För ert stöd, alla som har skrivit en rad här eller på mail eller msn... kända som okända.

Jag är inte pratsugen just nu, tack för att ni respekterar det.

Ni får gärna maila, eller skriva på msn, jag svarar när jag kan. Det är mkt lättare för mig att prata skriftligen just nu!

Kram på er alla.

... har gått.

Och jag får fortfarande ingenting gjort. Bara sitter inne o knappar på datorn, glor på TV.

Jag som har sååå mycket att göra!!!

Anders fixar med vatten till hästarna varje morgon, och kaffe till mig, och är uppe i skogen och hugger....

Igår hämtade han in Kid åt mig så jag fick jobbat med honom, annars hade det inte blivit av.

Hanna har varit här och jobbat Lina, och kommer idag igen.

Tur ni finns annars vet jag inte hur det hade gått!

Det känns som att lusten och energin har runnit ut genom fotsulorna för att aldrig komma tillbaka, och ersatt hela mitt inre med sorg.

Har bestämt att jag tänker bära Tequila med mig som en tatuering. Anders känner en tjej som gör jättevackra tatueringar efter foton. Jag måste bara hitta ett foto först. Men nyss räckte det med att jag tittade mot fotoalbumen för att jag skulle bryta ihop.

Detta måste ju vara en väldigt rolig blogg att läsa numera.

Ber om ursäkt för det... men just nu verkar jag bara vara uppfylld med en enda sak...stor svart tyst SORG.

...utan Tequila...

Nej, jag vill inte prata om henne. Jag vill helst inte prata alls. Inte med nån jag känner, för då är det nån som vet... Med andra kan jag låtsas som att ingening har hänt, för det mesta. Då går det rätt så bra.

Om jag bara kan låta bli att tänka så går det rätt så bra...

Men ibland kommer det över mig. När jag tex gå förbi bilen och tittar till om hon ligger på sn vanliga plats... och i samma stund som jag vrider på huvudet kommer jag på det... Eller på morgonen när jag vaknar.

Då hinner jag inte stoppa tankarna.... och tårarna. Och jag vill inte gråta, jag hatar att gråta...särskilt om det finns minsta riskt för att någon kan komma. Det är det värsta jag vet att gråta och sörja om jag inte är ensam....Jag vill helst inte tänka, gråta eller sörja alls just nu. Jag känner mig som ett stort öppet sår.

Hur många gånger kan man gråta på en dag? Ungefär så många gånger som man blir själv....

Mornarna och kvällarna är extra jobbiga. Jag drömmer om henne varje natt, och då finns hon kvar hos mig. Varje morgon när jag slår upp ögonen måste jag inse att hon är borta igen.

På kvällarna fasar jag för att gå o lägga mig, jag har knappt somnat en natt på 12 år utan att veta att hon ligger där brevid, eller för den delen, brevid mig i sängen...

Igår var Desirée och Peter här och lämnade Pebban och Wiggo som ska gå här på bete över deras flytt. Det gick rätt bra, vi pratade om hästar och annat. Vi åkte och käkade och det var skönt att komma bort hemifrån och tvinga bort tankarna... Så länge vi inte nuddar vid ämnet....

Idag var vi hos våra nyfunna vänner några km härifrån, som föder upp Amerkanska Bulldogs. Anders och Guinness ska träna för Dennis, och ihop med honom och hans lilla 7 mån ambull tik. Det ser dom fram emot! Guinness är lika mycket husses pojke som mattes. Kankske kanske får dom band som är i närheten av mitt och Tequilas.... kanske.

Jag vill nog aldrig ha något sånt band med någon öht någon mer gång....

Dom hade mkt fina hundar. En underbar tik, Elsie, som får valpar vilken dag som helst. Det är väl gaska bestämt att vi ska ha en valp från henne, sedan vilken kull det blir det får vi se. Men en efter henne ska jag ha, en tik. Som kan vakta matte när husse är med Guinness i skogen.

Någon mer schäfertik blir det nog aldrig iallafall. Det finns bara en...

Var och tittade på gravstenar igår. Får se vilken sort det blir. Förmodligen en sådan som Tequila skulle valt själv, hon har ju...nej HADE, en förkärlek till stora runda stenar....

Jag måste sätta igång med hästarna! Nationals är ju snart och Kid ser ut som en tunna! Och vi ska ju på clinic...

Och snart ska Lina på sin reiningträning och då måste hon ha kondis....

Fan vad jobbigt det är att ta sig för något.

foto: Nina Lönedal

Vacuum...är väl det som beskriver det bäst.

Jag får ingenting gjort. Bara sitter här o stirrar på dataskärmen hela dagarna, eller ut genom fönstret. Jag måste skärpa mig.

Jag har fått era kramar och tankar. Jag har tom fått mail från snälla människor jag aldrig har träffat eller pratat med, som jag inte visste fanns men som ändå på nåt sätt vet hur jag känner mig.

Tack för alla ord. De gör inte saknaden mindre, men de sjunker in och finns där iallafall.

Jag lever inte just nu jag bara finns.

Jag vill ha min vän tillbaka.

