För att bryta lite från vackra hästar och det dagliga livet på "ranchen"... ska jag chocka er lite med relationsfunderingar!
Vet du vart du har alla i dina relationer?
Djup fråga det där... men ibland blir jag en djuping och då måste jag ventilera.
Det där med vart man har folk är en svår fråga. Mest för att man ofta tror att man har en viss typ av relation, men sedan visar det sig att den andra parten har en annan relation till dig än vad du har (haft) till dom. Det kan visa sig ganska snart, men också efter flera år. Och en relation kan förändras med tiden, olika för parterna. Det kan handla om vänner och familj. Det är svårt, man kan omedvetet såra och man kan bli sårad. Man kan vara medveten om att man potentiellt kommer att kunna såra någon men inte kunna/vilja ändra på sitt förhållningssätt. Som sagt, en svår fråga...
Jag lär mig gång på gång att jag ofta har ett annat förhållningssätt i olika relationer än vad den andra parten har haft. Det är ingens fel, bara så det är. Men jag har insett att det är väldigt få personer i mitt liv som jag VERKLIGEN vet vart jag har! Min sambo, min systerson och min pappa. Min mamma hade funnits på den listan också, eller ja -det gör hon väl på ett sätt, men hon är sjuk i en ganska långt gången alzheimers så man kan väl säga att man både vet och inte vet vart man har henne.... Finns när jag tänker efter några till, men konstigt nog inte i den närmaste omkretsen så att säga. Men vissa vänner som jag faktiskt tror mig veta vart jag har till 100% trots att vi kanske inte känner varandra till 100%. Petra L till exempel. Konstigt det där.
Men gång på gång måste jag omvärdera relationerna i mitt liv och det har jag märkt att jag upplever som jobbigt. Vad det beror på vet jag inte, men förmodligen en kombination av personlighet och upplevelser, det är ju den uppenbara anledningen antar jag. Men jag har insett att jag är en person som är ganska känslig för det! En del har säkert att göra med att jag är en människa som mina vänner alltid VET ställer upp till 510% om det behövs. För det är jag. Mina vänner kan ringa mig när det krisar och jag vänder ut och in på mitt liv för att hjälpa till om jag kan i en krissituation. Samtidigt funderar jag ibland på hur många jag ringa till... även om det faktiskt inte spelar någon roll för kan jag hjälpa någon i kris kommer jag att göra det, oavsett hur väl eller ens om jag känner den personen. Men vad jag måste komma ifrån är att försäka hjälpa när jag faktiskt inte har förutsättningarna, vilket händer då och då!
Nu har jag kommit ifrån ämnet... vart har du människorna i dina relationer. Vet du det?
Det behöver inte handla om krissituationer utan "bara" om grundfundamentet i dina relationer. Vart är din och vart är din väns/partners/familjemedlems osv Är dom detsamma eller olika? Hur mår en relation av olika fundament, måste dom vara detsamma från båda håll eller fungerar det ändå?
Jag lägger för mycket i mina relationer, det har jag lärt mig. Många av mina "relationspartners" förlitar sig på mig i mångt och mycket, men lägger inte lika mycket av sig själva i relationen. Det är okej, men känns inte helt bra. Undrar om det beror på mitt stjärntecken, vad tror ni?
Ska man rätta sig efter den relation man märker att "den andre" vill ha, eller ska man "kräva" samma lojalitet, förtrolighet, ärlighet eller vad det nu är man känner att man saknar?
Jag menar, ska man hålla alla till samma standard kanske man blir utan vänner/familj/partner. Vad tycker ni?
Jenny
12 maj 2010 21:02
Uj, jättesvårt det där! Jag tror inte man kan ha alla i samma "mall" och att det faktiskt är nödvändigt att omvärdera och omstrukturera ibland. Jag är tex. skitdålig på att hålla kontakten med folk, att hänga med på saker osv men det beror snarare på andra saker än hur jag värderar mina vänner och bekanta. Massa kram på dig i alla fall, för mig är du viktig även om vi inte känner varandra så bra.
PS Kolla bloggen, lovar bilder i morrn eller på fredag ;)
jenny
12 maj 2010 22:35
Svår fråga!!
Har upptäckt desamma även jag, att jag har en benägenhet att lägga för mkt för mitt eget bästa i relationer. Har hänt fler än en gång att jag blir ledsen och besviken när jag upptäcker att vänskap inte betyder samma sak för dem..
