblodsstona fick ponnyembryon blev fölungarna 50% större än de som ponnymammorna själv födde! Därav vikten att välja ett likartat sto som mottagarsto och man kan ju misstänka att detta även har betydelse när det handlar om ammor! Samt att vara väldigt noga i alla aspekter med sina mottagarston och inte välja ohanterade, svårfångade, småsura ston (som jag sett att många har av någon anledning) bara för att hon är lättfödd och mjölkar bra. Gäller för övrigt val av avelsston överlag! För faktum är att vilken världskändishingst man än väljer till sitt sto så har stoet större betydelse för avkomman!

En annan studie visar på att föl undan ston som fått en diet med mycket stärkelse var predisponerade för insulinresistens i mycket högre grad än föl från ston som fått lågstärkelsekost.

Den övergripande slutsatsen stöder något jag själv ansett länge, att HELA fostertiden och tiden fram till avvänjning (och när och hur den utförs) är viktigare än vad många förstår för den senare vuxna hästen, för hållbarhet, psyke, hur den svarar för träning och vilka sjukdomar den kommer vara predisponerad för. Nu har jag forskarstöd i mina teorier! Och det är mycket intressant att veta att det till och med spelar in vad föräldrarna blivit utsatta för, vad de har ätit osv INNAN man ens betäckte.
Bland annat SLU forskar på detta.

http://www.slu.se/sv/fakulteter/vh/institutioner/institutionen-for-husdjursgenetik/utbildning/examensarbeten/lediga-amnen/avelsprogram-for-varmblodig-fritidshast-forenligt-med-presationsavel/

Erkänn att det är spännande och intressant!!!

Gentik är för övrigt ett otroligt spännande ämne! Bara färggenetik är ju en hel vetenskap. Jag är inte så bra på färggenetik men jag tycker det är roligt. Kolla så det kan bli!

Detta är en Brindle Chimera (jag tror det är två embryon -en fux och en svart- som har smält samman och så har hästen blivit ett genetiskt spratt. Det finns fler skojiga på denna sidan:  http://www.whitehorseproductions.com/ecg_basics4.html

För den som är lika intresserad som jag finns föreläsningen här:

http://www.ur.se/Produkter/165730-UR-Samtiden-Hur-gors-manniskan-Vad-gor-oss-sjuka-arv-eller-miljo

Fick tips om den här artikeln på ett forum för genetik på facebook. Det finns så mycket kunskap att hämta överallt!

För den som är intresserad finns här mycket bra läsning. Artikeln innehåller bra fakta om dagens problem med quarteraveln, in/linje/utavel och hybrid vigor etc. Den är inriktad mot cuttingindustrin men principerna är desamma för pleasurelinjer eller vad man nu håller på med. Läs!

http://www.quarterhorsespot.com/QuarterHorseNews_Jan_2006_genetics_outcrosses.pdf

Ett mycket intressant och roligt ämne tycker jag! Hur ser man på en fölunge att det är ett riktigt bra prospekt för till exempel western pleasure? Hur skiljer man agnarna från vetet? Att singla ut kvalitét från ordinär. Jag riktar mig nu mot att utvärdera prospekt för just western pleasure, eftersom det är vad jag själv håller på med.

Sanningen är såklart att den handlar om erfarenhet, ett gott ”öga”. Det finns ett gammalt uttryck som säger ”3 dagar, 3 veckor, 3 månader, 3 år” vilket betyder att en häst ser likadan ut och rör sig likadant vid dessa tidpunkter. Så när man tittar på ett 3 dagar gammalt föl ser man vad man kommer att ha när den är 3 år. Naturligtvis kommer hästen att växa och utvecklas men i det väsentliga kommer hästen inte att ändras. Med det menas att hästen är född med en viss exteriör och uppbyggnad i skelettet. De vinklar den föds med kommer den alltid att ha. Och utifrån det kan man utläsa mycket! Själv anser jag nog att fölungar kan ändra sig ganska mycket de där första veckorna och vill låta den ”veckla ut sig” ordentligt innan jag tittar på allvar på vinklarna.

