It's taken' me some time to find
My own way and peace on mind
But when the nights felt oh so long
You made me carry on and on

You chould know that every day
I will help you find your way
This might be an old cliché

But, I don't know what I would do, if I could not be there for you
Nothing in this world could ever change

You have opend my brightest star
My guiding light I know you are
There when I need you the most
I know you as I know myself
Even if we fight and yell
I love you, you know that we are
Sisters in arms

We have walked a milion miles
A hundred tears a thousand smiles
There's been god times, there will be bad

But, I don't know where I will be, if you have nothing there for me
Nothing in this world could ever change

You have opend my brightest star
My guiding light I know you are
There when I need you the most
I know you as I know myself
Even if we fight and yell
I love you, you know that we are
Sisters in arms

But, I don't know what I would do, if I could not be there for you
Nothing in this world could ever change

You have opend my brightest star
My guiding light I know you are
There when I need you the most
I know you as I know myself
Even if we fight and yell
I love you, you know that we are

You have opend my brightest star
My guiding light I know you are
There when I need you the most
I know you as I know myself
Even if we fight and yell
I love you, you know that we are
Sisters in arms


Du fattas mig Tequila...

Min älskade älskade vän, mitt hjärta. Mitt BARN, min syster, min familj mitt ALLT!

Varför kunde vi inte få lite mer tid tillsammans??? Varför NU???

Varför är jag stark och duktig, står på benen, tar han om måsten, varför kan jag inte få vara en sån där som kollapsar och hamnar i koma och på sjukhus, och slipper tänka.

JAG VILL INTE TÄNKA!!!

Jag vill inte vara stark och duktig.

Jag vill inte leva utan min käraste bästa vackraste vän.

Jag vill bara ha dig tillbaka.

Hur ska jag kunna leva utan dig? Kan någon tala om det för mig!

Varför varför varför varför varför

Hur ska jag kunna somna på kvällen när jag vet att du ligger därute. jag vet att det inte är du, bara ditt skal. Och jag försökte hitta den bästa platsen, nära mig och nära vatten som du älskade så mycket.

Men det känns som att någon har slitit ut hjärtat på mig, och jag vill inte att du ska ligga därute alldelses själv. Jag vet inte vad jag ska göra, jag vill bara ha dig tillbaka....

Aldrig trodde jag att jag skulle klara att ta det beslutet jag gjorde, hemma i sovrummet i torsdags kväll. Aldrig! Jag fick ju knappt förbereda mig!

Fan vad jag hatar att vara så jävla stark!

Jag vet att man ska vara glad för att det går fort på slutet och allt det där, men just nu känns det som att jag hellre hade haft dig skröpplig ett år. Det är själviskt men det är så det känns.

Hur ska jag vara utan dig? Jag är ju en del av dig, och du en del av mig. Så har det varit, varje dag i tolv år. Du är den vackraste, klokaste mest fullkomliga varelse jag någonsin träffat eller kommer att träffa.

Jag hoppas du har det bra nu, och inte känner sorg eller smärta.

Jag hoppas att du vet att din matte älskar dig och saknar dig mer än vad som går att föreställa sig.

Vila i Frid, älskade Tequila....

 *8/5 1995-12/10 2007