It's taken' me some time to find
My own way and peace on mind
But when the nights felt oh so long
You made me carry on and on

You chould know that every day
I will help you find your way
This might be an old cliché

But, I don't know what I would do, if I could not be there for you
Nothing in this world could ever change

You have opend my brightest star
My guiding light I know you are
There when I need you the most
I know you as I know myself
Even if we fight and yell
I love you, you know that we are
Sisters in arms

We have walked a milion miles
A hundred tears a thousand smiles
There's been god times, there will be bad

But, I don't know where I will be, if you have nothing there for me
Nothing in this world could ever change

You have opend my brightest star
My guiding light I know you are
There when I need you the most
I know you as I know myself
Even if we fight and yell
I love you, you know that we are
Sisters in arms

But, I don't know what I would do, if I could not be there for you
Nothing in this world could ever change

You have opend my brightest star
My guiding light I know you are
There when I need you the most
I know you as I know myself
Even if we fight and yell
I love you, you know that we are

You have opend my brightest star
My guiding light I know you are
There when I need you the most
I know you as I know myself
Even if we fight and yell
I love you, you know that we are
Sisters in arms


Du fattas mig Tequila...

Min älskade älskade vän, mitt hjärta. Mitt BARN, min syster, min familj mitt ALLT!

Varför kunde vi inte få lite mer tid tillsammans??? Varför NU???

Varför är jag stark och duktig, står på benen, tar han om måsten, varför kan jag inte få vara en sån där som kollapsar och hamnar i koma och på sjukhus, och slipper tänka.

JAG VILL INTE TÄNKA!!!

Jag vill inte vara stark och duktig.

Jag vill inte leva utan min käraste bästa vackraste vän.

Jag vill bara ha dig tillbaka.

Hur ska jag kunna leva utan dig? Kan någon tala om det för mig!

Varför varför varför varför varför

Hur ska jag kunna somna på kvällen när jag vet att du ligger därute. jag vet att det inte är du, bara ditt skal. Och jag försökte hitta den bästa platsen, nära mig och nära vatten som du älskade så mycket.

Men det känns som att någon har slitit ut hjärtat på mig, och jag vill inte att du ska ligga därute alldelses själv. Jag vet inte vad jag ska göra, jag vill bara ha dig tillbaka....

Aldrig trodde jag att jag skulle klara att ta det beslutet jag gjorde, hemma i sovrummet i torsdags kväll. Aldrig! Jag fick ju knappt förbereda mig!

Fan vad jag hatar att vara så jävla stark!

Jag vet att man ska vara glad för att det går fort på slutet och allt det där, men just nu känns det som att jag hellre hade haft dig skröpplig ett år. Det är själviskt men det är så det känns.

Hur ska jag vara utan dig? Jag är ju en del av dig, och du en del av mig. Så har det varit, varje dag i tolv år. Du är den vackraste, klokaste mest fullkomliga varelse jag någonsin träffat eller kommer att träffa.

Jag hoppas du har det bra nu, och inte känner sorg eller smärta.

Jag hoppas att du vet att din matte älskar dig och saknar dig mer än vad som går att föreställa sig.

Vila i Frid, älskade Tequila....

 *8/5 1995-12/10 2007

 Anders var o grävde i den gamla gödselstacken o se vad han fann!

Söta snok-ägg.... Massor av dom!

Jag älskar naturen!!! Och den finns på vår gård!!!

Idag har vi städat! Här kommer storfrämmande imorrn, min mamma o pappa o faster Berit! Ska bli väldans trevligt! På menyn står hjortsadel och stuvning på egenplockade kantareller...*mums* (hoppas dom inte läser bloggen nu då så jag har förstört överaskningen!)

I övrigt är det som vanligt. Har anmält till lite tävlingar....

Lilla Grace står på penicillinkur och sprutas varje dag eftersom hon har en sårskada rätt över kotleden. (hur lyckas dom?!) Dessutom ska hon ha anti inflammatorisk pasta i munnen två gånger om dagen... Ja, hon blir ju hanterad iallafall *smirk* Men maken till duktig dukttjej! Jädrar, jag får spruta i halsen, trycka in pasta i munnen, och trycka och dona med såret och hon protesterar knappt. Imponerande! Men, det klart...med den mamman så.... *älska*

Tequila äter sin antibiotika också gladeligen varje dagen, två gånger om dagen inlindad i god bacon! Har nästan fyllt i utredningen till min homeopat också, så att hon får krut från alla håll för att må så bra hon bara kan på sina gamla dagar. Inget får hända henne, så är det ju bara!

På tal om det så har jag världens bästa homeopat! Jag kan inte annat än starkt rekomendera henne! Ni hittar henne här: www.djurhomeopat.se

TACK MONA, för att du hjälper mig och mina vänner djuren!!!

.... känns det att inte se Emil när man tittar ut....

Men idag har jag fått rapport! Emil går ihop med sin nya kompis valacken Casall, och han är numera riden! :-D Givetvis gick det hur bra som helst, vilket jag visste att det skulle göra! Jennie rapporterar att alla är supernöjda, Emil, husse o matte och Casall!

Bilder och fler rapporter kommer snarast!!!

I övrigt har jag tröstshoppat en longerings/kör gjord till åringarna och ett par huntertyglar....

Anders och Guinness har scannat av svampskogen.... Detta är dagens skörd: mmmmmm...kantareller och blåbär!!!