Men helt sant är att en häst som är byggd på rätt sätt kommer alltid att kunna röra sig bra.

En mycket väl beprövad teknik för att utvärdera exteriören på en häst är ”trapezoiden”. Lär dig se den och du har ett mycket bra hjälpmedel att utvärdera ett prospekt. Trapezoiden går ut på att man drar/tänker sig en linje över ryggen på hästen från mitten på manken till mitten av länden. Sedan drar man en linje från bogspetsen till låret, strax under sittbensknölen. Därefter kopplar man ihop dessa linjer och får en trapezoid. På en vuxen häst är det viktigt att hästen står plant och linjerna ska också gå parallelt med underlaget. På en fölunge eller en häst i växtperiod göra man likadant men linjerna följer inte marken utan tiltas framåt eftersom hästen är överbyggd just för stunden. Har man en korrekt trapetzoid är chansen stor att hästen kommer bli jämn när den är färdigväxt!
Längden på överlinjen ska i det ultimala fallet vara 1/3 av underlinjen och de två linjerna som kopplar samman över och underlinje ska vara lika långa. Jag har illustrerat detta här med hjälp av bilder på två av våra egna uppfödningar Britta och Axel. Jag är dock inte så haj på det här med bildredigering men principen framgår och även att båda dessa hästar uppvisar en korrekt trapetzoid! :)

Balans är nyckelordet! Detta är vad som kallas ”Form to function”

Vidare bör man lära sig att leta efter en halsansättning som inte är vare sig för hög eller låg, halsen ska komma rakt ut från en liggande bog vilket ger en rak naturlig topplinje. Knän och haser ska sitta lågt och vare sig för raka eller veka kotor. Allt detta borgar för ett prospekt som rör sig flytande med lätthet med svepande rörelser utan mycket lyft i knä’t. Starka haser och patella ger en häst som kommer kunna samla sig med bakbenen väl under sig. Ett välmusklat kors där inte svansen fäster in för högt är också att föredra. Tänk dig att du släpper ner ett snöra från sittbensknölen (återigen tänk bort musklerna och se hästens skelett framför dig) och ner till marken, hasen ska finnas i linje och benet ska sedan följa snöret rakt ner. Titta efter eventuella parallellförskjutningar och att hovarna inte är för små (kan vara svårt på ett föl men titta på mamma!) Hovar är tyvärr något som missats i quarteraveln genom åren.

Titta på hur fölungen rör sig i det fria. Titta vilken form den går i av naturen.
Psyke och mentalitet är naturligtvis också mycket viktigt. En del svagare exteriöra punkter kan uppvägas om hästen har ett stort hjärta, är arbetsvillig och trevlig att träna och hantera.

Här är en fölunge som uppvisar väldigt mycket naturlig talang. Se hur lätt den rör sig, hur den sveper långsamt med benen i varje steg och med lätthet samlar sig över hasorna i en fin naturlig form! Allt detta trots att den inte har vecklat ut sig ordentligt ännu vid endast ett dygns ålder.
 
 

Har du fått ett Nej Tack?

Det här med avel igen då… att välja rätt hingst till sitt sto och att välja rätt sto till sin hingst.
Frågan är om de båda är lika viktiga eller om det ena valet betyder mer än det andra.
Jag tänker såhär. Som stoägare vill jag ju välja den hingst som kompletterar mitt sto på bästa sätt, för att får bästa förutsättningar till ett riktigt bra föl. Om vi nu ska diskutera detta i våra normala svenska förhållanden då det oftast inte handlar om embryotransfers och liknande så kan vi ju bara hoppas på att få ett föl om året från vårt sto max. Detta gör såklart att vi vill vara väldigt noga i valet av hingst. Vi får inte så många chanser helt enkelt. Däremot kan syftet med fölet och uppfödarens åsikt om fölets bästa förutsättningar och kvalitét variera stort. Detta måste vara upp till var och en som vill betäcka ett sto. Jag tycker det är viktigt med en plan och en tanke men vad den tanken är beror ju uppfödarens egna preferenser som får avgöra. Jag vet av egen erfarenhet att dessa ändras då och då i takt med att man lär sig mer och får nya erfarenheter.

