Puh...igår...vilken dag!

Det började ganska bra med tripp till ridhuset. På transporten denna gång stod Jolly och Sheya. Ja, efter en stund iallafall...

Jolly har väl inte sett en transport på minst tre år, så han var väl inte helpigg på att titta närmare på insidan. Han var dock mest osäker och fundersam på vad som komma skulle, betänk att han i princip bara gått i en hage de sista åren, och nu helt plötsligt har blivit riden flera gånger på rad, fått diverse täcken och benskydd och gud vet allt, och nu skulle han in i en transport! Men, efter att ha lastat in Sheya först (som är en klippa i sådana sammanhang så erfaren hon är!) och med lite övertalning så kom Jolly på bättre tankar och vi kunder ge oss av.

Vi fick en stund i ridhuset, jag på Sheya och Hanna på Jolly (i dressyrsadel, han gör sig verkligen som dressyrhäst!)

Med Sheya jobbar jag just nu med att helt lägga om ridningen...vilket är en tuff uppgift för en tänkande 17-årig ponny som är riden på sitt sätt i förmodligen hela sitt liv.

Vi har jobbat mycket med att skänklarna inte per automatik betyder framåt, utan egentligen samling-broms. Formen är ett annat "issue" som måste jobbas på, samt den mentala biten...inte tänka så mycket själv i förhand! Annars är hon en enormt känslig häst som, när hon lär sig, styr lätt för vikthjälper och ben. Vi jobbar på!

Väl hemma var jag tvungen att hänge mig åt en viktig sak en stund, och under tiden var Hanna gullig och mockade i stallet! Och det kändes ganska okej.... är det en del i min psykiska utveckling tro? *S*

Vi hade bestämt att detta var dagen att börja skilja stona och fölen åt. Jag hade utarbetat en bra plan, med hur det skulle gå till coh vilka hästar som skulle gå vart, vilka i stallet, vilka på lösdrift och hur flockarna skulle se ut.

Planering är A och O i sådana här lägen. Bara det att ibland har djuren en annan planering.....:-S

Nåja, sagt och gjort så tog vi in Trixie och Luisa och tanken var att låta fölen gå kvar på lösdrift, ihop med Bessie, Sheya och Sessan. Det tyckte inte Lotta som helt sonika kröp trådden en sisådär fyra, fem gånger, högt ackompanjerad av mamma Luisa i stallet. Och de två trodde jag skulle vara minst problem då Lotta knappt har gått med luisa någonting på sistone! Men, icke. Det var bara att ta in Lotta i stallet och ge henne en box.

I vanliga fall vänjer jag alltid av så, att jag särar på dom nattetid uppstallade, men i år har vi som bekant lite platsbrist så det finns helt enkelt inte inneboxar till alla (något det kommer att finnas nästa år!)

Iallafall, efter en hel del kliande i huvudet och grunnande om hur jag skulle lösa detta nya problem med en plats kort inne eftersom Lotta beslutat sig för att hon ville bli uppstallad, så släppte jag det problemet en stund för att ta in Cluanna, och släppa över Sessan i lösdriften medans det var dagsljus och alla kunde se varandra. Sheya var redan insläppt i den lilla flocken som nu bestod av Grace och en väldigt fölbeskyddande Bessie. Det var också min förhoppning att Bessie skulle ta fölen under sina vingar efter att mammorna försvunnit, och det gjorde hon verkligen, även om det nu bara handlade om en fölunge. Vad gäller Grace och Trixie så var den separationen helt lugn och planenlig, och Trixie stod nu i stallet och mumsade hö i sin spilta.

Mitt största misstag var att jag inte hade rådfrågat Cluanna om planen i förhand!

När Cluanna, mitt vackra eleganta och ack så HÖGDRÄKTIGA sto fick klart för sig att hon skulle stå mitt emellan två "okända" (hon hade helt glömt bort Luisa) och i hennes ögon hiskeligt fula märrar, OCH att hennes älskade Sessan (alla får visst en sådan relation med Sessan) skulle gå ut på lösdriften och lämna henne...ja då flög DJÄVULEN i henne!!!blev HELT vansinnig!!!

Jag menar verkligen...VANSINNIG! Bockade och frustade och morrade i boxen, grävde upp bädden och attackerade hästar åt alla håll!

Jag såg allvaret i hennes ögon och snabbt som blixten tog jag ut en förvånad Trixie ur spiltan och fick in Anders med Sessan där istället! Sessans box var ju nu upptagen av Luisa, som jag inte ville flytta på då hon stod brevid Lotta (fd Bosses box)...

Med sin älskade Sessan brevid sig återgick Cluanna till sitt vanliga behagliga, lugna jag och började förnöjt mumsa hö, nöjd med att ha fått som hon ville!

I det läget hade jag inte myckt val än att släppa ut Trixie på lösdriften till Grace återigen, och en förvånad Bessie som nu blev av med sin lilla skyddsling lika snabbt som hon fått henne.

Vid detta laget började det skymma och Anders och jag började fundera på nästa problem...var skulle vi göra av Bosse? Att släppa ut honom på grabb-lösdriften ville jag inte, då han är enormt fin nu, lagom i hull, kortpälsad och snygg. Eftersom han är till salu vill jag gärna kunna hålla honom i lite snajsat skick, och det är ju utan tvekan lite lättare med honom uppstallad. Hästarna på lösdriften mår alldeles prima, men man kommer ju inte ifrån att de ser ut som raggmunkar mer eller mindre, täcken till trots!

Anders fick helt enkelt snabbt sätta in en bindring i en av de två kvarvarande spiltorna som vi skulle gjort i ordning för länge sedan, men inte kommit till skott med. Sedan fick han flytta in brevid mamma Sessan! Att stå uppbunden i spilta var inte det minsta konstigt tyckte Bosse, den underbara härliga LÄTTA unghästen! Jag måste erkänna att jag kände stor tacksamhet till honom, denna nu kolsvarta kväll...att han inte gav mig fler problem. Tack för sådana hästar!

Nåja, slutet gott allting gott!

Till slut var alla hästarna på sin plats, även om det inte var de platser jag hade tänkt mig från början, alla lugna, nöjda och mumsandes hö...

Denna eftermiddag/kväll var en pärs! Man kan planera och tänka ut lösningar tills man blir blå, men i slutänden är det djur vi har att göra med och ibland har dom bättre lösningar än vi, så är det bara. Det gäller nog bara att man lyssnar och är lyhörd för deras behov och vilja ibland, och möjligen liiiite flexibel i sitt tänk. *ler*

Nu ska jag jaga veterinären så jag kan få den vackra gula ultraljudad någon gång!