Jag har lovat skriva ihop detta till de som efterfrågat länge, tack för tålamodet. Här kommer det!

Uppfödning av föl startar långt innan fölet ens blivit tillverkad och är ett litet embryo i mammas mage. Det startar med en tanke och ett beslut och förhoppningsvis mycket planering och inhämtande av kunskap och information runt allt som har med fölet att göra. Från att informera sig om de tänkta föräldradjurens blodslinjer, exteriör, meriter, till ett utveckla en plan och ett syfte för avkomman, till att besluta om betäckningssätt och val runt allt det praktiska runt ett dräktigt sto, fölning och sedan den nya lilla individen man förhoppningsvis har ansvar för om allt går vägen!

Här ska jag beskriva hur jag fodrar och sköter det dräktiga och digivande stoet samt fölet från födsel till avvänjning. Ja det blir långt och invecklat... men sådan är verkligheten och det är mycket att tänka på!

Utfodring av det dräktiga och digivande stoet
En balanserad foderstat är viktig för alla hästar med synnerligen för de som används i avel och för den växande hästen. Jag förutsätter alltså att man redan har en bra uträknad foderstat till sitt sto redan innan betäckning och att hon är i gott hull. Stoet kan gå på denna foderstat större delen av dräktigheten, personligen vill jag dock ändå ligga i överkant på behoven av allting –energi, protein, mineraler och vitaminer. Jag vill se ett sto med bra muskelmassa och lite trivselvikt utan att vara smällfet. När det börjar närma sig de 4 sista månaderna börjar fostrets tillväxt öka markant och man måste följa med stoets ökande behov i foderstaten.

Jag räknar alltid på mina foderstater! Jag vet grundbehoven på mina ston och räknar ut vad de behöver för att täcka dessa behov samt tillägg i slutet av dräktigheten men sedan ligger jag som sagt gärna över behoven snarare än under. Jag vill veta att stoet får i sig minst det hon måste, men sedan fodrar jag med ögat och känslan utöver det. Om tex 15 kg grovfoder räcker för att täcka behoven gott och väl så är det fortfarande fri tillgång som gäller även om stoet äter 20 kg.
Foderstatberäkningen och analysen hjälper mig bara att veta minimumgiva samt ha koll på mineralkvoterna. Vet jag tex att grovfodret innehåller väldigt mycket kalcium och lite fosfor –vilket är ganska vanligt- så vet jag också att jag kanske måste öka på fosfortillskottet ju mer stoet äter av grovfodret osv. Efter några år behöver man inte räkna på vartenda kilo man ändrar utan man får in rätt tänk och vet hur man reglerar sådana saker efterhand om man har koll på grundförutsättningarna, men jag rekommenderar verkligen att man lär sig det grundläggande i att räkna foderstat för att få in denna vana, samt använda ögat.

Grovfodret är alltid grunden i mina hästars foderstat. Ett bra grovfoder är a och o!
Med grovfoder menar jag ensilage/hösilage och hö. Personligen fodrar jag alltid mina dräktiga ston med hösilage och jag bryr mig inte så mycket om torrsubstansen så länge hästarna med lätthet kan få i sig tillräcklig mängd under dygnet. Jag är alltså inte rädd för blött hösilage utan det är näringsvärdena som avgör. Det ska helst vara höga värden och hög kvot. Jag fodrar gärna mina avelsston med ett hösilage på kvot 10-13, det kan ju anses vara ett ”koncentrat” och kan vara räddningen för ett högdräktigt sto som tappar matlusten eller inte orkar äta tillräcklig mängd i slutet av dräktigheten! Nu kan det vara svårt att få tag i sådant hösilage, det verkar som att tredjeskördar på hösten där gräset slagits ganska tidigt i växtfas på en välskött vall ger dessa foder. Men får man inte tag på det, eller om man har en väldigt lättfodrad häst som har lätt att bli fet och ett sådant koncentrerat grovfoder inte funkar så går det naturligtvis bra med mindre koncentrerade foder. I slutänden måste man räkna och se så att den mängd stoet måste få i sig för att gott och väl täcka behoven kommer fungera. En kvot på 8-9 kan fungera jättebra.

Energi och protein är nog så viktiga men vid brist på dessa syns det på hästen. Antingen kan den tappa överlinje/muskler, bli bukig, bli fet eller bli rent av mager. Det vanligaste är proteinbrist och det påverkar främst överlinjen och musklerna och kan ge en häst som ser bukig ut.
Det som dock inte kan påtalas nog är vikten av en god och balanserad tillförsel av mineraler, vitaminer och aminosyror.
Mineraltillförsel under fostertiden kommer att påverka fölet och dess hållbarhet. Se till att behoven är med råge uppfyllda och att kvoterna är bra! För mycket fosfor och en låg Ca/P kvot till stoet under dräktigheten kan till exempel ge ocd och andra tillväxtproblem hos avkomman. Vid foderstat med hög kalciumhalt som tex många grovfoder och mycket lusern måste man se till att man följer med upp med fosfor och magnesium. Kvoter att hålla reda på är Ca/P och Ca/Mg och selenbehovet är mycket viktigt att uppfylla, gärna ligga i överkant men inom den rekommenderade givan.