Som hingstägare eller hingsthållare och ansvarig för en hingst som står till tjänst för betäckning kan man tänka lite olika. Fråga 10 hingstägare/hingsthållare och du får en variation av svar och tankar.

-En del vill betäcka så många ston som möjligt. De anser oftast att hingsten ska tjäna sitt levebröd och att han är en inkomstkälla som ska nyttjas optimalt. De bryr sig inte om vilka ston hingsten får utan anser att dom tillhandahåller en tjänst/vara som kunden köper och betalar för. Det är inte deras sak att bry sig om vad stoägaren har för tanke eller plan för avkomman.

-En del vill tvärtom betäcka ganska få ston. De anser att betäckningsavgifterna de får in är en försumbar inkomst och anser ofta att det är så pass svårt att få ekonomi i det och samtidigt behålla kvalitén på avkommorna. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många passande ston så man bortser från den lilla inkomsten och ser den som ett bidrag till hingstens uppehälle och lite för jobbet. Dom anser kanske istället att det är viktigare att avkommorna blir exklusiva, bringar lite mer betalt eller så är dom rena eldsjälar som faktiskt jobbar för sin ras i det långa perspektivet. Dom gör vad dom tror kommer gynna rasen i längden.

-En del har ingen aning om något och dom bryr sig inte heller. Denne låter vem som helst med ett sto betäcka med sin ingst, en hingst som kanske inte är registrerad, exteriört en mardröm, förvildad fast kanske med en skojig färg, som den verkar ge vidare till alla sina föl. Denne hingsthållare tar inte så mycket i språngavgift, det är svarta pengar och det finns många kunder, stoägare som inte tänker längre än ett fläckigt föl efter sitt snälla sto som nu ska gå i avel för att hon inte höll för ridning.

Vem säger att det ena är mer rätt än det andra?

Någon som i kategori 2 kanske ser ner på någon i kategori 1 för att de tycker att det är moraliskt fel, att man borde se mer till rasens utveckling osv. Denne hingsthållare kanske ser sig som mer seriös än de i de andra kategorierna och anser att pengar inte ska vara allt.

Någon i kategori 1 däremot kanske anser att den moraliske eldsjälen är korkad eftersom att en person inte kan påverka den framtida utvecklingen av en ras och att det är dumt att inte sälja det man har så mycket man kan. Det är tillräckligt dålig ekonomi i det här med avel och man måste ju överleva. En del kanske också anser att de faktiskt har en plan och att deras hingst faktiskt passar alla ston den får och att det är förmätet och snobbigt av hingsthållaren i kategori 2 som försöker sätta sig över alla andra.  

Kanske både hingsthållarna i kategori 1 och 2 ser ner på den i kategori 3 för att denne inte bryr sig alls utan släpper in vad som helst i hagen till sin enormt olämpliga hingst och producerar mängder av gratisföl med tvivelaktig genetik och osäker framtid. 

Som stoägare bör man fundera en eller två gånger på vilken hingsthållare man helst vill ta sitt sto till. Men om man till exempel gillar hingsthållaren i kategori 2 och tycker att dennes program är det mest tilltalande, men samtidigt är det hingsthållaren i kategori 1’s hingst som passar stoet bäst? Vad göra då?
Kanske stoägaren ändå väljer den hingsthållaren som enligt stoägaren har bäst program. Även om den hingsten är lite dyrare, men stoägaren tycker hingsten är finast och gillar att det inte finns massor av avkommor efter den osv. Glad i hågen kontaktar stoägaren hingsthållaren…och får ett vänligt men bestämt Nej Tack!

Här gäller det som stoägare att inte ta Nej’et personligt! Inte heller å sitt stos vägnar! Det behöver absolut inte betyda att stoet är dåligt på något sätt, bara det att hingsthållaren inte anser att det är en bra match till den hingsten. Kanske vet hingsthållaren att hingsten inte ger avkommor som håller önskvärd standard med just den typen av sto. Det har ingenting att göra med vad hingstägaren tycker om stoägaren som person, eller om dennes sto!

