Jag kommer att skriva om detta lite mer utförligt senare när jag vet hur hela historien är avslutad men här kommer ett litet sammandrag om vad som har hänt med Claras föl den senaste tiden!

Lilla Claudia är just nu inlagd på ATG kliniken i Skara där hon har opererats av Nicolaj Jansson. Vet att det är många som undrar över henne så för att göra en lång historia kort började det med att jag upptäckte en konstig svullnad bakom ganaschen på henne. Veterinären var först inte så alarmerad över detta då det är ganska vanligt med svullna spottkörtlar osv på föl när dom börjar upptäcka världen men min magkänsla ville inte släppa saken och jag kände inte alls igen symptomen så jag gjorde lite egna efterforskningar, vilket visade sig inte vara det lättaste!

Symptomen var väldigt specifika, svullnaden kändes luftfylld, satt på "fel" ställe och varierade i omfång, samt på båda sidor. Claudia verkade inte alls påverkad mer än att hon fick ansträngd andning emellanåt men inte alls sjuk eller dålig på något sätt. Efter lite sökande hittade jag iallafall en åkomma där alla symptom stämde in på pricken. Luftsäckstympani. Finns inte ett jota att hitta om detta i Sverige men om man söker på det egelska namnet Guttural Pouch Tympany hittar man lite mer. Och det var på pricken det Claudia "led" av!

Som tur var fick jag hjälp av vår eminenta veterinär Kina som tog mig på allvar och kontaktade sina kollegor, vilka i sin tur helt plötsligt blev väldans intresserade av Claudia. Den enda behandlingen för detta är operation och i många av dom ganska få fall jag har hittat världen över faktiskt har man ofta valt att ta bort fölet -jag antar för att man inte haft tillgång till någon veterinär som kunnat operera och i vissa fall har diagnos ställts för sent, just för att de flesta veterinärer faktiskt aldrig har sett detta i verkliga livet. Till slut dör/avlivas fölungen till följd av kvävning eller infektion....

Luftsäckstympani är medfött men syns inte på en gång, det dyker upp från det att fölet är några dagar gammalt upp till dryga året! Det är en mycket ovanlig missbildning i örontrumpetens mynning som gör att luften hästen andas in inte kommer ut igen utan stannar där.

Men i detta fallet har jag som sagt en veterinär värd sin vikt i guld och därför var Claudia ganska snabbt inne på klinik där "min" diagnos bekräftades och hon är nu opererad! Jag har verkligen varit skitnervös, dels på grund av att det funnits så lite information och jag inte har kunnat få några svar på vad som kunnat hända eller hur bråttom det varit osv, och dels för att jag inte vetat om det täckts av försäkring, vad kostnaden ska bli osv. Detta är ju ännu inte helt klart men som tur var är hon väl försäkrad (eller ja tur...) och OM inga komplikationer inträffar kanske hon får komma hem i nästa vecka!

Det som kan hända är att man måste göra ytterligare en operation eller att det blir några problem/komplikationer med läkning men om allt går bra och det väl läker fint så ska prognosen vara mycket god och veterinären menar att hon isåfall blir helt återställd! Så nu håller vi alla tummar vi har för att hon ska läka snabbt och fint och att vi ska ha råd att lösa ut henne i slutänden ;-)

Under hela denna tiden har Claudia varit sitt vanliga glada, pigga, urcharmiga jag så jag har naturligtvis haft ångest DELUXE för att helt plötsligt finna mig i en situation där jag skulle bli tvungen att avliva henne, kanske på grund av en svindyr operation som inte försäkringen täcker, dålig prognos eller dylikt. Men nu ser vi hoppfullt på detta och hoppas att vi kan hämta hem Clara och Claudia i nästa vecka! Och jag hoppas att Claras mage har fixat denna extra stress och miljö/foder byte! Men jag ska försöka att inte ta ut några problem i förskott....

Mer info, dvs hela historien, kommer som sagt när vi har sett slutet!

Jag fokuserar nu på att Claudia är mitt Longe Line prospekt för nästa år och funderar på om jag ska visa henne i engelsk utrustning :-)