Ofta kan man behöva tillföra främst protein till grovfodret och då är lusern ett bra alternativ. Med lusern kommer också energi så har man ett överviktigt sto kan det vara bättre med ett rent proteintillskott som soja, potatisprotein eller Krafft Muskel men jag brukar ge mina ston lusern. Oftast behöver jag inte ge det förrän när stoet varit digivande i några månader och näringen i gräset går ner på hösten men detta är ju helt beroende på de individuella förutsättningarna. Tänk på att lusern innehåller mycket kalcium så att man har koll på Ca/P kvoten.
Jag ger alltid melassfri lusern och väljer oftast pellets som jag blöter upp då jag tycker det är smidigast. Fibrerna i lusern gör att det räknas som ett grovfoder och jag ger ofta fri tillgång på lusern om det finns ett behov, tex ett sto som faller ur på hösten. En del tror att pellets är sämre än hack men det är det faktiskt inte, även lusernpellets innehåller så mycket fibrer att det räknas som grovfoder och i många fall kan det vara bättre med pellets, tex om man har en häst som har svårt att få i sig tillräckligt. Jag blöter dom dock alltid, vilket också gör det väldigt lämpligt att blanda ner ev tillskott i samt för att få i hästen extra vatten.

Essentiella aminosyror som Lysin, Methionin och Cystein är mycket viktiga för stoet och fostret!
I ett bra grovfoder finns det aminosyror men personligen tycker jag att det är viktigt att verkligen säkerställa intaget av dessa viktiga näringsämnen, eftersom de är så avgörande. Lysinrika foder är tex lusern, potatisprotein och soja.
Själv har jag gjort det lite enkelt för mig här. Jag fodrar överlag väldigt lite med kraftfoder och vill minimera intaget av stärkelse och kolhydrater så mycket som det absolut är möjligt. Men i min avvägning har jag funnit att den bästa vägen för mig är att ge en anpassad giva av ett färdigfoder för det dräktiga stoet. När jag har valt foder har det viktigaste varit mineral och vitaminsammansättningen samt aminosyrorna och jag ger en mindre giva (oftast runt något kilo men det beror helt på grovfodret) av ett lämpligt fullfoder till mina ston sista halvan av dräktigheten, lite större giva efter fölning och fram till betet när gräset är som mest innehållsrikt. Jag aär personligen oerhört nöjd med Saracens foder, tex balancern Stamm 30. Med en balancer kan man hålla kraftfodernivån väldigt låg! I vissa fall har jag använt mig av Havens Ferto-Lac.
Med detta får jag också vitaminer som tex extra E-vitamin, B-vitaminkomplexet och alla de viktiga mineralerna och ofta behöver jag då inte tillsätta några mineraler eller kanske bara en enstaka mineral, tex fosfor (behövs dock aldrig med Stamm 30).
Det viktigaste när man väljer ett färdigsammansatt kraftfoder är att man har koll på alla ingredienser och att det passar den övriga foderstaten. Det finns ingen mening med att välja ett foder som inte innehåller tex de viktiga aminosyrorna och rätt sammansättning av mineraler och vitaminer. Observera att man kan få tillföra en viss mineral eller vitamin ändå, särskilt om man inte ger så mycket av kraftfodret. Jag upplever att det jag oftast får tillsätta är fosfor och E-vitamin (ett dräktigt/digivande sto har ganska högt E-vitamin behov!) men detta varierar från år till år och sedan jag hittade Stammen har behovet i princip eliminerats, men återigen -man måste avgöra från varje år utifrån sitt grovfoder. Andra mineraler som oftast fattas är tex koppar och zink, och i kombination med höga järnvärden som i princip alla foder på marknaden (både grovfoder och kraftfoder) innehåller blir denna brist påtaglig. Dessa mikromineraler är extremt viktiga för fostret och den växande hästen! I takt med att markerna försuras blir detta problem större och större och det är viktigt att man är medveten om det.

Observera att näringstillförseln för stoet är mycket viktig under hela dräktigheten, inte bara de sista månaderna som vissa verkar tro. Och min åsikt är att man måste veta vad man stoppar i sitt dräktiga sto. Att ställa ut en storbal på fri tillgång duger inte, även om man vet att det är bra värden…. Alla ston är olika i sina behov och när de behöver extra av olika näringsämnen. En del ändrar sin metabolism direkt när dom blir dräktiga och då måste man möta de nya behoven redan från början.

Så för att sammanfatta kort så innehåller foderstaten för det dräktiga stoet följande:

-Ett högvärdigt grovfoder med så hög kvot som möjligt.
-Proteintillskott vid behov, lusern (protein och energi) och/eller Stamm 30. Andra proteintillskott på marknaden är tex soja, potatisprotein eller Krafft Muskel
-Saracen Stamm 30, Saracen Mare Care, Havens Ferto Lac eller annat lämpligt färdigfoder avsett för det dräktiga och digivande stoet och som passar med grovfodret.
-Ev mineral och vitamintillskott. Jag använde tidigare ofta VSL pulver som innehåller E-vitamin, Selen och Lysin men numera behöver jag oftast bara tillsätta en ren E-vitamin till hästar med särskilda behov. För ren fosfor använder jag fosforbalans och om jag även måste tillsätta magnesium så kan jag välja BioMag eller komplettera med ett rent magnesiumtillskott.
-Rapsolja eller Linfröolja om det passar i övriga foderstaten. Kan ersättas med riskli, tex Equi Jewel.

Efter stoet har fölat skjuter behoven i höjden och det smidigaste sättet är då för mig att öka kraftfodret, men man kan vänta tills efter fölbrunsten och såklart öka försiktigt. Naturligtvis ger man mer grovfoder om stoet äter mer –redan från början, fri tillgång dygnet runt är vad som gäller här. Mina föl föds ofta tidigt på året och jag kan då inte ta hjälp av betesgräset utan det gäller att fodra på fram till det är dags att äta gräs enbart dygnet runt.

Ett bra bete är det bästa för ett digivande sto och hennes föl! Förutsatt att betet är välskött och bra så finns allt de behöver i gräset, tom mineralerna. Jag fodrar inte extra under betessäsongen om det inte finns särskild anledning. Däremot måste man hålla koll på sensommaren så inte stoet börjar falla ut. Fölen växer och tar ofta sitt innan stoets kropp nyttjar näringsämnena till sig själv och närinen i gräset kan börja tryta. Ofta måste man stödfodra redan på betet och då använder jag samma fodermedel som innan betet förutom grovfoder –det lägger jag inte till förrän hästarna får i sig för lite strå/TS på betet. Nu börjar också fölis få eget foder, vilket jag beskriver mer om nedan. Jag låter gärna mina ston med föl gå ute länge på betet med stödfodring, kanske till oktober givetvis beroende på väder och tillväxt.
Detta gör att när det är dags för installning, och därmed avvänjning hos oss, så är fölen så pass stora att dom äter egen mat och i princip oftast har vant av sig själva.

För att ta reda på vad hästens behov är rekommenderar jag ”SLU’s Utfodringsrekommendationer för Häst” som även innehåller en hel massa bra information om näringsvärden i olika fodermedel. Detta ger en bra fingervisning och något att utgå ifrån men alla hästar är olika och man måste lära känna sin egen hästs behov. Dessutom rekommenderar jag att man ligger i överkant på de olika behoven när man räknar.

Fölet!
Efter all planering, väntan och omskötsel av sto som blir rundare och rundare får man så om allt går vägen sitt hett efterlängtade lilla föl! I den romantiska bilden så försvinner alla problem och oroskänslor när man ser det lilla knytet ligga i halmen och kämpa för sitt första andetag men så fungerar det ju oftast inte, i alla fall inte för mig oavsett hur många föl jag får.
Alla gör olika och har sina egna rutiner och jag vet att hästar har fölat i tusentals år och att det finns uppfödare som har stora flockar som går ute och låter hästarna sköta det hela själv och har så gjort i 50 år och bla bla bla, men så jobbar inte jag och jag ska beskriva det sätt som fungerar bäst för mig.

För det första så måste man ha koll på ungefär när stoet kommer att föla. Man räknar lite olika, en del räknar på 330 dygns dräktighet, en del på 340 osv. En del ston fölar alltid på samma dygn men det kan man aldrig lita 100% på och ofta vet man inte vilket dygn det är, tex om det är ditt eller stoets första eller andra föl. Efter dygn 320 räknas fostret som fullgånget men det finns undantag. En del föl föds tidigare och är fullt färdiga och redo att födas och en del ston går över året med föl som ändå är prematura. Så det är ingen hundraprocentig vetenskap men oftast är det så och oftast fölar stona mellan dygn 330-350 även om 320-370 räknas som helt inom det normala spannet.
(Det finns supersmidiga kalkylatorer online att använda när man räknar ut fölningsdatum och själv räknar jag alltid ut dels när stoet gått 330 dygn och dels när hon gått samma antal dygn som förra gången hon fölade.)
Av dessa anledningar är det min bestämda åsikt att det är av högsta vikt att vaka på sitt sto när hon närmar sig fölning! Oavsett hur man gör detta -med kamera, fölvakt, sover utanför boxen… inget sätt är 100% säkert och jag anser att man har en skyldighet att vaka så mycket och noga man kan. Man bär hålla extra koll på stoet ett bra tag innan det närmar sig fölningsdatum, ju mindre van man är eller om man inte känner stoets fölningsmönster –desto viktigare. Snabb hjälp är av högsta vikt vid eventuella problem. Jag har själv varit med om  det då ett av mina ston fick problem på dygn 280 och började föla. Moderkakan lossnade och kom före, inget föl kom och hade vi inte upptäckt detta i princip direkt hade vi hittat vårt fina sto dött i hagen ett par timmar senare. Nu kunde vi omedelbart tillkalla veterinär och efter en lång, hjärtskärande kamp kunde veterinären rädda Cluanna. Nej det är inte något man vill läsa när man är ”väntande” det förstår jag, men det är så verkligheten ser ut. Saker och ting händer, och med avel finns det inga garantier för något. Lämnar du ditt sto ute dygnet runt i flock och utan full kontroll är risken mycket högre, och det är en risk jag personligen inte är beredd att ta med mina flickor.

Jag har tidigare skrivit om fölvak, vad man gör vid fölning och om lite olika problem som kan inträffa så jag ska inte gräva ner mig mer i det här, men rekommenderar alla som väntar föl att läsa på och skaffa sig så mycket information som möjligt.

Nu återgår vi till det roliga, det lilla fölet! Jag vill alltid vara med vid fölning och om mamma häst tycker det är okej hjälper jag alltid till, som draghjälp vid värkarna, som torkhjälp och massör innan fölis rest sig, som mjölkbar så att fölis får i sig en slurk råmjölk så fort som möjligt gärna innan den kommit på fötter osv. Och vi förutsätter att allt har gått bra, fölis har rest sig, diat, bajsat och kissat. Mamma häst tar till sig sin lille avkomma och alla är nöjda och glada, om än kanske skakiga och trötta (gäller både två och fyrbenta).
Nu låter jag sto och föl vara ifred och stärka sina band, men fortsätter vaka. Oftast sker detta på natten och senast dagen efter åker grimman på fölis, men ibland redan samma dag/natt.
Inom ett dygn kommer fölis och mamma ut i hagen och redan från första gången är det grimma på och eget grimskaft. Ett nyfött föl går inte att leda och de följer inte mamma direkt utan kan behöva lite hjälp. Det gör man med att lägga ett mjukt grimskaft runt baken, hålla en hand på bogen och ”puttstyra” fölis. Väl ute i hagen springer ofta mamma efter fölis först, men snart är  rollerna ombytta och fölis börjar följa mamma.
Eftersom jag som sagt ofta får föl tidigt på året, mars-april men ibland till och med jan-feb, så tillåter oftast inte väder och vind att sto och föl går ute hela dagen. De första veckorna vill jag inte att fölet ligger ute på kall, kanske blöt mark så det blir mycket släppa in och ut. I början kanske ute en halvtimme i taget men ganska snart kan man utöka tiden och om det är fint och torrt väder kan man lägga ut halm i något hörn och se om stoet väljer att låta fölis lägga sig där, vilket hon ofta gör.
Jag använder också täcke på mina tidiga föl. Många tycker det är galet och onaturligt och visst är  det onaturligt, men alternativet är lunginflammation på ett föl utan immunförsvar så det är verkligen inget att fundera på. Jag rekommenderar ett bra välsittande föltäcke på alla unga föl i början oavsett vilken årstid de föds om det är rått, blött eller kallt väder. ”So shoot me”.
Vi lever i norden och oavsett årstid är nyfödda föl enormt känsliga och att stå inne på box är inget alternativ. Det är mycket viktigt att fölet får röra sig mycket och ofta, men lika viktigt att den kan lägga sig och vila direkt om den blir trött. Rörelse är a och o för fölets utveckling, ben och hovar! Och det duger inte med en lerig hage, underlaget måste vara lämpligt och det innebär fast och sviktande underlag. När fölet är lite äldre är det viktigt att den får röra sig i kuperad terräng och variation men i början är det helt uteslutet med lera och djungel!
När fölis är ca 2-3 veckor och har ”vecklat ut sig” är det dags för hovis att titta på den. Jag är supernoga med detta och att hovis är van vid föl, fölets utveckling och benställning, och inte minst hantering av föl!
Om det finns några problem kan det oftast korrigeras men det måste ske inom en viss tid. Inom 2 veckor efter att fölet är fött är det inte alls ovanligt att den rättar sig även om den ser hemsk ut i benen, men om det måste korrigeras måste man börja tidigt. Om ditt föl föds med något problem ska hovslagare och veterinär kontaktas genast om du är osäker.
När hovis tittar på fölet talar han om för mig vad han ser, vart det eventuellt finns/kan utvecklas ett problem och hur jag isåfall ska sköta det. Det kan tex vara stretching av ett föl som är lite rest på tårna osv. Vi kommer överens om en plan, ibland behöver fölet lite korrigering men om fölet har korrekt benställning och förutsättningar (motion, underlag osv) så är det inte ovanligt att man kan låta det vara ganska mycket. Då brukar mina föl följa med när stona verkas enligt deras intervall så kan hovis fila lite för tränings skull. Men jag är alltid mycket noga med att min hovslagare får kolla på fölen tidigt.

I övrigt låter jag fölet vara ganska mycket ifred denna första tid. Jag hanterar det dagligen i de vanliga rutinerna –grimma på och av, ledas i grimskaft, täcke på och av, en liten mys o klistund då och då osv. Därmed är fölet ändå ganska hanterad när det är dags för bete och det räcker. På betet får de också vara ifred ganska mycket men de är alltid vid det laget väldigt tama och människokära och brukar alltid vara först framme när man är där för att fylla på vatten, visitera, flytta till nytt bete eller vad man nu ska göra. Så de har ganska mycket daglig kontakt med människor från dag ett men jag håller inte på att ”imprinta” och ”träna” dom. Dom lär sig det dom behöver lära sig.

När betes och utesäsongen är slut är fölen här ofta minst 6 månader, ofta äldre och kanske tom 9 månader gamla. Vid det laget är de vana vid kraftfoder, självständiga och i princip avvanda. Det gör att oftast vid installning kan de få egen box direkt. Om jag har flera föl av samma kön får de oftast dela på en box till en början, och mammorna står i direkt närhet. Både sto och föl brukar enbart tycka att det är skönt att skiljas åt om man gör på detta vis och stressen är obefintlig. Jag praktiserar inte direkt avvänjning, utan jag väntar tills sto och föl är redo och vänjer av dem på natten och helst tillsammans med sin kompis. Jag börjar i princip aldrig med detta innan 6 månaders ålder oavsett när på året dom är födda, och oftare runt 7-8 månaders ålder. Detta är alltså tiden för påbörjan av successiv avvänjning, inte avslutning!
Om ett föl är född senare under våren/sommaren får det stallas in tillsammans med mamma i en stor box tills de är redo att skiljas av nattetid. Om man har ett sto som mjölkar mycket kan man dra ner kraftfodret i början, detta i kombination med motion och mindre diande gör att mjölkproduktionen minskar, men ofta har den redan gått ner kraftigt om man väntar till fölet är 7-8 månader. Det är dock viktigt att man håller koll på juvret och mjölkar ut lite om det är väldigt spänt, men inte för mycket så man stimulerar mer produktion. På morgonen släpper man sedan in fölis till mamma för en morgonslurk en period tills man märker att fölis inte är så intresserad av det längre. Denna lilla slurk har mer en psykisk betydelse för mamma och föl.
Fölet går sedan med stoet och flocken i hage dagtid (ca 16-18h/dygn) tillsvidare. Om fölet säljs så är det nu inget problem att åka ifrån mamma. En del kan behöva komma ifrån mamma för att helt bryta di-beteendet men isåfall väntar jag till våren med detta, om det inte är ett hingstföl som börjar klättra. Dessa behöver en egen hage med kompisar av samma kön och ålder för att mäta sina krafter med och få rätt stimulans.

Registrering, pass, vaccinering och avmasking
När det passar sig under sommaren och hösten har man registrerat sitt föl, chippat och ID kollat och skickat in passansökan. Man ska också vaccinera sitt föl och det gör jag när fölet är ca. 6 månader första gången. Det diskuteras en del om när man ska vaccinera föl men många menar att om man vaccinerar tidigare så krockar antikropparna med de fölet redan har från mammans vaccineringar och att effekten då minskar. Så därför väljer jag att vänta tills 6 månader .

När föet är 8 veckor avmaskar jag det första gången, med en hel spruta Axilur. Denna avmaskning gör jag sedan om efter ytterligare 8 veckor (när fölet är 16 veckor). Det gör jag för att alla föl är infekterade med parasiter och ett friskt föl utvecklar resistens mot spolmask när det är ca 6 månader. Spolmask är en riktig fiende mot små föl och äggen kan ligga och vänta i markerna i flera år. Särskilt om man har haft en spolmaskinfekterad häst på markerna tidigare, kanske för flera år sedan, är detta viktigt men jag anser att alla föl ska avmaskas mot spolmasken. Övriga besättningen träckprovas varje vår och avmaskas med rätt medel och intervall vid behov.
På hösten gör jag träckprov på fölen och om de har blodmask avmaskas de för detta med annat lämpligt medel.
En ny avmaskning mot spolmask görs i januari/februari igen.
Det kan tyckas som att det är väldigt mycket avmaskning men lika noga som jag är med att träckprova och inte överavmaska de vuxna hästarna, lika noga är jag med att avmaska fölen. Alla föl är infekterade men det syns inte på träckprov förrän vid ca 12 veckors ålder. Parasiter är en av de största fienden för fölet och unghästen!
Detta är de vetenskapliga rekommendationer som ges för föl och de följer jag.

Utfodring av föl och unghäst
När fölet är nyfött och fram till betet lever den på mammas mjölk. Dock brukar det bara gå några dagar innan man ser den stoppa ner huvudet i mammas krubba och tafatt försöka mumsa i sig av mammas mat. Det är normalt och ett sätt för fölet att utforska världen samt utveckla sin mage. Fölet äter också bajs för att få i sig rätt bakterieflora, det är också helt normalt!
På betet lär sig fölet äta gräs och det är först på sensommaren/hösten man måste börja tänka på att utfodra fölet särskilt. Och detta är viktigt!!! Många tror att fölet klarar sig fint på ett bra grovfoder efter avvänjning och även om det säkert klarar sig så är det långt ifrån optimalt. Särskilt inte om man vill ha en hållbar, frisk häst som håller för träning. Jag vågar påstå att det första året, och kanske det andra, är de viktigaste åren utfodringsmässigt i en hästs liv och det, och tiden i mammas mage lägger hela grunden för hästens utveckling och hållbarhet.
Många tittar på sina föl och tycker att de ser fina ut och därför måste allt vara bra, men de viktigaste näringsbristerna syns inte! Du ser inte bendensiteten, ocd och andra tillväxtstörningar förrän det har gått alldeles för långt!
Att fodra en unghäst är som att bygga en tegelmur. Man lägger tegelsten på tegelsten och får en hållbar, stark mur. Men om man slarvar lite, en period och lägger en rad med frigolitbitar istället för att sedan fortsätta med tegel så har man skapat en svag punkt. Förr eller senare kommer muren att utsättas för påfrestningar och risken är stor att raden med frigolit går sönder och hela muren rasar. Ju längre ner frigoliten sitter desto fortare kommer muren rasa och desto större skada kommer det att bli. Det är exakt samma sak att fodra unghästar!!! För att undvika frigolit måste man veta vad man håller på med.

I naturen vänjs inte fölen av förrän vid ca 9 månaders ålder när mamman börjar gå in i ny högdräktighet och behöver all näring till sitt nya foster, och avvänjningen är succesiv och långsam. En fölunges matsmältningsapparat är därför inte helt utvecklat att processa enbart gräs (grovfoder) förrän då. Därför räcker det inte att fodra sin fölunge med grovfoder efter avvänjning.
När jag börjar stödfodra stona vid slutet av betessäsongen börjar jag också ge fölen deras egen mat. De får vänja in sig på ett fölfoder med mjölkprotein. Det finns mängder av fölfoder på marknaden men inte så många med mjölkprotein! Jag brukar fodra med Havens Opti-Grow eller Dodson&Horrells Foal Creep pellets. Anledningen till detta är att vänja in deras magar på det kraftfoder dom kommer få tills dom är ca året gamla. Dessa fölfoder säkerställer att deras känsliga magar får en del av sin näring på det sätt deras magar lättast tar upp den.
När fölen börjar stå i egen box på natten får de uppblötta lusernpellets. Nu är det lite viktigt att man räknar igen, på fölets växande behov och sitt grovfoder. Fölen orkar sällan äta tillräckligt med grovfoder så jag byter ofta ut en del av nattens giva mot lusern. Beroende på grovfodret kan jag ge dom fri tillgång på lusern, och de äter då oftast 2-3 kg max. Fibrerna i lusernpellets (ej strå) är redan processade i mindre ”bitar” –vilket annars måste göras i magen och vilket är just det fölens magar inte är utvecklade till än! Det är alltså ett säkrare sätt att se till att fölet verkligen kan ta upp och processa näringen i fodret! Även om man har räknat ut att en viss giva hö eller hösilage ska täcka behoven och fölet äter upp den givan, kommer den alltså inte att ta upp näringen till fullo innan den är tillräckligt gammal. Det är därför ett normalt grovfoder aldrig räcker till en avvand fölunge även om det ser bra ut på pappret!

Fölen får alltså lusern och fölfoder, samt ev mineraler som måste kompletteras –återigen vet man bara det om man räknar på foderstaten! Och för en fölunge är det mycket viktigt att den får i sig rätt mängd och kvot mineraler! Ett fosforöverskott till exempel kan vara förödande och det är inget som märks förrän fölet kanske är en 4-åring i träning!
Även för den växande hästen är de essentiella aminosyrorna superviktiga! Även här känns det tryggt för mig att välja ett bra kraftfoder utvecklat för fölungar som täcker de behoven.
Jag ger mjölkfodret till fölet är ca året och sedan kollar jag av ur mycket av behoven jag kan täcka med grovfoder, lusern, proteintillskott, mineraler och vitaminer men kompletterar oftast med något motsvarande foder för den växande unghästen.

Så för att sammanfatta kort så innehåller foderstaten för det avvanda fölet följande:

-Ett högvärdigt grovfoder med så hög kvot som möjligt.
-Lusernpellets, alltid melassfria.
-Havens Opti-Grow eller annat lämpligt fölfoder med mjölkprotein.
-ev proteinkoncetrat om det inte går att lösa tillräckligt med lusernet och fölfodret!
-Ev mineral och vitamintillskott. Det behövs ofta något!

Skrivet av Anna Eriksson121108

Här finns några länkar till texter jag skrivit tidigare om fölning.

Inför fölning!

Red Bag delivery -när moderkakan kommer först!

Två Välväxta, glada föl under början av sin avvänjning!

Rabatter!

*Alla ston testade för HERDA, GBED, PSSM1 och HYPP (om Impressive i stamtavlan) 2500:- (inkl moms) rabatt på språngavgiften oavsett alternativ.

*För testade ston och full betalning av betäckningsavgiften innan 28 februari 5000:- (inkl moms).

Du kan alltså betäcka ditt testade sto för 6250:- och betala en levande föl avgift året efter när fölet är fött på 8750:-,
alternativt betala hela språngavgiften och betäcka för 10 000:- om du testar ditt sto och bokar/betalar innan 28 februari!!!

Vi förbehåller oss rätten att neka sto till exempel pga testresultat.
Vår ståndpunkt: Vi medverkar inte till att föra vidare dominanta gener som tex pssm och hypp. Bärare av recessiva gener som tex gbed, herda, olws ska endast korsas med hästar som ej är bärare av samma recessiva gen.
Välkommen att ringa eller maila oss för mer info om de genetiska sjukdomarna och hur du går tillväga för att testa ditt sto.
Testning för alla de nämda sjukdomarna kostar exempelvis inom AQHA $85 (hypp, pssm1, mh, gbed) och inom APHA $100 (hypp, pssm1, gbed, olws).

Orabatterat pris Alternativ 1
Språngavgift 15 000:-  inkl moms
 -ingen levande föl avgift
 
Orabatterat pris Alternativ 2
Språngavgift 8750:- inkl moms
Levande föl avgift 8750:- inkl moms
 
 

I slutet av veckan delades det ut SM medaljer till våra svenska quarterhästar på SQHA Nationals och en av dom, närmare bestämt ett SILVER i AQHA jr Trail gick till BRITTA (Ms Cool N Collected) med Håkan Forsström i sadeln!!!

Britta och Håkan placerade sig också på 2-a plats i AQHA Green Trail, en stor klass med mördande konkurrens flankerade av Jonna Eriksson som tog guld och brons! Vilken fantastisk traildebut!!!!

I Western Pleasure blev det en 4-e och en 5-e placering!

Otroligt bra jobbat, jag är så glad för ägare Ulrika Lindell och tränare Håkan Forsström och stolt över fina Britta!!!

Ullis och Britta <3 och fotot är taget av duktiga Annie Kempe! (www.anniekempe.se)

Fina Claudia (Clearly Coolaborating) var också med och visades av Conny Nilsson i APHA halter men eftersom det var så tunnt med deltagande paintar så blev det inget championat.

När det ändå gratuleras så vill jag passa på att gratulera Jenny till sin första Willy avkomma! Efter en lång tids väntan levererade Tardee ett fantastiskt fint hingstföl, lille Tore, en långbent vackert tecknad brun tobiano (troligen homozygot)! Den blir farlig på halterbanan framöver...

I ljuset av diverse aktuella diskussioner runt om på olika internetforum så tanker jag skriva lite om ett känsligt ämne, korsningsavel. Vad är korsningsavel egentligen? Den enkla definitionen är när man korsar hästar av olika raser. Eller?

Både ja och nej skulle jag vilja säga. Allt beror på vad man menar med korsningavel. Alla hästar är ju korsningar från första början, mer eller mindre. Som vanligt, eftersom detta är min blogg, så ska jag skriva om det ur min synvinkel.

Viss korsningsavel är också renrasig avel. Jag kan till exempel korsa in fullblod i quarter och fortfarande ha en renrasig quarter. Och jag kan korsa in quarter i paint och fortfarande ha en renrasig paint. Osv osv. Det finns naturligtvis en anledning till att vissa rasförbund/stamböcker tillåter inkorsning av andra raser och oftast är det för att den andra rasen kanske redan ligger i grund för den första, som till exempel är läget med fullblod och quarter/paint. Det finns dock riktlinjer, en spansk häst, kallblod eller mustang finns också i quarterhästens historia men de är inte tillåtna. Det finns olika regler och alla är till för att bibehålla rasens unika standard på olika sätt.

Ett annat och tydligare exempel på ”renrasig korsningsavel” (om jag får uttrycka mig så) är Svensk Ridponny, en ”ras” som fortfarande är mer av en korsning eftersom det är en öppen stambok och flera ganska olika raser tillåts utan reglering sinsemellan. Min uppfattning är att SRP är en kontrollerad korsning i syfte att åstadkomma en specifik typ av häst, sportponny. Den har alltså ett specificerat avelsmål och en väl utarbetad plan och tanke bakom.

Sedan har vi den vanligaste typen av korsningsavel, då man korsar vad som helt hej vilt och gärna lite olika korsningar med varandra. Det brukar mest handla om vad man råkar ha tillgängligt och gärna med roliga färger och kanske fläckar eller prickar. Ja nu är jag lite sarkastisk det erkänner jag, och ja det finns mer seriösa uppfödare av korsningshästar också men let’s face it, det är vanligare med dom som hittar på varenda ursäkt i boken för att kunna fortsätta producera billiga fölungar, antingen för att dom tjänar en slant, eller bara för att dom kan. För vissa verkar tycka att allt med testiklar eller livmoder är ett potentiellt avelsdjur. 

Personligen skiljer jag på korsningsuppfödarna.

Vi har den privata uppfödaren som har ett sto, kanske utan stam men snäll och trevlig och ägaren vill så gärna ha en avkomma. (Det brukar heta att man ska ha den för att behålla men allt som oftast åker den där avkomman ut på hästnet förr eller senare ändå). Iallfall, ägaren letar upp en trevlig hingst och betäcker. Förhoppningsvis har ändå ägaren gjort sin läxa noga. Studerat blodslinjer i det fall stoet har stam, studerat exteriör och kritiskt listat stoets styrkor och svagheter och valt en hingst som passar stoet bra och inte efter färg, pris eller tillgänglighet. En hingst som förstärker stoets styrkor, är stark där stoet är svagt och som kan ge bästa möjliga chans till en bra avkomma. Uppfödaren har en plan för sitt föl, en tanke bakom som är mer än ”jag vill ha en avkomma efter gulliga Stjärna”.

Sedan har vi den andra privata uppfödaren som verkligen bara vill ha en avkomma efter gulliga Stjärna och struntar i att göra sin läxa för grannen har den jättesnälla hingsten Brunte som man får betäcka med billigt och den ger alltid fläckiga föl!!!

Den uppfödaren ger jag inte mycket för om jag ska vara ärlig, även om det kan handla om ren okunnighet och det kan väl tyckas ändå är oskyldigt. Men Bruntes ägare tar ändå priset!

Här har vi en stolt uppfödare med en jättesnäll hingst, han går med uppfödarens 20 ston i hagen och betäcker dom fritt varje år, utöver grannskapets och alla andra som vill betala en nätt summa förstås. Brunte är av okänd stam, eller kanske till och med renrasig (guldgruva) och han är jättesnäll och lagom stor. Han är aldrig visad eller tävlad, han har aldrig presterat något, hans föräldrar och syskon har aldrig presterat något heller – i bästa fall, i sämsta fall vet man inte ens vem som är hans föräldrar och syskon.

Men det spelar inte så stor roll för Bruntes föl blir alltid fläckiga!!! Oavsett vilket sto han betäcker. För se Brunte han får betäcka allt! I hagen med Brunte går allt från halvblodsston till fjordingar, blandade ponnyraser, kanske något kallblod till diverse korsningar. Men det är inga problem för Brunte får alltid fina föl (dvs fläckiga) oavsett hur stoet ser ut! När man frågar Bruntes ägare får man reda på att han har det absolut mest fantastiska psyke en hingst kan ha, att han har jättebra gångarter och är ”snygg i kroppen” (Bruntes ägare kanske till och med använder orden ”Bra exteriör”!) Perfekt! Efter Brunte föds varje år en kull fläckiga fölungar med mycket osäker framtid. Många av dom kanske går sönder eller dör pga urdålig exteriör och andra hållbarhetsproblem och genetiska sjukomar. Andra åker runt till hem efter hem, kostar aldrig mer än 15 000 och hamnar tillslut på en slakttransport till Italien. Flera hamnar i bra hem hos familjer och andra som tar väl hand om dom men kanske avlar vidare. Och en kanske tar sig till msv hoppning med sin duktiga ryttare! (vips har Brunte meriterade avkommor, vilken flax!)

Nej Bruntes ägare ger jag inte mycket för. Men innan ni börjar kommentera om att jag är en rasist så ska jag lugna er. Jag har ingenting emot korsningshästar! Absolut ingenting! Däremot har jag något emot oseriös och okontrollerad avel!

Jag skulle kunna byta ut Brunte mot en renrasig hingst av, tja vilken ras som helst. Och jag skulle kunna byta ut alla stona i Bruntes hage mot renrasiga ston, men med samma typ av uppfödning och brist på avelsmål och tanke. Och det är näst intill lika illa. Den enda promille bättre blir det därför att den som köper avkommorna faktiskt har en chans att veta vad som finns bakom. Kanske kunna söka i blodslinjer och liknande för att hitta var eventuella problem kommer från eller om dom vill avla vidare, kunna hitta den bästa matchen. Men i övrigt är oseriös avel just oseriös avel. Oavsett om man avlar korsningar eller renrasigt. Och av uppenbara skäl är den större bland dessa ”korsningsuppfödare”. Det är billigare att köpa in sina ”aveldjur” till att börja med, det behövs inte registreras i någon dyr avelsförening och testas för olika saker och aveln är inte kontrollerat på samma sätt.

Visst finns det seriösa uppfödare som avlar korsningar, absolut. Men de har ett tuffare jobb på många sätt därför de har inte samma möjligheter att söka och forska i blodslinjer, korsandet av vissa linjer osv som man har med en rasstambok, forskning på specifika genetiska sjukdomar inom just en ras osv. Men är de seriösa så gör de sitt jobb ändå och producerar genomtänkta avkommor med en given plats i världen, avkommor som har ett syfte. Dessa uppfödare kanske önskar jobba mot en ny ras, och någon måste ju börja någonstans som alla andra som gjort det!

Men försök inte inbilla mig att merparten av korsningsuppfödarna har någon sådan plan, eller någon plan överhuvudtaget, med undantag från den första uppfödaren i mitt exempel kanske.

Det mest spännande är att lyssna på alla dessa oseriösa uppfödares ursäkter. För det första är det mer regel än undantag att det ska försökas vändas på steken när man får kritik.

Den som ifrågasätter ser ner på korsningar, är en snobb som inte fattar att korsningar är jättebra hästar som behövs eftersom alla inte vill/kan köpa sviiiindyra hästar eller vill tävla på elitnivå. (som om man inte kunde ha nytta av en välavlad renrasig häst på vilken nivå som helst). Här blir dom alltid påhejade av diverse människor som minsann äger en korsning som är så himla fin och bra på alla sätt och mycket bättre än dom hispiga halvbloden i stallet.

DET ÄR INTE DET SOM ÄR POÄNGEN!

Det finns massor med jättefina korsningar! Dom kanske kommer från seriösa uppfödare. Men för varje sådan finns det minst 10 som har fått den sämsta start möjligt i livet och som INTE har några nöjda glada ägare som är kvicka att komma till korsningsavelns försvar.

Sedan kommer alltid, utan undantag, argumentet att korsningar är friskare än renrasiga hästar. B.U.L.L.S.H.I.T

Förr kanske det var så, men med de senaste årens explosion av tvivelaktigt framavlade hästar så är det ICKE ett argument som fungerar längre. Tittar man på veterinärernas och försäkringsbolagens statistik och riksbedömningar så är det verkligen inte korsning-renrasig 1-0.

Faktum är att försäkringsbolagen tom börjar specificera olika korsningar i olika riskklasser. Som med allt annat finns det renrasiga som är friskare överlag och renrasiga som är sjukare/oftare skadade. Men på intet sätt är ”korsningshäst” friskare än rashästar. Sist jag kollade var den friskaste hästen i Sverige Gotlandsruss, och den är väl den minst inkorsade hästen vi har…..

Och betänk detta…. Om du korsar den allra sjukaste mest inavlade rashäst du kan hitta med den andra sjukaste mest inavlade rashäst du kan hitta av en annan ras, så har du också en korsning. Och den lär inte vara särskilt frisk…. Och sedan kan du fortsätta korsa deras avkomma med en likadan osv osv....

Så den gubben gick inte heller…..

Återigen, för att förtydliga. Korsningar kan vara faaantastiska hästar. Absolut! Men kom inte att påstå att bara för att man avlar korsningar så försvinner plötsligt alla faktum och krav om genetik, uppfödning, seriositet, genetiska sjukomar, hållbarhet osv osv ut genom fönstret!

För som det verkar har man ett frikort om man håller på med korsningsavel!?!

Då är det helt plötsligt okej att hålla en random hingst i en hage med X antal ston av alla möjliga och omöjliga exteriörer och typer.

För den hingsten passar plötsligt ALLA ston, för det är korsningsavel!

Och plötsligt spelar inte prestation någon roll, för det är för tävlingssnobbar.

Och plötsligt slipper man testa för olika genetiska sjukdomar eller röntga/undersöka för rasdefekter, hur skulle det se ut med flera olika (kanske okända) raser inblandat –inte möjligt! 

Och plötsligt behöver man inte bry sig om rasstandarder och krav på individer.

Osv osv. Skulle inte tro det.! Nej, se det för vad det är, oseriöst!

Nu är det säkert många som tar åt sig där ute och blir alldeles vansinniga. Men om ni avlar korsningar och tar allt i beaktande som man gör (eller ska göra) när man avlar inom vissa givna ramar, tex exteriör, prestation, mentalitet, genetiska sjukdomar/defekter, vad man behöver göra för att föra aveln framåt och försöka få bättre avkommor än föräldrar, marknaden (dvs inte översvämma marknaden med fler hästar utan syfte), framtida pris på avkommor (vi behöver inte fler billiga hästar på marknaden som kostar mer att ta fram än att köpa!!!) osv osv

–Ja då har du inget att svara inför mig för. Jag har inget emot dig eller dina korsningar! :)

Men om du avlar korsningar eller renrasigt för den delen och inte tänker 100 steg tillbaka och 100 steg framåt utan bara på dina 5000:- i språngavgift eller 10 000:- per fläckig fölunge, ja då har vi ett problem, du och jag.   

*over and out*

För två år såg det ut så här :)

Idag var Claudia ute på sin allra första tävling, Uppland Summer Paint Show 2012 i Jälla och stod APHA Open Grand Champion mare!!! Visad av Conny Nilsson. Vi gratulerar Claudia, Conny och ägare Bella Westerlund!!!

Och passar på att tacka Marie Nilsson för förstklassig grooming! ;)

Vi passar också på att gratulera Malin Levein som köper Claudias mamma Clearly By Larry efter att årets föl är avvand, samt Carina till försäljningen av Clara till ett sådant bra hem!!! Alla nöjda och glada! 

Såhä ska det se ut!!!

Detta är One Good Margarita, Good Cowboy Margaritas första fölunge nu ett år. Han såldes 30 dagar gammal till Australien men står kvar hos Gollehons för att tävla i USA. Jag föll pladask för den här hästen när jag såg en video på honom knappt ett dygn gammal. Har för mig att jag tog upp den videon som ett guldexempel i någon blogg om föl pch prospekts.... Nu är han ett år och tja, finns inte mycket att orda om.

Jag säger ju att det är bra med Margaritas!!!

...skrev jag detta inlägget: http://coolqh.bloggagratis.se/2008/06/16/779419-jackpot/

För fyra år sedan satt jag här med väldigt ont i axeln och med en nyfödd spräckig liten parvel i hagen.

GRATTIS på födelsedagen och GRATTIS på namnsdagen AXEL och GRATTIS till att du hittade din människa!  Vi är så stolta över dig!