Igår kväll var vi tvugna att ta det mycket tunga beslutet att ta bort Wilma.... Hon mådde verkligen inte alls bra och det fanns inget vi kunde göra för henne mer än att låta henne slippa och vandra vidare till sin älskade Vargtass....

Som vanligt undrar man om man väntade för länge, eller om läget hade förändrats om man väntat lite till -vilket dock inte är troligt...men om, om , OM.... Om inte OM fanns..... 

Vi kommer att sakna Wilma. Hon har varit med mig sedan jag hade min första gård i Norrköping och hon har varit ett konstant inslag i mitt hem. Hon var den som hade varit hos mig längst förutom Texas men Texas har bott hos mina föräldrar i flera år tills hon flyttade tillbaka hem till mig. Tequila och Wilma var liksom radarparet under en lång period och dom har följt mig på diverse tokigheter och flyttar över landet. Men nu är dom båda borta..... Jag hoppas dom är tillsammans. Wilma var också Vargtass stora livskärlek och han var hennes.... Aldrig har jag sett två katter bry sig så mycket om varandra som dom två gjorde. Wilma och Vargtass fick också flera kullar tillsammans (Wilma fick aldrig några kattungar hos mig med någon annan katt) och deras ungar såg alltid exakt likadana ut och är alla supertrevliga katter som spridits i lantliga hem runt hela landet.

Jag fick Wilma från ett omplaceringshem för flera år sedan och då var hon vuxen så jag vet inte hur gammal hon blev. Hennes stora passion förutom Vargtass var att sitta i vasken och slicka i sig vatten från en droppande kran. Hon lämnar ett stort tomrum efter sig.

~Vila i Frid älskade Wimlan~

Wilma spatserar genom hagen på en av sina jaktturer....

Det är följdaktligen lite tungt här idag....

Jag är samtidigt sjuk av oro för mina hästar eftersom jag inte vet vad som har gjort dom sjuka och det gnager upp mig! Jag springer och spanar på stona i hagen hela tiden för att se om dom ser ut att må dåligt och pytsar ut torrhö så dom ska ha något torrt att äta på och ge fasen i annat. Jag har även dragit ner på hösilaget och ger mer hö. Anders är borta mycket i veckan men på torsdag ska vi börja iorningställa boxar till dom tre kvarvarande lösdriftsstona så att jag kan stalla upp dom. Tjejerna som står på boxvila är uttråkade och vill UT, särskilt Mackan. Hur ska man förklara för en häst att den mår bäst av att stå inne??? Och nu oroar jag mig för att dom ska få kolik när dom står still så mycket och dessutom får medicin. Varje gång jag går in i stallet håller jag andan tills jag ser att båda står upp och förväntansfullt tittar mot dörren när dom hör att jag kommer. Hela situationen tar kål på mig!!! 

Nu ska jag ut och bära ljummet vatten till stona som är ute så att dom inte får kolik iallfall. Hoppas jag. :-/    

Olyckor kommer i tre va?