Om du får ett Nej Tack av en hingsthållare, ta det som en hjälp istället. Se det som att hingsthållaren faktiskt istället för att ta dina pengar har hjälpt dig att undvika en medelmåttig fölunge! Oavsett hur bra hingst och sto är så finns det ingen hingst som passar på alla ston! Det gäller även de allra största kändaste avelshingstarna i USA. De som har allra mest framgångsrika avkommor, kolla hur många avkommor de har och se hur många som blivit…ingenting!
Tänk på att du bara får det där enda fölet om året. Vill du då inte att hingsthållaren faktiskt är ärlig med dig och avböjer ditt sto om det är en olämplig match så att du har en chans att gå till den hingst som kompletterar henne bäst?

Gå INTE runt och prata skit om den förste hingsthållaren för att du känner dig förödmjukad eller respektlöst behandlad. Gå INTE till hingsthållare nr 2 och tala om vilken idiot den första är som inte ville ta emot ditt fina sto. Tala istället om hur tacksam du är för att din förfrågan avböjdes så att du nu istället får chansen att betäcka med den andres fina hingst istället.
Tänk tillbaka på förklaringen du säkert fick av anledningen till Nej’et och ta till dig av kunskapen och informationen. Kanske håller du inte med, men acceptera och respektera hingsthållarens kunskap om sin hingst och vad den ger. Tänk på att nästa gång är det kanske du som får ett Ja av en sådan hingsthållare och fundera på om du då kommer vara glad över att veta att hingsthållaren minimerar risken för att ditt framtida föl ska ha en massa dåliga syskon som drar ner värdet på den. Tänk på det! 

Jag tog upp tre grovhuggna kategorier här. Jag vet vilken av de första två jag själv anser att jag passar in i men jag ser inte ner på någon i den andra! Som jag skrev ingen kan säga vad som är fel eller rätt och självklart är bilden så mycket nyanserad är såhär! Man kan även flyta lite på gränsen mellan de två kategorierna och saker och uppfattningar ändrar sig hela tiden ju mer man lär sig och ju fler erfarenheter man har. Inget är rätt eller fel, så länge man har hästarnas välmående i fokus! Möjligen kan jag sträcka mig till att uttrycka mig negativt om kategori nr 3, men rötägg finns det överallt ;)

Men jag är nyfiken! Vad har DU råkat ut för typer av hingsthållare eller stoägare för den delen? Vill höra roliga, positiva, negativa och avskräckande erfarenheter!!!

Jag fortsätter tjata om detta men det intresserar mig och därför är det säkert inte sista gången heller ;)

I alla fall så har Americas Horse Daily en jätteintressant artikel om just det som jag varit och nuddat vid förut, inavel – linjeavel –utavel. För den som inte läser Americas Horse Daily ska jag försöka göra en mycket kort sammanfattning blandat med lite av mina egna ord och tankar så det är ingen översättning rakt av! Vill man läsa artikeln själv finns den här: http://americashorsedaily.com/horse-genetics-decoded/

Författaren och stamtavleanalytikern Larry Thornton förklarar lite om vad begreppen inavel, linjeavel och utavel är och beskriver skillnaden och för och nackdelarna. Han förklarar vad det innebär med olika procent blod från en viss individ i stamtavlan.
Varje individ i en stamtavla tilldelas en viss procentsats baserat på vilken generation eller generationer den förekommer. För varje gång individen dyker upp i stamtavlan adderas procentsatsen en gång och så får man en slutprocent. Men eftersom vi pratar om gener som är föränderliga blir det bara en uppskattning, dock fortfarande ett verktyg som uppfödare kan använda sig av i kombination med utvärdering av de enskilda individerna.