Men jag har kommit fram till att jag kan bara vara jag och säga vad jag tycker och tänker. Om då personen i fråga ej vill vara kvar pga av att vi ser olika på relationen så kanske det är för det bästa.. Har man har familj, kärlek och några vänner som man kan lite på; det kommer man långnt på!! Vi är alla olika och har olika syn på saker och olika behov i relationer, gäller bara att hitta några som är något så när lika :)
Som sagt; svår fråga!!!
http://www.jennybloggjenny.blogspot.com
HaNNa
12 maj 2010 23:44
Nu kommer jag låta väldigt negativ, men efter flera års svek, känsla av att bli lurad och många misstolkningar, så är jag idag väldigt reserverad, försiktig och osäker i relationer. Jag har lärt mig att våga blunda, bita ihop och ge mer än vad jag egentligen vill, men det är en kamp varje dag. Det är inte många som tillhör 100%-gruppen. Det finns desto fler som tillhör grupperna närmast och som jag envist håller kvar vid, eftersom jag vill ha kvar de relationerna, oavsett vad hjärnan hittar på för konspirationsteorier.
Jag försöker inte att kräva nåt längre. Och jag försöker att inte döma ut nån relation för tidigt, även om det ibland leder till att jag missar en givande relation, andra gånger att jag förlorar mycket ork och energi på nåt som jag håller hårt i för länge. Jag försöker bara att visa vad jag har för ambitioner och vad jag ser relationen som. Jag lär mig dag för dag hur jag gör det bättre och tydligare, men det tar sin tid.
Mitt hjärta har brända kanter, men jag försöker att hålla det varmt ändå.
http://malumbub.blogg.se
Kicki
13 maj 2010 07:57
Jag håller med dig Jenny. Sen trot jag inte heller att man ska överanalysera sina realtioner för mycket. Alla är olika och ser olika på saker och alla förändras vi under tidens gång. Jag tycker man ska njuta av sina vänner och ställa upp tillbaka till den möjlighet man har. Är det nån som sen inte visar sig vara en rikgit vän kan man ju alltid stryka den från listan och kanske har man till och med lärt sig nått av saken. Men oftast brukar magkänslan funka rätt bra och man känner om en relation är reko eller inte. När det kommer till krissituiation kan det ju ibland hända att de man litat på inte vill/kan och helt plötsligt ställer den man aldrig trott på upp istället. :)
Jag försöker att inte tänka för mycket på vilka som som är riktigta vänner och vilka som inte är det, för då känns det som jag inte har några vänner alls. För vem känner ingentligen den riktiga mig?! Ingen mer än jag! Men går jag på magkänslan så finns det nog en hel bunt där ute som jag skulle klassa som mina riktiga vänner.
Oj, va mycke svammel de blev.. ;)
Ingela
13 maj 2010 10:23
Spännande! Hm, hur utvecklar man det till stjärntecknet då? Såg att det var lejon =)
Jag upptäcker ofta att jag sällan blir överraskad, jag har nästan alltid ett hum om vilken människa jag mäter och vad jag kan förvänta mig av den, och så lägger jag mig direkt själv på samma nivå, för att såklart inte bli besviken osv. Men väldigt praktiskt,då får man det mesta ut av det mesta. Och dte betyder inte att något är bättre eller sämre, man blir bara lite specialiserad, det blir det man är "bäst" på och just den relationen, det bara är så, och jag skulle aldrig orka själv att ha 500% relationer i allt, utan en del har man bara litegrann och inom vissa områden och i övrigt har man ingen koll alls, och andra "lägger man sig i" allt ;o) Och har det kanske nåt med stjärntecknet att göra eller =D vattuman ;o)
http://becausetrollrik.blogg.se
Anna
13 maj 2010 10:26
Oj det är fler än jag som blir djupa över detta ämne märker jag! Vad kul!
Vill poängtera att mitt inlägg inte är någon pik eller hint till någon jag har en relation med, utan bara en reflektion över hur olika man faktiskt ser på samma relation. Det är mer ett konstaterande och inte någon kritik. Den kritiken får man ju lägga på sig själv isåfall, dvs om jag tycker något är fel i en relation kan jag ju bara ändra på mig själv.
Håller dock med dig Kicki, man ska inte överanalysera utan om man märker att en dynamik inte fungerar som man trodde så får man acceptera det och antingen gå vidare eller avsluta, beroende på hur "allvarligt" man ser på just den situationen.
Djupt värre :-) Men jag gillar er alla! :-)
fFrump
13 maj 2010 17:03
Jag tänker/känner i stort sett likadant som de andra.
Alla relationer är olika, som ringar på vattnet, de innersta är inte lika de som är ytterst. Men de yttersta kan vara nog så viktiga i ens liv ändå.
Jag tror det är viktigt att ha olika nivåer på sina relationer för man kan inte ge allt till alla, det orkar man inte med.
http://frump.bloggplatsen.se
Jane
18 maj 2010 11:49
Ho Inhopen...
Det var ett djupt men väl tänkvärt inlägg. I våran stora värld är det ett svårt ämne, innerst inne vill nog alla tro...men dom flesta blir brända på ett eller annat sätt förr eller senare....man får ofta lära sig den hårda vägen!
Whatever happened my friend...tänker på dig.
*KR*
http://western.bloggagratis.se