Larry beskriver hur uppfödarna i början av quarterhästens historia använde sig av ren inavel för att sätta en standard och en viss typ av häst. Även senare har stora framgångsrika uppfödare som Hank Wiescamp och Kings Ranch använt sig av in/lineavel framgångsrikt men Larry menar att uppfödarna idag har missat en viktig del. Många tror stenhårt på linjeavel men glömmer att det finns nackdelar. Och inavel kommer alltid att misslyckas fler gånger än det lyckas!

Hemligheten för Wiescamp och King Ranch till exempel var mängden hästar. De hade hundratals hästar, endast de allra bästa fick gå i avel och varje individ som inte höll tillräckligt bra kvalitét och standard togs obönhörligen bort! Det gör vi inte idag och väldigt väldigt få uppfödare i världen (om någon?) idag har toppkvalitét av den mängd avelsdjur som behövs för att kunna ha ett framgångsrikt linjeavlesprogram. Jag personligen tror att mer inavel och för mycket nära linjeavel kommer att stjälpa rasen eftersom den genetiska polen är så liten redan. Linjeavel kommer vi aldrig ifrån men håll det från inavel i alla fall!

Larrys defeinition av inavel/linjeavel är den jag själv går efter –dvs om en häst har en gemensam förfader (dvs samma namn) i tredje generationen eller längre bak är den linjeavlad. Om den gemensamma förfadern finns i första eller andra generationen är det inavel.
Fullblodsfolket är hårdare, de kallar det inavel om samma namn finns i fjärde eller femte generation!

Sedan skriver Larry såhär och det är så bra så jag måste kopiera från America’s Horse Daily:

*

The Ultimate Goal
”Inbreeding a line of horses is only the path you take to get where you can outcross that line,” Larry says.
In his opinion, the real “magic” to a successful breeding program is not reaching a high precent of blood for a particular great ancestor. It is in knowing when to introduce the right amount of genetic diversity to a family of horses through an outcross.
“You don’t have true genetic improvement until you introduce *hybrid vigor,” he says.
“Introducing that outcross blood at strategic times to give you that hybrid vigor boost, that’s the kee to it all. That’s the process that produce the better individuals.

”Line breeding reaches a point where if the horses are going to continue to improve, you’ve got to outcross,”

*

*Hybrid Vigor= avelsförbättring, man anser att en utavlad individ är bättre än och genetiskt överlägsen sina föräldrar.

Linjeavel i all ära men den yttersta konsten är att utavla linjeavlade individer på ett framgångsrikt sätt och jisses vad spännande det är! Eftersom vi är där nu, att alla våra quarterhästar i princip är linje- och inavlade så kommer agnarna skiljas från vetet vad gäller uppfödning  de närmaste åren tror jag. Vilka kommer att kunna bry sig tillräckligt och lära sig tillräckligt för att kunna producera ”hybrid vigors”?

Slutligen några definitioner:
Cross-breed/korsningsavel: Man korsar två olika raser.
Outcross/utavel: Man korsar två obesläktade individer inom samma ras.
Line cross/?: En typ av utavel där man korsar två specifika familjer av hästar inom samma ras. Tex man betäcker ett sto som är linjeavlad på King med en hingst som är linjeavlad på Wimpy.

Jag använder mig ju av allbreedpedigree för att kolla stamtavlor. Där kollar jag alla hästar jag är intresserade av, och hur eventuella betäckningar kommer att se ut. Man kan se både den hypotetiska stamtavlan framför sig och få fram inavelskoefficienten. Mycket lättfattligt och man behöver inte sitta och räkna procent själv.

Såhär kan det se ut (det går att klicka upp bilderna större!) :

Här har jag dragit fram inavelsprodcenten och koefficienten på Mac Mercy Leaguer. Inavelkoefficient 0,7 och som mest har hon 8,01% Three Bars blod vilket är mycket bra tycker jag:

Såhär ser det blivande fölets stamtavla ut som har Mac Mercy Leaguer som mamma och Ima Prime Time som pappa (inte helt illa pleasurestam va? ;)):

Och såhär blir inavelkoefficienten och procenten på bäbis, också en koef på 1,7 och 15,63% Zippo Pine Bar blod: